Jag missar mellandagsrean men har annat att se fram emot.

Det blev en vit jul till slut. Nåja, ska man vara ärlig kom ju det mesta efter julafton, men kom gjorde den. I mängder. En veckas pulsning, sedan blev det för djupt.

Julen alltså... Jag vet inte vad man ska säga om den? I all pyntar-, köpes- och mathysteri ska man försöka att ha det så trevligt som möjligt, ibland lyckas man, ibland känner man sig bara trött och sliten. I år hade jag ingen som helst julstämning, och jag tror att det främst beror på att det inte finns några småbarn i huset. Då vill man ju verkligen anstränga sig till max för att de ska ha det så spännande och roligt som möjligt.
Julafton i år spenderades till stora delar med min lillasyster Judith. Vi brände upp till stallet när jag jobbat klart på tidningstjänst, dels för en julmysartur på djuren, dels för att få en julhälsning sparad i bild så vi kunde skicka ner till mamman, Hanne, Torben och Tysklandssläkten.
Efter det stängde vi (nästan) in oss i köket och bakade chokladgodis av två olika varianter. En med rispuffar och en som tydligen hette 7 minuters chokladkola-nånting-typ. Snabbt gick det iaf! Jag var något skeptisk när jag såg de sistnämnda under tillagning i en kastrull, men i slutändan blev det ett godkänt resultat som vi åt med glass.

Jag tänker inte skriva så mycket om mina julklappar, jag tror det räcker med att jag säger att jag snart flyttar hemifrån.

Juldagen blev en låååång dag. Jag följde några kompisar ut på hotellet och tror inte jag var hemma förrän halv 6 på morgonen. Det var, precis som förra året, ett kul påhitt och det blev, trots de många timmarna, aldrig tråkigt. Jag träffade på en hel del återvändare (över jul då, antar jag) och en del lärare (alltid lika spännande), och själv kändes jag av många igen som Birgits dotter. Hm...

Söndag kväll gjorde jag mig i ordning för en tidig kväll, eftersom mitt schema den här veckan inkluderar både jobb på Tidningstjänst och Posten. Men inte fick jag sova. Judith, den lilla räkan, hade fått halsfluss och skulle in till sjukan. Sjukan i Sorsele.
Jag var inte charmig när jag insåg att det var jag som skulle köra henne dit i mörker och snörök. Väl där drogs allt ut på tiden så vi kunde inte lämna Sorsele förrän någon timma efter att vi anlänt. Jag tyckte det borde ha kunnat gå betydligt snabbare, men borde väl ha varit förberedd. Det tycks vara en allmän kännedom att ingenting går snabbt när man åker till ett sjukhus.

Det har varit två tunga arbetsdagar (måndag och tisdag alltså). Måndagen plågade jag mig dessutom med att åka upp till stallet och motionera 3 hästar i blåst och kyla. Jag tyckte att det var lika bra att köra slut på tanken helt och hållet, när jag liks ändå var på väg åt det hållet.
Idag, tisdag, gick något bättre då jag slapp köra till Sorsele mitt i natten, men under dagen sjönk temperaturen till -30 (ca.) och vi fick dessutom uppgiften att dela ut Ellos-kataloger. Halleluja. De katalogerna är så stora att man får behandla de som mindre paket för att få ut de i postlådorna. Me do not like.

När jag sedan kom hem ikväll (efter att ha matat de vilande odjuren med morötter) sökte jag genast reda på "Norrlänningar och temperaturer", där de olika nivåerna beskrivs med hjälp av norrlänningar, och delvis skåningar. På nivån -30 står följande:
"Folk i Malmö dör av kylan och försvinner från jordens yta. Norrlänningen börjar torka tvätten inomhus."
Så det var vad vi skulle göra idag!

Järvsöfaks tog sin 201:a seger i sin sista start igår. Jag blev nästan lite tårögd när jag läste allt om honom och tittade på lite bilder. Vilken förlust för kallblodssporten! Vi får hoppas att han fortsätter att delta i evenemang och på så sätt göra reklam för denna fantastiska ras.
(Sett rent ur sportslig synvinkel blir det naturligtvis mycket mer spännande lopp nu, så det sörjer jag inte ögonen ur för)

Djuren i stallet tränar på bra, så nu håller jag tummarna för lite mildare väder, då kan vi börja jobba längs vägarna igen. Eventuellt får de en veckas vila nu i januari om kylan prickar in mina värsta jobbardagar, sedan ska Boel igång med snabbjobben och Jänta styrketränas.

År 2010s första timmar kommer att spenderas i Arvidsjaur med en hög kompisar. Vi har hyrt en stuga och ska festa vilt och skoningslöst på Hotell Laponia, där det är schlagerparty...
Och då frågar sig säkert många hur jag kan gå med på det här minst sagt skandalösa förslaget, men ibland får man gilla läget. I Skellefteå och Umeå är det 20-årsgräns på de flesta ställena, och att köra till Arvidsjaur tar trots allt bara 50 minuter (vintertid). Jag kan säkert göra något bra av kvällen även om jag inte gillar musiken!

Skoterägarna gillar läget.

-16 och lapphandskar, så såg det ut imorse vid 5-tiden. En timma senare började snön ligga mer horisontellt och då kändes dagen inte lika trevlig längre. Nu sitter jag här och väntar på att snöandet ska börja avta, annars blir det inga intervaller i trav och galopp uppför ängarna idag, och det vore väl synd. (i min värld, Boel blir säkert väldigt nöjd)

Snöovädret, som det beskrivs som, ställer till en hel del problem i övriga landet, medan det i Malå känns rätt lugnt. Här knegar allt och alla på som vanligt. Nästan. Ibland råkar nämligen övriga delar av landet tränga sig på trots att de inte är välkomna. Idag blev jag till exempel uppringd av chefen på Posten som erbjöd mig några timmars jobb idag. Lastbilen hade tydligen gått sönder, och om det beror på snön eller inte har jag ingen aning om, och skulle komma sent till Malå (från Umeå?), därav behovet av extrahjälp vid sorteringen.
Egentligen ska jag väl tacka och bocka för extrajobb, men visst hade det varit skönt att bara stalla och mysa idag, så här dagen före julafton.

Jag har lyckats få tag på ett preliminärt arbetsschema för januari månad, och det ser minst sagt bra ut. En hel del jobb på Posten för min del, plus tidningen som ska köras (cyklas) ut varje morgon. Synd bara att det var just under januari månad, som ju måste vara den värsta månaden för alla hästägare här uppe i norr. Nåja, alla hästägare som inte har ett uppvärmt ridhus dvs. Det är väl nu jag ska tacka min lyckliga stjärna (vad är det egentligen för uttryck?!) över att hingstarna inte är hemma och ska matchas för start. Nu har jag ju faktiskt "bara" de 3 stona...

Noterade för bara en liten stund sen att de nya dressyrstjärnorna Edward Gal och Moorlands Totilas använde sig av Pirates-soundtracket i det program där de fick 90.75%! Det var bara en liten snutt där på slutet, i galoppen, men ändå!
Läste för övrigt en artikel om det här ekipaget (i Hästmagazinet) och där fanns en pytteliten intressant del om överrörligheten hos hingsten (och även Blue Hors Matiné, om ni minns henne), och hur träningen för en sådan häst läggs upp för att de ska hålla i längden. Det ska bli intressant att se om denna svarting håller längre än skimmelstoet. Hon var ju också 9 år då hon hade sin storhetstid... Sedan skadades hon och försvann från banorna.
Och jag ska leta efter litteratur att läsa på om överrörlighet hos hästar.

Mitt live-abonnemang hos ATG har blivit förlängt till januari, och jag har inte klurat ut varför än... En tidig julklapp?
Det passar i alla fall rätt bra, då kan jag se Järvsöfaks sista lopp på liven istället för på TVn. Där visar de ändå inte det man vill se.

Jag ska aktivera mig nu, vore bra om jag hann förbi bibblan en sväng också, innan ev. arbete och stallandet. God Jul i förskott om jag inte dyker upp här imorgon.

Grimmorna kan jag i alla fall vara nöjd med.

Svanstedt och hans "kompanjoner" fälldes i tingsrätten kunde jag läsa när jag kom hem från stallet. Hm... Jag som tyckte att jag hade på känn att det hela var en bluff och att herr S skulle få slippa straff. Men nu lär det ju bli överklagat, så vi får se vad som händer i slutändan.
För de som är intresserade finns det mesta att läsa här. Går man längst ner på sidan finns det länkar till andra artiklar rörande fallet. Bland annat har STC uttalat sig om det, och så får man veta att både Svanstedt och Persson överklagar. Jag hoppas naturligtvis fortfarande att det är en bluff och att Kung Åke inte använt sig av grisfösaren, men att veta säkert är inte lätt.

Jag förstår nog inte riktigt allt, men som den normalt IQ-berikade invånaren i detta land funderar jag över varför männen dömts för att ha använt grisfösare men inte för att ha plågat djuren? Allt verkar lite halvhjärtat och försiktigt, som att tingsrätten inte bestämt sig för att de är skyldiga, men straffar för att vara på den säkra sidan (nu går det ju inte till så, det vet jag, men känslan får jag).

Här är mina tjejor med sina nya grimmor!
De fick för övrigt pulsa snö idag, båda två. Och faktiskt, båda två tyckte att det var jobbigt! Vanligtvis är det ju bara Boel som uttrycker sig om sånt med diverse suckar i olika djuphetslägen, men idag kändes Jänta heller inte helt stursk på slutet av passet. Hon grymtade faktiskt till när vi vände upp för den sista intervallen! Det händer inte alltför ofta.


Nu bär det av till duschen, jag ska följa Manda en sväng till Arvidsjaur ikväll. Det var visst en del julklappar som skulle hämtas upp, eller lämnas? Sak samma, bilande blir det i alla fall.

Jag försöker hitta en alternativ julefrid.

Baron fortsatte sitt segertåg och är alltså obesegrad efter sin 4:e start i livet. Det är rätt tunga grejor, och visst låter det fint... Obesegrad! I mina ögon är det en självklarhet att han ska få pris som årets 3-åring på Skelleftetravets gala i januari, men det är å andra sidan inte jag som bestämmer sånt.
Jag har snokat på nätet, men det blev inga jätterubriker, förmodligen för att det låg utanför V65. Men det är skrivet om honom! I alla fall i Norran och VF, så det tycker jag att ni ska läsa (VFs artikel har inte kommit ut på nätet än, men i pappersversionen finns den).
Som det står i tidningarna stämde travet kanske inte 100%igt hela vägen, men på den biten är Baron, med sin linjegång och nya broddar, ursäktad. Och det blev tajt in i mål, tur att mållinjen låg där den låg för när de två kämparna passerade mig var det så jämnt som det kunde bli mellan de. Men då sträckte den gule på sig!

I efterdyningarna av segeryran gick jag in på Pegasus Hästshop och köpte två nya lädergrimmor till tanterna. Inte helt vanliga lädergrimmor heller, jag ska försöka få upp bilder på dem.

Jag sökte ju till SLU i våras, på lite olika utbildningar, och läste just det här. Hm... Är det ett sånt ställe?! Kändes mindre kul, faktiskt.

Och här har vi något som räddade min världsbild. Hästsporten är inte helt ologisk, trots allt.

Jag sitter nu och väntar på resultaten från rättegången mot Svanstedt, men övriga Sverige är inte lika morgonpiggt som mig, så det kan nog bli en långt väntan...
Sedan får man ju inte inbilla sig att hela historian är slut efter att domen fällts. Kung Åkes advokat har nämligen gått ut med att de ska överklaga om domen inte blir rättvis (om det blir en fällande dom, antar jag).

Julafton närmar sig med stormsteg och förhoppningsvis känner Malås befolkning lite mer julstämning än vad jag gör. Jag jobbar och sliter och sover och äter och har just inte tid att förundras över julmat, blinkande lampor och tomtegubbar. Julkänslan försvinner nog med åldern, i alla fall tills dess att man har småbarn i huset igen.
Jag fick erbjudandet om att tomta i år, men där tog det stopp med hälarna i backen och ett blankt nej. Det räcker med att jag får kämpa med att frammana julefriden, ska jag försöka föreställa en tomte så har jag nog inga krafter kvar sedan.

Jag kände en stor ångest igår när stallägaren susade runt i Umeå med en sladdande 4hjulsdriven bil (det säger väl en del om väglaget?). Hur i all världen är det tänkt att jag ska klara mig på ett sådant trångt, människofyllt och hästlöst område? Jag kommer inte överleva en månad!
Travbanan och Hippologum ligger så långt bort från Universitetet som det möjligen går, och som sagt finns det alldeles för mycket människor där. Min socialfobi kommer att nå nya höjder och jag kommer sitta instängd i min lilla lägenhet utan trädgård och gråta över svunna tider.

För att inte förstöra dagen totalt tänker jag inte utveckla varför Umåeboendet skulle leda till en djup depression, utan meddela er om att det snart är stallardags för min del. Den lilla svarta hästen ska få komma ut och pulsa i djupsnön, och förhoppningsvis hinner jag få lite ljus så att grimmorna kan fotas. Jag är nämligen lite nöjd över att jag fick tag på de till ett så bra pris.



Jag bifogar lite bilder (jag hade ju lovat). På första bilden syns Indian-Judith på sin medryttarhäst Tex (eller Texas Sun-nånting, typ). De vann höjdhoppningen på MRKs julshow och fick en fin gul-blå rosett.
Till höger har vi Baron på Umåker nu i senaste starten. Nu förstår ni kanske vad jag menar med att det var tajt på mållinjen... Där finns även en bild innan vi tog vinnarbilden vid vinnarcirkeln. Tokfransen har inte vuxit ut helt än, men jag litar på att hans nya vårdare Ann-Sofie ordnar det.

Här nere har vi en dålig och redigerad bild på Järvsöfaks när han tog sin 200:e seger. Vädret satte stopp för oss fotografer den kvällen.

Jag avslutar med en bild på Isabelle, som lämnat oss i Norden för att spendera sin jul och årsskiftet på varmare breddgrader, i Thailand för att vara precis. Jag skulle gärna ha önskat henne en god jul och ett gott nytt år, men vilken svartsjuk människa kan med gott samvete göra det?

Strössel visar uppåtform, liksom allt annat.

Jag har ännu en anledning till att inte se TV i fortsättningen.
Igår visades en hel hög med filmer. Alla samtidigt. Förstås. Då blir det till att zappa och vad är det då för mening att se filmen/filmerna?!
Nåja, tur att jag har andra resurser och att jag sällan behöver hålla mig till TV-tiderna.

Pirates gick igår! De två första i alla fall, men jag såg naturligtvis bara bitar ur den allra första, för Barbossa är ju inte med i den andra. Och jag har inte tänkt svika min sanna kärlek genom att skratta och njuta av en film där de har tagit död på honom!

Hästeriet är en kall hobby just nu. Man drar på sig alla kläder man har, kämpar sig upp i sadeln och fryser likaväl ändå när man kommer tillbaka, även om man jobbat hästen i upp emot en timma. Nu har dessutom pulsarsäsongen dragit igång, och då sitter man mest stilla medan hästen gör jobbet i snön, vilket naturligtvis inte gör det svårare att frysa av sig fingrar och tår.
Boel och Jänta verkar i alla fall trivas. Båda två har varit oursäktligt pigga de två senaste dagarna, och det är inte helt otrevligt att hålla på med dem då, även om de blir lite omständliga.
I eftermiddag ska Arne få köra Boel i lite högre tempon, Jänta får följa med som sparringpartner (i galopp dock), och så hoppas jag att de bränner ur sig lite av överenergin.

Imorgon startar den gule tvålen på Umåker, i den öppna 3-åringsklassen (STC:s inskolningslopp) med 35 papp i förstapris. Det ser på papper ut att vara en rätt enkel uppgift, men trav är trav och alla lopp ska köras! (för att nöta på en använd mening) Jag ska vara på plats och klappa allt vad jag kan.
Furir vintertränas inför Dubbelcupen, kommer jag ihåg rätt skulle han ut den 21 januari. Per har ju pratat om Frankrike nästa år, och då är det (tror jag) via Dubbelcupen man kvalar in.

Julveckan är här, men jag känner faktiskt ingen större panik. Underligt... Det lär väl komma dagen innan julafton, då upptäcker jag väl att jag glömt någon julklapp (trots mina tidiga förberedelser) och så måste jag leva med ångesten över helgen. Eller fram till fredagen i alla fall. Då är det utgång, troligtvis på hotellet. Gissningsvis måste man väl förboka inträdet, så man tar sig in, det brukar ju bli rätt mycket folk...

Min lillebror är professionell.

Jag åkte till Skellefteå igår med anledning att köpa de sista julklapparna som jag inte fått tag på, inte så många med andra ord. Bara någon enstaka, var det tänkt. Inget som skulle kosta skjortan.
Så blev det naturligtvis inte.
Jag lyckades samla på mig en hel hög med kassar, och 75% stod inte ens med på inköpslistan. Så här i efterhand funderar jag över vad som tog åt mig, det måste ha varit någon slags julfylla som jag fått av att gå bland alla juliga affärer och andra köpgalna människor. Nåja, de lyckliga många som får extraklappar blir säkert glada, men själv vågar jag inte granska bankkontot...

Det blev mycket bilkörande igår kväll, med det stora odjuret till minibuss, som man bara behöver sitta och gasa med (automatare). Långtråkigt nanting. Förutom Skellefteåtripen blev det ju även en resa till Lycksele med lillasystern. Vår gemensamma bror deltog i Estetprogrammets julshow, tydligen något som de gör på Tannbergsskolan varje år. Och vilken show! Det var annat än 9:ornas musikal, det vill jag lova! De hade härliga ljudeffekter, en vit duk som hissades upp och ner när något skulle visas och en egen orkester. Jätteläckert!
Showen, eller musikalen eller vad den nu ska kallas, handlade om Fantomen och hans son som hellre ville bli skådespelare (skådespelerska? Han spelade nämligen en kvinna) efter att ha rest till London. Drama, drama, drama och så massor med bra musik. Och de som stod på scen var hur duktiga som helst, riktiga proffs redan nu. Jättebra jobb av tekniker och manusförfattare och alla andra runt omkring också.
Jag blev imponerad!

Jag tjuvöppnade min julklapp från Posten. Det var ett sånt där gåvokort där man kunde välja bland lite olika saker; mat, morgonrockar, någon kniv, tidningsprenumerationer...
Ja, självklart gick jag in och spanade på sistnämnda, eftersom att jag nu har ett nästan sjukligt behov av att få post. Där fanns det flera olika alternativ, bland annat V75-guiden. Då var det spikat och klart!
Och appropå prenumerationer... Jag funderar på att leta reda på en arkitektur-tidning, eller kanske man skulle investera i Travronden? Galoppmagasinet och Hästmagazinet är ju vad jag har nu, men sistnämnda är nog på väg att gå ut. Fortsätta med det eller ta något nytt? Ja, det är svårt att välja, det är ju trots allt min framtida post vi pratar om här.

Bussen står på uppvärmning, eftersom att motorvärmaren har lagt av och pappa har tagit kupévärmaren. Charmigt.
Det är förstås stallet som är destinationen i eftermiddag. Jag ska ut med vad jag misstänker är två riktigt pigga damer som fått ta det lugnt nu två dagar under köldknäppen. Kan bli spännande.

Ikväll är premiären på Avatar. Sarah uttryckte sitt intresse förra helgen, men jag misstänker att det inte blir av. Kommer jag ihåg rätt så var det personalfest på Ica i helgen.
Men det är verkligen inte hela världen. Det enda jag vet om den här nya filmen är att det är Titanic-regissören som jobbat med den och att huvudpersonen blir en blå alien. Typ. Jag vet just inte om det är något som lockar?

Lockar gör heller inte kylan, men man får bita ihop och bege sig ut i det där vita. Det är ju trots allt de fyrbenta jag ska (och vill) till.

Jag önskar att jag hade talang i Paint.

Jag tror jag inleder med ännu lite gnäll om jobbet (som jag ändå är väldigt tacksam över och som jag oftast tycker är kul). Gårdagen blev inte bara illa, den blev riktigt, riktigt jobbig... Det kom dubbla reklamer, Bil och Bostad och AnnonsExet, dessutom var lastbilen från Skellefteå försenad, så vi tog oss ut relativt sent. Klockan 5, då jag alltså varit vaken 13 timmar, var jag äntligen klar, och då var det slut i tanken.
Tur för mig hann jag följa till pizzerian och fylla på med lite energi. Jag var den enda som tog pizza, säger det möjligtvis något om åldern bland postisarna...?
Sedan så måste jag nämna att jag älskar min chef, han som jag alltså inte vill ska läsa den här bloggen. Det har tidigare framgått att han vet en del om trav och han frågar med jämna mellanrum, när vi ses, hur det är med Boel och om han ska starta osv. Igår framkom det att han ju tränat och haft egen häst i flera år, och att han haft med en av de på V75 flera gånger! Lycka på jorden är att ha en chef som man kan prata häst med! Synd bara att det är blodingar han hållit på med... Men jag ska nog få honom på rätta tankar.

Mer klagande! 25 minusgrader imorse när jag cyklade tidningen. Mmmm... Mysigt.

Som 19-åring har jag i år struntat i alla julkalendrar. Ingen julkalender på väggen och ingen julkalender på TV. Jag har satsat på något helt nytt: mulkalendern!
Det är Travronden som har detta fiffiga påhitt där man ska gissa vilken häst vars mule visas på bild. Ett litet julrim hjälper en på traven och så får man en mössa om man lottas till vinnare. Hysteriskt kul!
(Jag länkade till första "luckan", vilken flax med häst... Och det finns fler kallblod med, kan jag garantera. En tjej från Nordiska lyckades pricka in den rätt, jag kände allt igen namnet!)

Jag struntar i bilderna i det här inlägget, men tänker lägga upp en bild på hur jag INTE vill att ett julkort ska se ut! Ett sånt här julkort får ni inte skicka för att
1. Det är fruktansvärt fult
2. Adressen knappt går att läsa (den går nog inte att läsa på riktigt för att kvalitén försvann, men ni förstår säkert poängen)

Jag hoppas att denna minimala julkortsskola har varit upplysande och jag funderar nästan på att skriva en del 2 med ännu fler tips nu när jag ändå kommit igång... ;)

Nu ska jag bege mig till duschen och svabba bort all istorkad svett som ansamlats på min kropp. Därefter ska jag hämta ut ännu ett paket med julklappar på Kiosken, spana efter fler klumpar på Posten (ja, är man Postis kan man utan att få dåligt samvete hämta ut sin post på förmiddagen), släppa ut djuren i Ytterberg och fixa stallet och sen, äntligen, får jag sätta mig i bilen och köra till Skellefteå. Där blir jag till i eftermiddag, och så fort jag kommit hem lär det bli en tur till Lycksele. Jag och lillasyster (och en illaluktande pappa nyss hemkommen från Indien) ska nämligen oooh:a och wow:a åt våran käre bror, som är med på någon slags show där. Visst lät det nästan som att jag visste vad jag skulle närvara vid?

Jag blir liksom lite aggressiv när jag inte får sova.

Andra dagen på dubbla jobb känns lite tungt, särskilt när jag varit dålig på att sova. Det är inte det att jag inte vill, jag har bara haft svårt för det. Imorgon är sista dagen på Posten innan jag får några dagar ledigt, men det är förstås den värsta prövningen också. Jag såg en hel del tidningar som kom som B-post och så ska Bil och Bostad delas ut (me do not like). Efter att ha försökt få ut allt i tid väntar en arbetsplatsträff och kvällen avslutas med en "personalfest", eller middag på pizzan som det så fint ska bli. Maten ska jag väl vara glad över, men jisses, det blir många aktiva timmar...

Och appropå post... Jag lovade ju att jag skulle återkomma till det här med julkort.
Faktum är att jag kommer att svika min arbetsgivare, så jag får hoppas att han aldrig läser det här. Snälla, gulliga Malåbor, visst kan vi strunta i de minimala små julkorten med diverse krusiduller och kringelikrokar och färger i år? Det finns något som heter mail och Internet i dessa dagar, om man inte vill skicka normalstora julkort som faktiskt går att hantera!
Visst är det underligt att julkort inte går att skicka i hanterbar storlek? Nej, vi ska minska ner dem så de tar minsta möjliga plats. Inte konstigt att det försvinner julkort i Posten när man gör de 5 x 3 cm stora (okej, en lätt överdrift, men inte långt ifrån). Ännu underligare är det att man omöjligt kan texta ut adresserna. Nej, nej, det ska vara vackert skrivet, med så många svängar och krokar som möjligt, och visst kan man väl rita små tomtar och troll bredvid texten också, för att rama in hela spektaklet liksom...

Suck, suck... Nej, jag får nog lov att ta tillbaka allt ovan skrivet. Vi får faktiskt betalt för att sortera och dela ut julkorten, och det kan säkert vara ganska trevligt att se alla olika typer, om man inte har så mycket och möjligtvis får hjälp så att det inte blir så stressigt. Självklart är det ju trevligt att få julkorten också. Jag skulle inte säga nej om någon skickade mig ett eller två!
De enda önskemålen jag har är att julkorten inte krymps ner till något man knappt kan se och att adresserna skrivs ut tydligt (och de får gärna vara korrekta!).

I nästa inlägg (om jag får möjlighet att skriva ett nästa, jag kanske hamnar på pensionärshem efter imorgon) ska jag försöka få upp lite bilder, det var ett tag sen sist...

Just ja, behöver jag tillägga att julklappsshoppingen gör mig näst intill sinnesförvirrad och bidrar till stor del i min något tvära syn på jobb och annat som tar tid i dagsläget? Jag har nämligen kommit till den punkt där det är mycket roligare att ge än att få och vill naturligtvis ge rätt klapp till rätt person, vilket resulterar i en hel del grubblande. Jag skulle ha så mycket mer tid att grubbla om jag inte jobbade, sov, åt, stallade eller stirrade apatiskt i väggen hela tiden.

Jag bara tjänar pengar. Hela tiden.

Första gången jag fick se Järvsöfaks var i en av hans sista starter, är det inte lite sorgligt? Å andra sidan har jag ju faktiskt sett honom nu, och det är väl bra mycket bättre än ingenting. Vad ska man då säga om Sveriges (världens?) kallblodskung... Vilken fantastisk travare och individ, och kanske hade jag blåst upp förväntningarna lite, för när jag fick se honom i stallet blåste någonting ur mig. Han är ju faktiskt en helt normal häst. Väldigt lugn och värdig, men likafullt en häst som efter värmningen (t.ex.) är svettig och mindre fräsch.
Det var nästan lite skönt att det inte fanns en aura av gudomlighet runt omkring honom, att han inte såg ut att vara skapt och stöpt i annan form än andra hästar. För tänk då Baron... Som ju faktiskt både ser ut och har utstrålning som något riktigt speciellt. ;)
Ja, ja, det var i alla fall trevligt att få träffa på Faksen (ja, jag fick röra vid honom!) och en klart värd tur till Umeå.

Till Umeå tog jag mig i Ninas bil. Nina som sålt iväg sin ettåring efter Troll Kevin, och som är undan Sörfaxa, vars helbror Sörfax tog en hedrande seger på Romme i fredags. Kul!

I fredags gick ju även Furir ut i lopp, på Bergsåker den här gången. Det blev en 2:aplats efter en tapper resa bakom storfavoriten Rapp Elden, en av Jan-Olov Perssons värstingar (dock efter Elding, inte Järvsöfaks). Lilleman är ju fortfarande inte särskilt snabb ut från start och har väl egentligen ingen speed än utan trycker ju hellre sönder motståndarna (lite Järvsöfaks över det, va?), så mot en konkurrent som kan tryckas iväg så mycket snabbare så är det inte lätt. Han gjorde det i alla fall bra och kom in på tiden 29,3.

Dagen därefter tog Bodbäcksjarl, eller Jalle, en andraplats bakom Stamping i kallblodsloppet på V75. Det var finalen i Dubbelcupen och den fuxige killen fick med sig 100 000 kr hem efter att ha hållit farten bakom favoriten Stamping. Oj, så härligt!
Jag kan även nämna att jag passade på att spela, både Stamping och Jalle som vinnare, och fick därmed tillbaka pengarna jag spelat. Skönt det! (särskilt när jag misslyckats med att få in pengar på Furirs start... ;P)
Och till mamma, som säkert läser bloggen; nej, det var inga stora pengar det handlade om...

I onsdags fick Major sitt "id-nummer", och vilken kille! Frysmärkningsgubbarna var mäkta imponerade av denne minst sagt coole kille. De var beredda på mer bus, främst för att de träffat andra Lome Kongare som visst varit lite fräna, men när Majoren stod som ett ljus under hela proceduren fick jag bara höra fina ord om honom sen. De noterade även att mamman verkade lika klok, och efter det måste jag ha sett ut som en ballong, så nöjd blev jag.

I lördags var det utgång på Borgen. Till en början var det väl lite oklart om vi skulle på Hotellet eller till förstnämnda, men till slut blev det alltså Malåborg. Och det var väl tur det, för det var där alla hade samlats. Både ungdomar och äldre den här gången, jag träffade t.ex. på en gammal lärare (fast särskilt gammal är h*n inte, men det är liksom en tidigare lärare) som såg ut att ha jättekul på dansgolvet. Någonting verkade de ha gjort med lokalen också, för jag upplevde den mycket fräschare. Eller var det kanske bara ljusen som spelade spratt?
Kul att det verkar gå så bra för anordnarna (Festbolaget var det väl?), lillasystern, som stod i garderoben, berättade att det på slutet kommit människor från hotellet för att vara med den sista stunden. Fast hotellet känner sig säkert dåligt uppvaktat nu, förstås...

Den här veckan har minst sagt börjat på en mindre trevlig bana. På Posten fick vi en överraskande stor leverans med post imorse, vilket resulterade i en obefintlig lunch. Den kom liksom bort i all stress och effektivitet. Det värsta med den här oväntade posten imorse var att den innehöll julkort. Jag tänker återkomma till detta med julkort i ett inlägg senare ikväll, då ska ni allt få höra vad jag tycker om dem.

Sadeln har anlänt! Tyvärr fick jag inte hämta ut den förrän efter 17:00, vilket på alla sätt och vis var en olämplig tid, trots att jag fick gå övertid och slapp stå och rycka i handtaget på Kiosken. Nu blir det två svängar upp till Ytterberget ikväll, men det ska väl övertiden rimligtvis täcka...

Dags att bli miljöaktivist?

Hajkvällen so far...
"Sharkwaters" var underbar. Handlade inte bara om hajar, utan om industrierna runt hajarna och hajfisket. Filmaren, Rob Stewart, har gjort en fantastiskt jobb och fick med en hel del olagligheter på bild. Och ja, just de olagligheterna visades i filmen.
Är lite för frälst just nu för att kunna tänka klart, så jag återkommer imorgon med lite mer detaljer. Tror jag skippar Hajen, bättre att bege sig till sängen så man är pigg och fräsch imorgon.

Jag gör reklam för SVT 2...

Sharing is caring, som det sägs.
Därför lämnar jag först och främst ut en länk på en gullig kattunge. Personligen får jag minnen av våran gamla (och enda) katt Pelle, kan tänka mig att det var så där han såg ut när jag drog honom i svansen... Jag var ung och dum på den tiden.

Sedan ska jag få rapportera att ikväll är det haj-tema på 2:an! Haj-tema som i 2 eller 3 dokumentärer som sedan följs av Hajen. Ja, den första, riktiga Hajen-filmen. Jag kommer att sitta bänkad större delen av kvällen. Framför SVT2. Det trodde jag inte skulle hända under min livstid, inte på en lördagkväll, men där hade jag uppenbarligen fel. Livet har fortfarande kvar överraskningar för min del.
Jag har börjat utforma en förklaring i tanken, att sätta sig framför kanalen med alla nyhetssändningar, kulturprogram och vuxenprogram en lördagkväll, det borde faktiskt ge tredubbla vuxenpoäng, men jag skulle nog känna mig oärlig om jag sa det rakt ut. För problemet är ju att inte ens vuxna gör ju det jag har tänkt göra. Nej, vi pratar nog snarare om pensionärspoäng, och såna vet jag inte om jag vill ha. Jag, som aldrig har tänkt pensionera mig från något (mest för att jag kommer att vara ekonomiskt oberoende och aldrig behöva jobba), har ju ingen nytta av pensionärspoäng.

Det är väl för tur att man inte behöver rapportera på Facebook vad man gör en lördagkväll, annars hade jag väl blivit tvungen att rodna när jag kör posten på måndag. Jag misstänker dock att jag inte är den enda 19-åringen som bestämt sig för att lära sig mer om hajar, men jag nämner inga namn... H*n vill säkert vara anonym i den här typen av samhälle.

På hästfronten har det sett lugnt ut idag. Jag följde Magda och Kerstin ut på en tur, Boel fick bära, men den nämnda 2benta hade redan gjort stallet och skulle dessutom ta in på eftermiddagen. Jänta fick vila efter gårdagens pulsande, så det var bara att sätta sig bakom ratten och köra hem igen efter ridturen. Jag har en kvällsfodring ikväll (helst innan dokumentärerna om hajarna), men det är ju just inte mycket arbete i det. Semester på heltid, känns det som.
Nu är det dags för både veterinär (vaccinering) och hovslagare igen, och om det inte snöar och blir fantastiskt pulsarväder så börjar det dra ihop sig till en vilarperiod. Det lutar än mer åt det hållet eftersom att samtliga hästar i stallet verkar vara på ett rätt buttert humör. Det är som att något okänt virus slagit sig ner i deras kroppar för att driva humöret i botten och öronen tillbaka på nacken. Till och med Boel och Kerstin testade att bita åt varandra under ridpasset idag. Väldigt underligt!

Jag har lovat bort mig till ett julbord ikväll (urk), vilket jag naturligtvis ångrar nu. Julbord i början på december: nej. Nej till julbord över huvud taget! Varför ska vi på allvar testa gränserna för magsäckens väggar och som följd av det gå upp flera kilon (okej, lätt överdrift, men ni förstår poängen)?! Det är plågsamt och knappast nyttigt. Och vad ska tarmfloran säga?
Näe, jag hade mycket hellre stannat hemma och... Ja, inte vet jag, förberett mig på hajarna.

Nina från grannstallet har fått sin ettåring e.Troll Kevin såld och åker ner med honom till Umeå imorgon. Jag följer med och får förhoppningsvis tillfälle att se Järvsöfaks och Nordgubben (sistnämnde har jag sett tävla en gång live, men inte mer) i deras sista sammandrabbande (sista starten för Nordgubben, med Järvsöfaks vet man inte).
Troll Kevinaren, Sör Elias, hamnar först hos Janne Norberg och åker sedan vidare till Jorma Kontio. Där får han garanterat en god chans i livet och det kan inte vara så svårt att sälja då.
Jag kommer inte vara sen att tjata om det exemplet för stallägaren, han skulle behöva göra något liknande med någon av sina.

Sedan är det den hårda vardagen på måndag igen; jobb på både Tidningstjänst och Posten...

Lilla lurkar-Älva håller på att bli stor.

Fick via Nordiska veta att Fröyding är till salu. Någon som är sugen på en godkänd avelshingst?
Det jag tyckte var mest tilltalande med honom var att han verkar riden. Mer imponerad än så är jag inte, även om det ser ut att vara en jättefin häst.

Kom ihåg att läsa "Hästar jag minns" på Sleipner, skrivet av Erik Widén, mycket roligt och intressant.

Umeå, Umeå, Umeå... Ack om det ändå inte var 3 timmars bilfärd dit...

Efter cykelturen i -11 känner jag mig inte manad till någonting alls, förutom att lägga mig i sängen eller badet och värma upp hela systemet igen. Ska försöka hitta mig en lämpligt tjock jacka som man inte svettas ihjäl i. (Jag tog alltså av mig min vinterjacka imorse för att det blev så varmt, och nu fryser jag istället)
Inga hästar idag, vilket känns dumt och konstigt, men det är kanske nyttigt.
En arbetsplatsträff ikväll på 2 timmar, det ser jag inte fram emot. Det är mycket roligare att bara jobba.

Måste kanske nämna Älva också. Körde henne ner till 1:a vändplanen igår och på vägen hem fick hon trava några steg, mest för att jag ville att hon skulle hålla sig vaken och alert och inte tro att det bara är att gå rakt fram i samma takt hela tiden. Det gick smärtfritt, hon tyckte inte det var ett dugg konstigt och hade varken svårt för övergång eller avsaktning. Skönt!

Chefen fick ett väntat samtal imorse.

Dagen har börjat sisådär...
Försov mig rätt ordentligt med 2 timmar, så det blev en stressig morgontur i ljus, för en gångs skull. Jag hade dåligt samvete upp till pannloben, men efter att ha träffat 3 stycken väldigt trevliga människor som menade att det bara var mänskligt och att det inte var hela världen så kändes det lite bättre.
När jag ringde min chef skrattade han bara och sa att han anat det. Jag tror han har suttit och väntat på ett sånt samtal hela min första månad på Tidningstjänst. Nåja, jag klarade mig ju faktiskt riktigt långt innan det gick åt skogen!

Imorgon öppnar Horze sin nya butik i Umeå. Och på söndag gör Järvsöfaks en av sina sista starter i Umeå. Umeå är alltså stället man vill vara på den här veckan. Och jag som aldrig sett Faksen springa, eller varit med på en premiärvecka hos Horze... JA, jag ÄR jättesugen!

Jag har hunnit vara uppe i stallet en snabbis, eftersom att stallägaren så gärna ville köra häst. Jag kände mig frikostig, nu när han inte har någon helt egen häst han kan köra när han vill. Boel och Jänta fick alltså komma ut på jobb igen. De två damerna har gått 3 dagar i rad nu, vilket naturligtvis inte märks alls. Men det blir vila någon dag framöver nu, och sen lite lugnare arbete.
Boel kommer mest troligt gå ner på någon slags grundträning. Jag kompromissade (väldigt bra, om jag får säga det själv), så en dag i veckan får "den andra ägaren" köra ett snabbare jobb med henne, övriga dagar blir det snöpulsning, galoppjobb, löshoppning och dressyrarbete.

Jänta pinnade på bra idag, och jag blir mer och mer förtjust i att ha henne barfota. Visserligen har hon inte ett 100%igt fäste, men det behöver hon å andra sidan inte heller för hon jobbar ju mest i lugnare tempon. Varför det nu lutar mer och mer åt barfota vid nästa skoningstillfälle är effekten det har på hovarna. På bara någon månad har de blivit sååå mycket bättre! Lite ojämna kanter som inte riktigt hunnit växa ihop, men efter en verkning tror jag det kan bli kanon!

"Butta-kriget", som det i medier så fint kallas, går vidare. Det finns åtskilliga artiklar om det här ämnet, googla på Butta, FEI eller liknande så kommer det upp flera sidor med länkar.
Jisses, vad ska man säga? Jag tycker att det är förkastligt och hoppas att det på något vis sätts stopp för dessa galenskaper. Jag har inte ens orkat läsa på ordentligt om ämnet, för jag tror inte att något argument kan ändra min åsikt i det här fallet. Djurens bästa är vårat ansvar, och de ska aldrig behöva lida eller riskera framtida hälsa enbart för våra tävlingsambitioner.
Den här artikeln muntrar upp mig lite grann, här låter det nästan som att beslutet kan komma att tas tillbaka.

Jag har klarat av alla mina simavslutningar även i år och det känns skönt att det är slut nu i början på december. Det känns som att den här månaden kan bli lite hektisk. Julhysterin, som alla känner igen, är ett stort, svart moln på min himmel. Jag är inte fullt säker på vad det där molnet innehåller, men jag vet att det är en hel del otrevliga saker som kommer göra min vardag mer späckad än vad jag planerat.

Det finns en fin dressyrsadel på Tradera, en Hubertus, som jag är grymt sugen på... Vi får se vart priset hamnar till slut.

Det blir ännu en tur till Ytterberg i eftermiddag, jag ska bland annat hämta hem Judith, men skulle tro att jag kanske lägger på ett par lindor på Boel. Utifall att.