Har tagit mig förbi ännu en stolpe.

Nu har jag gjort Högskoleprovet för sista gången!
Nåja, i alla fall i dess nuvarande form. Till hösten görs det om, och jag hör rykten om att det ska bli mer matte (bevare oss väl!), men i VF såg jag ett förslag till hur det skulle se ut. Det blir nog egentligen inte mer matte, man delar bara upp matten i fler olika prov och lägger till typ ekvationslösning och liknande.
Det gick faktiskt bra igår. Det kändes som att det gick åt skogen men efter den preliminära rättningen ser det bra ut.

Det är konstigt hur det där fungerar. Förra gången kändes det bra, jag var säker på många uppgifter och kände mig nöjd i bilen på vägen hem. Det blev lite platt fall när jag insåg att jag inte förbättrat mig.
Den här gången var jag vimsig, hann inte kolla alla uppgifter lika grundligt som jag velat, var osäker på det mesta, och på väg hem var jag så deppad att jag först inte alls ville rätta provet. Och ändå gjorde jag bättre ifrån mig nu!
Udda.
Men om jag inte minns fel var det så även i grundskola och gymnasiet. Kändes det halvdåligt och nervöst gick det bra, kändes det bra gick det däremot dåligt.

På eftermiddagen/kvällen for jag ut och körde först Major, med halva selkammaren på. Han har varit lite instabil i sina träningspass, hängt på en töm och verkat framhalt ena dagen för att passet efteråt kännas fullt körbar på alla sätt och vis. Jag har börjat köra honom med skydd runt om + lätta boots fram, och då har det känts bättre, men ibland känns det fortfarande som han slår sig någonstans, så jag tror knäkappor kanske vore en idé. Tyvärr är det enda paret i stallet trasiga, så det måste köpas in nya om jag ska testa den teorin.
Igår kändes han i alla fall okej, och han är förvånansvärt spänstig trots att han är så stor. Jag hoppas dock att växtkurvan börjar plana ut nu, de ska ju helst inte vara för stora.

Boel fick också gå i vagn. Hon kändes som en halv miljon och var så otroligt pigg och glad trots att underlaget inte var på topp. Jag tycker inte hon är i någon fantastisk form, men i grunden har hon inte så dålig kondis. Jag tänkte låta henne skritta uppför den näst sista, branta backen, men när jag skulle ta upp henne la hon iväg i en väldig fart och lyckades ta sig uppför nästan hela backen innan jag fick stopp på henne. (Måste ha varit chocken?!) Jättenöjd var hon efteråt, och om än jag var förvånad och grälade lite så myste jag lite i smyg... För att hon kändes så bra alltså!

På torsdag startar Furir i lopp 2 i ett 8-hästarsfält. Håll tummarna!