En väldigt bra bok och en väldigt bra häst (äh... ponny).

Det är lördag morgon och jag känner mig... orolig... i kroppen.
Jag har kommit över en så fenomenalt bra bok att jag knappt vet vad jag ska göra av mig själv när jag inte lyssnar på den (ljudbok m.a.o.). Den är så bra att jag inte kan låta bli att lyssna på den och så bra att jag inte vill lyssna på den i rädslan av att den ska ta slut snart. Jag har inte kunnat sitta still mer än 5 minuter den här morgonen, och till och med nu, när det är tänkt att jag ska sitta och koncentrera mig på vad jag skriver, måste jag hoppa upp och gå en runda med jämna mellanrum. Jag tänker att jag inte ska tänka på boken, vilket naturligtvis är detsamma som att göra det.

Boken i fråga heter Niceville eller The Help och är skriven av Kathryn Stockett, i ljudboksversionen läses den av Anna Maria Käll. Senare i år har en filmatisering premiär på bio, och det var faktiskt så jag upptäckte den. IMDB är ju praktiskt taget min startsida på nätet.
Boken gavs ut 2009, och jag begriper inte hur jag missat den?! Jag tycker att jag har haft bra koll på best seller-listor och rekommendationer, men antingen har boken inte prisats så mycket eller så har jag en sned bild av mig själv.

Så här står det på baksidan boken, som utspelar sig under 60-talet:
"När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.

Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.

Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid."

Jag har inte hunnit så långt ännu och hoppas att det är lika mycket och mer kvar av boken, för det är sannerligen inte många böcker (nu för tiden) som fascinerar eller inspirerar mig så.

En annan anledning till den underliga oron i kroppen kan naturligtvis vara Furirs start på V75 idag. Jag har intalat mig själv sedan startlistorna kom att jag inte är nervös. Och det var jag inte heller. Inte förrän i torsdags då jag diskuterade loppet med min chef. För att slippa undan humörsvängningar, behov av att springa, underliga ändringar i hjärtfrekvenser och diverse andra nervösa symtom körde jag ett mantra: Det är ett hårt lopp, det är ett hårt lopp, det är ett hårt lopp.
För det är precis vad det är och man bör ha realistiska förväntningar på den lille; dvs. en pengaplats. Det blir bra mindre nervöst om man inte haussar upp det hela, iaf fram tills det att startsignalen går (sen sitter man ändå med hjärtat i halsgropen, men tarmsystemet mår bra mycket bättre om man bara är nervös i 5 minuter jämfört med 5 timmar).
Det hela blir naturligtvis svårare av att Furir nu vunnit sina 4 senaste starter, som inte heller var lätta lopp. Man sätter skygglappar på sig själv, ser bara den fantastiske Farmfurir och missar de där andra duktiga hästarna (bl.a. Nordblomma, Fjeldstad Goggen och Rigel Odin i det här fallet).
Jag tror att jag har ett realistisk relation till loppet idag, blir det en pengaplats ska jag inte bli besviken!

Fortfarande inget klart besked.

Vilken rysare mitt liv är just nu.

Igår kom andrahandsbeskedet (eller vad det nu heter) från Högskoleverket, och gissa vad jag landade på? Jo, 1:a reserv. Vilket antiklimax... Jag vet inte riktigt om jag ska vara glad eller ledsen, deppad eller hoppfull. Det kändes väldigt mycket som "mittemellan".

Idag ringde jag Lantbruksuniversitetet och frågade om vad jag kan förvänta mig från min 1:a reservplats. Mannen jag fick i andra ändan av luren menade först att det är en 50/50-chans. Hjärtat sjönk som en sten...
Sedan fortsatte han med att ta mitt personnummer och titta i databasen. "Jaha, du har sökt två år tidigare. I år har du haft tur med lottningen, ni är ju rätt många som ligger på samma nivå i högskoleprovsgruppen." Hjärtat sjönk ännu mer, fast i luren lät jag glad och lättad över att jag haft så tur. Handlar det om tur så är det kanske ännu svårare att ta sig in nästa år om jag hamnar på fel sida i år!
Lite käck på rösten förklarade jag att jag har en sådär 80 mil enkelväg och att jag därför skulle vilja försöka lägga upp en ungefärlig plan.
"Jo, jag kan ju inte lova något, men det ser ju rätt bra ut för dig." Lät det plötsligt. Jag blev lite gladare och hoppfullare, men lät jag kanske mer deppad på rösten?
Han tyckte inte att jag skulle ta mig ett boende, utan förklarade att det, enligt honom, var bäst att endast förbereda med en säng att sova i tills jag fått det faktiska resultatet. Jag var väldigt förstående, men jag måste nog ha låtit lite deppad för när samtalet började lida mot sitt slut (sånt känner man även om man har dåligt med sociala poäng) tillade han igen att "dina chanser ser rätt bra ut". Jag tackade lögnaktigt för hjälpen (för vad mer vet jag egentligen nu?) och sa hej då.

Ska förresten tillägga att allt som står inom citattecknen är på ett ungefär vad han sa, inte citerat ordagrant.

Så här sitter jag nu och känner mig både hopp- och hjälplös. För vad gör man?
Utbildningen börjar den 29 augusti och reservantagningen löper fram till första veckan i september (f.r.o.m. nu alltså). Hur länge kan jag hålla på jobbet? Om jag inte tar mig in vill jag ju inte stå utan jobb. Och tar jag mig in första veckan i september står jag ju här med ett nytt jobbkontrakt för den månaden. Vad klåååån!

Fransmännen vet nada om äka finlandssvensk skräck.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Å ena sidan är det ju skrattretande patetiskt på franska, å andra sidan våldtar de ju vår kultur! Man kan inte se sånt här annat än på finlandssvenska, det förstår väl varenda kotte!

11 mil till vackert och värdefullt!

Igår var en bra dag. Jag hade fått häst-ledigt och eftersom jag inte behövdes där åkte jag till stall Dubbel-W i Gäddträsk för att hälsa på djuren och titta på Bokli Eld (igen! ;P)

Stall Dubbel-W:s egna ston, föl, unghästar (ett sto e.Frigg Elden u.Markavinni) och Jänta med Fenja gick alla tillsammans i en gigantisk, avlång hage med mycket mat, skydd och lekplatser för de 3 små.

Det kändes väldigt tydligt att det är så här det ska vara, att det är det här som är naturligt för hästarna. Jag hade kunnat stå och tittat på flocken hur länge som helst och bara myst över det hela. Jag fick en så härlig känsla som nog inte går att beskrivas riktigt. Jag blev också väldigt klar över att jag själv vill ha det så här någon gång i framtiden.

Och så till Bokli Eld, som var riktigt sällskapssjuk för dagen.
Precis så här vill man ju kunna göra med alla hästar, även hingstar!

Tolka det som reklam om ni vill, men nu ska jag konstatera lite fakta om denne fine, fine hingst.
Förutom topp-prestationer med rekord som 19,1 (tredje snabbaste kallblodet i världen) och 5 421 603 nKr insprunget (över 6 miljoner i svenska kronor) har han en fantastiskt fin stam med samma linjer som Moe Odin och Pål Even (Elding - Solbergsstjerna). Exteriört är han också en pärla, läser man igenom hingstkatalogen har han en av de bättre bedömningarna:
"Liten, lågställd välmusklad hingst av god rastyp. Vacker huvud. Väl ansatt välvd hals med bra övergång mellan huvud och hals. Hög manke, liggande bog, långt kluvet och något toppigt kors. Välbenad från sidan. Välformade hovar. Vägvinnande rörelser."

Han har tävlat från 3-årssäsongen tills han pensionerades 2010, 12 år gammal, pga. en skada, och har vunnit lopp alla säsonger.
Tittade man på V75 i lördags kunde man se ett klipp med honom och Järvsöfaks när de speedade i 15-tempo sista 500 m i ett lopp.

Så grymt vacker!!! (Ja, det var också ett konstaterande av fakta)



Vilket härligt liv han måste ha i Gäddträsk; stor hage, massor med mat och brudar. Och tänka sig, rids gör han också! Med gott resultat, vad jag har förstått. :)