En häst (eller flera) och en bok kan pigga upp vardagen.

Mitt 199:e inlägg, så nästa sväng blir det jubileumsfest. Tårta och alkohol för att fira bloggen?

Boel är helt klart under utveckling! Tisdagens snabbjobb blev ett ganska enkelt sådant. En vända längs övre bergavägen som uppvärmning (är det 3-4 km ksk?), sedan snabbt både bort och hem längs "nedre" vägen. Bortåt höll vi ett lagomt tempo för att hon skulle ha tid att gå in sig på det, men fortsatte för en gångs skulle uppför backen. Tidigare har jag ju passat mig för snabbare tempon i backar, pga. hennes krokhas.
Hemåt fick hon däremot dra på mer, och hon må vara smygfet och flåsig men nu vill hon! Öronen framåt och fantastiskt fin i grejorna, och så har hon börjat trava ordentligt, med hela kroppen. Ibland ryckte hon till lite grann, men det kan nog mycket väl bero på underlaget (regn...) och skoningen. Hon är ju lite känslig för det här med längre baktår, då hon redan har ett så pass stort steg. Skoning står alltså på listan, och Arne nämnde att en Skellefteåtur kanske skulle vara lägligt till veckan, så evenutellt får hon gå ett jätte-jätte-jättesnällt banjobb (typ lunka runt några varv och liiiite snabbare kanske 800 meter) och skos om före eller efter det.
Vi får se. Jänta ska ju börja jobba lite mer nu, och hon skulle oxå behöva skor = en hovis skulle vara lämplig att ha i trakterna.

Jobbveckan lider mot sitt slut och nästa vecka har jag ledigt! Tjoooohooo! Lycka på jorden är att få ledighet! Men för att kunna få det måste man å andra sidan jobba oxå... ;) Klura på det ni.

Jag har äntligen fått in en bok i mitt liv igen. Det var ett tag sen jag hade min värsta period av läsning, och efter det falnade det sakta av. I samband med att jag började i Arvidsjaur blev det nästan helt slut på det, pga. tidsbristen.
Jag var förbi på biblioteket för några veckor sen, jag var ju ledig och då skulle jag ju äntligen ha tid. Jag började inte läsa förrän ni. Igår för att vara exakt. En bok som liknar Da Vinci-koden, förutom att den handlar om Shakespeare och ja... Jag ids inte förklara allt (notera norrländskan där), men den är helt okej. Lite för mycket amerikansk vissa bitar, som i en film, men med all historia och särskilt om Shakespeares historia så blir det intressant ändå.
Historia blir nog för övrigt ett ämne jag läser på distans till hösten.

Jag hatar vara skatteindrivare. Eller snarare låneindrivare. Jag känner mig så tjatig och elak när jag hela tiden påminner. Men nu får jag nog ta mig i kragen och bli lite bestämd, pengar är ju trots allt pengar och de kan alltid vara bra att ha.

Min soundtrack-mani har nästan blivit skrämmande. Nu har jag samlat på mig ett x antal, och flera stycken har jag inte ens sett filmerna till. Pirates-triologin har väl de flesta sett, inklusive mig, och trots att den sortens musik egentligen inte riktigt matchar min smak så finns iaf första och tredje filmens soundtrack på mp3n och i bilen. Konstigt hur det kan bli ibland?
Jag tror dock att jag listat ut varför jag är så förtjust i den musiken. För det första gillar jag ju filmerna, för det andra så spelas den musiken på travbanorna när det ska defileras till storloppen. I Boden blev det riktigt läckert när de spelade "den där låten" från Pirates och samtidigt spelade upp speakern under upploppet på stora lopp som deltagarna i Norrbottens Stora Pris vunnit. Riktigt, riktigt mäktigt, och det satte verkligen stämningen på rätt sida om ovalen!
Misstänker som sagt att det är därför jag är så förtjust i den, och ibland händer det att jag ser en liten svart kallblodstravare segerdefilera till den musiken... ;)

Imorgon startar 1) Farmfurir 2) Bodbäcksjarl och 3) Bångsta Gulla (från Nordiska). Det är bara att hålla alla tummar och tår, om det är möjligt att göra det samtidigt som man delar post. Lyckligt nog går Furres lopp på tv, funderar på att faktiskt ta en riktig lunch och se loppet.

V75 på lördag i Skellefteå, sedan kanske bio på kvällen om jag har ork. Vi taggar!

Just ja...
"My experience of horses is that they never throw away a chance to go lame, and that in all respects they are well meaning and unreliable animals. I have also observed that if you refuse a high price for a favorite horse, he will go and lay down somewhere and die."
- Mark Twain

Så nu finns det inga råtthål att smita ut från köpet av Boel. ;P

PDOL blev en nitlott, hästarna däremot...

Ja, vad ska man säga?! Piteå dansar och ler, en av sommarens höjdpunkter, gick av stapeln i helgen. Jag körde dit på fredagen direkt efter jobbet i skitvädret och visserligen var det väl aningen bättre där uppe, men fantastiskt var det inte! Första kvällen fick vi dessutom några riktiga festivalidioter till grannar, det slängdes stolar och öl och de var gravt respektlösa mot oss äldre tanter. Jag vet egentligen inte så mycket detaljer; efter en grymt lång dag vägrade jag låta mig störas av några alkoholpåverkade småglin och sov nonchalant i 3 timmar. Mina rumskamrater fick dock stå ut med en hel del dumheter, som sagt. Vid 6-tiden flyttade vi oss allihopa ut till bilarna och sov där istället.

Dead by April lockade nog mest publik under hela helgen, och de var grymma live! Den här gången fick jag sällskap av Sarah och Isabelle, även om den sistnämnda stod som en staty med ihopsnörpt mun och ögon fulla av ångest. Jag hade klarat mig utan de (för som sagt så var de fantastiskt bra), men det var rätt trevligt att ha en stor stark Sarah bredvid sig!
I övrigt vet jag inte om artistutbudet passade mig så bra, det kändes ganska omotiverande att gå ut lördagen, då jag faktiskt inte hade en enda artist som jag i grund och botten ville se. Tapper som jag är följde jag ändå och låtsades vara moraliskt stöd och fjorton år på Erik Hassle. Jag hoppas innerligt att det inte finns något bildbevis på att jag var där, fy så pinsamt.

På lördag kväll passade jag och Isabelle även på att besöka Kärlekslandet som bland annat är en samlingsplats för HBT-personer (kan man säga så?). Ögonen såg nog ut som tallrikar till och från, och det var kort sagt riktigt häftigt, även om jag började känna mig aningen malplacerad efter ett tag. Jag vill ju helst inte placera mig själv i ett fack, men rätt hetero är jag nog, och folk av det slaget sinade ut i antal under kvällens gång.

Natten mot lördag så fick vi faktiskt sova ifred, efter att ha flyttat tältet. Tyvärr ösregnade det halva natten och större delen av morgonen, så det mesta var blött och ofräscht när det var dags att packa ihop och fara hem.
Kruxet var då att jag inte skulle hem. Istället drog jag en egen ragg upp till Sjulsmark för att hälsa på en Carina som har ett jättefint Tand Troll-sto och en avkomma efter denna och en PRE-hingst. Där surrades det en hel del vill jag lova, både om det ena och det andra. Jag är ju annars rätt emot korsningsavel men fick erkänna att Lilja (alltså avkomman) var riktigt, riktigt fin och det blivit en lyckad kombination.

Efter några timmars pratande åkte jag vidare, denna gång blev stoppet hos Ronny Wiksten och Stall Yxbacka, där Lykke Gutten och Ravn Jahn står. Lykke Gutten hade jag ju sett tidigare nere i Östersund, men det var verkligen en helt annan hingst jag fick se i Piteå. Han hade gått ner sina kilon och trots sina 17 år såg han kanonfräsch ut. Jag fick en privat visning då personalen/medarbetarna visade honom på ridbanan och blev grymt imponerad av denna hingst. Vilken bakbensaktion! Inte konstigt att han lämnat bra, förutom stammen är både exteriören och rörelserna mycket tilltalande.
Och så till Ravn Jahn. Jag var ju väldigt intresserad av honom, då han kommer ur samma moderslinje som Kap Pil (Jäntas far). Han har ju tävlat bra och länge och hållit fantastiskt. Det var en mycket flott hingst, men med stor betoning på hingst. Till skillnad från Lykke Gutten fick han hållas i en separat box och det var fullt ös så fort vi kom i närheten av boxen. I full tävlingskondition, men rätt svår att hålla i hull då han betedde sig väldigt uppstressat. Hingsthållaren höll med om de rykten jag hört, att den här killen är en riktig hårding. Dock väldigt fin och trevlig att köra, får man väl tillägga.
Jag var och är fortfarande imponerad av tävlingskarriären, men är tveksam till psyket. Hårda tycker jag att de ska vara, men den här var nästan lite för rejäl, och tydligen hade även en del av hans norska avkommor samma drag över sig. Så nej, ingen Ravn Jahn för min del, trots att han var mycket grann.
Ravn Jahn föll medan Lykke Gutten steg i mina ögon.

Nu väntar jobb den här veckan ut och sedan en ledig vecka. På fredag startar Furre (kan inte följa, men det går nog på tv), på lördag är det V75 i Skellefteå och nästa vecka funderar jag på att ta en trip till Umeå för att se hingstarna på Dalsjö Gård. Jag återkommer!

Snälla låt oss bojkotta reklamen.

Jag hatar måndagar och onsdagar! Då är det reklamdags här i Malå, och reklam är det värsta som finns! Inte bara det som går på TV (undantagen Ica och Telia) utan även den skriftliga reklamen är så oerhört jobbigt att ha att göra med. Tycker ni att det är jobbigt att få reklam? Testa dela ut x hundra antal en hel eftermiddag! Det tar kål på en. Inte bara för att det är jobbigt att stanna vid varje postlåda och lyfta ut den, utan även för att jag vet hur fel det är. Hade jag fått bestämma hade hela Malå besparats Svepet och förmodligen även Bil och Bostad. Usch. Ingen reklam till folket!
Tur att morgondagen och även fredagen blir lättare. Och på fredag kommer lönen från juni... Hoho!

Just nu kör de på en rolig grej i Norran. Serien som handlar om familjen, Baby Blues tror jag den heter? Temat är "6 saker du inte visste innan du blev förälder", eller typ ngt liknande. Där finns mycket kunskap att hämta! För vem orkar läsa debattsidorna? Bättre med sådana här djuptänkande serier som hjälper en att lösa världens mysterier.

Jag tänkte slå 2 flugor i en smäll i helgen. När jag lix ändå ska upp till Piteå tänkte jag titta förbi hos hingsthållaren som har Lykke Gutten och Ravn Jahn (Stall Yxbacka). Han håller till i Sjulsmark, ca. 2,7 mil utanför Piteå. Det är bara att sätta sig i bilen och trycka på gasen! Och förhoppningsvis styra rätt. Tror jag ska skriva ut från Google Maps så att jag hittar, om nu hingsthållaren är där och kan ta emot mig. Vore kul att se Lykke Gutten igen, och Ravn Jahn såg ju om inte annat väldigt läcker ut på bilderna jag sett.

PDOL i helgen alltså. Dead by April är prio 1, oavsett situation. Sen vet jag faktiskt inte riktigt... Jag fruktar för att hamna mitt bland alla 14-åringar, Sarah, Susanne och Isabelle på lördagen, men det är väl bara att dra upp huvan och hoppas att ingen lyckas fånga mig på kort. Hamnar jag där kommer jag nog nämligen att skämmas.
Tälta lockar inte, men klarar inte mitt sköra psyke av det kan jag ju alltid gå och lägga mig i bilen. Provisorisk sovplats, så att säga.

Boel har varit "barnponny" flera dagar nu. Sarah, Susanne och Isabelle var uppe och red, och sen har hon även varit snäll med Hanne och Shahed. Vilken liten pärla, aldrig ens ett steg åt sidan!
Hon klarade även av Isabelle när tok-attacken kom. Herregud, ungen ville ju aldrig sluta trava!
Haha, nä, jag bara skojjas. Isabelle var en riktig talang och travade långa bitar själv. Min 3-åring ställde glatt upp på det (mer glatt hemåt iaf) och skötte sig exemplariskt även med Susanne och den något rädda Sarah. Det är sånt här som gör henne värd sitt pris.
Här nedan borstar Isabelle med djup inlevelse min vackra poppo.

Lyckades få upp en del bilder från Villvattnet på photobucket för ett tag sen, det var ju ett ekipage från Nordiska som ville se lite närmare på sig själv. Tyvärr var jag lite klantig och missade många gånger att ta bilder på hela ekipaget. För mycket fokus på bara hästen, med andra ord! Det är bara att komma ihåg till nästa gång.
Hur som helst är det bara pixbox och bilddagboken kvar nu! Och så måste jag ju få upp alla andra bilder från travet och dressyrkursen... Man ska aldrig hamna efter i efterarbetet, då går det på tok!

Hittade just Skönheten och Odjuret. Tänka sig, den såg jag bara en enda gång när jag var liten. Kanske dags att fräscha upp minnet? Jag erkänner att Disney inte har samma charm nu som när man var mindre, men man kan ju se filmerna för minnena om inte annat.

Vart är alla riktiga män när man vill ha de?

Ja, det tycker jag är en befogad fråga!
Här har en Nordiska Ridhästar-människa hittat sig en som börjar likna något. Det är travtränaren som haft Clear Sign och i sin träning fortfarande har duktiga Flicka Rigas. Och så sitter han och finlirar på en annan bloding (mkt läcker för övrigt, såg honom live i Lycksele, hästen alltså).
Wtf?!
Nu när jag sett det här tänker jag verkligen inte nöja mig med mindre. Fast skulle han byta ut den akademiska sadeln mot en dressyrhatt, en veterinärlicens eller ett hovslagarförkläde skulle det inte krossa mitt hjärta. Men som sagt, en riktig man ska det vara, och inget annat.

Jag jobbar och Boel passar på att dumma sig.

Äntligen helg!!! Underbart! Man lär sig uppskatta helgdagarna då man inte har sommarlov.
Kände mig så pigg och fräsch när jag åkte upp på morgonen och tog ut hästarna, men där vid 12-tiden började jag känna mig lite trött, inte bara i huvudet, utan även kroppen började lägga av. För mycket göra och en dressyrkurs kan göra sådant med en.

Yrfs dressyrkurs ja. Riktigt, riktigt kul och definitivt något vi borde göra oftare! Instruktör var Nina O (här finns hemsida och blogg) och vi var hela 7 medverkande ekipage! Jag red med Magda/Kerstin och Anna/Nisse (Granils) och fick skämmas över min världsvane tävlingsspringare... Det var nästan så att ögonen gick i kors när han skulle speja på både Kerstin och Nisse. Ännu mer spännande blev det då ryttaren plötsligt plockade fram ett dressyrspö. Det kändes inte som att han var rädd för det, även om han definitivt respekterade det, och det fick igång honom bra så att en del krut brändes bort. Det var läckert, men betydligt svårare, att sitta på honom, och det där med spö måste vi nog jobba mer med. Hästen behöver ju inte springa och titta efter det jämt...
Både jag och Furremannen blev svettiga, och det var skönt att arbeta bort lite energi själv (även om jag redan hunnit bränna det mesta under veckan...). Jag har ju haft lite svårt att träna mig själv pga. knät. Tur att ridning är så skonsamt för den särskilda kroppsdelen!

Boel har fått ett överben och efter att ha hunnit paniktänka att jag tränat henne alldeles för hårt och att hon aldrig kommer kunna tävla osv. så är jag nu rätt sansad och klurar på om det kanske beror på en spark, trots allt. Det dök upp så plötsligt, och lägligt nog släpptes alla ston ihop tidigare i veckan = spring i hagen + en del bråk tydligen. Just den dagen gick Boel med benen lindade, alla förutom ett... Och tänka sig, det är på det benet skönhetsfelet har utvecklats. Det är ju så att man kan fundera.
I övrigt har hon kännts kanon, och hade ni frågat mig i tisdags hade jag sagt att jag kunnat kvala henne nästa dag. Pigg, glad och smidig. Precis som man vill ha de!

Ikväll skrittade vi ut med Anna och Nisse bakom stallet, bara en lugn sväng upp till den riktigt grusiga delen, där vände vi pga. Nisses hovar, och med tanke på Boels plötsliga mini-skada så var det ju lika bra. Boel tyckte att sällskapet var fasligt intressant och växlade mellan att sno en tugga gräs och spana på grabben bredvid. Jag förstår henne, det är en riktigt fin kille, särskilt med tanke på att han är hela 20 år! För att citera Anna så är "han rätt ihopskruvad". När de tog honom som 10-åring, efter 7 rätt framgångsrika år på travet och 129 starter, gick han utan problem igenom besiktningen och sen dess har han väl varit i stort sett helt frisk. Och nog ser han fräsch ut när han springer i hagen!
Rätt ihopskruvad har nog nästan blivit ett krav på min lista, efter lätt att sko och transportera. Jänta tycker jag har båda dessa (även om bogarna inte är rätt ihopskruvade, men det tror jag inte hon föddes med), och jag hoppas verkligen att Boel oxå är en sådan.

Nu har jag lovat de 2 vännerna och Långbena att de ska få komma upp till stallet imorgon. Vet inte riktigt vad denna stallhysteri beror på, faktiskt. De kanske inte vill vara sämre än Agnes?
Fast jag vet ju att Susanne har hållit på tidigare, i måttliga mängder pga sin allergi, så det kanske finns ett genuint intresse där. Klart hon måste få sitta lite på min (mindre) tjocka tant! (Svårt att ha två tjocka tanter, man ser ju nästan ingen skillnad på de... )

Underligt nog så har jag ledigt i helgen. Alltså ledigt som i ingen resa eller någon lång dag i stallet inplanerad. Jag funderade tidigare idag på vad jag skulle ha hittat på, men sen kom jag ihåg att det nästa helg är Pdol och helgen efter det är V75 på Skelleftetravet. Kanske är bra att stanna hemma och slappa en helg, med andra ord?

Start för Furir nästa fredag, i Boden den här gången. Jag lär köra upp egen bil och sedan stanna i Piteå på vägen hem. Loppet blev bra den här gången, inte massa äldre hästar utan rätt jämnåriga. Det är ett uttagningslopp till Bodbäckspålles serie för 4- och 5-åringar. Värsta motståndarna Ulvsås Elvis och Guli Pirat står 20 m på våran lilla älskling, och det är bara att hålla tummarna för att han alltjämt är fullt fräsch och att det får stämma för honom.

Annars då... Snabbjobb med Boel till veckan (när överbenet stadgat sig) och så kommer Baron troligtvis hem på måndag kväll. Jobba, jobba, jobba.

Vi hade i alla fall tur med vädret...

10 minuter innan avfärd till Villvattnet lördag morgon kollade jag vädret (yr.no) och upptäckte att det skulle bli regn. Humöret sjönk lika snabbt som Birk skulle göra i en sjö. Mitt mesiga jag sa att det var bättre att stanna hemma, medan tjurskallen sa tvärtom. Det blev naturligtvis tjurskallens råd som följdes i slutändan, och det var väl för tur det. I Villvattnet var det nämligen inte alls regn, snarare motsatsen, och det hela blev en minnesvärd dag.
Som i alla hästsporter blir det mycket roligare när man känner igen ekipagen, men det var rätt häftigt trots att vissa av de tävlande var helt okända. Vid vattenhindret stod man något dåligt till, men vid de andra hindrena hade man riktigt bra sikt (även för kameran) och det var som sagt riktigt häftigt då ekipagen snurrade runt inne på de små banorna. En del laddade till tusen, andra mer sansade och eleganta, alla hästar väldigt fina. Jag sitter dåligt till för bilder (lillebrors dator), men de lär komma upp på ett eller annat vis, kan hända att bilddagboken blir första stället för uppdatering.
Resan till Villvattnet var alltså helt klart värd.

Vad som blev betydligt mindre värt var utegången på kvällen. Musik vid Malån, samhällets stolthet och stora händelse under sommaren, blev nästan ett fiasko. Det var väl tur att så mycket människor kom ut och att de flesta var alldeles för påverkade för att förstå hur löjligt evenemanget var i år. Förfesten var helt klart höjdpunkten, 3 timmar inne på området gick helt förlorade, och det beror inte på att jag hade för hög alkoholhalt i blodet. Det fanns helt enkelt inte mycket att göra där.
Jag läste senare i tidningen att arrangörerna hört klagomål om att det saknades diskotält och att det skulle bättras på till nästa år. Det hoppas jag verkligen! Även om jag kanske inte är här då.

Måndag innebar jobb (tungt!) och en resa till Skellefteå för lite trav.
Jag slutade sent pga. denna förbannade reklam som folk tydligen vill ha? Det tar sådan fruktansvärd lång tid att dela ut den, och inte blir det bättre av att jag har ett alltför stort distrikt. Det har jag ju nämnt tidigare, men det är verkligen osmidigt planerat den här sommaren. Jag hinner helt enkelt inte med allt!
Nåja. Resan ner till travet gick snabbt, mest troligt för att jag bröt mot alla hastigthetsgränser, och sen gick loppet snabbt oxå. Första 500 på 26 blankt, och vinnaren kom in på 28,0. Furre hamnade just utanför pengaplats på tiden 28,9, och man kan verkligen inte vara missnöjd. Såna här tempon har han ju aldrig gått tidigare, och det är ju en rejäl rekordsänkning. Nu får vi hoppas han tar till sig loppet och tränaren siktar på den 24 juli i Boden.

Den 24:e råkar det även vara PDOL, och just fredag kväll är det Dead by April som spelar... Det lär bli så att jag kör upp till Boden direkt efter jobbet och sedan ner till Piteå för att stanna där över helgen. Fredagen kändes aktuell, förutom Dead by April spelar även Hammerfall då, och även om jag troligtvis kommer att bli sviken av mina vänner så kan det ju vara kul att se. Risken finns att jag sedan blir meddragen till Veronica Maggio och Erik Hassle, men jag ska nog lyckas trixa mig ur den fällan. Jag kan ju vara rätt ormig av mig när jag vill.

Tisdag kväll har jag ägnat åt lite hästeri. Boel kändes otroligt fin när jag körde henne längs linbanevägen och en vända upp på "åsen", det är en rejäl backe som Jänta fick träna en hel del längs en sommar. Boel har tagit till sig 2 veckors grundträning på ett fantastiskt vis och idag fanns mjölksyran ingenstans. Efter att ha kört lite snabbare upp i byn stannade vi i en korsning och Boel drog på en rejäl blåsning, för att visa hur roligt allt var. Charmtroll.
Nu blir det ett snabbjobb på fredag, sedan på tisdag, och så eventuellt nästa lördag, om stallägaren kan tänka sig köra henne då (jag lär ju hänga i Piteå, som sagt). Vet inte riktigt när man ska försöka få ner henne till Skellefteå, jag tror fortfarande inte hon klarar ett helt banjobb och hon är ju egentligen inte i behov av att kolla in banan särskilt mycket, det är en rätt cool madame jag har. Ingen stress, alltså, men snart måste det börja bli av.

Jänta fick gå en snabbis ute på gårdsplanen medan lillen stod kvar i boxen. Uj, uj, uj, så upprörd man kan bli. Men när man själv blir ledd så ids man inte ropa någonting alls. Bortskämd liten major, det är vad han är. Jänta rörde inte ett öra åt hans skrikande, men när han var ute och gick själv, då iddes hon till och med mumla lite efter honom.
Det börjar med andra ord dra ihop sig för Snurrans igångsättning. Det taggar vi! Hon ser så fin och blank ut nu, trots stor mage och insjunken rygg (om man jämför med tidigare), jag tror hon kan komma upp i kondition redigt snabbt! Hon är, tror jag, den mest lättränade häst jag någonsin stött på. Hennes muskler suger till sig träningen som tvättsvampar och flåset brukar komma ganska snabbt, det med. Kvalitetshäst! Glasklart att hon kommer stå i mitt stall om några år!

Någon som läst Kallblodstravaren? En Bokli Balder-avkomma hos en Solvallatränare. Flott, det var han, i alla fall om man jämför med övriga Solvalla-tränade kallblod. Lite kul, tyckte jag.
Flott är även Nordgubben, som tydligen tackades av på Dannero. Han kan enligt artikeln "parkera" på order, synd att man aldrig hann se något sånt!

Just ja, nu börjar det allvarligt talat bli dags för en Umeå-resa. Måste ju hinna se Frigg Mollyn och Åsaelden, medan de fortfarande står i Sverige! Med det löftet avslutar jag bloggen för den här gången, jag fick ihop nog med svammel.

Helgen var bättre förr i tiden.

Första veckan på Posten är avklarad! Och jag ägde idag! Det gick som en dans, trots att det var mängder med Skelleftekrafts-brev som skulle ut. Naturbegåvning? Talang? Det finns nog inte ord att beskriva mig och mitt självförtroende just nu. Nästa vecka har min mentor och stödjepelare Janet gått på semester, förhoppningsvis kan jag klara mig ändå. Kan dock tänka mig att psyket är lite nedbrutet måndag kväll. Då Furir för övrigt startar i Skellefteå.

Medan övriga Malåbor ska ägna sig åt dumheter och misskötsamhet och kanske stöta sig med polisen ska jag pallra mig upp till stallet. Furir och Kerstin ska motioneras, och jag lär knappast kunna hålla mig borta från Boel och Jänta heller, pysslig som jag är. Just nu öser det ner ute, men Tove den oslagbara blir inte avskräckt av det. Här ska det motioneras hästar!

Morgondagen skulle bli bra, så det blir ett besök i Villvattnet för en titt på de nationella tävlingarna i körning. Många talanger som skulle dit, till och med några besökare från Norge! Jag kniper tummarna för att väderleksrapporten verkligen stämmer, då kan det bli många fina bilder (som om jag inte redan har ett ton bilder att ta itu med).

Dagens sorgliga händelse var att jag upptäckte att NÅGON har pajjat pepparkvarnen. Man kan inte peppra på samma sätt utan en sådan, och maten smakar inte lika gott. Klart som korvspad att jag ska ha en sådan när jag blir stor, och då ska ingen klåfingrig person få lägga händerna på den!

Jag har handlat laglig musik och mp3n och spellistorna är uppfräschade. Nu saknas bara en brännbar skiva så jag kan dunka i bilen oxå. Får nog svänga förbi någon av Icas affärer imorgon, skulle vara skönt att slippa allt som man nött sönder på vägen mot paradiset Villvattnet.

Musik vid Malån känns inte hett i år. Ju mer jag tänker på det, desto mer krymper det. Det blir en festival för 40-åringar som gillar att prata och dricka öl och lyssna på dragspel. Vad jag har förstått finns det inte ens discotält inne på området. Vad fan betalar jag 150 spänn för då? Åke Swahn? Inget ont mot honom, jag har aldrig hört killen, han kanske är jättebra. I 40-åringarnas öron. Förlåt igen.
Ingen stor ungdomsartist, inget discotält. Ungarna som ska vara på Ishallen verkar ha det bättre än oss. Inte för att jag gillar Block 45 eller DJ Arvid eller vad det nu är de har där, men det är då i alla fall 2000-tal...

Nej, nog klagat och nog degat. Nu ska här aktiveras!

Jag tog mig in på fel utbildning på SLU.

Antagningsbeskeden är här! Iaf de första. Tog mig in på SLU - landskapsarkitekt, men det vette tusan om jag vill bli något sånt. Jag ska klura lite och undersöka antagningsbeskedet närmare, sen lär ni väl få läsa så ögonen blöder om alla detaljer. Kanske.
Fattar inte riktigt hur det är tänkt att man ska göra nu? Tacka nej till alla utbildningar, eller räcker det med den man kom in på?

Jag ska skjuta den person som lagt upp mitt schema!

Malås mest arbetsglada, optimistiska brevbärarbrud fick sig idag ett slag av verkligheten. Tanken var att jag skulle ta båda distrikten (alltså båda delarna av Malå), men den planen gick i kras då det rullade in mycket post och dessutom reklam imorse... Tjurskallig som jag är hoppade jag över lunchen för att hinna så mycket som möjligt, men det var väl inte den brilliantaste idén. Fast det flöt bättre idag, så lite nöjd får man väl vara. Men det kommer bli tajt de dagar då det kommer reklamblad och är mycket post, det står klart.

Nya Hööks-tidningen kom idag (spred rykten om det imorse när jag sorterade posten...), men ärligt talat blev jag inte frälst. Visst finns det grejer man vill ha, men ingen av de nya produkterna kändes som ett "jag måste ha". Hm. Blir nog till att leta på nätet istället. Skulle behöva ett till hoppschabrak nu under sommaren, tycker de är så praktiska när det är varmt ute.

Boel den oschlöga trampade sig igår när jag körde lite snabbare längs raksträckan hem. Suck... Det flöt bra, för det mesta, men när hon lägger iväg för häftigt blir det lite ont om plats, kan jag tänka mig. Får sätta på skyddsboots tills vidare och hoppas att hon får ännu mer kontroll på rörelserna efter ytterligare några veckors träning. Tänk om hästkraken kunde börja bredda... Ack så mycket lättare allt skulle bli då!

Furiren startar på måndag i Skellefteå, i Stall Bodbäcks lopp med redigt hårt motstånd. Stackars liten, fast han tycker ju det är det roligaste som finns. Har jag lite att göra på Posten kanske jag följer, annars går det ju alltid att köra ner egen bil.

Pappa och co tar minibussen ner till Stockholm imorgon och blir borta ända till på söndag!!! Jag, ett hus och Gröna Faran alldeles för mig själv! Himmelriket! Åh, vad jag ska njuta av att det är tyst och lugnt, av att kunna duscha hur länge man vill och framför allt: jag ska breda ut mig så mycket som jag kan i kök och vardagsrum och bara låtsas som att jag kommer att bo ensam för alltid! Och jag kommer kunna köra upp till stallet, till Villvattnet, till Ica eller Konsum hur mycket jag vill utan att någon tjatar om bensinpengar. Det kan inte bli mycket bättre!

Och appropå Villvattnet. Såg en stor annons i Norran om tävlingarna, läste lite om att det kommer en del ekipage från andra länder än Sverige och att Rolf (tävlingsledare?) var riktigt taggad inför årets tävlingar. Jag håller tummarna för bra väder på lördagen, då hoppas jag kunna plåta lite fina bilder. Nu i helgen blev det ju alldeles för trist och grått, och det förstör ju en hel del.

Michael Jackson hit och Michael Jackson dit. Who gives a shit. Elding dog tidigare i våras, det var då f*n mycket sorgligare. Jackson kommer jag att komma ihåg som en blek, opererad pedofil, som visserligen satte sina spår i musikvärlden men som likaväl var det förstnämnda, och det är väl inga finare drag. Förutom att vara blekhyad som Sarah förstås, det är ju en skönhetsprick snarare än ett fel.
Notera att Sarah är den enda av mina kompisar som jag skriver om här. Varken Isabelle, Agnes, Manda, Anton (fast han är ju inte en kompis) eller "de andra 1, 2 och 3" (jag var själv "de andra 2" ett tag) får plats här längre. Sarah har en sådan stor personlighet, hon är alltid den första man tänker på, oavsett vad som sägs!

Nu ska jag ta min röda racercykel och hämta jackan och mp3n (åh, vad jag har saknat dig), sen blir det väl så småningom lite stallande ikväll. Ska ge odjuren mat och så ska jag krångla på Furir lindorna och allt annat som jag hittat på för att de ska stå emot hans avtuggarförsök. Tur man är påhittig av sig.

Jag är en tvättäkta hästägare.

Folk tror gärna att lördagar är trevliga dagar. Sådana där dagar då man har ledigt, äter bra mat, solar och badar konstant och kanske tar sig en stärkare på kvällen i sällskap av några mysiga människor. Så bra har säkert en del människor det.
Runt 11 på lördagen den 4 juli ringde stallägaren mig och deklarerade med ödesdiger stämma: "Vi måste ta in höet idag".

Aldrig har väl en sådan mening kunnat påverka mitt liv mer radikalt. Ångestanfallet kom så fort jag lagt på luren och i den första vågen av förtvivlan tänkte jag ta till både piller och flaska. Turligt nog så är jag inte den typen av person som agerar utan att tänka efter först, så det blev bara flaskan. Rattfull och självmordsbenägen krälade jag mig sedan upp till stallet vid 3 för att hinna ut på min sista tur med Boel. Det var en bitterljuv och sorglig tur som vi tog längs linbanevägen. När vi kom hem igen hann vi knappt av med grejerna innan ljudet av den stora, hjärt- och själlösa traktorn mötte oss. När jag såg det enorma ekipaget komma nerför backen och sakta växa till en stor, mörk vägg i mitt synfält såg jag för mitt inre öga hur jag vände, skrek och sprang för mitt liv. I verkligheten gick det inte till så. Nej, i verkligheten stannade jag kvar och slet med fodret som serverades i porten. När vi äntligen var klara stapplade jag ut ur stallet, föll på knä och bad den högre makten att ta mig här och nu, för mina ryggmuskler hade svällt till Hulkens proportioner, armbågslederna hade slitits sönder och min rygg var av på 5 ställen. Den högre makten beviljade inte min önskan så jag får stanna här på jorden ytterligare ett år för att sedan pinas vid nästa höintag, nästa sommar.
Jag överlevde alltså alla hästägares eldprov, testet som visar vilka som verkligen förtjänar att äga ett sådant fantastiskt djur som en häst. 2009 års höintag är avklarart!!!

Får väl tillägga utanför mitt lätt överdrivna stycke här ovan att det i år endast var 6 ton som kom in (cirka) och att det var betydligt lättare än förra året (som jag iofs inte kommer ihåg, men som jag vet var ett riktigt helvete!). Vi fick det bortgjort på 3½ timma (typ?) och höet var av fin-fin kvalité.

På kvällen körde jag upp en sväng till Adak för att klappa på annat än hästar, men hittade ett splittrat gäng uppe hos Swahn. Efter telefonsamtal, diskussioner och mutor kom vi fram till att vi skulle göra en liten trip med bilen, med mig som chaffis... Men det var inte illa. Swahn, Kent och Johanna roade mig (nästan till döds), och bil är ju fortfarande roligt att köra. Vi vinkade åt Agnes, spöade snorungar och sedan, med Johanna i framsätet, drog vi raggen till Norsjö. Där hade det tydligen varit fetparty under kvällen, och nu ska ni få höra något som får era öron att trilla av. Brudarna i BMWn såg en snygg kille. I Norsjö!!! Det händer inte många gånger under en livstid!
I Malå träffade vi på en annan Adakbo som snällt nog körde hem ligisterna som jag hade med mig. Hem och i säng.

Idag (söndag) blev det stallet på morgonen. Fast att ta ut kl. 9, det är ju nästan som att ta sovmorgon numera. Hur som haver blev det en tur med Boel i speedcarten innan jag och Kerstin pallrade oss till paddocken för lite hoppkurs.
Boel var fantastiskt fin, travade konstant klockrent och blev bara lite lätt varm av turen. Det var inget riktigt snabbjobb, lät henne bara dra på lite mer på vägen hem längs rakan för att känna hur hon kändes och för att kolla av henne lite grann. Farten är det inget fel på, och nu börjar tydligen orken komma oxå.
Hoppkursen blev som en mattelektion för Kerstin; mycket att fundera och klura på! Men jag måste säga att hon var fantastiskt fin. Tittig och pigg, men fullt kontaktbar, och hon kändes väldigt ridbar om än det inte går att använda skänklarna så mycket än. Hoppningen gick så där, hon tog ett eller två "halva" skutt, men i bomarbetet gick det bra och hon tyckte det var roligt, vilket är huvudsaken.
Efter att ha ridit unghäst i paddocken igen (var ju ett tag sen sist) så kändes det som att en unghästträning skulle vara passande någon helg framöver. Kerstin och Boel skulle kunna gå, och Nina vill nog att hennes Sör Faxa oxå ska få vara med. Ingen av de har väl någon större bomvana, så då skulle man kunna släpa fram på lämplig nivå för alla. Boel borde kunna det där rätt bra, jag tömkörde henne en hel del över bommar som 2åring, men det kan säkert behövas en påminnare och med ryttare på blir ju allt annorlunda.

Imorgon börjar något mindre trevligt. Jobb 4 veckor framöver känns lite tungt, å andra sidan är det ju alltid trevligt att få pengar. Jag hoppas verkligen att mängden post avtar nu under juli, annars kan det bli riktigt, riktigt långa dagar.

Sitter och försöker ladda upp bilder på bilddagboken, men det tar emot. Det känns som att man skulle kunna hitta på något vettigare. Jag tror jag har drygt 5 GB bilder att konvertera, sortera och rensa bland. Det tar emot!

Dags att pensionera sig från bilkörandet?

Gröna Faran har fått utstå mycket de senaste dagarna. I söndags var batteriet slut, kommer inte riktigt ihåg vad jag gjort fel, men nog kan det säkert ha berott på den där ljusknappen... Idag fick jag en trevlig överraskning i form av en punktering på ett framdäck. Händig som jag är bestämde jag mig för att byta, men då lyckades jag även ta sönder domkraften, så nu står bilen oanvändbar utanför garaget och längtar efter bättre tider.
Aja. Inte hela världen. Jag ska springa över till Gösta imorgon och låna mig en riktig, hållbar domkraft, sen är det ju bara montera på de f.d. vinterdäcken som pappa ryckt dubbarna på.
Lite hemmafruig känner jag mig som överlever ett dött batteri och ett punkterat däck, då vet jag att jag kan fixa sånt själv i framtiden.

Jänta har fått finna sig i att stå de senaste dagarna. Värmen och hennes hovar tillåter inga högre tempon, å andra sidan tillåter bremsen inga sniglar, så då är det bara att gilla läget tills hon fått skor. De andra djuren har fått slita. Birk och Boel var jag ute och joggade med idag. Birk var ohörsam på alla sätt och vis, men ville gärna springa, och då får man väl vara nöjd i slutändan. Boel kändes också väldigt pigg och fräsch, även om backen upp till kalhygget var tung. Fast efter en stunds skrittande på hemväg bar det iväg på lika lätta fötter som bortåt...

Furir startade igår på Lyckseletravet, med en andraplats som resultat. Skulle tro att dövhuvan och Järvsöfaksbettet gjorde en hel del, men det stämmer fortfarande inte helt och hållet. Ove A trodde att han var ömfotad, hovslagaren Stenmark säger nej, nej till sulor... Finns många teorier om vad som är rätt, precis som i allt annat här i livet.

Framtiden ser ut som så...
Imorgon jobbar jag förmiddag på Posten, eftermiddagarna börjar jag nog inte med förrän nästa vecka. Efter det blir det stallande. Egentligen hade jag tänkt mig en vilodag för kritterna imorgon, men... På fredag är det lunchtrav för Furir i Lycksele. Betydligt hårdare motstånd, vi får bara hoppas att travet stämmer ännu bättre nu. Fredag kväll tänkte Sarah, Susanne och Isabelle köra iväg till Skellefteå för lite musik på stadsfesten. Jag som är en hejjare på att klämma in saker på schemat skulle säkert kunna hinna med, men då ska jag ju upp på lördag morgon och hästa vidare. Hade ju även planerat in ytterligare en tripp till Villvattnet...
På söndag är det hoppkurs i Ytterberg och på måndag börjar alltså lite allvarligare jobb på Posten. Sen ligger allting väldigt öppet. Arne pratar om en start i Hoting lördagen då Musik vid Malån och maratontävlingarna i Villvattnet går, men vi får väl se.

Vi träffade på en olycka på vägen till Lycksele igår. En mopedist som krockat med en bil. Moppen låg fortfarande på vägen och de verkade undersöka mopedistens arm. Paret Hellsten ringde då 112, som inte fått in något samtal och ville att vi skulle vända och kolla hur det gått... Hm. Har vårdarna i Lycksele alltså så mycket att göra på en vardagskväll?