Djurintresset tycks aldrig kallna, även om kroppen gör det ibland.

Nu minsann! Nu har jag roliga nyheter!
Furiren är en av 14 anmälda till hingstpremieringen den 7-8 oktober. Jättekul att han visas, och jättekul att så många andra också väljer att visa upp sina hingstar!
Här är en länk till listan med hingstarna. En del av de har hunnit springa in lite mer pengar, och jag vet inte om någon kanske hunnit putsa något av rekorden också, men så här ser det ut på ett ungefär.

Jag hoppas innerligt att jag får ledigt från båda jobben. Från Posten har jag fått tummen upp, men Tidningstjänst har jag inte hört något från än. Det vore väldigt kul att få åka ner och vara på plats, oavsett om Furre går igenom eller inte så finns det garanterat många andra fina hästar att titta på!
Men som sagt, jag måste få grönt ljus från morgonjobbet först...

När jag ringde och försökte få ledigt passade jag även på att be om en veckas semester i slutet på oktober. Den 27 ska det förhoppningsvis bära av till varmare breddgrader, och enligt planen ska jag vara hemma igen den 3 november, men man kan ju alltid hoppas på en flygstrejk eller orkan eller nåt annat oförutsett. Jag misstänker nämligen att jag inte alls kommer att vilja åka hem igen...
Malaysia hade varit det absolut bästa, men där skulle jag vilja ha mer än 2 veckor, så det lär bli något billigare turistställe i Europa. Bara för att se solen. Och en strand och en palm eller två skulle inte heller sitta dåligt.

Jag längtar till på torsdag. Då är det dags för den enda regelbundna timman i TV-soffan för min del. "Life" är det som gäller, och halva min vardag kretsar just nu runt detta program. Ja, jag kommer säkerligen köpa serien på DVD sen också, så besatt är jag! Men jag tycker att jag är ursäktad, för det är en riktigt, riktigt bra produktion. Jättefin kvalité, och fördjupande på en hel del områden. Faktum är att jag blev lite rädd då jag såg första avsnittet. Djuren utvecklar hela tiden nya sätt att överleva, medan vi människor... Ja, vi står ärligt talat rätt stilla i utvecklingen (om vi nu inte går in på teknologi och forskning förstås, men jag vet inte om det just är utveckling åt rätt håll alla gånger).

Hästarna tar det lugnt nu, jag ska försöka hitta mer tid och framför allt ork, men det har varit väldigt mycket jobb den sista tiden (ja, sen i juni dvs) och kroppen börjar kännas riktigt sliten. Med lite semester tror jag dock att utgångsläget kan förbättras avsevärt.

När jag nu alltså har ställt mina två brudar på vila har jag tid med allt möjligt. Jag har börjat läsa Millenium-triologin (igen), och försöker ta mig ut och fota lite mer. Jag planerar resor och läser på om utbildningar. Jag blev ju nämligen uppringd av Arkitekthögskolan i Umeå och blev erbjuden en plats där, men det kom verkligen ur det blå och jag tackade nej (efter en halv dags funderingar fram och åter). Därefter har jag känt en hel del kval och ångest över att jag kanske gjort bort mig totalt. Eller blev det kanske helt rätt? För jag skulle ju försöka på veterinär. Men jag ville ju bli arkitekt ett tag. Eller vill jag det nu? Eller vill jag inget alls?
Den inre dialogen med mig själv har naturligtvis varit mycket mer barnslig och ibland mycket mer komplex och detaljfixerad, men poängen är att jag varken vetat ut eller in.
Nu har jag landat i något slags vakuum, men jag tror att det nog blev bra som det blev. Jag ska ju ut och resa nu, och förhoppningsvis efter nyår också. Sånt kan man inte göra om man läser på högskola.

Nu ska jag gå och undersöka en ny DVD, BBCs The Blue Planet, på närmare håll. Hihi!