Stjärnor på hemma- och bortaplan.

Vi börjar på bortafronten. Fast där är det inte fastställt om djuren ifråga faktiskt är stjärnor, eller om de bara haft tur på senaste.
Det handlar i alla fall om Furir och Baron, som startar på Solänget på måndag (den 5 oktober alltså, som jag förutspått...). Det blev inga plätt-lätta lopp, men å andra sidan är ju hingstarna inga avläggare heller och "trav är trav", "alla lopp ska köras", osv.
Baron ska ut i första loppet, där 12 st. 3-åringar samlats för att göra upp om 15 000 kr. Baron står med 2 tillägg på 1680 m tillsammans med Robban Tabac (som ingick i det utklassade gänget på Peabtravet), Hällsjö Albert (som tränas av JoP och har debuterat på en 33-tid) och Tombo Martin (som har ett rekord på 34,9). Ja, ja, det är bara att gilla läget och hoppas att den stora gule visar sig från sin bästa sida. Då kan han säkert vara med och strida, om inte annat om pengaplatserna.
Furir går inte ut förrän i 10:e loppet (urgh, lång kväll med andra ord) och han får stångas med 13 andra hästar. Det är inga duvungar till konkurrenter heller, bl.a. JoP:s Rapp Elden, som vunnit på en 26-tid. Fast man ska aldrig sluta hoppas och Furir står ju faktiskt 20 meter framför det expresståget.


Stjärnorna på hemmaplan då? De har redan visat att de är stjärnor, egentligen har de gjort det sedan långt tillbaka, men jag påmindes idag om hur mycket jag ska uppskatta de.
Boel var först ut, och för hennes del blev det ett snabbjobb. Nu har hon förstått att rakbanan går åt båda hållen, så nu går det att köra fortare även bortåt (fast det gjorde vi faktiskt bara en gång). Hon ligger alltjämt väldigt fint på bettet och så länge hon inte tar i för mycket travar hon väldigt fint och taktmässigt. Hon känns med andra ord riktigt, riktigt bra!
Nu blir det ett banjobb för henne på lördag i samband med en omskoning, och stämmer allting fram till mitten av oktober så ska hon ut i ett provlopp på Skelleftetravet då. Lägger hon på sig ännu mer päls kan det dock bli lite störningar i planeringen...

När Judith sedan kommit upp knatade hon och jag ut på Snurran och Kärran (visst lät det lite bra med de namnen tillsammans?). Jänta var milt uttryckt fantastisk. Hon började i fin stil, avslappnad, lugn, fin på bettet. Vi joggade upp till rakbanan, och där tog vi sedan tag i galoppen. Vänster galopp först, den är bäst. Kort, fin, välbalanserad galopp och jag trillade nästan framlänges av chock kombinerat med den nya takten (vanligtvis kan hon pinna på rätt bra). Det höll i sig kanske 10 meter, sen kom Kerstin med sina långa kliv och då visade Snurran sitt rätta jag. Öronen bak, tänderna blottade och fullt arbetande bakbensmuskulatur (framåt, inte uppåt...). Det blev en del att hålla i...
Sedan var det som sagt den riktiga Jäntan, tävlingshästen, som jobbade resten av turen, men jag är långt ifrån missnöjd. Det är ju, trots en del klagomål ibland, det Snurret som jag trivs bäst med. (Hon glimmrade till i formen då och då, precis som det ska vara)

Just ja. Måste kanske klargöra att när jag beskriver Snurran som en tävlingshäst, så menar jag inte en allround-ridhäst. Jänta är i grund och botten, på alla sätt och vis, en kapplöpningshäst, oavsett gångart eller om människan är på, bakom eller bredvid...

Den sista stjärnan är den "lilla" Älva, som idag promenerade i vagn hela vägen till Magdalenas. Vi har inte fäst henne helt än, men idag hade det inte gjort någon skillnad, för hon verkar enbart tycka att det är kul att vara ute, trots att hon måste dra vagnen (speedcarten är iofs inte så tung...).

Jag och Agnes tog oss en promenad ikväll. Det räckte gott och väl med en tur från OK hem till henne. Svinkallt är en passande beskrivning på temperaturen i Malå. Vi har dessutom oturen att ha en väldigt lat vind till hands; istället för att blåsa runt oss levande drar den rätt igenom fett, muskulatur och ben. Det är på alla sätt orättvist för oss nordbor, som faktiskt måste stå ut med kylan under större delen av året.

Mina ögonlock har börjat drömma om den varma sängen, så det är nog dags att börja avrunda här. Nästa gång ska jag försöka undvika att skriva ett x antal kärleksförklaringar till mina 4benta, men risken är att sådana dyker upp i senare inlägg ändå...

Dags att emigrera till norskare trakter. (eller till Östersund?)

Dags för årets avelsvärdering i Östersund!
8-9 oktober är datumen man måste komma ihåg och jag ska slänga upp en kort lista på de anmälda...

• Fjeldstad Goggen, f.2005, e.Pål Even u.Minelli ue.Kinge Tor (norsk derbytvåa)
  Tot. 19: 5-7-2-3. Rek. (4)27,8M - (4)24,5aK, 836.468 nKr
• Dalelden, f.1994, e.Elding u.Daltone ue.Kipmin
  Tot. 193: 19-23-12. Rek. 25,5k, 25,6m, 26,3l, 23,4ak, 25,2am, 26,4 al, 1 421 044 kr
• Lienpilen, f.2006, e.Moe Odin u.Solpila ue.Pilmin
  Tot. 14: 3-1-4. Rek. 29,6k 28,7m 31,1am, 231 741 kr
• Lix Mollyn, f.2004, e.Skaffer Brunen u.Riga Mollyn ue.Alm Rigel (fin moderstam!)
  Tot. 35: 9-7-5. Rek. 37,9k *26,1m 26,6am, 573 789 kr
• Myllkärrs Björn, f.2005, e.Slogum Björn u.Öva Express ue.Troll Jahn
  Tot. 25: 2-3-6. Rek. 29,2k 27,8m 29,3ak, 269 000 kr
• Snygg, f.2005, e.Elding u.Tå Marina ue.Marine Svarten
  Tot. 29: 7-4-1. Rek. 31,8k *28,0m 28,8l 26,8ak 26,2am, 367 000 kr.
  
• Trolldin, f.2005, e.Moe Odin u.Trollvi ue.Troll Jahn
  Tot. 24: 6-8-1. Rek. 28,3k *26,8m 29,0ak 27,4am, 522 000 kr
  

Jag håller tummarna för norrmannen, Lix Mollyn (mormor är Nanna, som även är mormor till godkända Frigg Mollyn, Kasper Mollyn, Mentor Mollyn) och lite grann för Myllkärrs Björn, eftersom han är Slogum Björnare och av outcross-blod, minst sagt.

För att fortsätta på kallblodsbiten så kan jag upplysa er intresserade om att Moe Odin, derbyvinnaren 2001, ska drabba samman med två av sina derbyvinnande söner; Tangen Scott och Bork Odin, på Jarlsberg den 2 oktober. Framgångsrik prestationsavel, kan man kalla det så? Moe Odin axlar sin far Eldings mantel och lämnar fantastiska travare.

I norska stokriteriet finns Jan-Olov Perssons fina ston Eldsiri och Edelstjärna med, men jag sviker mina landsmän och hejjar ogenerat på norskorna efter Alm Viktor (2 stycken) och Lome Kongen (Tangen Mari). Skulle tro jag blir utsparkad från Sverige snart, så förtjust som jag är i grannlandet och dess kallblodsavel.

Idag hade jag för första gången Teknik-gruppen för mig själv, med gott resultat skulle jag vilja påstå. Det var lite hamligt och ovant till en början, men löste sig fint när jag fått upp lite värme. Efteråt snurrade jag förbi på MRK och kikade på en av Julias lektioner. Vilken härligt livlig stämning bland dessa äldre-åriga (de är äldre, men inte gamla)! Precis sådant man vill se när man tittar förbi på en ridklubb. Julia har själv satt ihop gruppen, de flesta har ridit tidigare men av någon anledning slutat för att nu alltså rida stadigt 1 dag i veckan igen. Fiffigt tänkt av någon.

Mitt biblioteksbesök i måndags slutade med att jag drog hem en hel kasse med böcker. Kunde inte låta bli att låna några av Terry Pratchett, trots att jag blivit stor och vuxen och inte ska läsa sådant trams längre. Han är mycket bättre på engelska, men hysteriskt kul även i de svenska översättningarna. Där pratar vi om gränslös fantasi. Tänk om man ägde lite sånt.
Jag fick hem några "vuxen-böcker" också, men risken är ju att de hamnar i hörnet med saker som bara ligger och dammar. Man är ju inte dummare än att man väljer sånt som är roande.

Facebook är uppenbarligen innestället nu. Är man inte inloggad på 2 dagar så händer det så mycket att man nästan inte kan läsa sig till allt. Wtf?! Jag tänker dock demonstrativt fortsätta att vara nonchalant mot denna sida, den är allt ifrån användarvänlig!!! (om än jag fått hum om den nu)

Tillägg: Måste bara nämna att jag såg Disney-filmen Mulan igår (och laddade ner soundtracket... Köpte lagligt på nätet alltså). Jag tror jag är en sådan där människa som bara blir yngre och yngre ju äldre de blir.

Tillägg nr. 2: Förutom ovan nämnda måste jag också tillägga att min mamma skaffat sig en blogg. Än så länge ligger hon låååångt efter i antal inlägg, men någonstans måste man ju starta. Kan även glatt skryta om att jag finns med på hennes presentationsbild. Med min studentmössa ståtar jag hela 2 dm längre än lilla mamman.

Vi har en debutvinnare i stallet.

Det blev en total utklassning i Barons lopp förra onsdagen. Utklassningen gjord av Baron. Med "många längder" vann han över sina konkurrenter på fina debuttiden 35,4. Strålande är ett alldeles utmärkt beskrivande adjektiv! Skötte sig bra gjorde han också, när han väl fått röra lite på sig. I stallet innan värmningen var det samma dryga tonåring som stod på gården för några veckor sen.
Jag fick med mig vårdarpriset hem, trots att jag för dagen inte sköter honom. Det var en fin liten glas... Ja, jag vet inte vad de heter eller hur jag ska beskriva det, så jag lägger in en bild senare på mitt allra första vårdarpris.

Boel och Jänta tränar bra här på hemmaplan, och senast igår (söndag) fick de vara med på Yrfs höstiga hoppkurs. Boel hoppade just inte mycket (hon är ju bara 3) och Jänta tyckte nog att det bitvis var alldeles för lågt, men en hoppkurs var det likaväl!
Än så länge har jag inte sett några bilder, men vi hade en anlitad fotograf i Lovisa, så jag hoppas att de dyker upp så småningom.

På torsdag ska här jobbas igen, och likaså på fredag. Jag har nämligen fått några dagar nu under oktober. Det har skett en del förändringar på Posten, vad jag har förstått, så nu har jag inte sovmorgon till 9 längre utan får stiga upp med övriga Malå och pallra mig till jobbet klockan 8. Fast det är inte världens undergång, jag får ju sluta tidigare!

Från jobb hoppar jag vidare till simningen, som ju nästan är som ett halvt arbete. Det mesta fungerar som det ska och nu på tisdag ska jag för första gången ha teknikgruppen för mig själv. Den gruppen är den mest "avancerade" jag haft hittills, de tävlar så smått i bröstsim och har börjat träna på rygg- och frisim. Det ska bli roligt att testa på en ny nivå och ännu mer spännande att se om jag har någon talang alls för att motivera ungdomarna.
Via simsällskapet har jag, förresten, fått en förfrågan om att följa med på en 2-dagarstävling i Skellefteå. Kul, tyckte jag, nu måste jag bara se efter i almanackan så att jag inte dubbelbokar mig.

Jag ska se till att lämna igen lite böcker nu innan bibblan stänger i 2 veckor, sen ska jag verkligen försöka sätta mig med foton. Sist men inte minst ska jag även stalla, för dagen har jag bara Jänta att motionera, och hon ska nog få gå lugnare den här veckan. Major äter som den häst han är och det blev kanske lite väl tufft förra veckan, trots att den norska stridsvagnen nog vägrar erkänna det.

Isabelle, Susanne och Sarah är nu nere på Kreta, men jag är inte avundsjuk. De missade ju den så omtalade första snön (som just så pass hann landa innan den försvann)... Och Agnes inflyttningsfest. Och jag kan nästan garantera att de saknar mig.

En blöt, men godkänd, kväll på travet.

Bodbäcksboel är nu inkvalad. Den lilla svarta gjorde precis vad hon skulle och landade så småningom på tiden 1.43,4 med en galopp.
Hon och Per Gustafsson fick sällskap av 3 andra kallbod, en 4-åring, en 3-åring och en 2-åring. Boel och 4-åringen knatade redan från start iväg från de andra, Boel invändigt och 4-åringen utanpå. Banan var, minst sagt, otrevlig och bitvis sprang de mest i vatten, men trots det såg det väldigt enkelt ut för Boel. Jag hade nog väntat mig lite mer ställande och letande, men hon klarade sig riktigt bra i slasket. I första kurvan på andra varvet kom en liten galopp, men hon är ursäktad. Det var på den kladdigaste delen och tydligen satt kusken på 4-åringen redan då och tjoade på sin. Boel, som gick utan bomull i öronen, är som sagt ursäktad för den.
När hon kommit ner i trav igen stämde det lika bra som tidigare och hon knatade in som första häst i det kallblodiga kvalet (hade inga problem med att trycka sig förbi den flamsige 4-åringen).

Man kan ju inte vara annat än nöjd och jag är än idag förvånad över hur väldigt bra hennes trav var. Ingen balansering, vanlig check och bett, inga konstigheter. Per föreslog dock lite tyng på framfötterna, t.ex. sulor, och menade att hon ibland kom lite väl lång in under sig och då var på väg in i pass (-.-). Jag förstod inte riktigt logiken i det hela, jag tycker man ska korta tårna om man vill få fram de mer, men det är ju ett litet tag kvar till skoning så jag hinner ju fundera. Sulor lär hon i alla fall få.

Furir hade inför den här starten fått ny balans; greppskor runt om. Roligt är att Bo Eklöf faktiskt rekommenderade den balansen då han körde honom som 4-åring. Han menade att Furre är en quattro, och att 4-hjulsdrivna ska ha bra fäste på alla fyra.
Lite andra ändringar hade han också gjort, bl.a. i bett och check, men de tänker jag inte redogöra för. Vad som dock stod klart i värmningen var att Furre var fullt fräscht och att travet stämde betydligt bättre.
Loppet blev inte det bästa för honom, han blev nerdragen i fältet av en som inte kunde hänga med riktigt, men han avslutade bra till en 3:e plats bakom överlägsne Ulvsås Elvis och den mindre överlägsne Gräft Berra. Det bästa var naturligtvis att travet stämde, men man kan ju vara nöjd och glad över att han sprang in 17 000 kr också... ;)

Idag startar Baron i Boden, jag får se om jag följer med. Sedan är det tänkt att grabbarna grus ska starta på Solänget, båda två, men i olika lopp, den 5 oktober. Kul, kul!

PS. Jag bifogade en trist bild från Skelleftetravet, ni får ursäkta kvalitén, men det blir sällan bra sådana här kvällar... DS.

Jag ska aldrig bli hovslagare.

Nu är den första "Plaskis-träffen" avklarad, och det gick över förväntan! Jag hade föreställt mig kaos och livräddning, men endast det första trängde sig på. Fast bara lite grann. 8 barn kändes faktiskt som 8 barn. Tidigare har det hänt att 8 barn betett sig som 16, och då får stressnerverna jobba för full maskin.

Min nya "hjälpreda", eller tränare, eller vad för titel hon nu får, är helt fantastisk! Sofia heter hon, och hon kommer från Vindeln. Hon kunde inte vara med och bada igår, och hade visst fullt upp nästa söndag, men i framtiden kommer hon att försöka hjälpa mig med både söndags- och torsdagsgruppen. Halleluja! Heureka! Jag ropar vad som helst, bara ni förstår hur glad och nöjd jag är över hjälpen.
Trevligt för den här terminen är att det verkar vara en del föräldrar som är redo att hoppa i (bl.a. Magdatjo, som har sådana pluspoäng sen tidigare). Det känns också riktigt, riktigt bra!

Ikväll är alltså Kvällen med stort K, kvällen innan kvalet. Boel lyckades ju slänga av sig en framsko redan förra veckan, i fredags om jag kommer ihåg rätt, så delade stallägaren och jag på arbetet med att slå dit skon samt byta ut den andra framskon. Den blev nog riktigt bra, för de gamla skorna började redan bli utnötta (travskor you know, de håller inte för något).
Men så igår klämde jag på LaBoels fötter igen, och självklart, naturligtvis... En glapp baksko. Det fick vänta tills ikväll, då plockade jag fram hammare och spik och fixade till det.

Nej, nu ljuger jag. Tro inte att det är så lätt gjort att fixa en glappsko, särskilt inte på en travhäst. Jag var tvungen att dra lös skon (vad använde honvslagaren för mysko sömmar?) och slå dit den med andra sömmar för att sedan göra samma sak med den andra bakhoven (för balans och fästets skull).
Och det lät kanske enkelt, men det är så fruktansvärt jobbigt att sko, jag skulle inte alls bli förvånad om jag har träningsvärk imorgon. Så illa är det!

Ikväll startar Alm Viktor på Romme och möter 6 andra hästar som ska slåss om 40 lappar. Självklart ligger det utanför V65, inte kan man ju visa kallblod där varje dag...

På torsdag lämnar mina vänner mig och åker till Kreta i en vecka. Något sånt hade väl inte varit fel, men risken är ju att man blir ännu mer kräsen när man kommer hem och det är ännu kallare än vad man kommer ihåg. Nu är det nämligen höst på riktigt. Hoppas bara solen väljer att stanna kvar, då har jag inget att klaga över.

Idag såg jag två små blonda tjejer som båda två såg ut precis som min minsta lillasyster Hanne. Det var nästan så att underläppen började darra, trots att det inte är sååå länge sen jag såg henne sist.

Nu har jag lyckats få ihop en halv bok, så det får räcka för ikväll.
Jag lär rapportera om morgondagen, det händer mycket spännande då.

Lite flyt i vardagen sitter aldrig fel.

Nu har det hänt en del sen sist, och jag har fina bilder och trevliga nyheter att uppdatera med.

I tisdags var Boel inne på ett banjobb i Skellefteå. I det fina vädret körde Fredrik Stenmark 500 meters intervaller med pulsmätare och om än det började lite knackigt slutade det i fin stil. Jag fick en del tips om vad för utrustning som jag kan använda vid kvalet och det som känns viktigast i dagsläget är ett halvstängt huvudlag. Det blev stooor skillnad när hon fick springa med det, inte bara rytmiskt utan även i hastighet.
Vi blev även rekommenderade att använda en raymondcheck, antingen en som Furre har eller så den "vanliga". Jag är inte så förvånad över det tipset, hästar med korta halsar blir i regel starkare i huvudet och Boel kan söka stöd på ett ganska buligt sätt.
Jag joggade själv av henne på banan (fick testa med pulsmätaren, en sådan vill jag ha!), och hon kändes betydligt mer "med" än vad hon sett ut att vara hittills. Väntar på order när man tar i tömmarna och drar sig inte för att ta i, precis som hemma, med andra ord. Polletten har trillat ner för henne, skulle man kunna säga, men jag får nog sända ett tack till en duktig kusk också.
Här ovan bifogar jag en bild på Rultan, som inte alla gånger ser ut som sig själv i utrustningen!

Min andra stjärna, Snurran, har jag markarbetat lite med. Jag och min lillasyster Judith (finns länkad till på kanten) tog med oss Kerstin och Jänta till paddocken för lite ridning över bommar. Det blev 2x3 bommar längs medellinjen, och så jobbade i alla fall jag och Jänta med halter och hörnpasseringar. Vi veteraner kunde inte hålla på så länge, det är trots allt över ett år sen sist vi kämpade med sånt här, men det fanns inget större behov av att nöta heller. Jänta är en arbetsmyra utan dess like och hon jobbade på riktigt bra och försökte verkligen göra rätt för sig. Vilken pärla hon är!
Vi verkar dessutom ha kommit till en punkt där vi kan arbeta var för sig och ändå kommunicera. Jag styr och ställer, men behöver inte lägga så mycket energi på det eftersom att Jänta, när hon väl förstått vad det handlar om, sköter det på ett väldigt bra vis själv. Inget tjaffs, och då kan ju jag koncentrera mig på den egna kroppen eller ridvägarna. Det är en mycket trevlig känsla när man kommer så bra överrens!

I onsdags var jag på besök hos jobbcoachen och det var väldigt trevligt. Nu har jag hemläxa till nästa fredag, och inte vilken slags läxa som helst... Tanken är att jag ska komma på mina goda egenskaper, och vad jag är bra på. Alla som har försökt sig på detta vet att det inte är någon barnlek. Oftast är det så mycket lättare att hitta fel. Men, det är väl bara att sätta undan en eftermiddag till sådant slit och hoppas att man har utvecklats på något vis och inte längre finner det lika svårt.

Nästa trevliga grej hände precis efter att jag kommit ut från kommunhuset. 1 missat samtal, och vem var det ifrån om inte chefen! Då pratar jag alltså chefen från Posten. Vissa förändringar pågår tydligen inom Posten just nu, och under oktober månad skulle jag kanske få komma in och jobba, om jag ville (självklart vill jag!). Han skulle höra av sig så fort han fått allt underlag och kunde meddela dagarna jag kunde komma in.
Vilket flyt jag har! Och det bästa är förstås att jag faktiskt trivs och tycker att det är kul på Posten.

På simsidan börjar vi så smått komma igång. Plaskis har sin första träff på söndag, och det kan bli intressant. Ärligt talat har jag lite prestationsångest inför det, det var trots allt ett bra tag sen jag hade en riktig "plaskis-grupp". Positivt är att jag förmodligen får hjälp i form av en jämnårig tjej från Vindeln som nyligen flyttat hit. Hon har arbetat med barn inom både kyrka och simsällskap (enligt min källa har hon själv hållit i en plaskis-grupp tidigare) och har själv tävlingssimmat. Förhoppningsvis får jag en stadig hjälp i henne och på så sätt lite avbelastning.

Ah, just ja. Ännu en ny häst på ridskolan, har tvärkikat på den (mörkare fux med ljus man, bläs, 4 vita ben, runt 160 i mkh ksk?, lite grövre typ) i eftermiddag, ska göra en grundligare undersökning i helgen.

Unghästarna har visats för i år.

Nu har vi ytterligare en klass 1:a och klassvinnare i stallet. Baron var den förre, nu har lillasystern upprepat bedriften. Om man nu kan uttrycka det så.
Ursprungligen var det en samling på 17 unghästar som skulle visas, men 2 strykningar lämnades in (tror det var 2 st). En av de, Bodbäcksjills fall, vet jag beror på hosta, och det kändes väldigt trist, då jag gärna sett och hört bedömningen om henne.
Älva fick fin-fina poäng, som högst en 9:a på skritten. Inga anmärkningar på huvudet, alls, och ingenting om haserna eller rastypen (som bedömdes som god). Inga tonårsryck ledde till ett omdöme som "välhanterad, välvisad", så man kan ju inte vara annat än nöjd!
Best in Show blev 1-årshingsten Brännagårds Rej e.Bol Elden med sina 79 poäng (3 poäng mer än de övriga klassvinnarna). Klassvinnare för 2-åriga hingstar blev Ceve e.Slogum Björn och klassvinnare för 2-åriga ston Snärtlina e.Slogum Björn som visades av grannen Anna Fjellner. Anna blev också dagens bästa visare och fick sig ett pris för det.

Jag ska passa på att lämna lite åsikter om unghästvisningen när vi nu ändå är inne på ämnet. Jag såg ärligt talat inte fram emot dagen, visningarna har tidigare varit väldigt långa och utdragna. I år gick det visserligen snabbare, men det finns fortfarande en hel del som kan förbättras. Högtalarsystemet var under all kritik och för de som aldrig varit på visning tidigare var det snålt om information. Ett förslag är att korta ner det hela genom att göra själva bedömningen i stallet på morgonen och sedan föra ut hästarna för visning och i högtalarna presentera hästen, härstamningen och bedömningen (inte poängen) i en och samma veva. 2-åringarna får genomföra sitt travprov och sedan delas poängen ut. För inte behöver publiken behöva sitta och fundera medan domarna knäpptyst går igenom hästarna?

I övrigt kan det väl sägas att jag sedan Furirs visning (och Barons 1-årsvisning) tar bedömningen med en nypa salt. Den är visserligen något vettigare än fölvisningarna som hålls för en del raser, men likväl säger den inte så mycket om vad som blir av hästen i framtiden, det är i alla fall min erfarenhet hittills. Wången genomför just nu en undersökning över hur unghästarnas utseende och prestationer är ihopkopplade, och jag vet att det skrivits om detta tidigare i tidningen Kallblodstravaren, ska försöka hitta åt artikeln och fundera vidare på det här.

Jag kommer även ihåg att länka till en hög med bilder från unghästvisningen uppe i Boden.

Det verkar som att jag får hjälp med simgrupperna. En 19-åring från Vindeln som flyttat hit har anmält sitt intresse. Vi skulle prata ihop oss på torsdag, då får jag se vilken typ av grupp hon vill ha. Helst hade jag väl sett att hon tagit Plaskis-gruppen på söndagar, och att jag får hoppa in som hjälptränare, men vi får som sagt se. Kan tänka mig att hon vill träna de äldre, och i sådana fall blir jag ledig på tisdagar istället.

Boel tränar på bra här hemma och i eftermiddag åker vi in till Skelleftetravet med Kerstin för ett banjobb. Fungerar det på ett bra sätt anmäler jag henne till kvallopp nästa tisdag, sen är det bara att hålla tummarna och hoppas att den lilla svarta gör det hon ska!

Ett nervositetsmoment avklarat, ett återstår.

Ikväll är det dags. Premiären för en av de två nya simgrupperna. Den här kvällen är det teknikgruppen som ska plågas i bassängen, och det känns lite spännande på alla möjliga sätt och vis. För det första är barnen helt nya och för det andra så simmar de faktiskt. Det är inte många sådana jag fått handskas med tidigare. Turligt nog kommer Åsa, deras tidigare ledare, förbi och hon har lovat att hon ska agera bollplank efter simpasset så jag får utveckla eventuella idéer.

"Sim-barnen" har varit ovanligt svårkontaktade i år. Jag har ringt sen i början på förra veckan, men har fortfarande inte fått tag på alla. Jag vet inte riktigt vad folk gör på kvällarna längre, men inte är de då hemma.
Härligt nog har jag faktiskt blivit uppringd av några föräldrar, främst nya, som frågat om tider och nu har jag lyckats få ihop en Plaskis-grupp.

Igår, måndag alltså, blev det en roadtrip till Lycksele med Sarah. Jag skrev upp för BE (vilket gick bra) och Sarah drog en flirt på Expert. Vi frossade på Frasses och sedan bar det av hemåt igen. Det blev drygt 4-5 timmar jag var upptagen på det hållet, och det kändes inte ens jobbigt. Det är så lättsamt att köra bil, hoppas jag aldrig någonsin blir trött på det.

Imorgon var tanken att vi skulle in till Skellefteå med Furir, men vi får se vad som blir av den saken. Tydligen var det några vindrutetorkare som inte skötte sin uppgift som de skulle. Ett snabbjobb för Boel på hemmaplan är inplanerat, och det tror jag inte ändras. Jag ska nog dra det längs gamla Malåvägen för lite variation, det brukar den lilla uppskatta!

Såg Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl igår (på kanal 9), det var ett tag sen sist. Johnny och Orlando får ju alltid hjärtat att slå snabbare, men den här gången kände jag även ett visst band till Barbossa. Han har ju en sådan tilltalande personlighet! ;)

Jag får uppdatera om simmandet, ridandet, snabbjobbandet och pluggandet om någon dag då det finns mer att rapportera om. Håll tummarna för att barnen sköter sig på simningen och att Boel håller sig ovrickad och fräsh.

Ingen risk för skogsbrand...

Jag vet att vädret är ett tråkigt samtalsämne, men hur kan man låta bli att prata om det när det förstör hela hennes vardag? Hela min värld består just nu av en enda stor blöta. Blöta kläder, blöta fötter, blöt bil, blöta hästar, och ännu mer blöta fötter. Och det blir liksom aldrig torrt, för så fort man kommer in efter att man har varit ute måste man ju duscha! Ingen risk att blommorna vissnar av vattenbrist i alla fall...

På fredagkvällen svängde Ica-tjejerna och jag förbi Adak för att hälsa på Johanna, Manda och deras ligister till vänner. I Adak var det blött. Inga glada överraskningar här inte. Vägen dit var även trafikerad till max av små, vitmagade grodor. Isabelle, som är motsatsen till djurvän, struntade naturligtvis i de stackars små djuren som var på väg till den andra sidan (bokstavligt och bildligt talat) och jag tror att flera stycken smetades ut på Audins däck.
Nåja, det var trevligt att hälsa på Adakborna igen, och att träffa på två, tre bekanta från Arvidsjaur. Det händer ju inte 5 dagar i veckan längre.

Lördagen bestod av en enda lång utflykt till Skellefteå för ännu ett banjobb med Kerstin och Boel. De två tanterna skötte sig, naturligtvis, exemplariskt och Kerstin fortsätter att imponera med sin snabba inlärning. Som Kerstin (uppfödaren som springaren är uppkallad efter) sa i sin kommentar i förra inlägget; hon behövde nog varva ner lite grann.
Förra gången kom stress-attacken i duschen efter jobbet men den här gången var Boel med som moraliskt stöd och då gick det lätt som en plätt.
De två svarta fick gå jobbet tillsammans den här gången, stallägaren körde min och Stenmark körde Springar Kerstin. Det hela såg väldigt fint och harmoniskt ut, och efter att de kommit in och låtit hästarna pustat lite körde de 1640 på 47,5, varav första 500 gick 56 och de sista 1000 på 44. Cirka.
Boel ska tydligen vara en helt annan häst att köra på bana jämfört med hemma, det var vad stallägaren menade, som nu alltså har kört henne både hemma och på bana. Hon verkar inte ha fattat grejen med banan än och tar inte i som hon gör på rakbanan i berget (där fick jag ju hålla i ordentligt sist vi var ute). Men hon gör vad man ber om och verkar inte ha några problem med kvaltiden, så kvalar gör vi nog, men en start tvivlar jag på att det blir. När hon har förstått att man ska springa fort även på ovalen, då kan det börja bli dags för tävling på riktigt.

Ikväll var det höstpremiär på Toxic, men jag valde att stanna hemma. Trött efter dagen i Skellefteå och dessutom fick vi ju trevligt Stockholm-besök i form av min gudfar, pappas kusin. Sören heter denne herre, och en gång i tiden döpte jag ett gosedjur efter honom, fastän det redan hade ett namn. När vi snorungar var mindre, och lättare att roa, brukade han spela + sjunga en egenskapad sång för oss. Grodan blå, eller den blå grodan eller vad den nu hette... Den handlade i alla fall om en blå groda som skulle korsa en väg. Det höll på att gå lika illa för honom som det gjode för Adak-grodorna i fredags... Men sådana sorgliga slut kan man ju inte ha på barnvisor, så den blå grodan fick överleva trots alla farligheter i hans liv.

Annars...
Den nya ridskolehästen ser ut att vara ett riktigt kap, en verkligt fin madam, väldigt nätt och lätt i sina gångarter.
Filmen jag beställde hem, "Rörelse utan gränser", var helt okej och jag gillade skarpt att grunden var intervjuer med veterinärer och tränare av olika slag. Den hade gärna fått gå djupare och varit bredare, men det är väl inte helt lätt att klämma ihop på en film, antar jag. Jag har iaf fortsatt spana efter liknande filmer och böcker.
Första simlektionen (med en ny simgrupp) på tisdag, och jag hoppas att den går bra så att självförtroendet får sig en boost och det går bra med de andra två grupperna senare under veckan också.

Nu lutar det brant åt att vila ögon och ben i sängen. Det är ju tänkt att man ska slänga bort en tredjedel av sitt liv på sånt, så det blir till att ligga i.

Dagens ungdomar är så kreativa!

Så här kan det gå om man skickar 3 ungdomar in i arbetslöshetens träsk. Ja, det är visserligen ett mästerverk som de säkert kan leva länge på, men om Sveriges regering inte gör något åt det här snarast kommer det att strömma in allt hånfullare, och aggressivare, videor på väldigt kort tid.

Det blev inget snabbjobb idag. De där timmerbilarna har tydligen börjat köra igen, och de vill man ju helst inte träffa på en smal väg (jag träffade de på en vändplan, det räckte även om Boel inte blev speciellt rädd). Så det blev en promenad och en kort barbackatur för Boels del. Tänka sig, kramar man lite i tyglarna och håller om ordentligt, då dyker det upp en lågform. Trevligt att det känns naturligt för henne att jobba så.
Planeringen blev alltså ruckad, och jag har väl ältat en eller två timmar åt det. Jag gillar när saker går enligt planen, och ogillar när de inte gör det. Logiskt, eller hur?!

Älvas inkörning är påbörjad, och idag fick hon gå mellan skaklarna och dra lite grann. Det är en sann avkomma till Jänta (och Bol Elden), så det blev inget liv av saken. Fast det märks att det är en tjej med åsikter, tålamodet tryter betydligt snabbare än vad Furirs eller Boels gjorde. Men då gäller det bara att avsluta i tid!

Simskolegrejen har spårat totalt. Jag trodde att det skulle bli massor i Plaskis-gruppen (det är alltså vattenvana), men där är det inte ens nog många för att det ska bli en grupp! Och det beror knappast på att det inte finns barn som vill vara med, det är nog snarare så att folk inte vet om det.
Jag fick en hel hög med nummer som jag kunde ringa, och dessa trodde jag alltså skulle vara i Plaskis. De visade sig istället vara redo för Sim 1:an, så nu har jag totalt 13 st i en av simgrupperna! För de som inte har handskats med barn i vatten så kan 13 låta lite, men så är fallet inte. 13 st busvilliga barn att hålla koll på är ungefär som 40 vuxna (gissningsvis) eller 2 hingstar att leda (det har jag erfarenhet av...). Inte lätt med andra ord!

Jag har hört rykten om en ny ridskolehäst så det kan nog bli ett besök på MRK imorgon.
Eventuellt kommer även en hästtandläkare till Malåtrakten, jag funderar på att få Jänta kollad. Boel tror jag får stå över. Hon känns väldigt fin för dagen, och åker ju regelbundet in till Skellefteå där det finns folk som kan raspa, så om det skulle vara något är det lika lätt, och förmodligen billigare, att kolla henne där.

Nu ska jag sätta mig ner och jobba lite med bilder. Det kan behövas, det var ett bra tag sen sist... Och jag har ett rejält lager, så jag lär inte bli klar i första taget.
Jag bifogar en bild från i lördags då Spring Kerstin intog Skelleftetravets bana.

Hösten är här...

Nu är det officiellt höst och naturen är inte sen på att påminna en om det. Gula löv, kala träd, blåsigt dassigt väder... Kanske är det dags att hämta ut de ångestdämpande medicinerna?

Hästarna verkar dock trivas. Det var ett par pigga damer jag tog ut för motionering igår. Boel fick dra däck med den tunga järnvagnen och hon var definitivt inte lika pigg när vi kom hem. Jänta pinnade på som en besatt och fick galoppera små bitar, vilket förstås gjorde henne ännu springigare (om man nu kan beskriva det så).

Furir går i sin rehabiliteringshage och ropar åt alla andra (även människor), och nu har Kerstin och Boel också börjat prata med varandra över hagstaketen. Birk skriker efter Furre med jämna mellanrum, Mojje pratar jämt och Jänta brukar påminna mig om intag om det inte sker i tid. Något tycks med andra ord ha hänt i stallet, förr var de inte alls lika pratglada.

Kriteriet i söndags vanns av fenomenale Elling, e.Elding och med samma mor som Elias. Tänka sig att det blev svenskt ändå, det var lite oväntat. Tvåa blev Norheim Faksen och Voje Spik fick nöja sig med tredjeplatsen. Bol Eldaren Hulte Åke fick sista pengen som 6:e häst och Grei Sol hamnade just utanför pengaplatserna på nytt rekord. Can Viktor, e.Snärt Troll, blev tyvärr struken, pga. "olyckshändelse" enligt travsport... Vad det nu kan handla om.
Utanför V65 vann Ivarsqvick e. Qvadrigo ett lopp och i ett 5-åringslopp gjorde Eld Kevin och Järvsöviking åter igen upp om segern (det gjorde de i starten innan oxå). Eld Kevin blev den som gick segrande ur striden efter att ha använt sin speed över upploppet.

Nu börjar det bli dags att se bio igen. Jag och Sarah vill se Brad Pitts nya, Inglourious Basterds, så förhoppningsvis blir det en Skellefteå-resa någon gång under veckan. Får hoppas att den fortfarande går där.
Vi har även sett Män som hatar kvinnor (igen), men denna gång hemma i Malå, i ett hus för att vara exakt. Jag har aldrig varit mycket för svenska filmer, men den här är ju faktiskt grym. Och grym som i förskräcklig också, naturligtvis, men riktigt, riktigt bra!

Ikväll blir det snabjobbande och runtringande till simsällskapets medlemmar. Imorgon ska jag vara riktigt tålmodig och ställa mig i telefonkön till sjukan, så jag får handen uppkollad. På lördag blir det nog ett banjobb igen, och nästa måndag uppskrivning. September kommer gissningsvis vara över innan det ens börjat.