Byte av blogg (och adress)!

Jag gav upp till slut och bytte bloggadress, finns numera på tjove.blogg.se, där jag ska fortsätta dela med mig av smått och gott.

Angående min dåliga uppdatering...

Det är faktiskt inte mitt fel. Jag har ett flertal till inlägg sparade på mitt konto, men de går inte att ladda upp på min egna, bärbara dator. Varför vet jag inte. Knappen med "Publicera inlägg" fungerar helt enkelt inte. Oerhört frustrerande.
Lösningen är att jag får passa på att ladda upp de när jag sitter inne på någon av skolans datorer, vilket inte blir så ofta numera.

2 inlägg om avelsvärderingen och 1 om en härlig ridtur står på kö, och förmodligen en drös till innan jag tagit mig in till skolan och satt mig vid en dator igen. Ska försöka fixa det där med knappen, annars får jag väl testa någon annan blogg-adress och se om det är lättsammare där.

Hemmahelg i Norrland.

Så var man tillbaka i ett regnigt Knivsta.
Spenderade ju helgen hemma i Norrland, körde direkt efter tentan (som jag tror gick bra) och hann förbi farmor för en snabb middag innan jag anlände till Malå vid 21-tiden. Bra kört av mig, tyckte jag!

Träffade Sarah och Susanne redan då och lät de skvallra om sin Turkiet-resa. Jag känner mig rätt avundsjuk, för något utland lär jag inte få se skymten av på ett tag. Möjligtvis Tyskland då (vilket iofs räcker bra), men härligt brunbränd som mina två kamrater, det känns långsökt...

Lördagen fick jag tårta till frukost eftersom ett av pappas bonusbarn fyllde år. Sedan packade jag. Efter det promenerade jag runt med Susanne i närmare 2 timmar och tittade bl.a. på de nya lägenheterna som byggs på Furugatan. Förut fanns det ett gult och ett rött område, men nu är det röda området uppfixat och ommålat, så nya namnet är väl "blåa området". Bygget, där de är klara, blev mycket fint och lägenheterna var inte alls pjåkiga.
Sedan packade jag lite mer.
Därefter åkte jag upp en sväng till Ytterberg och hälsade på de fyrbenta. Jänta var en fröjd för ögat (då kanske jag ska påpeka att skönheten ligger i betraktarens öga, för hon är inte direkt i sitt livs form, men det behöver man ju inte vara när man är finast) och jag var tvungen att pyssla lite med henne innan jag mjukstartade med lite packande av hästutrustning.
Sen åkte jag hem och, jo just det, packade.

Urk, jag är så less på att packa efter den här helgen att jag nog aldrig mer kommer vilja flytta någonstans. Och inte blev jag klar med allt heller!
Var är min mångmiljardär med eget flygplan och för mycket fritid när jag behöver honom?
Susanne sa det så bra; "jag skulle vilja att någon plockade upp mig, satte ner mig någon annanstans och sa: här ska du vara ett tag och göra det här." Nu har jag ju redan plockat upp mig själv, placerat mig här i Knivsta och hittat något att göra, men var är den där magiska ryggsäcken från Harry Potter (vild chansning, men det skulle vara i en sådan bok en sådan grej fanns) där man kan stoppa ner böcker, möbler och annat otympligt utan att det tar någon plats? Kan inte någon plocka upp alla mina grejor i Norrland, hitta ett bra lager här nere och sätta ner de där?

Redovisning av min första tentaperiod!

Uppdateringen här har blivit lite lidande av att min första tentaperiod har inletts.
Första tentan gjordes redan den 19:e, det var ett osteologiprov i datasalen. Och det var... löjligt. Jag hade verkligen laddat upp inför det, helt övertygad om att en tenta skulle vara sju resor värre än proven vi hade i gymnasiet. Så var inte fallet. Det kändes som något av ett magplask när jag gick ut ur salen efter en halvtimma (jag var inte den enda, för övrigt). Här hade man nött och kämpat och dessutom varit väldigt nervös när det visade sig att det på inga sätt var något man borde ha varit nervös inför.

Andra tentan gick av stapeln i måndags, då gick vi upp i grupper om 3 till det s.k. Asis, där det fanns både blött material (alltså dissektionsmaterial) och ett skelett. Vi fick redovisa muntligt om varsitt område (jag fick urogenitalorgan och huvud och kotpelare på skelettet), på ca. 12 minuter per skalle. Jag klantade mig lite grann, men blev godkänd ändå och om jag förstått saken rätt ska vi inte vara mer på Asis efter det här... Det är lite synd, för även om lukten onekligen inte var av den behagliga sorten var det riktigt roligt att dissekera.

Igår var sista inlämningen för ett embryologiprov vi skulle göra via nätet. Vi fick göra det hur många gånger vi ville, hemifrån dessutom, men skulle någon gång ha uppnått 100% rätt. Jag gjorde bort det under tisdagen, och nu väntar tentan med det stora T:et imorgon. Då ska man kunna sin sak både inom anatomin och embryologin. På anatomi-delen känner jag mig ganska säker, det har vi ju ändå nött sedan vi började för 4 veckor sen (herregud, har det redan gått så lång tid!), men embryologin är en annan femma.
Embryologi började vi med förra veckan, och det är svårare att "ta på" än anatomin, både bokstavligt och bildligt talat...

Jag finslipar i alla fall det sista nu på förmiddagen, åker in till skolan för en frågestund + filmvisning i eftermiddag och går igenom allt en gång till ikväll.
Däremellan ska jag hinna packa, för imorgon efter tentan bär det av hemåt! Jag och mina fina gröna bil återvänder tillfälligt till Norrland, bilen för att stanna, jag för att packa ihop det sista och... tja, hälsa på? På söndag kväll går flyget från Skellefteå till Arlanda, och då ska jag förhoppningsvis sitta på.

Veckan därpå börjar den biomedicinska baskursen... Och jag har inte hört fina saker om den. Men eftersom jag faktiskt tycker att sånt är lite kul så ska det nog gå bra ändå. Tyvärr missar jag lite grann i början, eftersom jag bokat en resa upp till Östersund för att närvara vid hingstpremieringen. För kallblodstravare, naturligtvis... ;)
Det blir som en mini-semester, åker på onsdag och är hemma på lördag. Ska bli både roligt och skönt!

Nu: plugga, plugga, plugga!

Rätt häst vann i Norge.

Ja, ja, ja!!!
Wik Stjernen vann Norska Kallblodsderbyt! Och ja, ja, ja, Dotterud Teddy kom 2:a! Mina favoriter i topp, och båda två är godkända för avel. Kalas!

Sångboksmiddagen 2011.

Kom hem från Sångboksmiddagen för bara en liten stund sen.
Det var väldigt roligt och förhoppningsvis fortsätter mina amöbor till klasskompisar partaja och ha kul resten av natten. Själv är man ju gammal och grå och vill gå och lägga sig tidigt...
Nej, läget var väl snarare så att jag behövde komma in till centralstationen lite tidigare för att hitta rätt ut till Knivsta sen. Det går ju massviss med bussar och tåg åt alla håll och kanter, så jag var lite orolig att jag skulle hamna på fel transport. Det hela gick utan misstag och jag tog mig hem helskinnad.

Jag kom dit i godan tid och köpte mig en sångbok med en hel drös av roliga sånger. Oanständiga, anständiga, ständiga, punsch-sånger, världsliga visor och vocalis terminalis är några av kapitlena i boken. Inne på själva middagen fick vi lära oss grundreglerna i middagsätande, men även klädkoder. Och så fick vi ju riktigt god mat förstås! Vilket för övrigt inte var mer än rätt eftersom vi betalat 270 kr för det.
Under efterrätten, en underbar kladdkaka, fick vi skriva lite i varandras sångböcker. Man fick skriva precis vad och hur man ville, men jag satt bredvid en tjej som var vice ordförande i Ultunas studentkår och hon berättade att de alltid rimmade när de skrev i varandras böcker. Gissa om jag gick igång på det!
Jag smsade genast Sarah och beställde lite påhittiga dikter och började genast traggla egna rim. Just när jag skrev ner alla så kände jag mig onekligen som ett poetisk geni, vilket jag nog skrev ner i någon bok också (...), men imorgon kommer jag nog vilja återgå till säkrare marker med biologi som huvudämne. Jag vet, av tidigare erfarenheter, att poesi inte är min starkaste sida.

På den här middagen haffade jag även Michelle Alexius, hon som, tillsammans med sin mamma, har Bork Olle! Ja, hon går i min klass! Ja, världen känns liten!
Jag berättade hur duktig jag tycker både hon och hästen är och hoppas att hon fortsätter på kallblodsspåret. Och att många fler hakar på henne förstås! För kallblodstravaren är ju den bästa rasen, det är bara väldigt många som inte vet om det än.

Lite kort, men mycket om häst. Som vanligt då?

Fredag känns bra!
Efter fredag kommer lördag och då är det sångboksmiddagen som gäller. Jag är lite orolig över den. Först och främst för att det finns regler för hur en riktig sittning ska gå till, så jag kan alltså inte hälla i mig hembränt och visa hur man kastrerar renar med tänderna (för sånt gör ju vi norrlänningar). För det andra så blir jag alltid nervös när jag ska passa buss- eller tågtider, särskilt om jag inte kan dubbelkolla flera gånger per dag. För det tredje hade jag tänkt ta på mig högklackat, och då vet man aldrig om man slutar i en snöhög, ett dike eller i en hög på dansgolvet. Har jag tur finns det fler alternativ som inte sätter mig i position som allmänt skämt.

Major ska prema idag. Det är alltid spännande, ja, nästan mer spännande än start, när de små 2-åringarna ska ut på banan och göra sitt "på riktigt". Nu är ju Major en stor kille med stor talang så det ska nog avlöpa fint. Risken är väl snarare att det går för fort och han inte blir godkänd för det, om jag förstått saken rätt.
Och om 3 veckor ska både Furir och Baron visas för kåringsnämnden i Östersund. Jag har redan kollat upp tågpriser, och tänka sig, det var inte alls särskilt dyrt att åka upp dit! Skolan har inte skrivit upp vad som är obligatoriskt i nästa kurs, så jag tänkte boka innan jag frågar och sedan skylla på dåligt utskrivet schema om någon skulle protestera. Hihi!
Min gissning är att Baron blir godkänd, men att Furir åter igen får den icke-nådiga-nicken, så jag tänker göra bort bitterheten innan beskedet kommer.
Av de andra hingstarna vet jag inte... Krusse, 3 år gammal e. Järvsöfaks u.Vicke Tryck ue. Viggo Best, har fina resultat och ingen pjåkig mamma. Han är nämligen halvbror till Vixie och Krusen, båda två med över 300 000 insprunget. Att han är ung är också något positivt, tycker jag.
Adrigo från Boden är heller inte dåligt stammad, e.Qvadrigo u.Sindy Stjerna ue.Spikeld och fallen ur Stöva-stammen. Ur Stöva-stammen kommer också Tangen Tinn, men han har istället Moe Odin som far, så den stammen är heller inte att klaga på!
Här finns lite info och resten av hingstarna som visas.

På söndag går norska kallblodskriteriet samt derbyt av stapeln. Klart spännande, men jag ska spara mina tankar om det till imorgon eller söndagen.

Nu ska jag ta en av mina matlådor (de verkar nämligen aldrig ta slut), äta och sedan promenera ner till Knivsta och köpa godis. För det får man göra på fredagar.

Första ordbajsandet på nya datorn.

Nu är jag uppkopplad!
Datorköpet var lyckat, och allt gick att starta upp samma kväll som jag kunde hämta ut den. Skööönt...
Jag trodde jag skulle klara mig fint utan Internet, men där bedrog jag mig. Räkningar som ska betalas, kontakt med skola och skolkamrater, scheman, biljetter, bla bla bla. Det är iaf en massa som fixas via nätet numera, så det känns som att jag nått civilisationen igen.

Antagen på veterinärprogrammet alltså. Det blev en hastig avresa från Malå. Jag packade undan, tog bilen och körde helt enkelt ner till Uppsala på söndagen innan skolstart. Första natten sov jag på vandrarhem, men redan på söndagkväll åkte jag ut och kollade på ett boende och andra natten hade jag flyttat in där.
Nu bor jag trivsamt just utanför Knivsta, på ett visst avstånd men ändå nära till allt. Lagom, alltså.
Än så länge har jag bilen, men jag har testat busförbindelserna och det är inga problem på den fronten. Det kommer att funka fint utan bil mao. Mina fina trotjänare ska jag köra upp vid månadsskiftet september-oktober, precis efter det att jag skrivit min första tenta. Förhoppningsvis får jag tag på en billig flygbiljett ner på söndagen, då slipper jag ännu en dryg resa och så hinner jag vara hemma iaf 1½ dag. Inte mycket att hurra över, men vad gör man när schemat läggs upp som det gör.

Själva skolan är inte dum, väldigt fräsch och fin och med minst sagt goda resurser. Första kursen är hektisk och ska klaras av på en månad, det blir inte lättare av att vi ska lära oss en hel drös med namn på latin. En del har jag inte ens hört på svenska. Ändå känns läget lugnt, för tillfället, och även om det blir en del läsande och glos-nötande har jag faktiskt haft tid att göra annat också. Något man kanske inte borde vänja sig vid.

Bland annat åkte jag upp till Bollnäs för att se Furirs lopp på V75. Det hela slutade med en minst sagt hedervärd andraplats efter Slettvoll Rambo. Han slog bland andra Fakse, Stamping och Lomar och de måste man nästan säga tillhör Sveriges elit. Det är rätt häftigt att man, om inte än så snart, kan påstå att den lille krigaren Farmfurir tillhör elitskiktet här i landet!
Hallsta Lotus var inte på plats, han och Myllarfaks möttes på Dannero över lång distans och tänka sig, Lotus blev utklassad av Myllarfaks! Jag blev mäkta förvånad när jag läste att sista 400 metrarna gick i 31-tempo för Hallsta Lotus, sedan skrockade jag ondskefullt när jag tänkte på att Furir, han håller minsann över lång distans också!

Imorgon har vi självstudier hela dagen. Senast idag blev jag påmind om att självstuder minsann inte betyder ledigt, men det hindrar mig inte från att påstå att det är sovmorgon! Vid 11 ska jag visserligen stå utanför Norrlands nation, men då har ju halva dagen gått, så fram tills dess får jag väl sätta mig med beskrivningar av ben och inälvor (för att förenkla det hela).

Och på lördag är det sångboksmiddag. Vi amöbor (som vi i första ring kallas) ska få lära oss hur en riktig sittning går till. Påstår "de dära" som har hand om det. Klädkod kavaj, och då ska man tydligen ha kjol/klänning ner till knäna. Riktigt ordentligt! Får se om det blir så i slutändan.

Jag ska definitivt skriva av mig här någon till kväll den här veckan. På återseende.

Livssignaler från söderlandet.

Ja, jag lever! Men jag har ingen dator, ingen ny adress (snart, snart, snart går adressändringen igenom) och ingen koll.
Tänkte bara skriva någon rad här och meddela att jag klarat den första veckan på veterinärprogrammet galant och att andra veckan artar sig väl. Och efter de två första veckorna ska det visst bli enklare, så det ser lovande ut.
Min dator ligger för tillfället på Malåkiosken i Västerbotten, men skickas förhoppningvis neråt idag, så om några dagar ska jag ge en mer detaljerad beskrivning av den hektiska flytten och den nya miljön.

Ett litet tillägg bara... Furir startar på Bollnäs på lördag (V75), och hör och häpna; det är endast 20 mil från Uppsala! :O Jag kan "tväråka" upp (det är ju inte värre än att tvärköra till Boden) och se loppet om jag vill. Hihi!

En väldigt bra bok och en väldigt bra häst (äh... ponny).

Det är lördag morgon och jag känner mig... orolig... i kroppen.
Jag har kommit över en så fenomenalt bra bok att jag knappt vet vad jag ska göra av mig själv när jag inte lyssnar på den (ljudbok m.a.o.). Den är så bra att jag inte kan låta bli att lyssna på den och så bra att jag inte vill lyssna på den i rädslan av att den ska ta slut snart. Jag har inte kunnat sitta still mer än 5 minuter den här morgonen, och till och med nu, när det är tänkt att jag ska sitta och koncentrera mig på vad jag skriver, måste jag hoppa upp och gå en runda med jämna mellanrum. Jag tänker att jag inte ska tänka på boken, vilket naturligtvis är detsamma som att göra det.

Boken i fråga heter Niceville eller The Help och är skriven av Kathryn Stockett, i ljudboksversionen läses den av Anna Maria Käll. Senare i år har en filmatisering premiär på bio, och det var faktiskt så jag upptäckte den. IMDB är ju praktiskt taget min startsida på nätet.
Boken gavs ut 2009, och jag begriper inte hur jag missat den?! Jag tycker att jag har haft bra koll på best seller-listor och rekommendationer, men antingen har boken inte prisats så mycket eller så har jag en sned bild av mig själv.

Så här står det på baksidan boken, som utspelar sig under 60-talet:
"När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.

Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.

Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid."

Jag har inte hunnit så långt ännu och hoppas att det är lika mycket och mer kvar av boken, för det är sannerligen inte många böcker (nu för tiden) som fascinerar eller inspirerar mig så.

En annan anledning till den underliga oron i kroppen kan naturligtvis vara Furirs start på V75 idag. Jag har intalat mig själv sedan startlistorna kom att jag inte är nervös. Och det var jag inte heller. Inte förrän i torsdags då jag diskuterade loppet med min chef. För att slippa undan humörsvängningar, behov av att springa, underliga ändringar i hjärtfrekvenser och diverse andra nervösa symtom körde jag ett mantra: Det är ett hårt lopp, det är ett hårt lopp, det är ett hårt lopp.
För det är precis vad det är och man bör ha realistiska förväntningar på den lille; dvs. en pengaplats. Det blir bra mindre nervöst om man inte haussar upp det hela, iaf fram tills det att startsignalen går (sen sitter man ändå med hjärtat i halsgropen, men tarmsystemet mår bra mycket bättre om man bara är nervös i 5 minuter jämfört med 5 timmar).
Det hela blir naturligtvis svårare av att Furir nu vunnit sina 4 senaste starter, som inte heller var lätta lopp. Man sätter skygglappar på sig själv, ser bara den fantastiske Farmfurir och missar de där andra duktiga hästarna (bl.a. Nordblomma, Fjeldstad Goggen och Rigel Odin i det här fallet).
Jag tror att jag har ett realistisk relation till loppet idag, blir det en pengaplats ska jag inte bli besviken!

Fortfarande inget klart besked.

Vilken rysare mitt liv är just nu.

Igår kom andrahandsbeskedet (eller vad det nu heter) från Högskoleverket, och gissa vad jag landade på? Jo, 1:a reserv. Vilket antiklimax... Jag vet inte riktigt om jag ska vara glad eller ledsen, deppad eller hoppfull. Det kändes väldigt mycket som "mittemellan".

Idag ringde jag Lantbruksuniversitetet och frågade om vad jag kan förvänta mig från min 1:a reservplats. Mannen jag fick i andra ändan av luren menade först att det är en 50/50-chans. Hjärtat sjönk som en sten...
Sedan fortsatte han med att ta mitt personnummer och titta i databasen. "Jaha, du har sökt två år tidigare. I år har du haft tur med lottningen, ni är ju rätt många som ligger på samma nivå i högskoleprovsgruppen." Hjärtat sjönk ännu mer, fast i luren lät jag glad och lättad över att jag haft så tur. Handlar det om tur så är det kanske ännu svårare att ta sig in nästa år om jag hamnar på fel sida i år!
Lite käck på rösten förklarade jag att jag har en sådär 80 mil enkelväg och att jag därför skulle vilja försöka lägga upp en ungefärlig plan.
"Jo, jag kan ju inte lova något, men det ser ju rätt bra ut för dig." Lät det plötsligt. Jag blev lite gladare och hoppfullare, men lät jag kanske mer deppad på rösten?
Han tyckte inte att jag skulle ta mig ett boende, utan förklarade att det, enligt honom, var bäst att endast förbereda med en säng att sova i tills jag fått det faktiska resultatet. Jag var väldigt förstående, men jag måste nog ha låtit lite deppad för när samtalet började lida mot sitt slut (sånt känner man även om man har dåligt med sociala poäng) tillade han igen att "dina chanser ser rätt bra ut". Jag tackade lögnaktigt för hjälpen (för vad mer vet jag egentligen nu?) och sa hej då.

Ska förresten tillägga att allt som står inom citattecknen är på ett ungefär vad han sa, inte citerat ordagrant.

Så här sitter jag nu och känner mig både hopp- och hjälplös. För vad gör man?
Utbildningen börjar den 29 augusti och reservantagningen löper fram till första veckan i september (f.r.o.m. nu alltså). Hur länge kan jag hålla på jobbet? Om jag inte tar mig in vill jag ju inte stå utan jobb. Och tar jag mig in första veckan i september står jag ju här med ett nytt jobbkontrakt för den månaden. Vad klåååån!

Fransmännen vet nada om äka finlandssvensk skräck.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Å ena sidan är det ju skrattretande patetiskt på franska, å andra sidan våldtar de ju vår kultur! Man kan inte se sånt här annat än på finlandssvenska, det förstår väl varenda kotte!

11 mil till vackert och värdefullt!

Igår var en bra dag. Jag hade fått häst-ledigt och eftersom jag inte behövdes där åkte jag till stall Dubbel-W i Gäddträsk för att hälsa på djuren och titta på Bokli Eld (igen! ;P)

Stall Dubbel-W:s egna ston, föl, unghästar (ett sto e.Frigg Elden u.Markavinni) och Jänta med Fenja gick alla tillsammans i en gigantisk, avlång hage med mycket mat, skydd och lekplatser för de 3 små.

Det kändes väldigt tydligt att det är så här det ska vara, att det är det här som är naturligt för hästarna. Jag hade kunnat stå och tittat på flocken hur länge som helst och bara myst över det hela. Jag fick en så härlig känsla som nog inte går att beskrivas riktigt. Jag blev också väldigt klar över att jag själv vill ha det så här någon gång i framtiden.

Och så till Bokli Eld, som var riktigt sällskapssjuk för dagen.
Precis så här vill man ju kunna göra med alla hästar, även hingstar!

Tolka det som reklam om ni vill, men nu ska jag konstatera lite fakta om denne fine, fine hingst.
Förutom topp-prestationer med rekord som 19,1 (tredje snabbaste kallblodet i världen) och 5 421 603 nKr insprunget (över 6 miljoner i svenska kronor) har han en fantastiskt fin stam med samma linjer som Moe Odin och Pål Even (Elding - Solbergsstjerna). Exteriört är han också en pärla, läser man igenom hingstkatalogen har han en av de bättre bedömningarna:
"Liten, lågställd välmusklad hingst av god rastyp. Vacker huvud. Väl ansatt välvd hals med bra övergång mellan huvud och hals. Hög manke, liggande bog, långt kluvet och något toppigt kors. Välbenad från sidan. Välformade hovar. Vägvinnande rörelser."

Han har tävlat från 3-årssäsongen tills han pensionerades 2010, 12 år gammal, pga. en skada, och har vunnit lopp alla säsonger.
Tittade man på V75 i lördags kunde man se ett klipp med honom och Järvsöfaks när de speedade i 15-tempo sista 500 m i ett lopp.

Så grymt vacker!!! (Ja, det var också ett konstaterande av fakta)



Vilket härligt liv han måste ha i Gäddträsk; stor hage, massor med mat och brudar. Och tänka sig, rids gör han också! Med gott resultat, vad jag har förstått. :)

In your face, kåringsnämnden!!!

Farmfurir med ägare och uppfödare Arne Hellsten, sommaren 2008.

Inför V75-5 på Hagmyren pratades det först om hur Myllarfaks skulle plocka igen 40 meter och runda hela fältet, sedan om Odd Tabac som skulle gå i ledningen, och även en del om Snygg och Idenors Peter. Farmfurir var det inte prat om, eftersom att distansen inte passade.

Jag citerar Travrondens kommentar om Furir:
"Radar segrar, underbar löpskalle. Inget distansplus? Aldrig golvad."

Och så rätt de hade! Furir blev inte golvad, nej, han reste sig i sin fulla längd och mer därtill! (Kanske hade man till och med kunnat mäta honom över ponnymåttet efter detta lopp!)

Efter en bra start följde ett perfekt lopp fram till de 161 metrarna där det skulle avgöras. I början på upploppet satt Furir instängd bakom Spjutsporren med Bongsbofax på utsidan. När Bongsbofax tappade travet och så småningom rullade över i galopp kom luckan och Furir visade att speeden finns där när den behövs! Det såg inte svårt ut när han accelererade förbi Prestmo Kongen, Snygg och Spjutsporren med huvan kvar.
Efter målgång ville måldomarnämnden se över upploppet igen, och igen, och igen... Det var visst vissa oklarheter om luckan som kom, om Bongsbofax galopperat innan Furir gick ut eller om det handlade om en störning.
Vi tittare fick också se upploppet om och om igen, och visst blev man lite orolig, trots att till och med Stig H sa att det inte borde bli tal om diskning. Jag tyckte det såg klart ut, men vem vet hur domarna ser på saken!

Till slut fick ekipage nr. 11 grönt tecken, och den rättmätige vinnaren fick koras!
Förutom äran fick han även hederstäcke och lagerkrans, ägaren och vårdaren fick minnespris och säkerligen massvis med blommor och gratulationer!
Nya rekordet över kort distans lyder 23,6 och med de 100 000 kronorna som delades ut i förstapris har nu Farmfurir sprungit in 581 500 kr på 15 starter i år. Vilken häst!

Oh, how I wish!

Kolla här, en försmak av Malaysia! (Nej, jag har ingen sån resa inplanerad, men jag vill fortfarande dit, vem vill inte det?!)

Jag och mina två vänner som syns på bild letade reda på ett vattenfall här i Västerbotten och åkte för att spana in det. Det fanns inte särskilt mycket information om det på Internet och jag hade väntat mig en liten rännil längs bergsväggen, med en fallhöjd på max 2 meter. Jag fick en smärre chock när vi äntligen kom fram. Det var stort, det var blött, det var högljutt...
Vägen dit var ingen barnlek, rejält brant på sina ställen och bitvis försvann stigen bland stenrösen. Men vi tog oss upp! Och fick en fin belöning för det.

Det blev inte så mycket fotande av miljön, Sarah och Susanne ville bara att jag skulle ta kort på dem... Och de kunde inte vara normala på en enda bild, tror jag. Jag skrek och skrek och skrek, "se normala ut!", men det gick naturligtvis inte.
Och ärligt talat vet jag inte om den här bilden blivit lika bra om de bara ställt upp sig och poserat "fint".

Jag funderar på att skicka in den till Norrans sommartävling. Temat fram till den 31 juli är "PLASK"... Och de blev faktiskt plaskblöta!

Igår gick kvalen till Kallblodsderbyt av stapeln, både till stoklassen och den öppna klassen. Det var många fina hästar med, men min själ bungyjumpade när Wik Stjernen dundrade runt på 25,0 och lämnade de flesta av sina konkurrenter lååångt efter sig. Han såg otroligt fin ut!
Det andra kvalet till den öppna klassen vanns av Tekno Jerken, före följande: Filofax N.O., Art Kjarvald, Dotterud Teddy, Guli Glöd och Cali Maks. Det var ett jämnare lopp och segraren var inte lika överlägsen på 25,9.
Stoklassens kval vanns inte helt oväntat av de norska favoriterna Lannem Siv (e.Alm Viktor) och Balder Stjerna (e.H.G.Balder). Fina Asteria (e.Bokli Eld) kunde inte alls vara med och som hon dalade på slutet undrar man om inte hade nån skit i kroppen.

Mörtvedt Jerkeld är far till både Wik Stjernen och Tekno Jerken och utöver det även till Art Kjarvald (vilken stam!) och till 2:an bakom Balder Stjerna; Järvsö Ninja. Han verkar få en fin fadersstatistik m.a.o!

Idag väntar V75-start för Furre på den lite klurigare distansen 1640 (1660 för våran stjärna) och med, som det på V75 bör, hårdare motstånd. Det är bara att hålla tummarna!
Imorgon ska Baron ut, också på Hagmyren och inte heller med helt enkelt motstånd.
Helgen har potential att bli bra!

Tyvärr måste jag sitta stilla och försöka pussla ihop ett distrikt till Tidningstjänst. Eller måste, och måste, men om jag inte gör det kör det ihop sig på måndag och ö.h.t. till veckan, och sånt behöver jag inte. Blä.

Snart är det dags för andra urvalsbeskedet. Det ska ni också hålla alla tummar och tår för!

Kan det månne gå vägen?

Förra veckan var spännande. Jag befann mig fortfarande i Tyskland (på en underbart härlig semester!) när först Baron vann ett lopp under tisdagen, och en dag senare (tårfylld morgon när vi påbörjade resan hem) vann Furir Guldtäcket på Dannero! Häftigt! Särskilt med tanke på att uppgiften kändes, om inte omöjlig, så nästan det.

Och på fredagen fick jag första urvalsbeskedet från Högskoleverket... 6:e reserv på veterinär! Det kändes som en seger bara det! Med lite distans till det börjar jag naturligtvis bli orolig, det är ändå 6 personer som måste hoppa av för att jag ska få plats... Men hoppas gör jag än, och har jag inte kommit fram i listan vid nästa urval, i början på augusti, så får jag ta fram en reservplan av något slag. Jag är ju nu egentligen antagen i Umeå, på arkitektprogrammet, men vem vill gå nåt sånt när man har chans på veterinär!

Ska inte ordbajsa mer, känns som att jag har så mycket att göra! (Fast jag är inte säker på att jag verkligen har det...)

Jag har fortfarande ingen bärbar dator...

... så jag får sammanfatta kort.

Baron vann Sprinterpokalen på midnattstravet i Skellefteå, Furir tog tisdagen därpå sin andra raka seger på Solänget (Nordgubbens lopp!). Nya shetlandsponnyn Bandit har kommit till stallet, nykastrerad och manlig och jättefin.

Jag har varit på Peace & Love, toppade torsdagen med 30 Seconds to Mars, Volbeat och en av The Arks sista spelningar. De två förstnämnda var så grymma och gjorde mig så lycklig, den sistnämnda var faktiskt också riktigt, riktigt bra! Fredagen hoppade jag över The Sounds (ångrar mig bittert) och Oskar Linnros (prisad vare min prioriteringsförmåga!) för att vara social med våra grannar och sedan se Maskinen. På grund av för mycket tid med våra grannar och den vidriga trängseln på Maskinen var jag resten av tiden på P&L folkilsken och arrogant, dvs. mitt rätta och mest charmiga jag!

Körningen ner till mamma i Kviinge, Skåne, gick jättebra, mycket tack vare gudomliga Keplers Paganinikontraktet (ja, gissa vad vi kommer lyssna på ner till Bayern?).
Nu blir det ungefär en dags vila här i Skåne, sedan bär det av till hemland nr.2, och får jag tag på en bärbar dator där får ni kanske höra av mig. Annars är det radiosilence som gäller, för ekonomins skull.

Jag önskar att alla har två lika trevliga sommarveckor framför sig som jag (förhoppningsvis) har! :D

Scoooore!!!

Ingen "stolpe in" utan en vinst rätt i krysset! Precis som det ska se ut!

Furir tampades med duktige Mana Grabben över upploppet.

Furir och Per defilerar med täcke, krans, rosett och blommor.

Pärlan på väg tillbaka till stallet, där det bara blev ett kort stopp innan han fick jogga iväg till dopingen. Det är lite trist när hästarna måste dit, man vill ju helst plocka av i lugn och ro, klappa och duscha av de, men det är viktigt med dopingtest, så man ska inte klaga över det.

Lite dramatik i loppet blev det, varvet från mål. När Myllarfaks kom gående i tredjespår började Per och Furre gå ut bakom, men Mana Grabben kom väldigt snabbt bakifrån och blev störd av "vårat" ekipage, som inte var ute helt i tredjespåret. Jag håller med om att det var trångt och kanske även om bötfällningen, men att det skulle bli diskning (som det var tal om)... Näe.
Mana Grabben fick för övrigt en betydligt bättre rygg i Furir, för Myllarfaks var inte särskilt bra för dagen och kom sist i mål.

Det gick lätt att köra hem sen, trots att jag fick ta en omväg (vidrig omläggning mellan Arvidsjaur och Älvsbyn) och inte var i Malå förrän 2 på natten. Jag kände mig som en Soda Streamer från Furirs lopp till Abborrträsk, och allt är roligt när man är så lycklig!

Nästa helg startar Baron i Sprintermästaren på Skelleftetravet (så då får Baron förhoppningsvis en egen krans ;P) och veckan därpå är det semester och Borlänge på schemat för min del. Oh, härliga liv!

Sommar med student och födelsedag.

Så... Nu har lillbrorsan tagit studenten, jag har fyllt år och sommaren försvunnit.

Studentdagen var i fredags, jag hade fixat ledigt för att gratta lillebror och umgås med familjen. Jag missade deras spelning i sporthallen (de är duktiga, så det kändes lite trist), men sen var jag med. Deras utgång var betydligt mer genomtänkt än vad min i Arvidsjaur var. De hade satt upp plastband och skyltar med namn på klasserna, så föräldrarna kunde samlas runt dessa = göra det lättare för studenterna att hitta till sina närmaste.
Båda mina föräldrar, som alltså är separerade, var på plats och betedde sig riktigt civiliserat, vilket jag är glad över.
Sen var det naturligtvis dags för det traditionella lastbils-åkandet. Det satte liv i vissa minnen, men efter ett tag tröttnade jag på att se skrikande (en del fulla) studenter åka runt, runt på lastbilsflak. Och det tycker jag är förståeligt.
Så istället för att svettas på torget åkte jag ut till Gäddträsk för att hälsa på Jänta och lillan. De lever som prinsessor där, går i en stor gräshage med ett annat sto, Ulrikke e.Ulfrigg med ett hingstföl e.Moe Odin. Jag blev väldigt varmt mottagen och stod och surrade en bra stund med Emma, hon som fixat hit Bokli Eld från Norge.
Åh, vad jag hoppas att det går bra för det här stuteriet! Det ligger en sån otroligt trevlig stämning över gården och hästarna ser ut att må så fantastiskt bra. Hingsten verkar vara smått gudomlig att ha, och enligt hingsthållarna är han en riktig tjejtjusare som sköter den naturliga betäckningen själv, på ett klokt sätt.

På lördagen blev jag 21 år, men det känns naturligtvis inte som det. Jag hade ingen ångest över att bli äldre, men var väl heller inte eld och lågor. Tänk vad födelsedagar var viktiga när man var mindre! Så är det icket numera, varför vet jag inte. Man hittar väl viktigare saker att bekymra sig om.
På kvällen åkte jag och 3 av mina vänner till Lycksele för lite firande. Vi tänkte passa på under studenthelgen, och på lördagen räknade vi med att det inte skulle vara lika mycket av den yngre varan ute. De har ju liksom gjort bort det under veckan. Och mycket riktigt, det var mer folk i våran ålder och uppåt än de där stökiga med vita mössor.

Jag gjorde av med pengar i lördags på hotellet men spelade tillbaka en del ikväll när jag satte plats på de två Lome Kongen-döttrarna Grändens Lomma och Höstbopetra. Det var ett inskolningslopp för 3-åringar och förutom dessa två fina tjejer så var även Spik Bestas syster Faks Besta och grannstallets Kallinas syster Kallmoa med. Tyvärr kom de inte med bland de tre. Första plats tog (naturligtvis) Jan-Olov Perssons Guli Rask, och därefter sprang de två förstnämnda stona in (klirr, klirr i kassan!).

Det stekheta vädret försvann, men det kändes nästan, nästan, nästan lite som en befrielse. 30 grader plus tär på krafterna, och jag låg ärligt talat mest inne, särskilt efter att jag bränt mig rätt hårt på axlarna...

I helgen startar Furir på V75 i Boden, det är midnattstrav och härlig travsport på schemat. Jag har nog tänkt mig dit, om pappa gör bort eller kan tänka sig skjuta upp mekandet med bilen till på söndag. Det är inte ofta man får se så fina hästar här uppe i norr, så man bör passa på!
Tyvärr säger SMHI att det blir molnigt och regn, men man ska inte alltid lite på de där meteorologerna! Naturen har sin egen vilja, och i år vill den kanske välsigna Peabtravet med lite sol.

Jag serverar en härlig sommarbild!

1 juni var kalasfin, 2 juni ser ut att bli sådär, men juni it is! Midsommarmånaden, födelsedagsmånaden, Peace and Love-månaden, semestermånaden (nåja, nästan iaf)! Om ungefär en månad, lite mindre t.o.m., bär det av ner till Borlänge och sen vidare till Tyskland. Härligt!

Vi åkte och lämnade Snurran och Lillan hos Bokli Eld förra veckan. De fick komma ut i en stor, grön sommarhage (med polarband.. ;) ) direkt, och oj, vad de såg ut att trivas! Planen var att de skulle få gå med ett annat sto (+ föl), och ägaren har frågat om det går att ha kvar de där tills han kommer hem i mitten på juli. Det blir naturligtvis lite tomt hemma, men jag tror inte Ytterberg kan erbjuda lika fantastiska hagar som de har där i Gäddträsk!
Bokli Eld var också vid god vigör, det är verkligen en värdig herre. Han går i en hage mellan stohagarna och måste känna sig som en riktig kung. Inte helt dåligt att vara avelshingst kan jag tänka mig...

Torsdag, idag alltså, är röd och jag är alltså ledig. Helt och hållet. Även måndag är ett sådant undantag, och det känns sköööönt! Lite försmak på semestern kanske? Fast jag hade tänkt göra nytta som att städa bilen... Inte lika mycket semester över det.

På lördag åker vi misskötsamma ungdomar till Talludden och ska... Ja, vad man nu riktigt gör på Talludden. Det brukar kunna vara kul, om man inte är chaffis, och blir vädret bra ska man nog kunna göra nåt av kvällen. Kvällen innan ska jag och Sarah på bio, det blir tungt att gå upp på lördag morgon och köra två distrikt med tidningar... Men vad gör man inte för lite kultur! Och jag kan ju sova under dagen sen.

Igår kväll, innan jag for till Sarah och såg the Frighteners, spanade jag in bostadsutbudet i Uppsala och Umeå (Umeå utifall att). Jag står ju redan i kö på de flesta ställena, och kan konstatera att det verkar lättare att få boende i Uppsala än i Umeå. Bra! Tyvärr är Uppsala bra mycket större och jag vet inte alls vilka områden som är vilka och vart de ligger. Har läst mig till att SLU:s campus ligger på Ultuna, och visst skulle man vilja bo med andra biologibesatta människor! Men det fanns många, många fler områden där också.
Det är en djungel, helt klart! Men en rätt rolig sådan.

Igår kväll fick Shahad och en av hennes kompisar följa med upp till Ytterberg. Jag slängde upp de båda två på Boel och så fick de skritta henne på stallplanen (på hackamore!). På med hjälmar, men i övrigt fick de knata runt själva. Kanske inte så mycket säkerhetstänk i det, men hästen är snäll och jag var inte på humör att leda.
Tjejerna fick faktiskt tugga grus, men det kan man inte påstå var hästens fel. Att sitta två stycken barbacka på en häst i trav är minsann inte lätt! Det säger ju sig självt att om en tappar balansen gör den andra också det. Jag har själv testat, ett antal gånger faktiskt, men hittills klarat mig från att falla av.
Det hela gick iaf bra och jag slängde upp de efter 5 minuters andningspaus.
Jag tror att det är viktigt att inte göra avfallningen till en för stor grej, för det är faktiskt inte hela världen. Vanligtvis får man lite skrapsår, utflugen anda och (säkert det som tar mest ont) ett skadat ego. Och ju fler gånger man faller av, desto mindre rädd blir man för det och det är säkert därifrån det där talesättet kommer. Ni vet, det där om att man ska falla av 100 gånger innan man är en bra ryttare. För sitter man och är rädd för att falla av, då går det nog inget vidare att rida heller.

Nu ska jag fylla på spolarvätska och tanka bilen, förmodligen blir det en sväng upp till stallet också, när jag lix är på väg åt det hållet. Sen måste jag väl ta tag i den där städningen... Blä!

Mini-semester, Elitloppet, regntäcken... Sommar!

Måndag morgon och jag är ledig resten av dagen!!! Helt ledig till på onsdag morgon faktiskt! Det känns som en mini-semester. Och jag var sugen på att åka till Vindelälven och fota lite... Om det är fint väder ikväll blir det nog så.

Jag kände mig faktiskt lite spak imorse när jag klev upp för att jobba. Det blev inte mycket sömn inatt. Pappa hade 50-års kalas igår kväll och innan allt var bortstädat och hemkört var klockan närmare 10, och innan jag somnat hade den nog blivit 11.
Fastrar och farbröder kom på besök, liksom farmor, och så hade en del grannar och vänner bjudits in. Det var nog egentligen ett ganska lugnt kalas, men för en lantis som jag var det tillräckligt med folk. Största delen av tiden åt vi (det blir ju lätt så...), men jag, Judith, faster Åsa och hennes man Christer (eller Chrille) brände bort lite när vi buggade och twistade och gjorde lite 70- och 80-talsmoves! Och kanske lite 50-tal också?

Igår var även sista dagen för täckesrean på Hööks. Undertecknad glömde förstås bort att beställa, och nu sitter jag och letar efter andra täckesreor, men det ser ärligt talat mörkt ut. Däremot hittade jag ett roligt täcke hos Haglunds som man kanske skulle ha bara för att det är så somrigt?
Det är ju ändå slutet på maj! Sommaren är faktiskt, om man ska gå efter kalenderbilderna, officiellt här!

Med sommaren kommer Elitloppet, och även Elitkampen! Ingen Bork Odin med i startfältet, och inte heller Norheim Faksen. 2 finnar, Hallsta Lotus förstås, Åsajerven, Feseth Lynet och Moe Brage. Och några till förstås, men ingen Farmfurir eller Farmbaron. Inte än. ;)
Var inte så imponerad av startfältet och världen kommer inte att gå under för att jag inte får se djuren live i år.
Själva Elitloppet hade väl däremot varit lite roligt att se, men förra året fick jag stå och hoppa för att se ner till banan. Jag inbillar mig att jag är av medellängd, men på Solvalla kändes det som att jag var huvudet mindre än de flesta. Och när just Elitloppet gick kom ju precis alla ner på publikplatsen. Man skulle ha haft en pall att stå på.

Furir startade på V75 i lördags och blev 6:a i loppet efter Stamping, Rino Dox, Myllarfaks, Voje Nido och Clay på tiden 26,5. Jag minns inte exakt hur det var, men det är visst bra att han inte tjänar för mycket pengar nu, annars kommer han över tilläggsgränsen i något lopp... Undra om det var Fördel Boden? Eller något annat. Det är där minnet sviker.

Nu ska jag gå och lägga mig en stund, ta igen lite sömn. Sen måste jag traska ner till bibblan och skamset lämna igen en ljudbok som förmodligen skulle ha varit återlämnad förra veckan...

Banrekord på Solänget!

Den gule Baronen startade utanför V75 i lördags, och segrade på nya banrekordet 24,9! Han hade i stort sett autobahn fram till ledningen och sen tuffade han bara på där framme med tappre Järbo Harry på utsidan. Huvan kvar vid målgång, såg fantastiskt fin ut!


Hoppas nu att det inte händer något otyg och att han håller ihop, då kan det bli ett fasligt roligt år för hans del. Förhoppningsvis med ett stopp på Östersund i oktober! ;) Skulle vara jättekul om han kunde bli godkänd för avel! Det blir ju lite outcross också, i dessa dagar av Järvsöfaks och Elding, om än han har Rappfot-Elnett på mödernet (i 4:e led, så det är en bit bak).

Hallsta Lotus vann Alm Svartens Äreslöp före Feseth Lynet och Moe Brage. Bork Odin slutade sist i det godkända fältet efter en galopp... Man får hoppas att det blir lite mer ordning på honom, det har ju inte gått så jättebra i år (om man bortser från Jacob Meyers).
I stayerloppet dagen före startade B.W.Gulliver, men han blev diskad efter en galopp... Trist! Hade varit kul att se hur långt framme han kunnat vara felfri. Den som vann gick 27,8... Över 3160 m! Det finns inte så många sådana lopp i Sverige, och som sagt, det hade varit kul att se hur B.W.Gulliver klarat av sluttampen. Men så är det med trav. Det går inte att vara säkert på nåt. Förhoppningsvis får man se honom ute på banorna i Sverige snart igen.

Pappa fyller 50 år imorgon, men har flytt landet för London och firandet kommer inte att äga rum förrän till helgen. Hela söndagen, för att vara exakt. Puh... Sånt brukar kunna ta på krafterna. Tur att jag är ledig på måndagen!

Finns det såna här människor på riktigt?

Åh, Sheldon! Jag skulle så gärna vilja ha en sådan man som du i mitt liv! Det skulle ge upphov till ökad hjärnaktivitet på alla plan! Och mitt liv skulle nog fyllas av både frivilligt och ofrivilligt mottagen kunskap. Och ständig förvåning över att en sådan människa existerar. (Om det nu var så att det faktiskt fanns såna här människor)

Sheldon kan massor om matte och Superman

Sheldon vet även hur man blir kompis med andra människor

Ska man hoppas på en tidig sommar?

Det har blivit sommar! Sommar som i 20 plusgrader, strålande sol och blå himmel.
Har jag nämnt att vi inte har AC i postbilarna?

Nej, jag skojjas bara, jag är jättenöjd! Det är synd att man måste jobba när man helst bara vill ligga i gräset (som har blivit lite grönt) och slappa. Tur att jag ska ha hela 2 veckors semester i sommar då jag kan göra som jag vill! HAHAHA!

Ikväll är jag ledig från typ allt, så jag har tänkt ta min Kepler och sätta mig på altanen och sola benen. De behöver i sanning lite färg! Och Kepler... Mhm! Jag lyssnade ju på den andra boken, alltså Paganinikontraktet, först men nu har jag letat reda på den första, Hypnotisören, och börjar redan sura över att det bara finns två böcker. Än så länge. Hoppas de skriver en tredje. Snabbt.

Jag skulle ju ladda upp lite bilder på fölet, och hade även tänkt lägga upp någon från V75-dagen, men USB-kabeln var i en vecka spårlöst försvunnen. Jag hade börjat slita mitt hår (och det lossnade faktiskt en del! Kan människor också fälla "vårhåret"?) när jag hittade den under en ryggsäck i datarummet. Men nu så! Jag ska bara föra över de många hundra bilderna och gå igenom de... Suck. Det blir så med föl och fina hästar på V75. Jag kan inte rå för det.

Idag kom mina nya glasögon. Mina billiga, men fina, glasögon från Favoptic. Snabbt gick det! Det enda som jag är lite missnöjd med är att håret fastnar i skalmarna, men vad fasen, allt kan ju inte vara perfekt. De kommer att duga långt som de är.

JoP protesterar. Fakse tvångsströk sedan. Det är intressant, det här med propositionerna, och vet någon hur pratet gick om finnhästarna? Sleipner skulle väl diskutera just det på årsstämman, men jag har inte hittat någon rapport om det.

Fölbilderna är från den 29:e, så hon är väl dryga dygnet gammal här. Jag ska fortsätta med att rensa bilder, jag tror jag har lite nyare också. Och så fanns det ju några fina från V75!

Namnförslagen jag gillar bäst hittills är Fenja och Vilja.
Fenja var i nordisk mytologi en jättinna som med sin syster Menja malde guld åt kungen Frode. (Fenjasmjöl eller Menjasmjöl = guld)
Vilja kommer från farfarsmor som alltså är Moe Vilja. Och en ny version av henne skulle man ju gärna vilja ha! 23 starter med resultaten 10-5-0-5 och 510.200 nKr inkört. Inte helt pjåkigt!

Föl 2011.

Nu har den kommit, den nya!
Jänta fölade inatt och fick ett stort, svart stoföl efter Bork Odin. Allt ser bra ut så här långt.
Är hemma på frukost för tillfället, men har hunnit vara uppe både före och efter tidningsjobbet, och det lär troligtvis bli fler gånger idag... ;)
Jag ska nog få upp lite foton också, men hade tänkt försöka få de på bild ute först. Boxbilder är ju i regel so-so...

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med ledigheten.

Chockbesked: jag har varit ledig hela helgen! HEEELA HELGEN!!
Sen lunchtid i torsdags faktiskt. Till imorgon kl. 07.00.
Jag hade panik i torsdags när jag insåg hur mkt tid jag skulle ha, och hur lite jag hade inplanerat. Jag menar; jag hade kunnat köra till Norge, eller åkt ner till mamma över helgen, eller gjort något annat kul. Om jag bara hade vetat att det var en sån här helg lite tidigare... För har man inte planerat i tid får man inga billiga flygbiljetter, och inga kompisar som följer en eftersom att de inte tagit ledigt.
Jag trodde det skulle bli en lång helg av leda, men faktiskt inte. Jag har sysselsatt mig och förstår inte alls hur det kunde gå så snabbt!?

I fredags fick grannstallet tillökning i form av ett stoföl efter Mörtvedt Jerkeld. Mamma är förstföderskan Kallina e.Qvadrigo ue.Atom Vinter. Har hunnit se henne som snabbast inne i stallet, och hon såg mycket fin ut!

Alltid kul med föl, och det börjar dra ihop sig för Jänta också. Mjölken rinner efter bakbenen och hon är tröttare än normalt. Jag vågar dock inte gissa på något datum, eftersom att hon är väldigt duktig på att knipa. Hon är rätt stor, men det är ju 5:e fölet, och jag tror faktiskt att den här kommer att bli lite mindre än Majoren. Det hoppas jag också, alltför stora ska de inte vara!
Jag hoppas innerligt att pappan, Bork Odin, ska få ordning på formen också. Senaste starten blev han struken, och starten före det var han långt bakom den vinnande Norheim Faksen (som iofs var helt outstanding då).

Nu när jag haft så mycket tid över (nåja) har jag tagit mig tid att påta lite med bilderna från Östersund i höstas. Jag hittade bland annat bilder på den ovan nämnda Mörtvedt Jerkeld. FANTASTISKT vacker i verkligheten, finare än på bild!















Jag hittade även några bilder på B.W.Gulliver, han med den roliga stammen (e.Lome Kongen u.Gullan Fax ue.Järvsöfaks)





















Jag ska fortsätta med bilderna imorgon tror jag, det fanns mycket roligt i den mappen! Och i senare mappar också, det finns mycket jag inte laddat upp!

Nu blev det bråttom. En kompis eller två ringde just och ville på bio ikväll. Den tidigare som går kl. 18.10, så nu ska det bokas och ringas runt och kontrolleras och så småningom förhoppningsvis även köras dit. Skellefteå alltså. Rödluvan är det som gäller, vi får se om den är som kritikerna säger (inte så bra), eller om den faktiskt kan sätta lite skräck i en.

Viktigt stoppdatum!

Idag är det den 15:e april. Sista dagen för ansökningen och så startar Furir ikväll på Bergsåker. Jag är dock inhyrd som chaffis, så troligtvis missar jag loppet live. Får se det efteråt på ATG.
Det är även, enligt lag, dags att byta ut vinterdäcken. Om det inte finns is eller snö kvar på vägen förstås.
För någon dag sedan var jag jättetaggad, ville absolut byta däcken på studs. Mest för att det är så psykiskt jobbigt att tänka på hur mina fina, fina, nästan nya, vinterdäck slits varje gång jag kör upp till Ytterberg.
Jag vet inte riktigt vad som hände, men nu känner jag mig inte alls lika sugen?! Förhoppningsvis kommer andan tillbaka inom kort, då ska händiga jag ta mig an smutsiga däck.

Jag lyckades till slut sammanställa en lista till ansökningen. Det var nervöst, och jag blir alltid orolig över att jag missat att rangordna valen (det sista man gör innan man skickar in, men det tycks ständigt falla ur minnet). Men, nu har jag fått bekräftelsemailet och allt verkar vara i sin ordning. Inom några veckor kommer förhoppningsvis också papprena från de norska skolorna, så jag får fylla i och läsa på om allt vad det nu kan vara.

Jag har kört "skit-distriktet", som officiellt heter 2:an och innebär att man kör posten i samhället, 2 dagar i rad i veckan, onsdag och torsdag. Så på torsdag eftermiddag (torsdag är reklamdag btw), då jag var lite trött i axlar och ben tyckte jag att jag kunde unna mig lite slapp. Jag satte på Life och låg i sängen i stort sett hela kvällen. Inte en enda nyttig grej gjorde jag. Förutom, förstås, att jag repeterade djurkunskaper och inspirerades av fantastiska vyer, bilder och beteenden.
Jag blir fortfarande lika rädd varje gång det där sjölejonet och, i ett senare avsnitt, den där späckhuggaren dyker upp och plockar fågeln respektive sälen. Jag vet inte om det bådar så gott inför min valsafari i Norge i sommar, men risken att de dyker upp så där är väl inte så stor?

Och appropå bilresor... Det här med ljudböcker. Det har jag fastnat för rätt ordentligt. Jag beställde några från CDON när det var bokrea men numera är jag även en flitig stamkund på biblioteket (har jag visserligen varit förut också, men inte på CD-böcker). De är perfekta att ha i bilen först på morgonen när jag kör ut tidningar bland villakvarteren och sen på Posten när jag kör den s.k. "morgonturen", en ca. 1 ½ timma lång runda bland småbyar. Och jobbar jag på "skit-distriktet" så finns det ju villakvarter där också.
Just nu är jag nästan mitt i Paganinikontraktet av Kepler. Jag har varken läst eller lyssnat på den första, Hypnotisören, men den står som nästa på tur! Den fanns tyvärr inte som ljudbok på bibblan (som jag såg), men det går ju att läsa med ögonen också, inte bara med öronen.
Uppläsaren tycker jag också är bra, hans röst passar väldigt bra till de här lite mer spännande böckerna, och så gillar jag när de gör till rösterna lite grann, så man hör skillnad på folk.

Nä, det blir nog inte mer än så här. Jag ska skynda iväg och duscha, måste ju vara lite fräsch som Valiant-chaffis ikväll. Och så ska jag visst klippa mig imorgon vid lunch, vilken tur att jag fick tid då!

Har tagit mig förbi ännu en stolpe.

Nu har jag gjort Högskoleprovet för sista gången!
Nåja, i alla fall i dess nuvarande form. Till hösten görs det om, och jag hör rykten om att det ska bli mer matte (bevare oss väl!), men i VF såg jag ett förslag till hur det skulle se ut. Det blir nog egentligen inte mer matte, man delar bara upp matten i fler olika prov och lägger till typ ekvationslösning och liknande.
Det gick faktiskt bra igår. Det kändes som att det gick åt skogen men efter den preliminära rättningen ser det bra ut.

Det är konstigt hur det där fungerar. Förra gången kändes det bra, jag var säker på många uppgifter och kände mig nöjd i bilen på vägen hem. Det blev lite platt fall när jag insåg att jag inte förbättrat mig.
Den här gången var jag vimsig, hann inte kolla alla uppgifter lika grundligt som jag velat, var osäker på det mesta, och på väg hem var jag så deppad att jag först inte alls ville rätta provet. Och ändå gjorde jag bättre ifrån mig nu!
Udda.
Men om jag inte minns fel var det så även i grundskola och gymnasiet. Kändes det halvdåligt och nervöst gick det bra, kändes det bra gick det däremot dåligt.

På eftermiddagen/kvällen for jag ut och körde först Major, med halva selkammaren på. Han har varit lite instabil i sina träningspass, hängt på en töm och verkat framhalt ena dagen för att passet efteråt kännas fullt körbar på alla sätt och vis. Jag har börjat köra honom med skydd runt om + lätta boots fram, och då har det känts bättre, men ibland känns det fortfarande som han slår sig någonstans, så jag tror knäkappor kanske vore en idé. Tyvärr är det enda paret i stallet trasiga, så det måste köpas in nya om jag ska testa den teorin.
Igår kändes han i alla fall okej, och han är förvånansvärt spänstig trots att han är så stor. Jag hoppas dock att växtkurvan börjar plana ut nu, de ska ju helst inte vara för stora.

Boel fick också gå i vagn. Hon kändes som en halv miljon och var så otroligt pigg och glad trots att underlaget inte var på topp. Jag tycker inte hon är i någon fantastisk form, men i grunden har hon inte så dålig kondis. Jag tänkte låta henne skritta uppför den näst sista, branta backen, men när jag skulle ta upp henne la hon iväg i en väldig fart och lyckades ta sig uppför nästan hela backen innan jag fick stopp på henne. (Måste ha varit chocken?!) Jättenöjd var hon efteråt, och om än jag var förvånad och grälade lite så myste jag lite i smyg... För att hon kändes så bra alltså!

På torsdag startar Furir i lopp 2 i ett 8-hästarsfält. Håll tummarna!

They did it again!

Jag glömde...
En ny film i raden av mästerverk skapade av tokarna, med Isabelle i spetsen. Jag tycker hon har gjort stora framsteg inom filmteknik! Kanske beror på alla de timmar hon spenderat med att langa kablar, skruva i lampor och köra i rondeller samtidigt som hon pratar i mobilen. Livet kan ge en de mest besynnerliga perspektiv...

Hovslagare, hingstval, högskoleprov...

Tisdag morgon och jag har just jobbat klart. Jag har fått byta distrikt och kör numera bil, vilket kändes skönt imorse då temperaturen låg på -22...
Jag har fått i mig lite frukost och nu placerat mig vid datorn för att spana in lite annonser, både på hästar och sadlar. Upptäckte nämligen för några dagar sedan att Boel har knölar på ryggen. Visserligen kan det lika gärna bero på all smuts och den stora mängd löst hår som står som en sky runt henne just nu, och jag hoppas lite på det också. Jag älskar min T6:a och vill inte alls byta ut den. Tidigare hade jag en CH Trevor som var fantastisk skön, men som visade sig vara sned. Sadelmakaren menade dessutom att den måste ha varit sned redan som ny, och nu ser jag att CH-sadlarna försvinner ur i alla fall Hööks' sortiment. Misstänkt...
Jag ska egentligen inte ta ut något i förväg, först och främst ska jag duscha hästen och leta upp ett mjuk schabrak, men jag tänker ändå hålla ögonen öppna för sadlar som passar raka ryggar.

Idag kommer hovslagaren Marika Håkansson, som vi börjat anlita sedan i somras. Den yngsta hovslagaren i Sverige, men man ska inte ha fördomar och bli lurad av något sådant som åldern. Hon är fantastiskt duktig, väldigt noggrann med hovarna och insatt i både rid- och travvärlden. I dagsläget är det bara Major och Boel som ska skos om, och jag ska köra upp lite tidigare för att rycka av de skorna. Tycker att man kan göra de duktiga hovisarna den tjänsten om man kan!
Det ska bli roligt att höra vad hon har att säga om Jäntas hovar, som jag tycker har tagit ihop sig bra sedan hon först började gå barfota (i början flisade det mest). Och förhoppningsvis kan hon ge mig råd och tips om Boels "spricka", som inte verkar bekomma henne, men som sannerligen inte är vacker.

Hingst-spåneriet går vidare. Spik Besta verkar ska gå till Skaffer Brunen, som ska stå på Dalsjö Gård i Umeå i år. Jänta är det öppet för än, förslag som varit uppe är Fakse, Mörtvedt Jerkeld, Bork Odin igen (såg dock att han inte står tillgänglig i år), Månprinsen A.M... Jag spånade på B.W.Gulliver till Boel (om det skulle bli så), han har en kul stam!
Helst av allt skulle jag vilja linjeavla på Pilmin, utan Elding, men det är inte så lätt. Aldermarin har Pilmin i sig, likaså Dotterud Teddy, men den sistnämnde står förstås i Norge...
Klurandet lär inte ta slut, och det vill jag inte heller, det är ju nästan det roligaste på hela våren!

Till helgen är det dags för Högskoleprovet. Igen. Det känns som att det var alldeles nyss jag gjorde det. Den här gången har jag pluggat lite NOG, och ska hinna göra de tidigare proven på nätet. Om det finns något roligt år dvs., helst något som jag inte gjort än. Jag skulle vilja ha en höjning på 0.1 poäng, då kan jag vara med i kampen om en viss plats till hösten...

Jag besökte biblioteket förra torsdagen, i vild panik över att jag inte hade något att lyssna på fredag morgon när jag skulle köra min morgonsväng på Posten. Jag roffade åt mig en ljudbok och när jag slår på den i bilen tycker jag mig känna igen något. Jag hade lyckats pricka "Patienten" av P.D. James, en bok som jag fick (i vanligt bokformat alltså) förra julen. Tur att den är bra, annars hade jag väl ledsnat och somnat vid ratten. Som det är nu ser jag hela tiden fram emot morgondagen, då jag får lyssna mer på boken! (Och imorgon kör jag det stora distriktet på Posten = en massa lyssnartid!)

En hint om hur det var i Frankrike...

Jag har haft hingst-nojja sen V75 i lördags. Tangen Scott imponerade inte, Särpefanten och Mörten var bättre än vad jag trodde och Neslands Loke var bara... Ja, han var i en annan klass. Trots att det var första starten efter vila.
På hemmaplan (dvs. Sverige) har B.W. Gulliver årsdebuterat på ett läckert vis och han har ju sannerligen en rolig stam med Lome Kongen som far och Gullan Fax (e. Järvsöfaks) som mor.
Men Jänta har några veckor kvar innan det är dags för någon ny partner, så bråttom behöver man inte ha.

Lite bråttom har jag ikväll. Jag känner att det är hög tid att försöka satsa på mer än 6 timmars sömn inatt. Och det innebär att jag måste i säng typ... nu.
Jag har, efter att jag jobbat, varit uppe i stallet och slitit, kört Major och ridit Boel en pytte-sväng, och sen har jag börjat på Frankrike-bilderna... Urk. Det är nog därför jag känner mig så sliten.

Inget mer data ikväll, jag är så less! Men jag tänker, eftersom jag lix lagt ner all tid på att få upp de på Internet, visa upp de 3 vännerna. Vilket resesällskap!

Såsar framför ATG-live i väntan på kallblodsloppet.

Lördag och V75 i Norge, årets Unionskamp!
Tyvärr har Åsajerven strukits, och enligt notiser här på nätet kan det vara en gammal höftskada. Det skulle kanske till och med bli operation...! Hoppas att det inte är så illa!

Kvar i fältet är Tangen Scott, Briskebyrappa, Mörtvedt Jerkeld, Neslands Loke, Amor Even, Norheim Faksen, Särpefanten, Slettvoll Rambo och Lumjor. Bara norrmän med andra ord, men fina sådana! (som vanligt då alltså)
4 av de finns tillgängliga för avel i Sverige i år, och jag håller framför allt ögonen på Tangen Scott.
Han är dock inte en av de mest betrodda, utan norrmännen tror att det hela blir en duell mellan 5-åriga Norheim Faksen (mycket fin!) och Neslands Loke (som ska finnas tillgänglig hos JoP i vår).

Hittills är sändningen på Liven helkul, jag gillar Norge! :)

Rapporten från Frankrike-resan... Har försökt få med det viktigaste.

Tillbaka från Frankrike och rätt in i vardagen, sen 1 ½ vecka tillbaka. Tack och lov hade det hunnit bli vår här hemma så jag dukade inte under av kylan.

Frankrike var minsann ett äventyr! Det blev en kort och intensiv semester, men oh så fräsch jag kände mig vid hemkomsten. Helt otroligt vad några sovmornar kan göra!

Resan ner till Stockholm med bil gick förvånansvärt bra. Vädret var kasst, och väglaget lite underligt, men vi körde försiktigt och det hela gick som på räls. Jag körde ner till Umeå, där vi stannade och åt, och sedan mellan Uppsala och Arlanda (typ). Däremellan fick de andra sitta vid ratten. Väl framme på Arlanda (strax före 5 tror jag vi stod på parkeringen) drog vi ut på tiden så mycket som möjligt med packning och frukost osv. Det blev ändå en lång väntan på planet, men sen gick det illa kvickt och strax efter 16 var vi framme i Paris. Därefter lyckades vi så småningom ta oss ut till hotellet i Montparnasse, men första dagen var tågsystemen lite krångliga för en småstadsbo som mig. Och lite för de andra oxå. Värst av allt var dock alla människor! Det var hur många som helst, det kryllade av de, det kändes som att vi var i en myrstack när vi gick på den största tågstationen. Det borde vara förbjudet att låta så många människor befinna sig på ett och samma ställe...

Hotellet, Villa Montparnasse, var kalasfint och låg rätt bra till oxå, nära metron och en mindre marknadsgata där vi åt frukost varje morgon. Där fanns också mängder av restauranger, så vi behövde aldrig åka någon längre bit för att få oss lunch och middag.

Första dagen slog vi på stort. Eiffeltornet, Notre Dame och Louvren. Ja, Louvren, som jag sagt att jag INTE skulle besöka. Ändå fann jag mig stående framför den lilla Mona-Lisa med en hög japaner och mina kompisar. Men allt i sin rätta ordning!
Först promenerade vi till Eiffeltornet. En ganska bra promenad, men fräscht efter att ha spenderat dagen innan i bil och flyg. Vädret var sisådär, men då var köerna å andra sidan betydligt mindre. Jag hörde rykten om folk som fått köa i 2 timmar... För oss tog det på sin höjd 15 min, och sen fick vi alltså åka upp i hissen. Sarah var kaxig och insisterade på att vi skulle åka längst upp, men när vi kom upp på andra våningen lät det minsann annorlunda. Tur att vi andra var modiga nog att möta våran rädsla, då föll den blonda (som för övrigt blev kallad både Lady Gaga och Beyonce av försäljarna nere på marknivå) för grupptrycket.
Sedan åkte vi metron (typ. Tåg iaf) till Notre Dame och promenerade efter det (i regnet) till Louvren.
Inte för att låta bitter, men Notre Dame var våldtaget av turismen (ändå jättefint, men jag störde mig något kopiöst på alla människor) och Mona Lisa var överskattat (vilket jag visste). Däremot fanns det mycket annat fint inne på Louvren, och därför var det naturligtvis väldigt trist att det bara stod på franska och inte ett engelsk ord fanns i sikte.

Andra dagen spenderades på travet. Vi (alla utom Sarah) krigsmålade oss för att försvara vårat lands färger mot de nationalistiska norrmännen. Ni som är pålästa vet redan att Sverige gick på pumpen rejält, sportsligt sett, och att det faktiskt var finnarna som dominerade. Vilket jag inte blev gladare över, jag har ju en förkärlek till norska hästar...
Furiren hade sträckt sig och är ursäktad. Lite trist att det skulle hända en sån här gång, men det var åtminstone coolt att se honom på Vincennes och kul att se de eldiga fransmännen springa längs läktaren och skrika lungorna av sig.
Och jag är väldigt tacksam gentemot mina kompisar som trots sitt obefintliga hästintresse pyntade upp sig så. Och att de ens följde med!

Fredag och lördag blev sedan rätt lugna. Vi var rätt trötta efter två dagars långpromenerande. Jag hade ju hoppats fara upp till Omaha Beach och kanske hitta en hatt, men fick inget av någonting. På fredag gick vi längs Champs Elysée, förbi Louvren igen, spelade in lite film och åkte sedan ut till Quartier Latin för att spana in lite uteställen.
Dit åkte vi sen på kvällen för lite alkoholbaserat kul. Jag är inte helt säker på att vi gjorde helt rätt, de har lite annan kultur där nere, men kul hade vi ändå när vi sprang runt mellan de olika barerna. Jag hittade en britt (engelska, tack och lov!) som jag försökte förklara travet för, men han svarade med att prata om sin kompis som hade en dressyrhäst. Vilket jag säkert hade varit intresserad av om jag befunnit mig i ett mindre blåst tillstånd. Till mitt försvar måste jag dock säga att om man bott 6 år i Frankrike bör man vet vad trav är.

Och just ja, jag passade på att fråga om det verkligen stämmer att engelsmän och fransmän hatar varandra. Britten påstod att det var en myt, men tillade sen att han var walesare...
Så jag vet inte riktigt om jag verkligen fått svar på den frågan än.

På lördagen besökte vi ett akvarium som tröst för den inställda Omaha Beach-resan. Jag var eld och lågor, men de andra forsade igenom stället och gick ut för lite crepes. Sen låg vi mest och jäste i våra sängar innan vi gick ut och åt sista kvällen i Paris.

Resan hem gick också hur fint som helst. Efter några dagar med tågsystemet var det inga problem att hitta ut till flygplatsen, flygandet gick smidigt och vips var vi tillbaka i Stockholm. Där tog det en stund att hitta ut till parkeringen (en erfarenhet rikare om vi skulle bila ner igen någon gång!), sen var det bara att sätta sig och köra hemåt. Isabelle lämnade vi på flygplatsen, hon skulle till en kompis i Uppsala. Jag körde upp till Sundsvall (nästan), sedan fick Sarah och Susanne köra (tror dock Sarah gjorde det mesta) till Umeå, och sen satte jag mig vid ratten sista biten igen.

På det hela taget är jag nöjd och belåten med resan och laddar redan inför Norge i maj månad. Då är det valar som gäller!

Utnyttjar dödtid på Arlanda.

Nu sitter jag och såsar på Arlanda. Jag hade rätt, alla andra hade fel, det tog inte alls lång tid att köra ner hit. Vi stannade i Umeå för att shoppa och äta, har stannat ett par gånger för toapauser under vägen och Suss och Sarah gjorde avstickare i både glada Hudik och Tierp. Och nåt annat ställe som ingen kommer ihåg namnet på. Allt för att inte behöva sitta på Arlanda klockan 3 på natten.
Efter att ha suttit i bilen närmare en timma, stökat med packning och åkt buss in till terminalen blev ankomsttiden istället 6. Så mycket bättre...

Men jag är inte bitter! Vi är på väg, och det är det viktigaste!

Jag ska försöka få reda på när Furirens lopp går på torsdagen innan jag lämnar landet, det blir så dyrt att ringa sen... Och kanske leta reda på en svensk tidning så att jag har nåt att läsa förutom min just påbörjade bok (Karl Maiers "Into the house of the ancestors").
Och längta efter avgången.

Isabelle har kollat upp resor till Omaha Beach, den guidade och kompletta resan tyckte vi var lite dyr, men det går ju att göra en egen trip. Jag vill bara dit! Och till Notre Dame. Och så vill jag ha min hatt, fast jag inte vet hur jag ska få hem den... Lånade nämligen pappas lilla resväska, och även om jag utan tvekan framstod som den smartaste i våran kvartett när jag lyfte av min väska från bussen (medan de andra fick slita och släpa) så får jag onekligen problem med att få hem några större inköp. Jag kanske kan skicka med posten?

Det blev alltså lite bloggning här på Arlanda. Minimumtiden för Internet var nämligen 1½ timma (för 29 kronor), och det kändes som att jag borde utnyttja en del av det i alla fall. Jag har ungefär en timma kvar, men det tror jag minsann jag skiter i... Får se om någon av de andra vill låna.

Nu ska alla som läser vara jätte-avundsjuka på mig och mina kompisar och så ska ni hålla alla tummar och tår för Furir (som jag personligen tycker har en solklar chans till vinst, men jag är ju kanske lite partisk... ;P).

Laddar för start.

Takeoff!
Alldeles strax!

Njae, på typ 1 timma och 15 minuter är det väl sagt, så jag hinner med en massa till innan allt ska packas i bilen. Jag ska gå igenom packningen en gång till, skriva ut alla beskrivningar och allt info, åka upp till stallet och klappa och godismata mina djur och sen ska jag förbi bibblan och se om det finns några bra ljudböcker som jag kan låna med mig.
Och sen ska jag hämta upp neandertalarna. Ska försöka lära de lite hästspråk så de inte är helt borta, och så får Isabelle och Susanne lära mig lite franska, då kanske vi kan samarbeta oss till någon form av förståelse på Vincennes.

Kameran är med, jag hoppas på att kunna dokumentera det mesta vi ska ge oss på där nere. Jag hoppas också att det finns bra utbud med objektiv i Umeå, där vi ska pausa och handla lite på vägen ner, för jag saknar ett lite mer "allround" objektiv som kan användas i själva staden. Och pappas fick jag inte låna... Han menar att Paris är ett tjuvaktigt ställe där man kan bli av med grejor i ett nafs om man inte passar sig. Jag tror jag ska sätta lås av alla möjliga slag på min ryggsäck!

Jag gick igenom bilen igår och kunde inte hitta några större orosmoln. Jag fick fylla på lite kylarvätska och ska även hälla i lite mer spolarvätska, men annars verkar Gröna Faran II vara i utmärkt skick. Jag fick gräma mig lite över rosten som kan anas på vissa ställen, men några kofläckar är det inte och det påverkar ju inte hur bilen går, så jag ska försöka glömma bort det.
Jag har även förhört mig om vad jag kan behöva på nervägen (för bilen alltså), men pappa fnös bara. Med viss distans så måste jag också säga att jag kanske var lite fjantig.

Nä, nu orkar jag inte mer. Slut-såsat, nu är det järnet upp till stallet!
Au revoir och allt det där, jag ska ha det skitbra i Paris och inte tänka på alla de stackars människorna som ska slita vidare här uppe i kylan.

Storslam på travgalan, IGEN!

Jag läser igenom inlägget från förra veckan och skäms nästan. Min svenskalärare skulle också skämmas, för abruptare slut och mer osammanhängande hopp får man leta efter! Min enda, och ganska lama, ursäkt är att jag inte trummat på tangentbordet sedan i höstas. Facebook och mail räknas inte, där behöver man ju varken vett eller sans, och inte heller styckeindelning eller sammanhang.
Efter detta fria fall ner i den djupaste djuphavsgraven (med magplask) ska jag, så gott jag kan, lappa ihop mitt stukade ego och göra ett nytt försök.

Förra veckan innehöll träningspass med Boel, klippning av mitt eget hår, bio och travgala.
Klipptiden lyckades jag få genom att sms:a en av frisörerna på torsdag kväll i hopp om att det kanske skulle vara Drop In på fredagen. Det var det inte, men hon hade tid att ta emot mig efter lunch så jag paxade illa kvickt den platsen. Det var skönt att bli av med en del hår, särskilt efter att frisören plattat det och visat hur långt det faktiskt blivit... Jag gick från skräck till lättnad efter att hon klippt och tunnat ut och pysslat på i en timma. Och trots att saxen gick som en gräsklippartraktor har jag kvar så pass att det ser ut som jag har långt hår, fortfarande! Bara mycket tunnare och lätthanterligare... *myser*

Klippningen följdes av en eftermiddag i stallet och ett pass för Boel i paddocken. Hör och häpna, men jag longerade henne faktiskt. Jag fastnade ju aldrig riktigt för det där med longering, och de gånger jag arbetat från marken har det blivit tömkörning.
Men... Och nu är jag inte riktigt säker på av som ska komma efter det där "menet". Jag tror att det egentligen var Magdalena som blev inspirerad av en bok eller film och experimenterade med Kerstin. Det landade väl någonstans i bakhuvudet på mig och kom inte fram igen förrän jag testade longera Boel lite på stallplanen för några veckor sen. Och det gick! Hon fattade! Det var något av en chock för mig, de få gånger jag prövade med Jänta blev det mest en massa ptroo-ande från min sida och en hel del skottning från hennes. Boel, däremot, skrittar, travar och galopperar i (relativt) lugna tempon på en stor, fin volt och stannar om man så vill.
Hur som helst tog jag med mig Boel till paddocken för en halvtimmas longering (bara för att det är nyttigt behöver man nödvändigtvis inte tycka att det är kul, och då behöver man minsann inte hålla på så länge heller), med långlina, spö och gougetygeln (ja, ambitös upp till öronen). Planerna gick i stöpet direkt, eftersom att Boel på alla sätt och vis påvisade hur mycket hon ogillade gougetygeln. Det var förståeligt också, eftersom att den är gjord för betydligt större hästar sitter den nog inte riktigt som den ska på min pluttiga häst (för under 148 cm är hon inte). Jag plockade av den och vi ägnade oss åt lite övergångar och galoppfattningar istället. Efter 20-25 minuter av sånt jobbade Boel på alla cylindrar medan jag började få ont om idéer. Så jag plockade fram ett blockethinder och en markbom till det. Och helt odramatiskt skuttade hon över det (i lina, på volt, utan varken utbrytningar eller brallningar) medan jag ojade mig över vilken fantastisk häst hon var. Min kanske något överdrivna entusiasm bidrar förhoppningsvis till att hon tyckte det var en positiv upplevelse och att det blir lika enkelt nästa gång.

Tidigare under veckan hade vi flax med vädret och tisdagen innebar oemotståndlig sol och en temperatur på -4, så då tog jag tillfället i akt och red ner till soptippen. Underbart! Boel började något flegmatiskt men blev desto mer igång när vi kom till tippen, som är ganska vacker nu under vintern när allt skrot och äcklig är gömt under snön. Där fnös och blåste hon åt det mesta medan jag försökte föreviga stunden med min mobilkamera. Hela turen i dagsljus, trots att det var eftermiddag och säkerligen närmare 16.00 när vi kom tillbaka, gissa om jag var nöjd!

Tillbaka till fredagen, som minst sagt blev en bra dag (klippningen och longeringen). Bion var också bra, men vi fick köra till Piteå för att få se premiären av 127 timmar, eftersom att skit-Skellefteå inte behagade visa den. Den var riktigt bra, och inte alls lik andra filmer. Det gillas!

Travgalans resultat har jag ju avslöjat till hälften redan. Ja, Furiren blev Årets äldre kallblod och Årets häst, igen. Årets äldre kallblod var väl rätt säkert på, eftersom han tävlat på helt annan nivå än de andra nominerade gjort (fast det var riktigt fina resultat de hade, de oxå), men med titeln Årets häst vet man aldrig. Det är ju galagästerna som röstar fram den under kvällen, så det är inte alltid nödvändigtvis den med mest pengar eller flest segrar som vinner.
Furiren visade sig dock ha en stor beundrarskara och fick dubbelt så många röster som tvåan. Oj så kul!
Baron fick tyvärr inte priset som Årets 4-åring, det gick till varmblodet Monemill. Jag är ju naturligtvis partisk i frågan, men tycker att statistiken var förbisedd å det grövsta. En liten, liten, liten minimal plump just då, men i efterhand känns det inte som hela världen.
Här är en länk till alla vinnare under kvällen, och en sammanfattning. (Kan dock gå i god för att artikeln i papperstidningen var roligare)

Den kommande veckan ska det jobbas 4 dagar på Posten, men idag är jag ledig. Lyckligtvis. Känner mig lite urlakad efter en 2 timmars cykeltur i -30... Och tyvärr ser resten av veckan ut att bli åt det hållet temperaturmässigt, så mest troligt blir det varken ridning eller körning. Eller longering... ;)
Nu efter lunch kör jag nog iväg till Lycksele för att förnya passet (som jag visserligen inte behöver än, men vem vet när jag ska ut utanför Schengenområdet), och ikväll ska jag nog till biblioteket för att kolla på ljudböcker. Det börjar ju nämligen dra ihop sig inför Paris-resan, och jag skulle vilja ha något att lyssna på när vi kör ner till Stockholm.
Jag börjar bli riktigt laddad inför Frankrike, igen, och inte bara för hästeriet utan för allt det andra också. Hoho!

Och nu har jag allt lyckats få ihop en hel del! Och jag tycker det börjar bli dags att avrunda, fastän jag har lite mer på hjärtat (typ avelssäsongen '11 och annat hästigt som poppar upp på vårkanten). Nästa gång... Ja, för det ska bli en nästa gång, förhoppningsvis inom en vecka!
Och sen får jag väl impuls-köpa en bärbar dator så jag kan föra resedagbok i Frankrike!

Man ska aldrig ge upp!

Nu gör jag ett nytt försök. Mål: ett blogginlägg per vecka. Det borde jag rimligtvis klara av.

Februari är vanligtvis en skit-månad. Vinter, ni vet. Och så intalar man sig själv att det är en kort månad bara för att den saknar tre dagar, men den är ju likafullt 4 veckor lång!
Nåja, i år är det inte så farligt. Jag har nyss fått gå på mitt nya schema på Posten, vilket innebär att jag bara jobbar till 12 och har eftermiddagarna ledigt! Underbart! Tillsammans med Tidningstjänst på morgonen blir det som en vanlig arbetsdag, något bakåtskjuten, men likaväl.

Nästa positiva händelse är Frankrike-resan den 22 februari. Furir kvalade nämligen in till kallblodsloppen i Paris, och det på ett minst sagt lovande sätt. Tillsammans med Ares R.B., Vålsvarten och inbjudne Lix Mollyn ska han representera Sverige på Vincennes. Norska laget består av Greis Vinn, Ramstad Loke, Vinning Tor och Ara Faks och det finska av Hovimäki (har vi ju sett förut), Feelis, Tähen Tuuri och Veeran Tuuro.
Jag ska ner och har lyckats lura med mig de tre musketörerna med löften om det mesta. Vi åker redan på måndagen och är i Paris på tisdag för att sedan åka hem under söndagen, så det andra loppet, Prix des Pays Nordiques, missar jag. Meeeen, det får man ta. Torsdagen ska i alla fall spenderas på travbanan.
De andra dagarna ligger väl öppna än så länge, men lär bli späckade. Jag har väl egentligen bara tre önskemål; Notre Dame, en sån där stor hatt och en trip upp till Omaha Beach. Sarah ville upp i Eiffeltornet, Susanne pratade om Montmartre och Isabelle skulle jag tippa på vill till nåt vinställe. Det enda som jag INTE har tänkt se är Mona-Lisa och Louvren. Överskattat och ocoolt!

Hopp vidare, men lite appropå resor; jag har köpt bil! En fin, grön kombi som ska ta mig till valsafarin i Norge, Kiviks Musteri och förhoppningsvis även Köpenhamn. Yäh!
Men närmsta resan blir till Skellefteå i helgen. Sarah har bevakat släppet av biljetterna till 127 timmar och vi ska dit på premiären är det tänkt (om allt går som det ska). Och sen är det Black Swan som gäller, och i sommar måste, måste, måste jag se den här! Jag ser trailern varannan dag för att jag blir så glad av den och kan nog snart replikerna utantill.
Och för de som tycker att det är nördigt; nördigt är totally inne nu.

Nu ska jag fika, läsa lite ur North & South, fika lite till, kanske se Mulan, och så måste jag nog ta en fika därefter också... Fika är najs!