Djurintresset tycks aldrig kallna, även om kroppen gör det ibland.

Nu minsann! Nu har jag roliga nyheter!
Furiren är en av 14 anmälda till hingstpremieringen den 7-8 oktober. Jättekul att han visas, och jättekul att så många andra också väljer att visa upp sina hingstar!
Här är en länk till listan med hingstarna. En del av de har hunnit springa in lite mer pengar, och jag vet inte om någon kanske hunnit putsa något av rekorden också, men så här ser det ut på ett ungefär.

Jag hoppas innerligt att jag får ledigt från båda jobben. Från Posten har jag fått tummen upp, men Tidningstjänst har jag inte hört något från än. Det vore väldigt kul att få åka ner och vara på plats, oavsett om Furre går igenom eller inte så finns det garanterat många andra fina hästar att titta på!
Men som sagt, jag måste få grönt ljus från morgonjobbet först...

När jag ringde och försökte få ledigt passade jag även på att be om en veckas semester i slutet på oktober. Den 27 ska det förhoppningsvis bära av till varmare breddgrader, och enligt planen ska jag vara hemma igen den 3 november, men man kan ju alltid hoppas på en flygstrejk eller orkan eller nåt annat oförutsett. Jag misstänker nämligen att jag inte alls kommer att vilja åka hem igen...
Malaysia hade varit det absolut bästa, men där skulle jag vilja ha mer än 2 veckor, så det lär bli något billigare turistställe i Europa. Bara för att se solen. Och en strand och en palm eller två skulle inte heller sitta dåligt.

Jag längtar till på torsdag. Då är det dags för den enda regelbundna timman i TV-soffan för min del. "Life" är det som gäller, och halva min vardag kretsar just nu runt detta program. Ja, jag kommer säkerligen köpa serien på DVD sen också, så besatt är jag! Men jag tycker att jag är ursäktad, för det är en riktigt, riktigt bra produktion. Jättefin kvalité, och fördjupande på en hel del områden. Faktum är att jag blev lite rädd då jag såg första avsnittet. Djuren utvecklar hela tiden nya sätt att överleva, medan vi människor... Ja, vi står ärligt talat rätt stilla i utvecklingen (om vi nu inte går in på teknologi och forskning förstås, men jag vet inte om det just är utveckling åt rätt håll alla gånger).

Hästarna tar det lugnt nu, jag ska försöka hitta mer tid och framför allt ork, men det har varit väldigt mycket jobb den sista tiden (ja, sen i juni dvs) och kroppen börjar kännas riktigt sliten. Med lite semester tror jag dock att utgångsläget kan förbättras avsevärt.

När jag nu alltså har ställt mina två brudar på vila har jag tid med allt möjligt. Jag har börjat läsa Millenium-triologin (igen), och försöker ta mig ut och fota lite mer. Jag planerar resor och läser på om utbildningar. Jag blev ju nämligen uppringd av Arkitekthögskolan i Umeå och blev erbjuden en plats där, men det kom verkligen ur det blå och jag tackade nej (efter en halv dags funderingar fram och åter). Därefter har jag känt en hel del kval och ångest över att jag kanske gjort bort mig totalt. Eller blev det kanske helt rätt? För jag skulle ju försöka på veterinär. Men jag ville ju bli arkitekt ett tag. Eller vill jag det nu? Eller vill jag inget alls?
Den inre dialogen med mig själv har naturligtvis varit mycket mer barnslig och ibland mycket mer komplex och detaljfixerad, men poängen är att jag varken vetat ut eller in.
Nu har jag landat i något slags vakuum, men jag tror att det nog blev bra som det blev. Jag ska ju ut och resa nu, och förhoppningsvis efter nyår också. Sånt kan man inte göra om man läser på högskola.

Nu ska jag gå och undersöka en ny DVD, BBCs The Blue Planet, på närmare håll. Hihi!

Jag gillar inte den KORTA, svenska sommaren. Den långa är det inga fel på.

I'm back! Starkare, snyggare och smartare än någonsin!
Och kanske, möjligtvis, lite sliten efter allt sommarjobb, men det syns förhoppningsvis inte.

Vad som bidrar till slitaget är temperaturen. Augusti, som enligt alla kalendrar är en sommarmånad, har förvandlats till en sur och kall höstmånad. När jag cyklade till Posten imorse tog jag full mundering på övre halvan av kroppen, mössa, halsduk, dubbla tröjor, jacka... Och likväl fick jag frysa när det blåste in en vindil under alla kläder, rätt på magen! Fy så hemskt!

Turligt nog hade Skelleftetravet flax, då V75 gick där den 14:e augusti var det 27 grader varmt och vindstilla. Även om det är lite jobbigt det med skulle jag välja det före höstvädret 7 dagar i veckan. V75-dagen blev kalaskul. Kallblodsloppet, dvs. Steggbest Minne, gick ju i år inom Nordisk Elitkamp och grädden av kallblodseliten var där. Moe Brage, Hallsta Lotus, Lome Kongen, Tangen Scott, Feseth Lynet, A.T. Eko... Och några till. Vilka formel 1-bilar! Granna hela högen, och en hel del är ju godkända för avel. Hallsta Lotus vann, naturligtvis, men mitt hjärta slog hårt för Moe Brage, vars framsteg får en att vilja svimma på fläcken. Och Lome Kongen var minsann inte så dum heller!

Annars går hästeriet fint. Furre och Baron har i sina senaste starter tagit varsin andraplats. Furir gick bet på mållinjen mot en sprinter och Baron fick möta Sveriges bästa 4-åring Mel Odin, som ju var otroligt bra och nästan gick nytt svenskt rekord.
Boel tuggar på och det ser positivt ut inför ett kval den 8 september. Jag ska bara se till att ringa Jan Åberg och försöka ordna lite papper först, så att det inte tar stopp på grund av nåt sånt.
Jänta var jag ute med ikväll och turen kan lätt klassas som "Årets Tur". Herreminje så fin hon var! Hon var så otroligt lyhörd, för alla hjälper! Vi satte några skänkelvikningar och öppnor och trots lite galoppträning var hon som en fjäril i handen hem. Underbart!

Igår kom semestertankarna på allvar. Jag gick från kryssningar till haj- och valsafari till vanliga safaris till rundturer i Indien... Och så vidare. Det tog liksom aldrig slut. Efter att ha tittat lite mer på priser och tänkt realistiskt har jag landat vid en ungefärlig plan. Det som gäller är en resa till Norge i november för att kika på späckhuggare, och sen kanske en veckas semester på något soligt ställe. Eller så åker jag till Rom (som kanske är soligt?) och tittar på lite kulturella grejor.
Som ni märker är planen inte helt klar än, men det finns någon slags grundtanke.

Och apropå resor (vi får ju inte hoppa alltför mycket mellan ämnen här), så har jag och Sarah tänkt åka till Skellefteå... Ja, jag vet, det är ju inte ens en resa, men läs klart först... och se Grease! Ja, musikalen alltså! Det tyckte jag var ett roligt påhitt.
Och så har jag och Susanne pratat om att åka upp till Luleå och se Volbeat när de spelar där den 16 oktober.
Jag kan nog ha att göra den här hösten, om jag vill...

Jag återkommer senare i veckan, förhoppningsvis, men avslutar inlägget med två rumpbilder från en lördag när jag och Judith "stekte" nere på stranden med tant Boel och farbror Birk. Innan det blev en hälsorisk att bära t-shirt och shorts. (Och nej, jag stödjer inte ridning utan hjälm, men som ni kanske ser var det ett plötsligt påhitt...)

Semester är en lyxvara.

Urk. Jag är less på post. Och tidningar för den delen.
Imorgon är den sista dagen med det här konstiga systemet där jag kör post i större delen av Malå, nästa vecka är vi tillbaka till det normala. Och vad jag längtar!!!
För nu börjar det kännas i kroppen att det varit en del slit i 4 veckor. För varje helg som gått har kroppen återhämtat sig allt sämre efter jobbarveckan, och när vi idag (åter igen!) fick dela ut reklam (= gå till varenda j*vla postlåda, även de på 3:e våningen) gick det riktigt segt. Jag behövde bara gå en halvtimmas övertid, men var helt slut när jag skulle cykla hem från jobbet. Så jag gick istället. Drog benen efter mig hemma i huset och kom iväg till stallet alldeles för sent. Jag prioriterade Boels snabbjobb och Jänta fick vila istället. Inte för att det faktiskt gör så mycket längre, utegången dygnet runt gör underverk!
Boel kändes rasande fin, precis som i tisdags, och nu ska det ridas fram till nästa snabbjobb, förhoppningsvis håller känslan i sig.

Vi har börjat bli lite oroliga över Piteå-helgen. Vädret ser inte alls särskilt lovande ut och värst ska det naturligtvis vara på lördag; den enda kvällen jag ska ut.
Men! Läs här vad som stod i Norrans horoskop idag: "Goda tecken för nöjes- och sällskapsliv. Räkna även med ett uppsving för kärleksaffärer och romantiska upplevelser."
Vad skönt att veta redan i förväg att jag får en dejt med gitarristen eller pianisten (syntesisten?) i The Sounds så att jag har något att se fram emot.

Jobbet har gjort mig kaxig på Sudoku-fronten. Efter att ha löst alla Norrans sudokun varje lunch kände jag mig stensäker på att Allers sudokun skulle bli a piece of cake. Jag började med de lätta ändå. Bara för att det skulle gå snabbt.
Och fick en bra smäll på käften. Gamm-tanterna som pysslar med de här tidningarna är hardcore, riktiga genier. För så där tvärlätta var de inte... Fast det är bra att någonting tar ner mig på jorden igen, annars hade jag väl sett ut som en luftballong på 100 meters höjd.

Fredag imorgon, då väntar jobb och sen galopparbete med Jänta på eftermiddagen. Yäh!

HERREGUD!!! ...

... vad jag saknat hoppningen!
Efter en helg i hoppar-anda i form av träning och en mini-tävling så finns det just inget annat i mitt huvud.
Snurran gick över förväntan, framför allt på tävlingen. Lördagen, dvs. träningsdagen, var varm och hon var väl inte direkt i sitt essä, men vi fick till en riktigt bra linje, där vi fick till det där perfekta suget och avståndet och hoppet. Sug har hon ju alltid, men det är först när både hon och jag känner att det stämmer fram till hindret som vi får den där känslan som man så gärna vill ha. Jag får ta till en välanvänd kliché; allt annat försvinner verkligen då. På riktigt! Det är så härligt när man kan fokusera så, tillsammans med hästen.
På tävlingen kändes hon smått otrolig, jag hade väntat mig lite slappa språng och riviga svängar, men icket. Stora, runda hopp och inte alls svår att vända för sakta (om ni förstår vad jag menar). Mycket att rida, naturligtvis, men det är inte alltid otrevligt.

Maja var med på Boel, också båda dagarna, och där ser man sannerligen skillnad från dag till dag. Ja, till och med från början på pass till slut på pass. Vid början av träningspasset på lördag travade hon visst över det mesta (fick jag höra), på söndagens banhoppning skuttade hon alla hinder! Lite fumlig är hon, vilket är förståeligt, men det ska vi nog allt få till.
Den här hoppfebern har nästan slagit alla tankar på kval och start ur huvudet på mig, men där tror jag att jag måste sansa mig lite. Det var ju liksom planen för Boel...

Hästarna känns fortsatt gudomliga efter helgen, Jänta klättrade jag lite med idag och Boel körde jag. Den sistnämnda kändes som en halv miljon. Det var bara en motionstur på 7,5 km med klättring och skritt i nerförsbacke och lite högre tempo hemåt, men oj så glad hon var! Ridning är verkligen ett perfekt komplement till hennes travträning.

Själv laddade jag inte upp för varken tävlingen eller veckan i helhet på bästa sätt.
Jag blev på lördag kväll anställd som chaffis av Johanna och fick äran att köra hennes nya bil, en Chrysler Valiant 200 (om jag nu kommer ihåg rätt) från typ 60-talet nån gång. Tre växlar, alla vid ratten, och en hel del trix för att allt skulle rinna på. Det fanns ingen risk för att jag skulle somna vid ratten, om vi säger så...
Ah, just ja. Särskilt fort gick den inte heller, så hemma i sängen var jag inte förrän halv 4. En timma efter det brukar jag börja cykla, där kan vi snacka om att vända på dygnet.

Igår, måndags, åkte vi ner till Skelleftetravet för att se Furir. Han startade i ett sprinterlopp, ett av Dubbelcupens meeting, och vi hade väl inte skyhöga förväntningar. Han är ju nämligen ingen kanonkula från start.
Resultatet blev dock ändå en 4:e plats på nya rekordet över kort distans; 26,6. Det var dessutom inte så jättelångt fram till vinnaren (Kjölstad Spik), och inte heller till 2:an och 3:an. Det hade varit intressant om loppet varit 50 meter längre...
Godkände Troll Tarzan startade i samma lopp och jag höll lite utkik efter honom. På stallbacken såg han sannerligen ut som sina 158 cm, och jag tycker han var riktigt fin faktiskt! Trevlig massa, men inte en tung typ.

Idag blev det en heldag borta ur huset. Efter jobb till halv 4 (fastän jag egentligen slutar 3!) så körde jag järnet upp till stallet där vi hade storstädning av höladan. Bränningen av det gamla höet skulle ha kunnat vara med i något experiment på en kemilektion, för röken antog en rätt underlig färg... Och särskilt bra luktade den inte heller. Hade jag träffat på människor när jag kom hem från stallet hade jag inte varit populär, jag luktade nog inget vidare...

I helgen är det hoppträning (igen) på lördag och sedan drar jag och Sarah till Piteå där vi möter upp med Isabelle och Susanne. Då är det PDOL som gäller och jag har tänkt se The Sounds, som tydligen ska vara riktigt bra live. Det får vi allt hoppas på. Jag missar Dead by April, som spelar på torsdagen, men Susanne har koll på att Volbeat ska spela i Luleå (eller hur det nu var) senare i höst så jag får ta igen rockkonserter på annat håll.

Nu ska jag nog gå och lägga mig, det kommer ju en dag imorgon också. Fullspäckad med jobb och hästar och saker som jag aldrig hinner att göra. Som vanligt då.

(Just ja. Bilderna. På mig och Jänta hade jag nada tills Magda skickade två. Notera mitt fokuserade fejs! Och på den andra hoppar Maja och tösa-Boel.)

Det spås inte gott!

När jag vaknade idag var jag en smartare person än vad jag var igår. Det borde rimligtvis ha känts bra, men det gjorde det inte.

Jag, Susanne och Elin åkte nämligen till Adak för att se bio. Alice i Underlandet, som gick klockan 11 på kvällen. Jag, som gjort något liknande förut, tänkte att det nog skulle gå fint, filmen kunde ju inte vara så lång! Det var den visserligen inte heller, men vi kom ändå inte hem förrän klockan 2 på natten på grund av problem med rullar och ljud eller vad det nu var...
Det blev alltså cirka 2 timmars sömn innan jag var tvungen att kliva upp för jobb nummer 1. Sedan järnet hem, kasta sig i säng och försöka sova 2 timmar till innan jag började på Posten. Det blev en tung dag, kan jag lova.
Nu är jag en erfarenhet rikare, i för sig en överflödig sådan, eftersom jag redan gjort det här tidigare och BORDE VETA BÄTTRE! Jag vet ju att jag skulle känna mig halvdöd under dagen, varför i all världen vill någon utsätta sig själv för något sånt?! Kanske är vi självplågare allihopa.
Nästa gång, ja, då ska jag minsann stå emot frestelsen.

Dagen blev inte bättre när min kollega på Posten deklarerade att det från och med fredag skulle vara rötmånad.
Huh? Jag hade aldrig hört det ordet, men blev snabbt upplyst om att det är då skörden blir förstörd och maten ruttnar och allt annat dåligt passar på att hända.
Precis sånt man vill höra inför en lång jobbardag! Kan ni tänka er vilken entusiasm som sprudlade ur mig när jag körde bilen idag?! Nej, inte jag heller, och jag befann mig ändå väldigt nära.

Imorgon startar Baron på Skelleftetravet i Stall Bodbäcks lopp. Jag hade gärna varit där och sett spektaklet, men jag (behöver jag verkligen avsluta meningen?) jobbar ju. Urk.
Istället hoppas jag få se Furir starta på samma bana på måndag. Han går ut i ett av Dubbelcupens meeting. Tyvärr över kort distans, vilket kan vara till nackdel för honom, vars akilleshäl är starten. Motståndet är ju heller inte en barnlek längre. Jan-Olov Persson kommer upp med sin Eldfaksen samt nye avelshingsten Troll Tarzan, som jag är fasligt nyfiken på! Vore väldigt roligt att se honom live!
På första volten hittar vi även tre finnar, Troll Tarzan och några fler, på andra volten står Furir och Eldfaksen bredvid varandra tillsammans med ytterligare tre hästar och på sista volten hittar man Kjölstad Spik bland tre.
Som sagt, inte raka vägen till segern längre.

PDOL är ett bekymmersamt ärende just nu. De allra flesta kommer att tälta, och det skulle inte förvåna mig om jag också hamnar i ett tält i slutändan, men vad tusan! Jag hatar att tälta! Och tänk om det regnar som förra året... Usch, en sådan oangenäm tanke kan få vem som helst att tvivla på om det är värt att åka dit. Jag missar ju dessutom Dead by April, festivalens klart bästa artist, eftersom att de spelar på torsdag, dvs. jobbardag! På lördag är det Kent och The Sounds som uppträder på stora scenen och Adept och Lazee på en mindre (ja, det var några till oxå, men de kommer jag inte ihåg). Suuuck!

Nu ska jag ut och promenera och lyssna på musik i min nya mobil, som jag gillar allt mer!

Jag försöker inte ens berätta allt som hänt de här 3 veckorna.

Jag önskar att det vore sommar jämt. Jämt, jämt, jämt. Inte 6 månaders kall vinter och 4 månaders slask och grådis. Sommartemperaturen passar mig mycket bättre.

Idag hade vi storstorm här på hemmaplan. Det började med åska, sedan ösregn, fortsatt åska och blixtar och sen popcornshagel. Ja, hagelkulor stora som popcorn. Det såg allt underligt ut. Att det sedan blåste så att tallarna på andra sidan vägen svajade oroväckande mycket gjorde bara saken bättre.
För jag gillar oväder på somrarna. Det är häftigt! Och så har man ju ett gott skäl till att vara inne, vilket man ju oftast inte är. Det är inte konstigt att hästarna vill gå på lösdrift, det skulle jag med vilja! Men som sagt, inte i sommarstormarna...

Hästdjuren går det bara fint med. Furir blev månadens häst på Skelleftetravet i april, nu i juni fick Baron den stora äran. Älva har gått premien. Jänta har börjat hoppa och Boel går under 40 i snabbjobben. Och "lille" Major har börjat få dra vagnen. Med full säkerhetsutrustning och ledare naturligtvis, men än så länge har han skött sig mycket snyggt.

Jag tog mig inte in på veterinärlinjen, men det var väl egentligen ingen högoddsare. Problemet är ju att jag gått och hoppats lite i smyg (fastän jag vet bättre!) och nu blev det genast besvärligt att bestämma sig för vad jag ska göra till hösten. Jag har tagit mig in på biomedicin i Lund, och mamma var väldigt taggad på att jag skulle gå där, jag kommer ju ut i världen lite och hamnar betydligt närmare henne och Hanne. Och visst skulle det vara roligt, meeeen...
Jag vill bli veterinär. Och ibland måste man vara lite tjurskallig.
Så nu ska jag först och främst prata med mina chefer om hur det ser ut med jobb resten av året, och sen ska jag ta mig en riktig funderare på vad för kul man kan hitta på som mållös (för ett år iaf) ungdom.

Jag har äntligen köpt mig en ny telefon. Det är en överelektronisk Sony Ericsson som förmodligen har alldeles för många funktioner för mig, men kul är den! Naturligtvis lyckades jag slänga den i golvet redan första dagen, men den höll! Så nästa gång ska jag inte vela så mycket när jag ska välja, det verkar som att det finns lite kvalité på dagens telefoner.

Jag har klarat av två veckors sommaranpassning, nu är det bara två kvar! Eller ja, egentligen 4, men i augusti är alla ordinarie tillbaka och då fick vi visst lägga timmarna som vi ville. Så då kanske jag slipper köra post i hela Malå!
Inte för att det varit så illa. Det är egentligen bara måndagar det spårar ur lite grann, med reklam och så, men det är lite väl slitigt även de andra dagarna. Jag röstar på att vi får varsitt distrikt och sedan gå hem när vi är klara, det vore hur bra som helst!

Nästa helg har vi hoppträning samt tävling på lördag respektive söndag. Det ska bli kul och jag hoppas att vi även har några ekipage från det andra stallet. Judith kommer lägligt nog hem på fredagen så hon borde kunna vara med och Maja är snäll och rider Boel åt mig, så vi är iaf tre stycken. 4 med Fanny och Birk, som jag antar ska vara med. Och så skulle visst Thea vara med på träningen också, i en annan grupp då förmodar jag.

Och så till ett sista hopp, ämnen emellan, för att upprätthålla temat inlägget igenom; vi har äntligen kommit till Sagaveckan, då filmer visas på biografen i Adak. Kuligt, men hårt om baken! Jag har inte kollat schemat så noga, men något borde ju finnas, och för en gångs skulle behöver man inte köra 12 mil för det!

Vissa börjar tidigt...

Killen med movesen!!!

Synd att man inte föddes med sån talang, då hade man inte behövt vara rädd varje gång man skulle ut på dansgolvet.

En hästrik sommar i antågande.

Nu har det minsann hänt en del!

Jag har blivit 20 bast och besökt Systembolaget för första gången (ja, jag fick visa leg). Det var mer obehagligt än skönt och jag gick bokstavligt och bildligt talat på tårna under hela min tur bland flaskor innehållande alkoholhaltiga drycker.

Min 20-årsvecka började dock inte så bra när Boel på tisdagen var grovt halt. När jag kom upp vid lunch var hon tjock från armbåge till kronrand och släpade benet mer än hon lyfte det. Ett fick-sår vid kronranden fick bli boven i dramat då jag inte hittade något annat. När veterinären kom på torsdag eftermiddag hade svullnaden gått ner rätt ordentligt, men tösen fick lite antiinflammatoriskt för att skynda på det, och kanske lite "utifall att". För veterinären kunde just inte heller hitta vad det var som blivit fel.
Nåja, det var väldigt skönt att vakna upp på sin födelsedag (fredag alltså) och inte behöva oroa sig för att hästen skulle ha en hovböld eller lymfangit eller någon slags fraktur.
Typiskt nog blev hästkraken inte helt bra ändå utan fick konstiga sår på framsidan karleden, alldeles vid kronranden på vänster fram (som alltså var det tidigare uppsvullna benet) efter att vi släppt ut de på bete. Bara någon dag efter att jag hittat första såret blev hon dålig i karlederna, och efter en del analyserande har jag trött skyllt just den delen på betet.
Tänk så mycket lidande man hade kunnat bli besparad om hästen kunde säga några ord på riktig människosvenska.

Under den helgen (alltså förra) blev det naturligtvis lite partajande, det är ju lixom ofrånkomligt när man får gå in på Systemet... Rätt skötsamma var vi ändå, och ingen Malåbo annat än Anton kan ha påstått sig blivit störda av oss. Anton fick nämligen köra oss till Adak så att vi kunde hälsa på den andra 20-åringen för dagen; Agnes. Hon hade bakat egen tårta till skillnad från mig, som skamlöst köpte kronprinsessans specialtårta på Ica.

På lördagen, innan partajandet, kom den kära Jäntan hem. Fet och smutsig och bedrövligt skodd, men hem kom hon! Pigg och glad är hon också, trots den ökade kroppsvikten, och nu, nästan 2 veckor efter hemkomst, har hon börja tappa några kilon.

På tisdagen gick Baron ut och vann ett lopp på Solänget. Han malde sönder Nordsjö Douglas på upploppet, vilket kändes skönt eftersom Douglas var en av de två som hann före till mållinjen nere på Dannero.
I lördags startade Furir på V75 i Boden, i Fördel Boden-loppet med 125 000 i förstapris. Där hade han tyvärr ingen lycka, men efter en minst sagt förskräcklig resa i 3:e spår på klaffsigt underlag och med en galopp så gjorde han ändå ett bra lopp på tiden 27,1. Han är en riktig kämpe!
Det var trist, eftersom att en V75-seger hade suttit bra inför en eventuell premiering, men killen är ju ung och det finns fler lopp!

Igår hämtade vi hem Spik Besta, som med viss övervikt och brist på borstning inte var riktigt lika glansig som när vi kikade på henne hos Per. Ändå är hon fruktansvärt fin, och när hon fick gå ut med Jänta i hagen imorse gav hon sken av att vara en väldigt glad och energisk ponny. Jo, för större än 148 cm är hon inte... Och det känns när man står bredvid! Jag blir full i skratt bara jag ser henne, men mer för att hon är så väldigt söt än för sin ringa storlek.
Hon betäcktes med Nordgubben (på bilden här bredvid), men veterinären lät inte så optimistisk. Gubben har haft lite svårt att få dräktigt och Spik Besta hade dessutom lite väl små ägg. Man får hoppas på ett mirakel, för Nordgubben är en fin kille!

I helgen är det midsommar och jag har ledigt lördag morgon, för en gångs skull. Vad, när och vart allt ska hända vet jag inte riktigt än, men något lär det bli.
Och sen börjar jobbet om till veckan... Suck!
Nu är det snart dags för sommaranpassningen och trots att det på papper verkar ska kunna bli bättre i år finns det ju ingen riktig garanti. Och det känns som att det kan bli slitigt ibland. Nåja, man får ju betalt för det, så alltför mycket ska man inte klaga.

Och just ja! I mitten på juli kommer mitt antagningsbesked, och då får vi se hur min framtid ser ut. 3 veckor kvar, sen... Ja, sen ska det allt bli ordning och reda på saker och ting!

Med sommarhagarna kommer sommaren. Förhoppningsvis.

Imorgon är det dags igen. Till Posten ska jag, efter hela två veckors frånvaro! Eller ledighet ska man kanske säga? Det ska bli spännande att se vad Malåborna har hittat på medan jag pysslat på annat håll. Jag har ju lägenhetsbyggnaderna på mitt distrikt, och där brukar det kunna vara en del trafik.

I torsdags åkte vi in till Skelleftetravet för att se Baron starta, och spektaklet slutade med vinst. Det hade kunnat bli en annan utgång, men den ende som utmanade på upploppet, Borg Emil från Norge, galopperade i slutskedet och segermarginalen blev därför många längder. Första varvet gick runt 33, andra i 27-fart, på kladdig bana dessutom... Kul! Nästa gång måste de ju sikta på banrekordet, som för 4-åringar ligger på 28,2, satt av Nordgubben för 12 år sedan. Börjar ju bli dags för en uppdatering av det rekordet... Och förhoppningsvis får Baronen äran att göra det slitsamma loppet!

Boel är nu hemma igen, med ett fint framsteg och en betydligt mindre mage. Jag gissade på havre, och hade rätt... Det märks lite på hur hon tittar på saker oxå, hon som aldrig brytt sig tidigare kan vara betydligt mer konfunderad nu. Jag vet inte riktigt hur vi ska behålla den "vakenheten"...

Och lättare lär det inte bli nu, när sommarbetena är klara.
Jag och Magda hade en produktiv söndag, minst sagt. De två sommarhagarna är klara och vi har dessutom rensat den ena hagen på lite skrot och sedan bränt det. Nästa söndag väntar lagning av trähagarna och kanske drar vi en eltråd i övre hagen också, utifall att. Och så kan det hända att en av grindarna hamnar på brasan, så att vi har något att grilla korv över.

Boel lär få gå i sommarhagen en eller två veckor, tills Jänta är hemma och kan hålla Kerstin sällskap. Det är väl inte bästa sättet att förbereda en tävlingshäst, men lite gott ska hon väl få ha det, och nu ska hon dessutom få gå rätt hårt i 2-3 veckor, så...
Igår fick hon sitt första snabbjobb på hemmaplan; 6 intervaller utan check (eller käk, som jag så mycket hellre vill skriva) och hon travade riktigt fint och bra. På onsdag får hon nästa jobb och då ska jag försöka köra till lite mer. Däremellan ska hon få jobba lite i galopp, det var ett tag sen sist hon fick göra sånt...

Nu måste vi börja förbereda oss inför V75-resan till Boden den 19 juni. För att det hela ska gå runt för YRF behöver vi minst 20 passagerare, så nu ska det börja raggas. Lite planscher och sånt ska upp, men mycket lär ske muntligt, så alla som läser kan ju ta sig en funderare. Antingen på om ni ska med eller hur ni ska övertyga andra om att de måste med.
Boden har gjort hela helgen till en riktig festarhelg med fotbollsmatcher och längre öppettider för butikerna. Jag tror det var någon whiskeyprovning också? Ja, hade jag inte haft jobb och hästar att ta hand om hade det varit kul att stanna hela helgen.

Nu till helgen blir jag 20 år ung. På fredag för att vara exakt, och det var väl lite lägligt med tanke på vad jag får göra då... Nu är jag ju ändå rätt skötsam och ska jobba lördag morgon så blir det något party blir det på lördag kväll. Tyvärr händer det inte så mycket i dessa trakter just nu så risken är att man får försöka dra ihop till ett hemmaparty istället.
Nåja, det viktigaste är ändå att jag får tårta, och det antar jag är något stensäkert. Om jag inte får en tårta av någon köper jag en egen. Eller två.
Då kan min lillasyster, som tar examen på onsdag, få en av dem.
Och med 90% säkerhet kommer Snurran hem på torsdag, så där har vi ännu en anledning till att fira!
Vilken festarvecka! Tur att jag är ledig där nästa... ;)

Från Elitlopp till vardag.

Tillbaka i Malå igen!
Sommar här också, faktiskt, men inte lika varmt. Igår ägnade jag större delen av dagen åt att sova igen några timmar, plocka i mina nyinköpta saker och läsa ut den nya Peter Robinson-boken...

Idag hade jag tänkt cykla upp till stallet och plocka i hästgrejorna som jag dumpade utan att försöka lägga allt rätt innan jag kom hem igår. Det är blå himmel och sol och inte så jättevarmt, så det ska nog gå vägen. Värmt upp har jag ju hunnit göra imorse, då det var jobb direkt på morgonen.

Elitloppet på söndagen var en upplevelse. Jag tyckte visserligen att det var alldeles för trångt och alldeles för långa köer, men jag fick ju trots allt se väldigt fina kallblod och så Elitloppets storstjärnor förstås.
Elitkampen (kallblodsloppet alltså) vanns av Hallsta Lotus efter en minst sagt svettig insats i dödens. Han blev den första av Järvsöfaks avkommor att springa under 1.20 och visade härlig moral. Meeeen... Jag hade ändå mest ögonen på Moe Brage. Herreminje, vad hästen springer vackert!
Tangen Scott gillade jag att se live, stor och grann var han, och Röste Bo var minsann inte så dum heller. Det är riktiga racerbilar, kallbloden på den här nivån. Jag har fortfarande bilden av Mörtvedt Jerkeld bakom bilen inetsad i minnet. Liten men snabb, även om han nu slutade näst sist i fältet den här gången springer han rätt fort ändå...
Synd att jag inte fick första parkett, då hade jag nog fått lite finare bilder också.

På tåget hemåt fick jag sitta bredvid en indiska som satt och rabblade i telefonen de två första timmarna. Med en gäll, konstig röst. Jag trodde att jag skulle bli galen, men turligt nog la hon ifrån sig telefonen till slut, och då fick vi båda sova lite grann.
Jag hade köpt med mig en Cola för att dopa mig inför hemvägen med bil, men det behövdes inte. Jag höll mig vaken av all vägomläggning, och kände mig inte särskilt sömnig när jag kom hem heller, men gick ändå och la mig. Utifall att.

Boel kan kanske komma att få åka hem, eller till något annat ställe snarare. Jag ringde ägaren Åberg och pratade lite om han trodde att det fanns någon vettig människa som ville tävla och avla på henne. Han skulle höra sig för, men lät väl inte så optimistisk, så jag vet inte riktigt hur det blir med den lilla svarta nu till hösten. Ägaren avvecklar ju nämligen sin egen verksamhet och vill sälja ut alla sina djur (många har redan åkt), så tillbaka dit kan hon inte åka, och jag vet inte om jag tänker köpa ut henne heller. Vilket dilemma!

På torsdag startar Baron sent på Skelleftetravet. Jag ska med dit och kolla och det ska bli kul att se hur han ser ut för dagen. Motståndarna är alla äldre, men ingen har väl sprungit så där jättesnabbt i sina senaste starter, så det ser positivt ut!

Jag blir prillig i benen av att sitta här och se ut på finvädret, så jag tror bestämt jag avslutar här. Det blev inte mycket, men tillräckligt för den här gången.

Det jämnade ut sig...

Hihi!
Han vann!

Efter ett minst sagt tungt lopp trampade Furre in före Kjölstad Spik och Järvsö Jo på tiden 26,3. Han imponerar ständigt, den lille krigaren! :)

Jag trivs och frodas nere i somriga Skåne, för här är det sommar på riktigt. Det luktar sommar och det värms sommar och det till och med blåser sommar. Här har de dessutom så många olika trädsorter (inte bara björk, rönn, grann och tall) med blommor som luktar så gott. Och gula rapsfält som är större än sommarhagarna där hemma. Blått, gult och grönt med andra ord. Och så rött i form av jordgubbar!

Hittills har det mest blivit slapp och långa promenader, och en snabbis in till Kristianstad, men imorgon åker vi nog över till Helsingborg för ett besök på Hööks, och någon dag ska jag försöka shoppa lite kläder och skor också, kanske tar jag det på förmiddagen. Mamma har även lovat att jag ska få se Ales stenar, och pratade om att vi kunde ta en tur längs ostkusten ner till södra Skåne på lördag. Och så Elitloppet på söndag. Hoppas bara att tågen håller tiderna då.

Nu går det någon slags inför-program på TV, inför Eurovision antar jag. Det låter inte så lovande, måste jag säga...

Jag läste min sista Peter Robinson-bok idag. Nu är det bara att vänta tills den senast skrivna boken börjar säljas, kan hända att jag får läsa den på engelska. Tills dess får jag leta efter någon ny författare att slå tänderna i, jag förberedde mig redan i tisdags innan jag for med att gå på bibblan i Malå. Får se om den här är lika bra som Robinsons...

Ska ringa och höra mig för om Boel imorgon, och om resten av hästarna för den delen också. Vi gjorde ju om lite i boxplaceringar och passade på att högtryckstvätta innan jag drog söderut i tisdags. Major smällde en del i krubba och vattenkopp och Kerstin var så förvirrad att hon inte ens kom sig för att krubbita, till en början i alla fall.

Nu... Järnet till boken och mammas sköna säng, och så får jag ligga och mysa lite över Furres seger oxå! (:

Frustrationen!

Vad in i...?!
Av någon outgrundlig anledning visar de inte Furres lopp på ATG Live!! Istället är det nåt skitlopp för blodingar från Åby... WTF?!
Jag är FRUSTRERAD!!!

Jag längtar till Nationaldagen, av alla dagar.

Suuuuck.
Jag är så hästlös som man kan bli, känns det som.
Om Boel inte åker till Per G i 2 veckor så kommer hon åka till vetten igen (och, antar jag, stå i hagen 2 veckor). Hon känns hur fin som helst i låga tempon, men i lördags fick hon trampa på lite mer sista 100 metrarna på raksträckan och då kändes det inte bra.
Jag förmodar att det är den hårda vägen som gjort sitt, trots att jag tycker vi har tagit det så lugnt på den...

Jänta är, som jag sa sist, fortfarande borta, men där ser jag ett ljus i tunneln. Hon blev inseminerad i onsdags och i fredags och det var ett stort och fint ägg. Imorgon skulle de kolla vad som hänt med ägget, och sen måste vi bara vänta typ 14 dagar innan de kan se om det tog, men Löjdahl lät mycket optimistisk.
Det innebär att hon kanske kan hämtas på Nationaldagen! Yääääh!!!

Helt utan häst är jag inte, men det enda som återstår just nu är Major, och trots att tömkörningen är på god och rätt väg så... Ja, jag menar, tömkörning?! Av unghäst... Det var väl inte riktigt det jag hade tänkt ägna min sommar åt att göra.

Idag har jag varit på MRK:s klubbtävling i hoppning. Klart kul! De hade ställt i ordning jättefint med riktiga tävlingsbommar, städat och snyggt och så kom det dessutom ekipage från Arvidsjaurs Ryttarförening för att vara med. Fint väder, bra ljudanläggning och en hög med föräldrar och åskådare. Själv fotade jag lite grann, men är inte helt nöjd med det nya objektivet... Men det hör inte hit, och jag fick en del fina bilder ändå.
Roligast var när lillasyster Judith red. Då blev det rent av lite spännande, och när det till slut blev klart att hon faktiskt vann sin klass så blev man ju lite stolt och uppblåst. Inte odrägligt mycket förstås, bara lite grann diskret.
(Behöver jag säga att jag efter tävlingens slut nådde nya höjder i min saknad efter Super-Snurran?)

Jag fick ett mail från Antagningen (ja, med stort A) där jag fick order om att kontrollera min anmälan.
HA?! Tror de inte jag suttit X antal timmar redan och pedantiskt kollat varenda bokstav och siffra i min ansökan? Tror de inte att jag vill och har fullständig kontroll över vad jag anmäler mig till och vad jag anmäler mig med?
Jisses, Strömsundarna måste tro att vi riktiga norrlänningar är aliens.
Nåja, en sak blev jag i alla fall glad över. Det visar sig att jag hamnat i tre urvalsgrupper på veterinärprogrammet; betyg, betyg med högskoleprov som skiljekriterium och högskoleprovet. Eller ja. Jag var glad över det tills jag började tycka att det verkade mysko. Den mittersta gruppen verkar ju vara den först- och sistnämnda grupperna sammanslagna, så det borde ju egentligen bara vara en urvalsgrupp...?!
Nä, jag tycker de krånglar till det onödigt mycket.

Jag pratade med min gudfar igår kväll och han tyckte att jag skulle satsa stenhårt på veterinär, även om det tog mig något år till att ta mig in på. Skönt att höra att någon är eld och lågor!

Facebook är verkligen innegrejen just nu. Och nyttjar man det regelbundet så vet man allt om alla. Tyvärr kan det även sända en ner i djupa depressioner.
Jag läste idag på Erik Adielssons offentliga sida att hans flickvän haft möhippa den 16 maj. Björn Goop kommer man inte åt om man inte är vän med honom. Och jag-och-Sarah-vet-vem, ja, han hittar jag inte ens åt! Maddafakka.

Jag har blivit så duktig nu när jag inte kan sitta stilla.

Jag har hästabstinens.
Jag har varit uppe varje dag den här veckan och jag har ändå abstinens.
Mest av allt saknar jag Snurran, men hon lär ju inte komma hem på ännu ett tag.

Det mesta har jag tagit ut på Boel. Pyssel och promenader och fastän hon egentligen bara ska gå varannan dag har hon fått vara ut precis varje dag den här veckan. Hennes "vilodagar" har fått bli promenaddagar istället, jag har skrittat henne barbacka små svängar.
Och hon känns väldigt fin, faktiskt. Och jag tror att hon möjligtvis är i brunsten, men i sådana fall har hon en bra underlig brunst. Pigg och brallig och egentligen bara gladare än vanligt... Eller är det kanske bara vårkänslorna?
Nä, jag tror inte jag ska bli hästpsykolog.

Jag klurar på vad jag ska göra den här helgen, men eftersom att det inte händer något och alla är upptagna och jag ändå inte kommer att lyckas toppa förra helgen så murar jag nog in mig i mitt rum hela kvällen.
Förra helgen var den första helgen på ett bra tag som jag vaknade på söndagen och inte tyckte att jag slösat bort en lördagkväll. För faktum är att vi var riktigt nyttiga!
Jag fick äta fint hos Magdalena och Micke innan vi tog en tur på ett par fina tanter och sedan tvättade vi faktiskt bilarna! Med högtryckstvätt och biltvättmedel och supertrasor och även lite fälgrengöringsmedel. Försök tangera det ni! Biltvätten gick så mycket lättare när vi dessutom tagit oss lite vin innan. Och så avslutades alltihop med hysteriske Eddie Izzard, som jag aldrig sett tidigare.
Som sagt, jag tror det blir svårt att toppa.

Jag ska rota fram min cykel någon dag, jag hade nästan tänkt cykla till Ytterberg nu när det är lite behagligare väder. Min fina röda cykel som det var konstant punktering på förra sommaren, tills pappa hittade felet; ekrarna var sneda och stack hål på slangen... Då är det inte lätt att hålla tätt.

Jag har gjort något som få människor i min ålder kan säga att de gjort. Jag har tackat nej till en tjänst. Tidningstjänst sökte vikarie till det som kallas lördagsturen (11 mil, 3 timmar betalt), men jag sa nej, direkt, utan att ens tveka! Och det var väl för tur, för hade jag tänkt efter för mycket hade jag säkert hittat någon bra anledning till att köra den svängen (till exempel; jag tjänar mer pengar), men som det blev kunde jag bara tänka på vad de andra postisarna varnat för, och klagat över, för den delen. Och då blev det alltså nej.
30 sekunder efter att jag lagt på fick jag kallsvetten och ville ringa upp på stört, men jag återfick kontrollen, och nu är jag jättenöjd över mig själv!

Jag har fått lönebeskedet från Posten och vet ungefär hur mycket jag får av Tidningstjänst den här månaden så jag längtar tills det blir löningsdax. Och så hoppas jag att skatteåterbäringen kommer innan midsommar, som den ju skulle göra om man deklarerade via nätet och hade anmält bankkonto. Då blir det en ny telefon, och kanske en dressyrsadel... Hm. ;)

Jag missade V75 på Dannero, men inte Elitloppet!

De duktiga Farm-hingstarna gjorde bra ifrån sig även den här helgen.
Baron startade fredag kväll på Dannero och travade nytt rekord, 27,4, vilket räckte till en tredjeplats bakom Nordsjö Douglas och Gran Odin. Någon pratade om näst snabbaste tiden för en 4-åring i år? (Tvåan Gran Odin kom in på samma tid, så det kan ju stämma)

På V75 startade Furir i Guldtäcket och för de som är intresserad har det nog varit svårt att missa hur det loppet gick. B.W.Gulliver vann från första volten på tiden 28,0. Inte lätt att ta in 100 meter på en häst som travar så fort... Men Furiren gjorde sitt bästa, sänkte sitt rekord med 1½ sekund (!) och kom in som 6:e häst, med klart bästa farten över upploppet. Nya rekordet står alltså som 24,7, och det är sannerligen inte många hästar i den klassen som sänker rekordet så mycket! Imponerande!!!

På hemmaplan känns Boel som en halv miljon och Major blir allt finare att vara ute och promenera med. Senast i söndags fick han ha på sig selen, och det gick (som vanligt med Jäntas avkommor) smärtfritt. Han blev nästan ännu mer skärpt, faktiskt.

Jag fick ledigt från Tidningstjänst och Posten nästa vecka och drar därmed ner till Skåne för att hälsa på mamma och lillasyster. Det blir inte många dagar, bara från onsdag till söndag morgon, men det är i alla fall nånting! Det ska bli kul att träffa de igen, och så ska jag passa på att shoppa loss på både vanliga affärer och hästbutikerna i trakten.
På söndagen åker jag in till Stockholm och tar sedan bussen ut till Solvalla för att se Elitloppet. Tyvärr missar jag kvalen, men finalen ska jag i alla fall se. Och Elitkampen naturligtvis! Det blir första gången jag får se grädden av kallblodstravarna live, och jag hoppas att det blir bra sport.

Det har blivit riktigt trevligt att cykla tidningarna på morgonen. Solen är uppe och hela Malå sover (nåja, nästan) och som sagt, det är rätt trevligt att snurra runt på en cykel då. Bli lite uppvärmd inför dagen och sedan komma hem och äta frukost i solljus. På Posten är det lite äckligare, då måste man sätta sig i en stekhet bil och springa i trappor hela dagarna medan folk är vakna och kan hånle åt ens svettiga ansikte.

Sommarvädret har tagit över, och man kan faktiskt gå ut utan jacka numera. Härligt!
Tyvärr så kommer även sommarens nackdelar; regn och myggor. De där stora, äckliga mamma-myggorna som man ska slå ihjäl så många som möjligt av, så att de inte ynglar av sig lika mycket. Kom ihåg det!

Jag är ledig idag, tralalala!

Då var det en ny häst på G! Spik Besta, men först ska hon skickas ner till Ö-vik och betäckas med Nordgubben, så det dröjer väl någon månad innan hon faktiskt anländer.

Vi hälsade på hos Per tisdag kväll, i finvädret, och fick hälsa på Farm-hästarna, hans andra hästar och så då Spik Besta, som var ack så flott! Jag tror ju inte på "klick" med hästar, men det var inte långt ifrån det, och i stundens hetta skulle jag lätt ha kunnat erbjuda mig vara med på ett hörn. Meeen... (Jo, efter 2 minuters tänkande) Jag har ju blivit en sådan hårding. Det finns ingen anledning till att köpa en häst enbart för att den är fin. Det låter dumt när man säger så, men jag menar, man ska ju ha hästen till något. Jag vill ju träna och tävla, och det kan man inte göra med ett avelssto, oavsett vilken gren man håller på med.
Där ska jag kanske tillägga att jag oftast inte ser Jänta som ett avelssto, det är bara på senare år, då hon betäcktes direkt efter fölning, som jag upplevde det så.

Älva såg ut att må som en drottning, minst sagt. Hon var nu skodd fram och Per tyckte att hon kändes jättefin i träningen. Fort går det inte än, men hon travar ju så fantastiskt, menade han.
Positivt var att se hur stor respekt hon hade för elstaketet. Per ska nog ha en del ström som går igenom där, för när vi lämnade av henne gick hon (naturligtvis) på det direkt och for rätt upp i luften och åt alla möjliga håll samtidigt. Annat var det förra sommaren då hon smet under öppningen när jag skulle hem med Jänta...

Nu när de nya analysmetoderna börjat användas när det gäller blodprov (nu pratar vi alltså doping) kommer det fram högar med dopade hästar och bland annat Lome Kongen fick ju startförbud ett tag. Alla fall jag sett hittills har berott på för tidig start efter kortisonbehandling.
Förhoppningsvis tar förbunden, analytikerna och veterinärerna ett snack ihop så att de aktiva inte behöver oroa sig 2 månader efter varje behandling...

Jobbar gör jag för fullt, som vanligt. Igår hade jag en ovanligt hektisk dag med jobb på både tidningstjänst och post, och så skulle jag dessutom frakta Judith upp och ner från stallet under dagen. Hon hade nämligen Operation Dagsverke och städade stallet tillsammans med Maja. Det blev i alla fall en hel del körande under dagen + att jag körde Judith och hennes kompisar till Bastuträsk. De åker på klassresa. Till Göteborg. Vilket chockbesked.

Hovis var också i stallet igår och var helt klart på uppfinnarhumör. Birk hade han inga skor till, så då tog han ett par gamla KW 0:or av mig och kapade de! Helcoolt, och bra blev det också!
Boel skulle han egentligen försöka få tvärtåat på, men där gjorde han också en egen version med riktade framtår uppåt, lite som ett par skidor, fast minimalt förstås. Jag är nog lite mer skeptisk till det, men hon lär ju inte gå särskilt länge med de ändå, så...

Nästa vecka ska vi få 20 plusgrader och jag taggar för fullt. Jag ska nämligen vara ledig från Posten då. Och efter tjejernas städning av stallet är jag väldigt sugen på att högtryckstvätta och att ge mig på stallfönstrena. Det blev så väldigt fräscht när de putsade upp fönstren i porten och man faktiskt såg ut genom dem...

Idag blir det också städning, men inomhus. Det är stora sadelkammaren, skåp och täcken som ska gås igenom. Kanske börjar jag putsa upp den där selen också...
Och fastän jag vet hur mycket det är som måste rensas ut och hur mycket som jag INTE behöver kan jag inte låta bli att titta på hästsaker. En ny travsele, en dressyrsadel (T6:an!!!), nya träns, benskydd, benlindor, täcken... Varav allt redan finns i mitt skåp. Förutom dressyrsadeln förstås.
Nää, inga nya saker. Inte förrän jag besökt Skåne iaf.

Nu börjar det prilla i kroppen och jag funderar på att fara upp tidigare till stallet ändå... Fastän jag ska vara där hela kvällen. Nåja, mat först, sedan får jag ta de viktiga besluten.

Jag ska försöka bättra mig...

Ooooops.
Och det är allt jag tänker säga om min kassa uppdatering här på bloggen.

V75 på Umåker var riktigt, riktigt kul, och för de som missade det så tog både Furir och Baron andraplatser i sina lopp. Efter att ha gjort det riktigt, riktigt bra förstås. Vi fick även se några andra storstjärnor på stallbacken, men sådana som Maharajah och Marshland stod tyvärr inte på våran sida... Det gjorde däremot kuskar som Erik Adielsson och Robert Bergh, vilka vi stod och hängde med en stund. Jag vet inte om de tyckte att vi minglade i deras grupp, men från våran ståndpunkt så ja!

Jänta står nu i Östersund för betäckning, och det går sannerligen segt på den fronten. Inte blev det bättre av att det strulade med papper senast hon hade ett ägg färdigt. Nu sprutar de istället igång henne, och så måste hon ju stanna där 17 dagar till för koll, så en månad till får jag räkna med... Suck!

Älva har också åkt, men till ett betydligt närmare ställe, nämligen Per Gustafsson i Byske. Där står hon nu alltså med sina bröder på träning, och verkar må gott. På tisdag åker vi dit och kollar in henne och pojkarna, och även en till, Spik Besta. Hon är till salu och Arne och Magda är potentiella köpare.
Det är en verkligt blåblodig tjej med Spikeld som pappa och en mamma som är syster till godkända hingstarna Kjöstad Jo och Frisli To Jo. 125 i avelsindex, vilket är fullt förståeligt... Läckert!
(Behöver jag säga att det kan bli en partner till Furir...?)

Grannen Anna har också en häst på G, så det kan bli en sommar med nya hästar i byn, vilket ju alltid är trevligt. Själv hittar jag då och då också fina hästar, och nu när klimatet blir lite trevligare vill man ju ha hästar så att det står en upp över öronen. Synd att jag inte befinner mig på en sådan plats i livet att jag kan köpa häst...

Och så var det ju Boel. Som ju faktiskt börjat sättas igång. Hon är fet (naturligtvis) men glad och peppad på att springa. Faktum är att bromssträckorna kan bli ganska långa när vi är ute och joggar. Jag vet inte riktigt hur hon känns, annat än annorlunda. Hon går barfota och har långa framtår, men känns inte alls lika fladdrig och flack som jag trodde hon skulle göra. Det ska bli intressant när hon får kortade tår och skor runt om, och när vi kan börja köra fort längs rakan i berget, vilket nog dröjer ett tag till.

Jag har nu jobb i stort sett hela sommaren, både på Posten och Tidningstjänst, men vet inte alls hur jag ska göra till hösten...
Just nu vill jag verkligen bara läsa till veterinär (för två veckor sedan stod Arkitekt högst på listan), och faktiskt, det börjar kännas som ett bestående beslut. Tyvärr går det ju inte att susa in där på ett bananskal, men då finns det ju alltid utlandsstudier. Och så går det ju att ta ett till år med jobb och höja ytterligare på högskoleprovet.
What to do, what to do...
I mitten på juli ser vi hur det blir.

Högskoleprovet gick ju så mycket bättre än vad jag trott, men skalan ändrades något, så den poängen jag räknade ut blev ett snäpp sämre. 1.6 landade jag på, ett poäng ifrån 1.7, och gissa vad lägstapoängen på intagningen på veterinärprogrammet var...? Jo, just det, 1.7.
Lätt att jag ska tangera det nästa gång!

Jag har fått min nya glugg, ett Sigma 70-300, som jag faktiskt inte testat så mycket än, främst för att jag svettats på två jobb senaste veckan. Men det ska nog finnas tid till det någon dag, kanske på torsdag, då jag är helt LEDIG!!! :O

Jag avslutar med tre bilder från V75, på de båda herrarna och på Erik Adielsson, som jag smygfotade när han la sig ner och solade på stallbackens gröna gräsmatta...

Är det verkligen brist på jobb?

Det var väl för mycket begärt att livet skulle vara lätt och okomplicerat så här på vårkanten?!
Tidningstjänst ringde idag och erbjöd mig fast tjänst. Typ. De ville veta hur det skulle bli till sommaren (vilket jag inte kan svara på förrän jag vet hur det blir på Posten) och hur det såg ut till hösten (vilket jag inte kan svara på förrän jag vet vart jag tagit mig in). Jag hatar att inte veta någonting alls och bli tvungen att välja på det!

Min plan är att prata med min postchef för att i alla fall bestämma mig för sommaren. Blir det inte så slitigt på Posten kan jag ju lätt ha 2 jobb. Och så får jag hoppas att båda arbetsgivaren kan vänta till i juni, juli med besked om hösten...

Har hunnit vara uppe i stallet och våndats över hur fet Boel har blivit, och nu sitter jag och väntar på att Judith blir klar med Tex så att jag får äta nån gång! Blodpudding och allt, det var ju evigheter sen sist...

Och just ja, mitt objektiv är i Ånge. Sist något av min paket var i Ånge (Hööks, om jag minns rätt) så tog det bara någon dag så var det uppe. Hoppas, hoppas!

Nu laddar vi inför helgen!

Tre dagar ledigt från Posten (inte från Tidningstjänst) och jag befinner mig i något slags paradis! Ta det lugnt och bara slappa, jag hinner läsa böcker och tidningar och promenera i evigheter och... städa. Och en massa sånt som inte är så roligt, men som helt klart är enklare att göra nu än när man har fullt upp med jobb och hästar och simning.

Den här veckan och nästa har jag alla mina tre avslutningar på simhallen. Plaskisgruppens avslutning är redan avklarad, härnäst väntar sim 1:ans. Det ska bli skönt, särskilt nu när det verkar vara fint väder för jämnan. Inte vill man in i ett klorigt badhus då.

Färden ner till Östersund med Snurran blev lättsam. Jänta tyckte nog det var lite spännande för hon pratade ovanligt mycket, särskilt när vi stannade och man närmade sig frontdörren. Väl framme på stuteriet skötte hon sig exemplariskt, även om det märktes att hon var lite spänd. Hon fick sällskap av två andra ston direkt, och ärligt talat såg hon ut som ett högklassigt fullblod bredvid sina kamrater. Vältränad i jämförelse, borstad och dessutom utan den långa vinterpälsen som leran så lätt fastnar i. Jo, de andra såg ut som hennes direkta motsatser.
Lite sorgligt, för nu tar det ju ett tag innan hon kommer hem igen.
De två första dagarna fick jag gå och titta in i boxen för jämnan, innan jag kom på varför så trodde jag att hon låg ner...

Startlistorna till V75 är uppe, och det blir en minst sagt trevlig sportslig dag! Baron ska tävla mot kulltopparna och Furir möter naturligtvis riktigt bra hästar, han också. Eller vad sägs om Stamping, Mjölner Turbo, Eld Kevin, Ulvsås Elvis och Kasper Mollyn?
På varmblodssidan kommer besök i form av Maharajah, Marshland, Acclaim (titelhållare i Guldbjörken), Reven D'Amour, Colombian Necktie, Dig for Dollars och en hel drös med andra sörlänningar.
Busslasset blev inte riktigt så stort som man kunnat hoppats på, men det räcker för att hela spektaklet ska gå runt för arrangören, dvs. Ytterbergs Ryttarförening.

Förhoppningsvis hinner jag få mitt nya objektiv innan lördagen, igår morse satte jag mig ner och beställde ett Sigma 70-300 (och en massa bokstäver och siffror till det naturligtvis), och det skulle inte sitta helt fel om vi endast har plats på publiksidan.

På lördag kväll har Johanna från Adak födelsedagsparty, hon fyller Systembolaget. Jag tror jag ska ha nog med ork för att köra dit en sväng och gratta henne. Jag är ju numera helt ledig på söndagarna, så...

Nä, nu går det inte att såsa på här framför datorn längre. Ut i finvädret!

Bloggen som Gud (jag?) glömde.

Ja, hur går det riktigt för mitt lag?
Det stora problemet med mig och den här bloggen är för dagen att det händer alldeles för mycket i mitt liv. Och att jag är så fruktansvärt dålig på att sålla och prioritera vad som anses vara viktigast, så till slut blir det bara pannkaka av allt skrivande.

Efter Furirs fantastiska andraplats har det hänt en del, och jag får försöka redovisa i korta punkter, för det känns ändå som att det är viktiga händelser som jag kanhända måste nämna igen i bloggen, senare.
För att börja med Furirs lopp så var det minst sagt fantastiskt. Särskilt om man tittar på hur han travade första 500 metrarna av loppet. Eller snarare, hur han inte travade! Där flög det nämligen ben och hovar och man, lugg och öron åt alla möjliga håll. Ja, man kan undra om det inte gick lika snabbt åt alla håll, inte bara framåt. Tur för oss alla har ju Per Gustafsson både erfarenhet och talang på sin sida, så han lugnade ner våran lilla storstjärna och när han sedan gick i mål bakom Rapp Elden såg han bra mycket piggare ut än denne. Travronden tyckte absolut att man skulle lira Furre nästa gång... ;)
Det kändes något snopet att sitta hemma, men vid nästa start, Vårbjörken på Umåker, då ska jag absolut vara med!

Under veckan som gick passade vi på att åka in och se Flickan från ovan, som var kanonbra, och fikade ett hejdå-fika med Susanne på torsdag kväll. Jag impulsköpte en jeansjacka av Johanna då, vad jag nu ska ha den till.

Högskoleprovet på lördagen tog ungefär hela dagen, tur att jag hade gott sällskap i form av Sarah där. På vissa delar kändes det gå bra, vilket brukar betyda att det egentligen gick dåligt, och på vissa delar kändes det gå sämre, vilket brukar betyda att det går bättre än trott. I slutändan kändes det inte som att jag klarade mig bättre än förra gången jag gjorde det (våren 2009), men tji fick jag. Eller ja, det verkar ha gått bättre. Det riktiga resultatet får man ju inte förrän runt 4 veckor efter provet, men efter att ha rättat mitt prov via text-TV och tittat på tidigare normeringstabeller ser det onekligen lovande ut. Jag ser ut att ha höjt mig i alla fall!

Måndagen efter den fruktade helgen kom så ÄNTLIGEN min nya hoppsadeln, T6:an! Och den är så fin! Faktum är att jag första dagen var tvungen att ha med den under hela min jobbardag. Efter att ha hämtat ut den på min något trånga lunch tog jag med den hem för att ha den bredvid mig när jag åt lunch. Sedan var jag tvungen att ha med den i postbilen medan jag körde runt posten också.
Efter att ha prövat ut den på måndag kväll var jag fortfarande något tveksam, för den ser trots allt lite annorlunda ut jämfört med de sadlar jag haft tidigare. Men dåligt låg den inte, så jag höll på den och provred den inte förrän på onsdag (hur höll jag ut, kanske ni frågar er, men jag kommer till det sen), och då visade den sig ligga som limmad på den kära Snurran! Och skön var den också!!!

Tisdag blev jag en patetisk spillra av en människa. Förkylning och feber och en fruktansvärd värk i kropp och knopp satte stopp för alla fysiska och psykiska aktiviteter den kvällen. Jag låg i sängen från det att jag kom hem till jobbet till morgonen därpå, då jag likväl gick upp och cyklade tidningar. Det var ett stelbent tidningsbud som tvingade sig runt den dagen. Turligt nog hade jag redan på tisdag eftermiddag investerat i mediciner, så med diverse piller klarade jag mig runt onsdagen och fixade även en ridtur på Snurran.

Dagen idag, dvs. torsdag, hade kunnat bli ett fiasko. Jobb på Posten hotade, och det skulle ha inneburit en inställd resa till Skellefteå för Boels del och en massa annat strul med allt möjligt. Nu löste det sig lyckligtvis och vi fick fara in till "storstan". Själva bilfärden var spännande för min del, jag stötte på en konstig förare och blir ju lite nervös när jag närmar mig stadstrafiken, men hela ekipaget överlevde och Boel är då så väldigt lätt att ha med sig, stundvis undrade jag om hon kanske är lobotomerad trots allt...

Idag är även sista anmälningsdag till de flesta högskolorna, så jag ägnade hela dagen åt allt annat än faktiskt skicka in min anmälan. Tills jag kom hem efter stallningen, då tog jag mig i kragen och punktade upp mina val. Nu är de inskickade och min framtid ligger i någon annans händer tills vidare. Jag är fortfarande öppen för alternativ, men efter en hel del grubblerier så är det arkitekten som drar mest.

Imorgon åker den älskade Snurran till Östersund för betäckning och kvar blir en ensam jag och en fantastisk, perfekt, men tyvärr lika ensam ny hoppsadel. Det är tur att man fortfarande kan klappa och lukta på den, men synd att den inte är lika trevlig eller luktar så bra som Jänta.

Nästa lördag, den 24:e april, är det V75 på Umåker och då startar både Furir och Baron, om inget oförutsett händer. Till det så kommer förmodligen Maharajah och Reven D'Amour samt Global Investment och en hel del andra stjärnor dit, och det kommer att bli en kanondag, det är jag helt övertygad om!
Ännu roligare är att det avgår en V75-buss från Malå den dagen som ska ta oss alla dit. Alla andra har varit duktiga och gjort reklam, och jag får väl göra lite via bloggen, fastän jag tror att det är få Malåbor som läser den. Jag får försöka ragga i den riktiga världen också, det vore ju kul om vi blev så många att det faktiskt blev av.

Många bäckar små, som folk (tydligen) säger. Själv har jag aldrig hört någon säga det irl.
Men poängen var i alla fall att alla mina små bäckar, alla små beskrivningar av vad som hänt, blev en hel flod av information. All heder åt den som orkat läsa.
Nu väntar sängen och ett intensivt motionspass imorgon bitti!

Första rapporten från Dubbelcupen.

Wooooohoooooo!!!
Furir var fantastiskt fin och tog en 2:a plats i finalen i Dubbelcupen!!! Fyyy fan vad kul!!!

(Jag återkommer när jag lugnat mig... ;P)

Ah, men vaaad?!

Saker går helt enkelt inte riktigt som jag vill just nu.
Det visade sig vara näst intill punktering på transporten, så vi får se hur det blir med hoppningen imorgon, men troligtvis blir det inte. Och jag som såg fram emot det så mycket...
Och jag fortsätter att gräma mig över den inställda Rommeresan... Särskilt efter att ha läst Travronden idag.

Och inte nog med det, idag började det regna. Regna som i att vatten föll från himlen på de alltför många metrarna snö som ligger här omkring.
Snälla låt det bara bli sommar, och jag skulle helst vilja ha båda stona hemma och i fint skick då. Ekonomiskt oberoende skulle heller inte vara fel att vara, om någon högre makt skulle höra min vädjan ikväll.

Jag ställde av egen motvilja in min Rommeresa.

Suuuuck...
Det blir inget Borlänge för min del i helgen. Jag får snällt stanna hemma och jobba istället.
Jag ringde upp min chef idag och frågade hur det gick med vikarieletandet, men än så länge hade han inte fått tag i min föregångare. Så då sa jag, med ett stort sting i hjärtat, att jag kunde avboka resan. När jag sedan kom hem låg V75-guiden på köksbordet och skrek åt mig att jag är inte bara lite efterbliven som valde bort Romme...
Nåja, det kommer fler V75-dagar, och en del på närmare håll än Borlänge. Och så var det ju Elitloppshelgen...
Min chef tyckte nog väldans synd om mig, för han försäkrade att han skulle göra sitt allra bästa nästa gång jag ville ha ledigt och att jag naturligtvis skulle höra av mig om jag ville något sånt.

För att hälla salt i såren kan jag nämna att det jag missar är: Järvsöfaks, finalen i Dubbelcupen med bland annat Myllarfaks, Kasper Mollyn, Lix Mollyn och Bodbäcksjarl (Jalle!) (och naturligtvis Furir), uttagning till Olympiatravet, Nu Pagadi och... Ja, säkert jättemycket mer.

Jag får se fram emot en härlig kvällstur i solljus med Jänta ikväll och naturligtvis en hoppträning imorgon eller på fredag (istället för en trip söderut, dvs). Och tydligen skulle Sofie från min gymnasieklass komma hem i helgen, så Sarah var sugen på att åka till Arvidsjaur för att träffa henne. Och på söndag ville vi ju se bio, Flickan från ovan, som enligt Norrans recension skulle vara jättebra! Så ja, jag kanske överlever ändå.
Och sa jag att jag är ledig från Posten imorgon, på fredag och på måndag? Och från Tidningstjänst på fredag, söndag, måndag? Helt amaaaaazing!

Jag hade tänkt skriva mer, men jag kan inte alls komma på vad det var som skulle nämnas. Det lär väl komma tillbaka sen, och då sitter jag säkerligen här igen.
Bilden här bredvid illustrerar hur det ska se ut när vi ska ner till MRK.

Hästarna dominerade helgen, trots alla skotrar.

Vilken helg!
Det började minst sagt bra med Snurran som jag red lördag morgon. Tjurskallig som jag är skulle jag absolut hoppa, och när det visade sig bli en väldigt häftig trafik på vägen till Malå bestämde jag mig för att bara ta något språng uppe i Ytterbergspaddocken. Efter lite uppvärmning i berget red jag så an mot ett säkert 60 cm högt hinder (ooooh! ;P). Och Jänta hoppade som att det var ett 90 centimeters skräckhinder. Med en minst sagt fantastisk ryggaktivitet och en kick på slutet. ASLÄCKERT!!! Vi tog några språng till upp till 80 cm innan underlaget började bli sämre, och sen gick vi hem, båda två nöjda ut i öronspetsarna (om vi människor nu kan sägas ha sådana).
Så nu ska vi ner till Malå och träna två gånger innan hon åker på betäckning i Östersund. Förhoppningsvis ska jag även lyckas varva ner henne någon vecka innan, så att hon inte sprängs av överenergi där borta och skämmer ut sig inför stationens anställda.

Boel är färdig med sin butta-kur och ska väl förhoppningsvis få komma in till veterinären snart igen. Jag klämmer lite på henne när jag har tid och det verkar bättre, vilket man även ser när hon rör sig i hagen.
Hon vill så gärna att man pysslar med henne, och jag tror att hon även skulle vilja komma ut lite oftare, för varje gång jag tar ut någon annan ställer hon sig och hänger ut över boxdörren.

Jag jobbar annars på som vanligt och hoppas att få veta om jag får ledigt på lördag imorgon. Jag ringde min chef, som låter väldigt snygg men som säkerligen inte är det, och han skulle försöka fixa det. Vi får se, jag håller alla tummar och tår för att det förra tidningsbudet kan ställa upp (känns dock otroligt, det är ju trots allt en lördag).
Idag väcktes jag ur mitt fokuserade tillstånd av radion när Enjoy the silence spelades, tyvärr var det originalet, inte Anberlins cover (som är mycket, mycket bättre!).

Skoter VM då? Ja, jo, det var väl okej. Jag gick faktiskt inte upp till backen för att se spektaklet, trots att jag sett fram emot att se Tucker, han som till slut vann. I efterhand kan jag vara rätt nöjd med mitt beslut, de flesta stod visst och frös tårna av sig. Och så mycket är ju skotercross inte värt.
Kvällen var väl lyckad, kan man nog säga. Jag hade tyvärr inte fått tag på förköpsbiljetter, så jag fick snällt ställa mig i en annan kö, och snart kom det fram att vi inte alls skulle få komma in. Till och med de med förköp fick stå och vänta, och en del av de kom inte in heller. Mina kompisar tog sig dock in, och då var jag ju också tvungen att få mig in, för en sådan kväll kan man ju inte gå hem klockan 11. Så jag gjorde som alla riktiga kvinnor skulle ha gjort, jag plankade in bakvägen, successfully.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om festandet inne på ladan, men bandet får stora, stora pluspoäng, för de var riktigt bra. TBA, tror jag de hette.

På söndagen slappade jag precis hela dagen, förutom när jag fick springa iväg till badhuset för lite Plaskis. Visst är det underligt hur barnen kan pricka in just en sådan dag när det gäller hyperaktivitet? Det kändes som att de var dubbel så många som de var. Kanske berodde det på att de var lite överladdade efter besök på Luftlandet, men mer troligt var det jag som var lite sliten.

Måndagen började sedan katastrofalt med att jag klev upp en timma för tidigt och gick ner till Posten bara för att hitta en öde lokal utan några tidningar alls. Efter några förvirrade minuter insåg jag att väckarklockan gjort någon egen omställning. Jag hade dock tur och bilen från Skellefteå kom tidigt så jag kunde cykla ut runt 40 minuter tidigare, vilket gav mig tid att ta en tupplur innan jag gick vidare på Posten vid 8.

Hööks-paketet borde komma den här veckan, och så har jag och Sarah nästan kommit överens om att se Draktränaren (yey!). Och ja, jag tror att den är mycket bättre än Miley Cyrus nya film. Jag menar, titta bara... Vem skulle inte vilja ha en sån som husdjur?

Jag är så ryggradslös ibland...

Gissa vem jag blev uppringd av ikväll? Johodå, Tidningstjänst. Så nu har jag jobb där fram till den 1 juni, och så skulle vi höras senare om sommaren, för jag försökte antyda att jag kanske skulle ha fullt upp med annat då.
Men mer än så vågade jag inte stå på mig. Nu måste jag försöka ragga upp en vikarie för först och främst den 3 april, och sedan senare under våren, jag hade ju nämligen tänkt hälsa på mamman i Skåne och Isabelle i London. Och gärna titta förbi på Elitloppet också..
Åååååååhhhh!!! Vad besvärligt allt blev plötsligt! Jag har ju fått förvarningar om att det här skulle kunna hända, men likväl har jag tagit ut lite i förskott och börjat räkna ner till slutdatumet... Klantigt! (men bra för ekonomin att det blir så)

Min inköpslista från Hööks är klar. Hoho! Känns lite som julafton, förutom att jag måste betala allt själv.

I helgen kör skoter-VM igång och det låter som att det ska bli rejält med röj. Mest uppmärksamhet får naturligtvis amerikanen (vad-han-nu-heter) och jag hoppas att han vinner. Patriotism och kärlek för moderlandet är endast till för töntar med dålig självkänsla och brist på cynisism.
Fast egentligen kan jag godkänna vilken vinnare som helst, så länge han (för jag antar att inga kvinnor är med) inte är 16 år och fortfarande i målbrottet.
Till skoter-VM hör även en hel del festande, och det drar igång redan på fredag kväll. Jag har därför ägnat ett hel del tid till att föreställa mig hur många fyllon jag kommer att träffa på lördag morgon när jag cyklar tidningen. Det är nästan lite nervöst, för jag menar; när jag kliver upp är det fortfarande mörkt ute! Det är nästan så att man kan förväxla Malå med Umeå (och Hagamannen!).

Det senaste som varit uppe på tapeten är den fantastiske Tommy Svensson som hade en föreläsning om matvanor och dålig mat igår kväll. Alla tycks frälsta. Alla utom jag det vill säga, för jag såg honom inte. Men i efterhand har jag fått höra en hel del, och kanske är det en del man ska ändra på i sin vardag. Får se när man faktiskt tar tag i det obefintliga (men om 20 år kanske fullt befintliga) problemet, det är ju inte alla dagar i veckan man orkar ställa sig en timma vid spisen och laga en måltid a lá Nyttigt-och-gott.

Nä, till sängen styr jag min kos nu. Efter en dags dubbelarbete är jag redan slutkörd. Igen. Allt jag vill är att sova, och det ska jag minsann göra också.

Nu ska det bara glassas.

Helvetesveckorna är över och jag kände lugnet när jag kom hem efter dagens cykelpass. Vad skönt att kunna äta frukost i lugn och ro och bläddra igenom alla tidningar.

För en gångs skull ska jag inte svamla om jobb och väder utan gå direkt till något viktigare. Allas våran Isabelle har idag åkt till London för nyare och fräschare äventyr, så veckan har (förutom allt jobb förstås) till stor del bestått av att ta farväl av henne. I onsdags kidnappade vi Isabelle och med mig vid ratten drog vi upp till Piteå för att se Magnus Betner. Tyvärr lyckades Isabelle lista ut att vi var på väg till Piteå, trots mössan, men att vi skulle se Betner, det hade hon nog inte väntat sig. Det är nästan synd att vi inte filmade hennes reaktion när hunk-Magnus klev ut på scenen.
Hunk-Magnus eftersom att han är lite hunkig, om man bortser från att han är 35 år ung och kort. Men det vägs ju naturligtvis upp av att han är en duktig komiker, helt i min smak!

I lördags tog vi en impulstur till Arvidsjaur. Det höll på att gå åt skogen när vi fick veta att det inte var annat än styrdans på hotellet (medelåldern är väl aningen högre än våran då), men jag var bestämd att kvällen skulle bli lyckad och det blir trots allt vad man gör det till. Efter en förfest hos någon före detta fordonare tillsammans med en hög K4:ingar drog vi sedan till Capsicum där vi härjade fritt under resten av kvällen. Vi festade som att vi aldrig någonsin skulle återvända dit, och av den anledningen kommer jag troligtvis aldrig åka till Arvidsjaur igen...
Nej, jag tvivlar på att vi var värst, för när man ser på det med lite distans var vi ganska skötsamma.

Igår, söndags alltså, mötte vi upp igen och fikade på kvällskvisten. Det kommer att bli tomt utan Björklund, men hon gör något riktigt kul och spännande, och det ska vi uppmuntra! Man ska ju glädjas med andra, och hon verkar sannerligen glad över sin trip över till britterna.

På söndagen åkte jag upp till stallet för att köra Älva, rida Jänta och gå med Boel. Jag hade inga höga förväntningar, men bestämde mig ändå för att ta en långtur med Snurran eftersom det var så fint väder. På med hackamore och nytt schabrak för turens skull och så iväg. Redan i framskrittningen kändes det ovanligt bra och när vi började jogga längs den oplogade vägen kändes det att det skulle kunna bli riktigt, riktigt bra om jag tog vara på det.
Raksträckan, 500 meter, där jag brukar köra snabbt med travhästarna blev en lyckotrappa upp till... Ja, det tog liksom aldrig slut. Lycka är ju verkligen en höjdkänsla, och när jag beskriver det så kan ni säkert ana er till hur nöjd och belåten jag var resten av dagen.
För att gå in på detaljer hade Jänta ett härligt driv framåt, men var som en fjäril i handen (på hackamore!) och lyssnade på varenda lilla order från mig. Underbart!

För att fortsätta på hästbiten så kan jag berätta lite om Furirs nästa start, som blir i Dubbelcupens final den 3 april på Romme. Inte nog med att det är V75, det är även V75-finaler, uttagning till Olympiatravet och så kommer själve Järvsöfaks vara där och visa upp sig!!!
Jag vill vara där med kameran i högsta hugg! Sådant här händer ju inte alltför ofta. Så jag har hört mig för med hästägaren, som nog tänkt bila ner, och kollat på de olika hotellen för rum.

Veckan efter just den V75-helgen är det dags för högskoleprovet. Högskoleprovet känns nästan lite som de Nationella proven gjorde. Det är ju liksom inget du kan plugga inför och i det här fallet vill jag ju gärna ha en hög poäng, men det är väl inte hela världen om det inte blir skyhögt heller. Bekväm situation, minst sagt!

Jag har ett lurigt hinder innan jag når paradiset.

De två helvetesveckorna är igång och jag har nästan klarat hälften av den första, om ni förstår vad jag menar. Onsdagen ser dock ut att bli en okej dag på jobbet, men då är det även stallardag så det kommer likaväl sluta med en utmattad 19-åring som går i säng klockan 7 på kvällen.
Helvetesveckorna innehåller även träning av Jänta och Älva (och till viss del Boel) på kasst underlag och så måste, måste, måste jag försöka komma ihåg att Boel ska ha sina två doser av butta nu. Förhoppningsvis tycker hon inte att det smakar skit (som Furir gjorde), då behöver man inte truga och bråka varje gång man ska utfodra.

Det hårda arbetet med cykling och spring i trappor har manat fram en viss hypokondri från min sida. Vissa stunder är jag helt övertygad om att jag har frakturer i både en hand och en fot och när jag tänker på mina knän så spelas det, underligt nog, upp en film i mitt huvud där man ser en hov i genomskärning när den utsätts för belastning (måste ha sett den på YouTube någon gång). Till det så har mina visdomständer börjat komma och jag frågar mig själv om det inte är lite väl sent för det? Kan det måhända finnas en mutation i mitt DNA?
Jag trodde visdomständerna skulle komma... Ja, typ när man tappat alla sina tänder, där vid 9 eller nåt.

Det rycker i fotofingrarna, men än så länge har det inte blivit så mycket avtryckanden. Jag tittar lite på nya gluggar, och letar inspiration, men har ångest inför att sätta mig ner med de bilder jag redan har. Efterarbetet är sannerligen drygt.
Jag ska tvinga mig själv till att ta mig den tid som behövs nu i helgen. Och kanske det för en gångs skull inte blir hästar jag får på bild. Jag tittade nämligen på lite gamla bilder, bland annat från studenten, och blev fasligt sugen på porträttfoto. Ute förstås, vilket inte är så lätt när det i ena ögonblicket snöar, i andra gassar och i det tredje regnar. Och så får man räkna med lite vind.

Vad som också står på inköpslistan är en mobiltelefon, en ny sadel, en sulky, nya glasögon, en laptop... Nej, förlåt, det var ju från önskelistan. Alltihop. Och lite till.
Telefonletandet är inte lätt, och det blir inte lättare när man inte vet vad man vill ha. Jag skulle nog kunna likna situationen med att leta sandkorn i Saharaöknen. Men någonting ska jag väl hitta till slut, och förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid innan någonting klickar (eller tills jag tröttnar och bara köper första bästa).

Kände mig extremt sugen på en promenad, så det blir en sådan innan jag lägger mig och sover en timma. Jo, jag har nog gått tillbaka till barndomen, jag sover middag numera. Inatt fick jag dessutom inte sova nog länge, eftersom att min mycket omtyckte lillebror ville ha skjuts hem från Malå-Vännäs där han och några kompisar lanat. Eftersom att jag ville ha hem honom och pappa var för lat för att hämta (ja, jag skrek t.o.m. lite på honom) så fick jag själv sätta mig bakom ratten. Sedan kollapsade jag i sängen och somnade omedelbart.

Nu, innan jag avslutar, ska jag erkänna en sak som arbetslösa inte får säga. Jag längtar tills kontraktet på Tidningstjänst går ut. Inte för att jag inte trivs med att cykla tidningar, faktum är att det är riktigt trevligt nu när det blivit varmare, men när det har blivit så mycket på Posten så har det gått tyngre. Enda sovmorgonen och helt lediga dagen blir söndag, och det skulle faktiskt vara trevligt med en hel helg någon gång.
Fast jag skulle aldrig säga upp mig! Jag är bara väldigt tyst och diskret tacksam över att dubbeljobbandet snart är över.

Hej och hå, ut och gå. Med torra strumpor förstås.

Oh, no! Nu höll jag helt på att glömma!
Årets Häst 2009 ska ut och starta på hemmabanan nästa måndag, alltså den 15:e. Jag får surt nog stanna hemma och köra post, men ska naturligtvis ha stenkoll på liven och TV:n. Det är rätt hårt motstånd, och Furir får dessutom dras med ett tillägg, men det behövs ett lopp innan den stora finalen nere på Romme. Heja, heja!

Jag överlevde ännu en vinter.

Nu är det mars, och officiellt vår!
Månaden inleddes med det värsta snöovädret man kan tänka sig. Och ja, jag jobbade den dagen, på båda ställena...
Men jag tänker inte klaga och gråta och slita mitt hår över hur orättvis världen är, utan säger direkt att det blev betydligt bättre efter måndagen. Riktigt vårväder! Fast utan slask, och det är ju alltid trevligt.

Sleipners (ofullständiga) hingstkatalog har kommit, likaså en kallelse (nej, inte en inbjudan) till årsmötet den 30 mars. Hhmmm... Jag jobbar och har dessutom ett gäng simkunniga och träningsvilliga ungdomar på kvällen. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med det dilemmat.
Katalogen var naturligtvis rolig att titta i, även om den inte innehåller ens hälften av alla hingstar. Kasper Mollyn fastnade jag för direkt, och jag har även sett hans senaste lopp, där han avslutade mycket, mycket fint bakom Åsajerven. Jag tror jag sagt det tidigare, men vad kul att Jan-Olov Persson tar in så fina outcross-hingstar!
Uppe i Piteå har de nu de två Elding-hingstarna Lykke Gutten och Eder. Via hemsidan kan man hitta allt möjligt kul, bland annat ridbilder på Eder, och där hajjade jag till. Har han inte en vit triangel på bakkärran...?!

Andra tankar:
Klack Jo är allt bra bildskön, vilket syns i annonsen. 163 cm i mkh, har inte vunnit sedan i november 2008 och då på tiden 27,0... Jag är inte så imponerad.
Sundbo Kravall såg fin ut i annonsen, men! Jag såg honom på Bodentravets V75:a, och om än han springer var han inte alltför fager. Grov och låg på så att stackars Adielsson fick slita för sin lön.
Fjeldstad Goggen, Lix Mollyn, Snygg och Trolldin; kul att de "nya" hingstarna också finns med.
Norrmännens sidor... Där sitter jag länge och drömmer.

Idag är det lördag och marknad i Lycksele, vilket innebär att det förmodligen är ett hiskeligt drag där nu ikväll. Några ögonblick kände jag mig dragen dit, men när klockan nu är halv 9 börjar ögonlocken rycka och jag kan nog gissa hur det slutat om jag farit ut. Jag hade nog somnat på soffan innan vi ens börjat fundera på att ta oss lite dricka.
Istället har jag ätit både mat och godis och sett Amelie från Montmartre (och även letat reda på soundtracket...!) och känner mig nu inspirerad att göra stordåd imorgon. Det kommer hålla i sig tills dess att Torben stör mitt bloggande och tjatar på att vi måste köra till Malå-Vännäs. Han ska visst lana, och jag tippar på att jag inte får se så mycket av min bror under lovet. (Alla andra har lov, jag jobbar)

Ha. Nu ropar han, den ettrige lillebrodern, så det är bara att kila iväg. Men nu har jag då uppdaterat här i alla fall, om än det blev lite, och inte alls vad jag planerat trycka ner.

Håll ut, det är snart mars!

Var det någon som noterade att det var -35 igår morse? Säkerligen.
Var det någon som tänkte på det stackars tidningsbudet som cyklade tidningar från halv 5 till halv 8? Knappast!

Fast nu ska vi lägga alla kort på borden innan vi anklagar någon. Ärligt talat så hade jag det inte alls så dåligt. Första halvtimmen ute, innan jag riktigt fått upp värmen, var naturligtvis lite obehaglig, men när jag väl börjat cykla höll jag värmen bra och då kändes det som -20, på sin höjd. Tyvärr är cykeln mindre okänslig och den frös naturligtvis ihop, så jag fick promenera den sista timmen. Det var mindre charmigt.
När jag hade 40 minuter kvar av turen träffade jag på mr. Lindblom, en herre som nästan varje morgon kommer ut och möter mig för att få sin tidning. När jag, inte helt olik en pingvin, kom vaggande med Norran passade vi på att prata en stund (om vädret naturligtvis) och innan jag knallade vidare så förklarade jag varför jag var sen och då erkände han att han trott att de inte skulle få tidningen den morgonen.
Tänka sig vad lite uppskattning kan göra! Genast kändes promenaden jag hade framför mig inte alls lika jobbig och när så solen gick upp kunde jag gotta mig riktigt ordentligt.

Idag är det inte lika plågsamt kallt och enligt min tidsplan, som temperaturen naturligtvis ska följa på pricka, ska det ligga runt -15 vid lunch, lagom till mitt stallande. Jag har en stor utmaning idag i form av en Snurra, som ju gått väldigt lugnt sen förra veckan. Utmaningen är att bränna ur energi, men på ett lugnt och långsamt sätt. Hur nu det ska gå...

Boel går bara och glassar i hagen och grimskaftpromeneras fram tills dess att hon ska kollas. Jag pratade med veterinären idag och han skulle höra av sig på måndag förmiddag, då skulle vi boka en tid någon gång under veckan. Det är förstås tråkigt att man måste dra in häst för koll, men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det ska bli lite kul att dra transport igen. För att värma upp funderar jag på att dra in Snurran till ridklubben i helgen för lite hoppträning, men det är öppet för ändringar.
(Tillägg: Äsch då, kom just ihåg att det är hopphelg för Ingela Magnusson på ridklubben i helgen. Då lär det knappast finnas tid och plats för andra privata som vill träna just privat)

Det här med veterinär är lite bekymmersamt just nu. ATG-kliniken i Skellefteå har, vad jag vet, lagts ned. I tidningen stod det att en privatveterinär skulle ta över, men sedan nedläggningen har det inte meddelats något mer via papper. Det skulle vara högst otroligt att ingen tar över, särskilt med tanke på den efterfrågan som finns (eller? Tydligen fanns det inte nog mycket för att den tidigare skulle gå runt). Obekvämt skulle det också vara om ingen ny tog över, för då blir väl närmaste klinik i Umeå, och dit kör man ju verkligen inte i onödan.
Turligt nog så finns i Skellefteå en privatverkande veterinär som vi använt oss tidigare av, och det blir alltså han som får kolla upp halta Lottan.

Appropå Skellefteå... Travet har sin årspremiär nu på tisdag, och omslaget pryds av Stall Farms Farmfurir och Farmbaron. KUL!!!
Här finns en länk där ni hittar programmet på nätet.
Det är lunchtrav, så det finns inte alltför mycket att läsa om i programmet, om man nu inte gillar att läsa startlistor förstås. Är man uppmärksam ser man att Royal har 30% rea på vinterjackor och vintertäcken...

I helgen finns det två alternativa sätt att spendera kvällen på. Det ena är Adak, där Manda har partaj hemma hos sig, och det andra är Arvidsjaur, där (nu citerar jag en kompis) "minkarna från Moore" skulle showa (är det strippor måntro? :S). Susanne föreslog att vi skulle slå två flugor i en smäll, förfesta hos Manda och sedan, antar jag, köra helvetesvägen till Arvidsjaur för att toppa kvällen med något.
Ja, att välja har aldrig varit lätt. Man väljer bort något gott för något annat gott, eller tvärtom, något ont för något annat ont. Sånt vet man aldrig innan man upplevt kvällen.

Det lär i vilket fall som helst bli en blöt kväll, men det gör ingenting, för jobbschemat ser lugnt ut till veckan. På posten ska jag bara vara måndag och fredag. Därefter ser jag att det tar fart igen med en hel vecka följd av en 4-dagars och två 3-dagarsveckor. I slutändan blir det alldeles tillräckligt och jag kan se fram emot en lön även i april, så även från Tidningstjänst.
Detta besked firar jag med att beställa från Börjes, Bokus samt LaRedoute (nåja, inte egentligen. Beställde ju efter jul och först nu får jag den sista av de tre varorna jag beställde).

Eftersom att mina framtidsdrömmar nu svävar över till Norge och en veterinärutbildning där har jag givetvis råkat trilla in på en del norska hingstsidor, vilket i sin tur har fått igång min avelsanda igen. Det är mycket troligt att jag återkommer med luftanden om hingstar och avel... När jag sansat mig nog för att kunna välja ut det viktigaste!

Full frontal-attack på svenska folkets öron och själar.

Sådärja! Nu var jag klar med att ramma plogkanter för idag!
Obegripligt att det snöar när det är så kallt som det är... Och att plogbilarna fortfarande skottar så underligt som de gör. Man tycker ju att min välbesökta blogg (mhm?!) borde ha sänt ut ett tydligt budskap om hur jag vill ha det skottat på morgonen när jag och gula faran ska ut på vårat uppdrag. Men icke.

Att det är kallt har nog alla kunnat konstatera. Och att kylan hållit i sig så länge är ju smått underligt, men vi ska försöka se det positiva i dagens läge. Det blir bara ljusare och ljusare och nu kan man komma hem från jobbet och fortfarande känna ett visst hopp om att dagen inte är slut. Även när jag cyklar tidningen märks det. Jag behöver inte längre ligga med ansiktet i "cykelkorgen" för att bedöma vilken tidning som är vilken och när jag kommer hem igen har jag en väldigt ljus och lång dag framför mig.
Fortsatt så är det ju faktiskt snart mars, och alla som har en kalender vet att mars är en vårmånad. Hitta en kalender där det finns vinterbilder under rubriken mars och jag ska ge er ett pris av något slag! Nej, nej, då har man tagit kort på knoppar och fåglar och annat vårigt (fast inte slasket och allt det andra obehagliga naturligtvis), så jag inbillar mig att jag bara behöver frysa ungefär en vecka till.

V75 i lördags vanns förstås av favoriten Åsajerven, som såg väldans fin ut. Tvåa kom Kasper Mollyn, vars moderslinje jag pratat mig varm (på ett gott sätt) tidigare i bloggen. Prestationen i lördags gjorde nog ingen besviken och nog ser det ut att finnas mer i 7-åringen. Han står i år hos Jan-Olov Persson som ska ha all heder åt att han tar in fina outcross-hingstar (Alm Viktor förra året).
Jag kan för övrigt meddela er om att Bork Odin är fullbokad i år och sist jag kollade på hans Facebook-sida (där ägaren regelbundet är inne!) så är det 4 platser kvar 2011, och några har till och med bokat för 2012. Han är populär, med andra ord.
Facebook-sidan är för övrigt riktigt kul, där har de bland annat lagt upp bilder på honom från vardagen. Och en del från tävling naturligtvis. Moe Odin-sonen är lika grann var han än befinner sig!

För att spinna vidare på hästbiten åker jag och Boel in till Skellefteå på onsdag kväll. Förmodligen. Den lilla svarta ska kollas och behandlas och jag håller tummarna för att det inte ska vara alltför illa ställt i kotor och knän. Boel är dock pigg och glad så alltför mycket lider hon nog inte. Att hon sedan fått gå några timmar i de andra stonas hage, där det finns en stor, fin rundbal har knappast gjort hennes vardag sämre...
Jag har låtit kugghjulen arbeta och analyserat träningen i vinter och misstänker att det är snabbjobben på för trubbiga brodd som kan vara boven i situationen. Säkert vet man förstås aldrig eftersom att våra djur så envist vägrar att tala vårat språk, men gissa kan man alltid göra. Så det ska hållas i minnet framöver; fäste, fäste, fäste! (Ja, det blir nog kanske greppskor i sommar, åtminstone falsade bak)

Furir och Baron är också lätt behandlade och när vi är inne i ett sådant stim blir jag naturligtvis misstänksam mot Snurran också. Hon om någon har ju verkligen fått gå med dåligt grepp! Senaste exemplet på det såg jag igår när hon fick springa lite i paddocken. Det slirade mest... Tur att bergavägen är lite bättre än så, men det är i sådana fall den enda vägen hon kan gå riktigt säkert på. Skulle jag kanske ha låtit sko upp henne ändå?

Någon som missat Melodifestivalen? Jag önskat att jag gjort det...
Men nej, jag har varit duktig och sett den med mina kompisar (aldrig själv! Det skulle jag aldrig utsätta mig för) och jag måste få skrika från hustaken: USCH! Usch, usch, usch!!! Och det var med skräck i ögonen jag kastade mig bak i TV-soffan när jag såg hur svenska folket röstade i lördags. 91-Taylor Swift-tjejerna före rocktjejerna?! Flöjt och dragspel före riktiga gitarrer? Världen är verkligen på väg utför.
Och jag inser just att jag inte kommer ihåg en enda låt som spelats på allas vårat mello. Ingenting alls har fastnat. Det säger väl allt.

(Noterade just att blondinerna riskerar bli diskade pga. låtstöld. Deras flöjtande var tydligen för likt Sareks låt)

Jag tittar för fullt på lägenheter i Umeå just nu. Innan jag ens valt och bestämt mig för något program där, visst blev det rätt ordning då? Nåja, kan i alla fall konstatera att det blir långt till både travbana och ridklubb... *suck* OM, OM, OM det nu skulle bli dit jag åker. Ingenting är ju säkert.

Nu ska jag knalla in i huset, kanske duscha och umgås lite med Hanne, som är uppe på besök en vecka. Hon växer som ett träd (ett väldigt snabbt träd) och pratar lite konstigt, men så länge hon inte växer om mig är läget lugnt.