Håll ut, det är snart mars!

Var det någon som noterade att det var -35 igår morse? Säkerligen.
Var det någon som tänkte på det stackars tidningsbudet som cyklade tidningar från halv 5 till halv 8? Knappast!

Fast nu ska vi lägga alla kort på borden innan vi anklagar någon. Ärligt talat så hade jag det inte alls så dåligt. Första halvtimmen ute, innan jag riktigt fått upp värmen, var naturligtvis lite obehaglig, men när jag väl börjat cykla höll jag värmen bra och då kändes det som -20, på sin höjd. Tyvärr är cykeln mindre okänslig och den frös naturligtvis ihop, så jag fick promenera den sista timmen. Det var mindre charmigt.
När jag hade 40 minuter kvar av turen träffade jag på mr. Lindblom, en herre som nästan varje morgon kommer ut och möter mig för att få sin tidning. När jag, inte helt olik en pingvin, kom vaggande med Norran passade vi på att prata en stund (om vädret naturligtvis) och innan jag knallade vidare så förklarade jag varför jag var sen och då erkände han att han trott att de inte skulle få tidningen den morgonen.
Tänka sig vad lite uppskattning kan göra! Genast kändes promenaden jag hade framför mig inte alls lika jobbig och när så solen gick upp kunde jag gotta mig riktigt ordentligt.

Idag är det inte lika plågsamt kallt och enligt min tidsplan, som temperaturen naturligtvis ska följa på pricka, ska det ligga runt -15 vid lunch, lagom till mitt stallande. Jag har en stor utmaning idag i form av en Snurra, som ju gått väldigt lugnt sen förra veckan. Utmaningen är att bränna ur energi, men på ett lugnt och långsamt sätt. Hur nu det ska gå...

Boel går bara och glassar i hagen och grimskaftpromeneras fram tills dess att hon ska kollas. Jag pratade med veterinären idag och han skulle höra av sig på måndag förmiddag, då skulle vi boka en tid någon gång under veckan. Det är förstås tråkigt att man måste dra in häst för koll, men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det ska bli lite kul att dra transport igen. För att värma upp funderar jag på att dra in Snurran till ridklubben i helgen för lite hoppträning, men det är öppet för ändringar.
(Tillägg: Äsch då, kom just ihåg att det är hopphelg för Ingela Magnusson på ridklubben i helgen. Då lär det knappast finnas tid och plats för andra privata som vill träna just privat)

Det här med veterinär är lite bekymmersamt just nu. ATG-kliniken i Skellefteå har, vad jag vet, lagts ned. I tidningen stod det att en privatveterinär skulle ta över, men sedan nedläggningen har det inte meddelats något mer via papper. Det skulle vara högst otroligt att ingen tar över, särskilt med tanke på den efterfrågan som finns (eller? Tydligen fanns det inte nog mycket för att den tidigare skulle gå runt). Obekvämt skulle det också vara om ingen ny tog över, för då blir väl närmaste klinik i Umeå, och dit kör man ju verkligen inte i onödan.
Turligt nog så finns i Skellefteå en privatverkande veterinär som vi använt oss tidigare av, och det blir alltså han som får kolla upp halta Lottan.

Appropå Skellefteå... Travet har sin årspremiär nu på tisdag, och omslaget pryds av Stall Farms Farmfurir och Farmbaron. KUL!!!
Här finns en länk där ni hittar programmet på nätet.
Det är lunchtrav, så det finns inte alltför mycket att läsa om i programmet, om man nu inte gillar att läsa startlistor förstås. Är man uppmärksam ser man att Royal har 30% rea på vinterjackor och vintertäcken...

I helgen finns det två alternativa sätt att spendera kvällen på. Det ena är Adak, där Manda har partaj hemma hos sig, och det andra är Arvidsjaur, där (nu citerar jag en kompis) "minkarna från Moore" skulle showa (är det strippor måntro? :S). Susanne föreslog att vi skulle slå två flugor i en smäll, förfesta hos Manda och sedan, antar jag, köra helvetesvägen till Arvidsjaur för att toppa kvällen med något.
Ja, att välja har aldrig varit lätt. Man väljer bort något gott för något annat gott, eller tvärtom, något ont för något annat ont. Sånt vet man aldrig innan man upplevt kvällen.

Det lär i vilket fall som helst bli en blöt kväll, men det gör ingenting, för jobbschemat ser lugnt ut till veckan. På posten ska jag bara vara måndag och fredag. Därefter ser jag att det tar fart igen med en hel vecka följd av en 4-dagars och två 3-dagarsveckor. I slutändan blir det alldeles tillräckligt och jag kan se fram emot en lön även i april, så även från Tidningstjänst.
Detta besked firar jag med att beställa från Börjes, Bokus samt LaRedoute (nåja, inte egentligen. Beställde ju efter jul och först nu får jag den sista av de tre varorna jag beställde).

Eftersom att mina framtidsdrömmar nu svävar över till Norge och en veterinärutbildning där har jag givetvis råkat trilla in på en del norska hingstsidor, vilket i sin tur har fått igång min avelsanda igen. Det är mycket troligt att jag återkommer med luftanden om hingstar och avel... När jag sansat mig nog för att kunna välja ut det viktigaste!

Full frontal-attack på svenska folkets öron och själar.

Sådärja! Nu var jag klar med att ramma plogkanter för idag!
Obegripligt att det snöar när det är så kallt som det är... Och att plogbilarna fortfarande skottar så underligt som de gör. Man tycker ju att min välbesökta blogg (mhm?!) borde ha sänt ut ett tydligt budskap om hur jag vill ha det skottat på morgonen när jag och gula faran ska ut på vårat uppdrag. Men icke.

Att det är kallt har nog alla kunnat konstatera. Och att kylan hållit i sig så länge är ju smått underligt, men vi ska försöka se det positiva i dagens läge. Det blir bara ljusare och ljusare och nu kan man komma hem från jobbet och fortfarande känna ett visst hopp om att dagen inte är slut. Även när jag cyklar tidningen märks det. Jag behöver inte längre ligga med ansiktet i "cykelkorgen" för att bedöma vilken tidning som är vilken och när jag kommer hem igen har jag en väldigt ljus och lång dag framför mig.
Fortsatt så är det ju faktiskt snart mars, och alla som har en kalender vet att mars är en vårmånad. Hitta en kalender där det finns vinterbilder under rubriken mars och jag ska ge er ett pris av något slag! Nej, nej, då har man tagit kort på knoppar och fåglar och annat vårigt (fast inte slasket och allt det andra obehagliga naturligtvis), så jag inbillar mig att jag bara behöver frysa ungefär en vecka till.

V75 i lördags vanns förstås av favoriten Åsajerven, som såg väldans fin ut. Tvåa kom Kasper Mollyn, vars moderslinje jag pratat mig varm (på ett gott sätt) tidigare i bloggen. Prestationen i lördags gjorde nog ingen besviken och nog ser det ut att finnas mer i 7-åringen. Han står i år hos Jan-Olov Persson som ska ha all heder åt att han tar in fina outcross-hingstar (Alm Viktor förra året).
Jag kan för övrigt meddela er om att Bork Odin är fullbokad i år och sist jag kollade på hans Facebook-sida (där ägaren regelbundet är inne!) så är det 4 platser kvar 2011, och några har till och med bokat för 2012. Han är populär, med andra ord.
Facebook-sidan är för övrigt riktigt kul, där har de bland annat lagt upp bilder på honom från vardagen. Och en del från tävling naturligtvis. Moe Odin-sonen är lika grann var han än befinner sig!

För att spinna vidare på hästbiten åker jag och Boel in till Skellefteå på onsdag kväll. Förmodligen. Den lilla svarta ska kollas och behandlas och jag håller tummarna för att det inte ska vara alltför illa ställt i kotor och knän. Boel är dock pigg och glad så alltför mycket lider hon nog inte. Att hon sedan fått gå några timmar i de andra stonas hage, där det finns en stor, fin rundbal har knappast gjort hennes vardag sämre...
Jag har låtit kugghjulen arbeta och analyserat träningen i vinter och misstänker att det är snabbjobben på för trubbiga brodd som kan vara boven i situationen. Säkert vet man förstås aldrig eftersom att våra djur så envist vägrar att tala vårat språk, men gissa kan man alltid göra. Så det ska hållas i minnet framöver; fäste, fäste, fäste! (Ja, det blir nog kanske greppskor i sommar, åtminstone falsade bak)

Furir och Baron är också lätt behandlade och när vi är inne i ett sådant stim blir jag naturligtvis misstänksam mot Snurran också. Hon om någon har ju verkligen fått gå med dåligt grepp! Senaste exemplet på det såg jag igår när hon fick springa lite i paddocken. Det slirade mest... Tur att bergavägen är lite bättre än så, men det är i sådana fall den enda vägen hon kan gå riktigt säkert på. Skulle jag kanske ha låtit sko upp henne ändå?

Någon som missat Melodifestivalen? Jag önskat att jag gjort det...
Men nej, jag har varit duktig och sett den med mina kompisar (aldrig själv! Det skulle jag aldrig utsätta mig för) och jag måste få skrika från hustaken: USCH! Usch, usch, usch!!! Och det var med skräck i ögonen jag kastade mig bak i TV-soffan när jag såg hur svenska folket röstade i lördags. 91-Taylor Swift-tjejerna före rocktjejerna?! Flöjt och dragspel före riktiga gitarrer? Världen är verkligen på väg utför.
Och jag inser just att jag inte kommer ihåg en enda låt som spelats på allas vårat mello. Ingenting alls har fastnat. Det säger väl allt.

(Noterade just att blondinerna riskerar bli diskade pga. låtstöld. Deras flöjtande var tydligen för likt Sareks låt)

Jag tittar för fullt på lägenheter i Umeå just nu. Innan jag ens valt och bestämt mig för något program där, visst blev det rätt ordning då? Nåja, kan i alla fall konstatera att det blir långt till både travbana och ridklubb... *suck* OM, OM, OM det nu skulle bli dit jag åker. Ingenting är ju säkert.

Nu ska jag knalla in i huset, kanske duscha och umgås lite med Hanne, som är uppe på besök en vecka. Hon växer som ett träd (ett väldigt snabbt träd) och pratar lite konstigt, men så länge hon inte växer om mig är läget lugnt.

Hurra för sudoku, V75 och hästar när februarivädret håller i sig.

När jag tillbaka på nätet, uppdaterad, aktuell, online. Och då måste det naturligtvis bloggas lite grann.

Min vecka har inte alls varit så pjåkig, trots att jag fått jobba "dubbelt", dvs. både på Tidningstjänst och Posten alla dagar. Det har varit kallt, men mest för att det blåst, inte för att temperaturen legat lågt. Så alltså har jag lidit mer än postcykeln, den har rullat på som tåget och det är bara mina kinder och tår som fryst ihop och inte fyllt sina funktioner. På Posten har det varit slappt (?!), och den enda dagen jag haft lite mer att göra var torsdag, då det kom mängder av kataloger och reklam.

Själv fick jag hem både Stall- och Hästmagazinet (hade jag helt glömt att jag skulle få), och i båda tidningarna hittade jag faktiskt intressant läsning (om än i små mängder). Jag blev även lite uppdaterad och fick veta att alla dressyrande skimmelälskare sörjer då stjärnstoet Matiné fått vandra vidare pga. ett benbrott i hagen. Jag tror jag nämnt henne tidigare, i samband med den minst lika överrörlige Moorlands Totilas (som nu finns tillgänglig på skick för 55-60 000!) och hur viktigt det var att träna dessa talanger försiktigt för att de inte skulle gå sönder.

Tidningar har för övrigt blivit en nödvändighet i min vardag. Jag har blivit besatt av Sudoku och det klottras i både Norran och VF varje morgon och fortsätts sedan på kvällarna om jag inte lyckas på förmiddagen. Fantastisk morgongympa för hjärncellerna!
Och jag intalar mig själv att när jag dör och man öppnar upp mig för obduktion eller forskning kommer de hitta en hjärna som de senaste åren sprakat mer av synapser än vad den gjorde det första levnadsåret. Det är egentligen en omöjlighet, men man måste ju få tro att man är unik på något vis.

Idag är det lördag, och lördagar innebär vanligtvis städning, hästeri och V75. Idag är det särskilt V75 som lockar, eftersom att hästeriet begränsas kraftigt av den otrevliga temperaturen och ingen har väl någonsin kunnat påstå att städning har någon magnetisk verkan (nej, det skulle vara den repellerande kraften i sådana fall). V75 tar plats på Bergsåker idag och i kallblodsloppet ska vi få se Åsajerven! Tjoooho! Synd att man inte kunde vara på plats. Han tampas mot Lundås Emelie och Stamping och en hel drös till, men tipsarna tror naturligtvis helt och hållet på norrmannen och våra två svenska hopp.

Appropå norrmän, har jag presenterat Jäntas kavaljer i år? Det är Bork Odin, 4-åringen som har 21,4 i rekord och som fick 4 priser på Travgalan i Norge (bl.a. Årets Häst). Här finns skönheten att beskåda, och man kan ju hoppas att Jänta kanske kan tänka sig lämna en med lite vita tecken nu...
Snurran måste åka hela vägen till Östersund, och hon får inte ens träffa killen i fråga, men så har det ju varit tidigare också. Vad som inte varit tidigare är att hon ska stå 40 mil bort och att det inte blir lika lätt att hälsa på henne. Så vad göra om hon åter igen tjuras med att inte bli dräktig direkt? Ja, då får man bita ihop och försöka stå ut.
Här är för övrigt en bild på stoet med den fina färgen, som gillar livet skarpt just nu (öronen på bilden till trots).

Boel ska få komma ut och jogga, annars kommer hon att hoppa ur skinnet nästa vecka. Eller svälla upp och bli fet som en tunna... Men hellre det än en svårfödd häst.

Nu ska jag knata ner till Ica eller Konsum och köpa en ordentlig frukost. Mackor duger inte längre, utan nu ska det vara fil och flingor och gärna frukt till det. Efter det måste jag väl ta itu med städningen... Och sen väntar självplågning uppe i Ytterberg där det är tänkt att jag ska rida Jänta och köra Boel och Älva. Vi får se om det blir så, man vill ju inte frysa av sig någon kroppsdel på köpet. Å andra sidan skulle det visst bli ännu kallare imorgon...
Tur att det snart är den första officiella vårmånaden!

Jag är så inte bra på det här just nu.

Nej, som rubriken lyder, jag är verkligen ett misslyckat fall inom bloggningen just nu.
Jag kan skylla ifrån mig på mycket jobb (ja, jag jobbar "dubbelt" hela veckan) och en hel del hästande sammanslaget med simningen och vardagsbestyr. Jag har helt enkelt inte tagit mig så långt som till datorn, och inte ens nu kan jag sitta här särskilt länge. Jag är hemma på lunchrast och ska alltså ut och köra posten typ... nu!

Lördagen med proffstränaren var en nyttig dag! Boel visade sig ha lite känningar i kotorna fram, så hon får ta det lugnt framöver. Turligt nog fanns det andra händelseutvecklingar som höll humöret uppe, bland annat det fina framsteg hon fick av den nya skoningen (tvärtåat fram, korta tår runt om, långa brodd). Brodden får vi nog dra ner på i längd, och så ska det ändras en del i körningen när hon ska börja gå fort igen, men det får jag förklara när jag har mer tid över.

Jag fotade Jänta i paddocken i söndags, och damen fick även visa upp sig lite för Nina, som också hade med sig kameran. Jag såg nu på Facebook att hon varit snäll och skickat lite bilder, inte bara på Jänta, utan på oss båda två. Alltid trevligt att ha bilder på sig själv och hästen, ofta är det ju jag själv som står bakom kameran, inte framför...

Nu var tidsfristen slut, nu bär det av ut med postbilen. I eftermiddag väntar en arbetsplatsträff, ett simpass med teknikgruppen och så är tanken att jag ska köra Älva en tur på kvällen. Fullt upp!

Stortränaren kom upp på besök.

Furir tog sin andra raka årsseger igår!
Jag och ägaren åkte upp till Peabtravet för att se pärlan kämpa med lite hårdare motstånd och insatsen han gjorde var otrolig! Furiren fick en inte alltför bra start och fick gå första 500 i tredjespår, därefter lade han sig i dödens. Resten av loppet... Hela vägen in till mål.
Bergkamp, som tagit ledningen, höll väldigt bra och var inte redo att släppa, medan hårt betrodde Bleke Kongen kom bakifrån i 3:e spår. Tappre Furre höll dock undan, men 50 meter innan mål sjabblade han lite med travet och gjorde så allas våra liv lite mer spännande. Tur han höll sig på benen!
Segertiden blev 30,2 (på vinterbana, ska jag påminna om) och förstapriset 40 lappar. Vilken stjärna han blivit!

Och inte är det väl så konstigt att Furre har fått saker och ting att fungera nu. Per Gustafsson, tränare och kusk, är sannerligen en multitalang. Förutom att han kör in en massa pengar och kan träna travhäst så skor och raspar han tänder själv. Det fick vi se prov på ikväll när han kom upp till Ytterberg för att inspektera unghästmaterialet samt storstjärnan Skaffer Jenta. Det började med lite verkningar på unghästarna och så småningom kom vi även till Boel, som ju skulle skos om, med längre brodd den här gången. Maja anmärkte på att en tand höll på att lossna och Per tog så fram de hårda nyporna samt en tång och drog lös eländet. Sen tyckte han att det var lika bra att raspa lite oxå, så med en munstege och rasp gick han lös på Boels tänder, som nog var i behov av det. Det var fler tänder på väg ut, men de satt ändå så pass hårt att de fick sitta kvar tills vidare.
När det visade sig vara så snabbt och enkelt gjort (ja, Boel stod ju som ett ljus naturligtvis!) så tyckte jag att Jänta också kunde kollas, för där har nog ingen varit på ett flertal år nu. Och hon var i behov av det!
Jag fick själv känna och pillra lite i både Boels och Jäntas mun och det är rätt otrevliga eggar de kan få med tiden. Särskilt Jäntas tänder, hon hade till och med fått ett litet sår längst bak i munnen (mäktigt att stoppa in handen så långt!) och det blödde en del när Per filade lös det värsta.
Men nu är de två damerna alltså putsade på, både på fötter och i munnar, så det kan bli spännande att känna på de till veckan!

Snurran och jag var för övrigt ute på motionstur ända ner till soptippen. Ni kan säkert ana er till Jäntas förtjusning över den rundan! Hon tyckte att det var både roligt och spännande när vi smög in på själva tippen, som nu är öppnad och plogad. Att hon sedan var väldigt fin att rida hem på var en bonus och att allt gjordes på hackamore kändes väldigt skonsamt (särskilt nu i efterhand när munnen blivit kollad).
Det enda negativa var underlaget... Snurr går ju fortfarande barfota och vissa bitar var det halkigt även ute på kanterna, så de här långturerna till tippen blir nog inte så många i fortsättningen. Trist, men ännu tristare om hon blir ofräsch av att gå på underlag som inte ger fäste. Eller halkar omkull och slår ihjäl oss båda.

Imorgon ska Per få visa mig hur han böjer sina hästar om han vill kolla fräschören och sen ska han få känna lite på Boel i vagn och utvärdera skoningen. Boel, som för övrigt inte fått något jobb i veckan och som tydligen brallat så smått med Maja i torsdags... Bådar ju mindre gott.

I övrigt så sliter jag på med tidningar och post. Kylan har lyckligtvis inte hållit i sig sedan förra veckan (då jag faktiskt låg hemma två dagar med feber och förkylning) och nu är det ganska trevligt att cykla runt på morgonen.
Simgrupperna är alla tre igång och trots att jag trodde det skulle bli tungt så har det faktiskt flutit på riktigt bra. Jag har, trevlig nog, något barn mindre i varje grupp, vilket gör det hela mindre energikrävande.

Under själva dagen imorgon hålls Malå Marknad, så senare på kvällen erbjuds naturligtvis party på Borgen. Själv är jag tveksam till att fara dit. Jag har blivit bjuden på middag hos Susanne, men jag vet inte om jag orkar med mer än just det. Och så har jag fått ihop hela 3 stycken grupper som vill ha skjuts någon gång under kvällen, till eller från sina hus (utanför Malå dock...), så om jag skulle hålla mig borta från alkoholen har jag alla möjligheter att göra andra glada.

Så, så... Ner i säng nu så jag orkar upp imorgon. Förhoppningsvis håller det här minus 7-gradiga vädret i sig. Och så blir det naturligtvis rapport vid lunch om vad Per tyckte om Boel och vad raspningen gav Jänta!

Galaglansen håller i sig än!

Hade det funnits en rodnande gubbe bland alla figurer man kan klistra in så hade den naturligtvis hamnat här. Jag får skämmas över hur dåligt jag uppdaterat här, särskilt när det hänt så mycket!
Till mitt försvar ska jag dock säga att jag faktiskt börjat på inlägget om Travgalan, jag har bara aldrig tagit mig tid att skriva klart det, men nu så.

Skelleftetravets travgala för år 2009 hölls ute på Rotan i Skelleftehamn. Tidspessimisterna fick iväg oss i god tid och vi var där hela timmen i förväg. För oss ungdomar, dvs. Magdalena och jag, var det naturligtvis näst intill en katastrof. Fint folk kommer inte först! Så medan paret Hellsten minglade för sig själva i lokalen körde vi runt i Skelleftehamn och försökte hitta "raggen". Där var det dött som på en kyrkogård, vi träffade en ungdom i en bil och en tjej från storstan kanske? Hon tyckte nämligen att vägen (ja, som i vägbanan) kunde fungera som trottoar åt henne.

När det så drog ihop sig för start minglades det först lite ute i hallen innan vi fick komma in till själva lokalen, som var bra mycket finare än väntat. Fiffigt val, med andra ord! Redan ute i hallen noterade Magda och jag att det fanns en fotograf där som liiiite väl ofta vände linsen mot oss. Det skulle visa sig vara ett upprepat beteende under kvällen.

Efter att allt folk slagit sig ner och hämtat dricka (bästaste chauffören tog naturligtvis alkoholfri Cola) drog så värdarna igång. Det blev spännande redan i starten, då Årets 3-åring skulle utses. Baron var ju nominerad där och presenterades först med sin minst sagt trevliga statistik. Tyvärr gick det priset oss ur händerna, inte helt oväntat fick varmblodsstoet Zandra C. det.
Mellan prisceremonierna (som var uppdelade i två grupper) fick vi ta för oss av maten, som det då inte var några fel på. Vid det här laget hade vi verkligen fått upp ögonen för att fotografens blixt ofta flashades åt våra håll. Vi måste sannerligen ha varit de hetaste pinglorna på galan.

Så kom då det som kanske var mest spännande, skulle Furir få pris för Årets äldre kallblod? Det var blandade åsikter inför det här priset, de nominerade var ju nämligen alla tre fem år gamla, med ungefär samma prissumma på nacken och de hade dessutom tävlat mot varandra under året.
Lycka, lycka, lycka när Furirs namn lästes upp!!! Hela motiveringen kom jag inte ihåg, men på slutet stod det att han fått göra rejäla lopp, ofta i tredjespår, vilket ju stämmer. De var uppenbart imponerade av honom!
Jag blev, till min stora skräck, uppropad på scenen när Arne pratade om sin verksamhet, men det var med blandade känslor och darriga knän (för mig har det alltid varit en utmaning att stå på scen, och inte en rolig sådan) jag tog mig upp. Jag tyckte allt att Furres nuvarande skötare, Ann-Sofi, kunde ha följt med upp, hon också, då hade jag kanske sluppit kampen mot pionröda kinder.

Det var en helhärlig stämning i hela salen får jag lov att säga och alla hästar, kuskar, ryttare och tränare fick stormiga applåder, oberoende på vem som vann priserna.
Stämningen höll i sig när det blev dags för Årets Häst-röstandet. Jag och resten av Furres fans pilade runt och raggade röster för fullt och sedan blev det intensiva spekuleringar i vem som skulle vinna priset medan rösterna räknades.
Och visst blev det Furir!
Overkligt! Och fantastiskt underbart! Av hela rabaldret efter det tillkännagivandet har jag många, många minnen av smådetaljer, så jag ska försöka att bara nämna de viktigaste. Arne nämnde sitt mycket fina avelssto, Skaffer Jenta, uppe på scenen. Vi fick alla gå upp på scenen och värdinnan viskade i mitt öra när jag fick en kram att "det här är stort!". Fotografering efteråt, både för fotografen och för Norrans kille, men fotografens kamera ville inte alltid och då kände jag en stor lust att gå fram och hjälpa honom, vilket jag turligt nog inte gjorde (det fixade sig ju). Det hade varit riktigt kul att se de bilderna...

Sedan minglade vi runt i lyckorus och fick gratulationer innan det blev dags att dra sig hemåt.
Enda molnet på den väldigt stjärnfyllda och månbelysta himlen var att helljuset dog 5 mil från Malå på vägen hem och det blev således en långsam och för ögonen ansträngande resa den sista biten hem.

Ska man tacka också tro? Väldigt rolig gala, och det hade den nog varit även om "vi" inte vunnit, och tack till paret Hellsten som tog med mig så jag fick uppleva den.
Jag vet inte vart jag är om ett år, men jag tror nog allt jag får pallra mig hem för att vara med då också, särskilt om fler Stall Farm-hästar nomineras!

Länkar till Norran, där resultaten finns.