Storslam på travgalan, IGEN!

Jag läser igenom inlägget från förra veckan och skäms nästan. Min svenskalärare skulle också skämmas, för abruptare slut och mer osammanhängande hopp får man leta efter! Min enda, och ganska lama, ursäkt är att jag inte trummat på tangentbordet sedan i höstas. Facebook och mail räknas inte, där behöver man ju varken vett eller sans, och inte heller styckeindelning eller sammanhang.
Efter detta fria fall ner i den djupaste djuphavsgraven (med magplask) ska jag, så gott jag kan, lappa ihop mitt stukade ego och göra ett nytt försök.

Förra veckan innehöll träningspass med Boel, klippning av mitt eget hår, bio och travgala.
Klipptiden lyckades jag få genom att sms:a en av frisörerna på torsdag kväll i hopp om att det kanske skulle vara Drop In på fredagen. Det var det inte, men hon hade tid att ta emot mig efter lunch så jag paxade illa kvickt den platsen. Det var skönt att bli av med en del hår, särskilt efter att frisören plattat det och visat hur långt det faktiskt blivit... Jag gick från skräck till lättnad efter att hon klippt och tunnat ut och pysslat på i en timma. Och trots att saxen gick som en gräsklippartraktor har jag kvar så pass att det ser ut som jag har långt hår, fortfarande! Bara mycket tunnare och lätthanterligare... *myser*

Klippningen följdes av en eftermiddag i stallet och ett pass för Boel i paddocken. Hör och häpna, men jag longerade henne faktiskt. Jag fastnade ju aldrig riktigt för det där med longering, och de gånger jag arbetat från marken har det blivit tömkörning.
Men... Och nu är jag inte riktigt säker på av som ska komma efter det där "menet". Jag tror att det egentligen var Magdalena som blev inspirerad av en bok eller film och experimenterade med Kerstin. Det landade väl någonstans i bakhuvudet på mig och kom inte fram igen förrän jag testade longera Boel lite på stallplanen för några veckor sen. Och det gick! Hon fattade! Det var något av en chock för mig, de få gånger jag prövade med Jänta blev det mest en massa ptroo-ande från min sida och en hel del skottning från hennes. Boel, däremot, skrittar, travar och galopperar i (relativt) lugna tempon på en stor, fin volt och stannar om man så vill.
Hur som helst tog jag med mig Boel till paddocken för en halvtimmas longering (bara för att det är nyttigt behöver man nödvändigtvis inte tycka att det är kul, och då behöver man minsann inte hålla på så länge heller), med långlina, spö och gougetygeln (ja, ambitös upp till öronen). Planerna gick i stöpet direkt, eftersom att Boel på alla sätt och vis påvisade hur mycket hon ogillade gougetygeln. Det var förståeligt också, eftersom att den är gjord för betydligt större hästar sitter den nog inte riktigt som den ska på min pluttiga häst (för under 148 cm är hon inte). Jag plockade av den och vi ägnade oss åt lite övergångar och galoppfattningar istället. Efter 20-25 minuter av sånt jobbade Boel på alla cylindrar medan jag började få ont om idéer. Så jag plockade fram ett blockethinder och en markbom till det. Och helt odramatiskt skuttade hon över det (i lina, på volt, utan varken utbrytningar eller brallningar) medan jag ojade mig över vilken fantastisk häst hon var. Min kanske något överdrivna entusiasm bidrar förhoppningsvis till att hon tyckte det var en positiv upplevelse och att det blir lika enkelt nästa gång.

Tidigare under veckan hade vi flax med vädret och tisdagen innebar oemotståndlig sol och en temperatur på -4, så då tog jag tillfället i akt och red ner till soptippen. Underbart! Boel började något flegmatiskt men blev desto mer igång när vi kom till tippen, som är ganska vacker nu under vintern när allt skrot och äcklig är gömt under snön. Där fnös och blåste hon åt det mesta medan jag försökte föreviga stunden med min mobilkamera. Hela turen i dagsljus, trots att det var eftermiddag och säkerligen närmare 16.00 när vi kom tillbaka, gissa om jag var nöjd!

Tillbaka till fredagen, som minst sagt blev en bra dag (klippningen och longeringen). Bion var också bra, men vi fick köra till Piteå för att få se premiären av 127 timmar, eftersom att skit-Skellefteå inte behagade visa den. Den var riktigt bra, och inte alls lik andra filmer. Det gillas!

Travgalans resultat har jag ju avslöjat till hälften redan. Ja, Furiren blev Årets äldre kallblod och Årets häst, igen. Årets äldre kallblod var väl rätt säkert på, eftersom han tävlat på helt annan nivå än de andra nominerade gjort (fast det var riktigt fina resultat de hade, de oxå), men med titeln Årets häst vet man aldrig. Det är ju galagästerna som röstar fram den under kvällen, så det är inte alltid nödvändigtvis den med mest pengar eller flest segrar som vinner.
Furiren visade sig dock ha en stor beundrarskara och fick dubbelt så många röster som tvåan. Oj så kul!
Baron fick tyvärr inte priset som Årets 4-åring, det gick till varmblodet Monemill. Jag är ju naturligtvis partisk i frågan, men tycker att statistiken var förbisedd å det grövsta. En liten, liten, liten minimal plump just då, men i efterhand känns det inte som hela världen.
Här är en länk till alla vinnare under kvällen, och en sammanfattning. (Kan dock gå i god för att artikeln i papperstidningen var roligare)

Den kommande veckan ska det jobbas 4 dagar på Posten, men idag är jag ledig. Lyckligtvis. Känner mig lite urlakad efter en 2 timmars cykeltur i -30... Och tyvärr ser resten av veckan ut att bli åt det hållet temperaturmässigt, så mest troligt blir det varken ridning eller körning. Eller longering... ;)
Nu efter lunch kör jag nog iväg till Lycksele för att förnya passet (som jag visserligen inte behöver än, men vem vet när jag ska ut utanför Schengenområdet), och ikväll ska jag nog till biblioteket för att kolla på ljudböcker. Det börjar ju nämligen dra ihop sig inför Paris-resan, och jag skulle vilja ha något att lyssna på när vi kör ner till Stockholm.
Jag börjar bli riktigt laddad inför Frankrike, igen, och inte bara för hästeriet utan för allt det andra också. Hoho!

Och nu har jag allt lyckats få ihop en hel del! Och jag tycker det börjar bli dags att avrunda, fastän jag har lite mer på hjärtat (typ avelssäsongen '11 och annat hästigt som poppar upp på vårkanten). Nästa gång... Ja, för det ska bli en nästa gång, förhoppningsvis inom en vecka!
Och sen får jag väl impuls-köpa en bärbar dator så jag kan föra resedagbok i Frankrike!