Nu sitter jag och såsar på Arlanda. Jag hade rätt, alla andra hade fel, det tog inte alls lång tid att köra ner hit. Vi stannade i Umeå för att shoppa och äta, har stannat ett par gånger för toapauser under vägen och Suss och Sarah gjorde avstickare i både glada Hudik och Tierp. Och nåt annat ställe som ingen kommer ihåg namnet på. Allt för att inte behöva sitta på Arlanda klockan 3 på natten.
Efter att ha suttit i bilen närmare en timma, stökat med packning och åkt buss in till terminalen blev ankomsttiden istället 6. Så mycket bättre...
Men jag är inte bitter! Vi är på väg, och det är det viktigaste!
Jag ska försöka få reda på när Furirens lopp går på torsdagen innan jag lämnar landet, det blir så dyrt att ringa sen... Och kanske leta reda på en svensk tidning så att jag har nåt att läsa förutom min just påbörjade bok (Karl Maiers "Into the house of the ancestors").
Och längta efter avgången.
Isabelle har kollat upp resor till Omaha Beach, den guidade och kompletta resan tyckte vi var lite dyr, men det går ju att göra en egen trip. Jag vill bara dit! Och till Notre Dame. Och så vill jag ha min hatt, fast jag inte vet hur jag ska få hem den... Lånade nämligen pappas lilla resväska, och även om jag utan tvekan framstod som den smartaste i våran kvartett när jag lyfte av min väska från bussen (medan de andra fick slita och släpa) så får jag onekligen problem med att få hem några större inköp. Jag kanske kan skicka med posten?
Det blev alltså lite bloggning här på Arlanda. Minimumtiden för Internet var nämligen 1½ timma (för 29 kronor), och det kändes som att jag borde utnyttja en del av det i alla fall. Jag har ungefär en timma kvar, men det tror jag minsann jag skiter i... Får se om någon av de andra vill låna.
Nu ska alla som läser vara jätte-avundsjuka på mig och mina kompisar och så ska ni hålla alla tummar och tår för Furir (som jag personligen tycker har en solklar chans till vinst, men jag är ju kanske lite partisk... ;P).
måndag 21 februari 2011
Laddar för start.
Takeoff!
Alldeles strax!
Njae, på typ 1 timma och 15 minuter är det väl sagt, så jag hinner med en massa till innan allt ska packas i bilen. Jag ska gå igenom packningen en gång till, skriva ut alla beskrivningar och allt info, åka upp till stallet och klappa och godismata mina djur och sen ska jag förbi bibblan och se om det finns några bra ljudböcker som jag kan låna med mig.
Och sen ska jag hämta upp neandertalarna. Ska försöka lära de lite hästspråk så de inte är helt borta, och så får Isabelle och Susanne lära mig lite franska, då kanske vi kan samarbeta oss till någon form av förståelse på Vincennes.
Kameran är med, jag hoppas på att kunna dokumentera det mesta vi ska ge oss på där nere. Jag hoppas också att det finns bra utbud med objektiv i Umeå, där vi ska pausa och handla lite på vägen ner, för jag saknar ett lite mer "allround" objektiv som kan användas i själva staden. Och pappas fick jag inte låna... Han menar att Paris är ett tjuvaktigt ställe där man kan bli av med grejor i ett nafs om man inte passar sig. Jag tror jag ska sätta lås av alla möjliga slag på min ryggsäck!
Jag gick igenom bilen igår och kunde inte hitta några större orosmoln. Jag fick fylla på lite kylarvätska och ska även hälla i lite mer spolarvätska, men annars verkar Gröna Faran II vara i utmärkt skick. Jag fick gräma mig lite över rosten som kan anas på vissa ställen, men några kofläckar är det inte och det påverkar ju inte hur bilen går, så jag ska försöka glömma bort det.
Jag har även förhört mig om vad jag kan behöva på nervägen (för bilen alltså), men pappa fnös bara. Med viss distans så måste jag också säga att jag kanske var lite fjantig.
Nä, nu orkar jag inte mer. Slut-såsat, nu är det järnet upp till stallet!
Au revoir och allt det där, jag ska ha det skitbra i Paris och inte tänka på alla de stackars människorna som ska slita vidare här uppe i kylan.
Alldeles strax!
Njae, på typ 1 timma och 15 minuter är det väl sagt, så jag hinner med en massa till innan allt ska packas i bilen. Jag ska gå igenom packningen en gång till, skriva ut alla beskrivningar och allt info, åka upp till stallet och klappa och godismata mina djur och sen ska jag förbi bibblan och se om det finns några bra ljudböcker som jag kan låna med mig.
Och sen ska jag hämta upp neandertalarna. Ska försöka lära de lite hästspråk så de inte är helt borta, och så får Isabelle och Susanne lära mig lite franska, då kanske vi kan samarbeta oss till någon form av förståelse på Vincennes.
Kameran är med, jag hoppas på att kunna dokumentera det mesta vi ska ge oss på där nere. Jag hoppas också att det finns bra utbud med objektiv i Umeå, där vi ska pausa och handla lite på vägen ner, för jag saknar ett lite mer "allround" objektiv som kan användas i själva staden. Och pappas fick jag inte låna... Han menar att Paris är ett tjuvaktigt ställe där man kan bli av med grejor i ett nafs om man inte passar sig. Jag tror jag ska sätta lås av alla möjliga slag på min ryggsäck!
Jag gick igenom bilen igår och kunde inte hitta några större orosmoln. Jag fick fylla på lite kylarvätska och ska även hälla i lite mer spolarvätska, men annars verkar Gröna Faran II vara i utmärkt skick. Jag fick gräma mig lite över rosten som kan anas på vissa ställen, men några kofläckar är det inte och det påverkar ju inte hur bilen går, så jag ska försöka glömma bort det.
Jag har även förhört mig om vad jag kan behöva på nervägen (för bilen alltså), men pappa fnös bara. Med viss distans så måste jag också säga att jag kanske var lite fjantig.
Nä, nu orkar jag inte mer. Slut-såsat, nu är det järnet upp till stallet!
Au revoir och allt det där, jag ska ha det skitbra i Paris och inte tänka på alla de stackars människorna som ska slita vidare här uppe i kylan.
söndag 13 februari 2011
Storslam på travgalan, IGEN!
Jag läser igenom inlägget från förra veckan och skäms nästan. Min svenskalärare skulle också skämmas, för abruptare slut och mer osammanhängande hopp får man leta efter! Min enda, och ganska lama, ursäkt är att jag inte trummat på tangentbordet sedan i höstas. Facebook och mail räknas inte, där behöver man ju varken vett eller sans, och inte heller styckeindelning eller sammanhang.
Efter detta fria fall ner i den djupaste djuphavsgraven (med magplask) ska jag, så gott jag kan, lappa ihop mitt stukade ego och göra ett nytt försök.
Förra veckan innehöll träningspass med Boel, klippning av mitt eget hår, bio och travgala.
Klipptiden lyckades jag få genom att sms:a en av frisörerna på torsdag kväll i hopp om att det kanske skulle vara Drop In på fredagen. Det var det inte, men hon hade tid att ta emot mig efter lunch så jag paxade illa kvickt den platsen. Det var skönt att bli av med en del hår, särskilt efter att frisören plattat det och visat hur långt det faktiskt blivit... Jag gick från skräck till lättnad efter att hon klippt och tunnat ut och pysslat på i en timma. Och trots att saxen gick som en gräsklippartraktor har jag kvar så pass att det ser ut som jag har långt hår, fortfarande! Bara mycket tunnare och lätthanterligare... *myser*
Klippningen följdes av en eftermiddag i stallet och ett pass för Boel i paddocken. Hör och häpna, men jag longerade henne faktiskt. Jag fastnade ju aldrig riktigt för det där med longering, och de gånger jag arbetat från marken har det blivit tömkörning.
Men... Och nu är jag inte riktigt säker på av som ska komma efter det där "menet". Jag tror att det egentligen var Magdalena som blev inspirerad av en bok eller film och experimenterade med Kerstin. Det landade väl någonstans i bakhuvudet på mig och kom inte fram igen förrän jag testade longera Boel lite på stallplanen för några veckor sen. Och det gick! Hon fattade! Det var något av en chock för mig, de få gånger jag prövade med Jänta blev det mest en massa ptroo-ande från min sida och en hel del skottning från hennes. Boel, däremot, skrittar, travar och galopperar i (relativt) lugna tempon på en stor, fin volt och stannar om man så vill.
Hur som helst tog jag med mig Boel till paddocken för en halvtimmas longering (bara för att det är nyttigt behöver man nödvändigtvis inte tycka att det är kul, och då behöver man minsann inte hålla på så länge heller), med långlina, spö och gougetygeln (ja, ambitös upp till öronen). Planerna gick i stöpet direkt, eftersom att Boel på alla sätt och vis påvisade hur mycket hon ogillade gougetygeln. Det var förståeligt också, eftersom att den är gjord för betydligt större hästar sitter den nog inte riktigt som den ska på min pluttiga häst (för under 148 cm är hon inte). Jag plockade av den och vi ägnade oss åt lite övergångar och galoppfattningar istället. Efter 20-25 minuter av sånt jobbade Boel på alla cylindrar medan jag började få ont om idéer. Så jag plockade fram ett blockethinder och en markbom till det. Och helt odramatiskt skuttade hon över det (i lina, på volt, utan varken utbrytningar eller brallningar) medan jag ojade mig över vilken fantastisk häst hon var. Min kanske något överdrivna entusiasm bidrar förhoppningsvis till att hon tyckte det var en positiv upplevelse och att det blir lika enkelt nästa gång.
Tidigare under veckan hade vi flax med vädret och tisdagen innebar oemotståndlig sol och en temperatur på -4, så då tog jag tillfället i akt och red ner till soptippen. Underbart! Boel började något flegmatiskt men blev desto mer igång när vi kom till tippen, som är ganska vacker nu under vintern när allt skrot och äcklig är gömt under snön. Där fnös och blåste hon åt det mesta medan jag försökte föreviga stunden med min mobilkamera. Hela turen i dagsljus, trots att det var eftermiddag och säkerligen närmare 16.00 när vi kom tillbaka, gissa om jag var nöjd!
Tillbaka till fredagen, som minst sagt blev en bra dag (klippningen och longeringen). Bion var också bra, men vi fick köra till Piteå för att få se premiären av 127 timmar, eftersom att skit-Skellefteå inte behagade visa den. Den var riktigt bra, och inte alls lik andra filmer. Det gillas!
Travgalans resultat har jag ju avslöjat till hälften redan. Ja, Furiren blev Årets äldre kallblod och Årets häst, igen. Årets äldre kallblod var väl rätt säkert på, eftersom han tävlat på helt annan nivå än de andra nominerade gjort (fast det var riktigt fina resultat de hade, de oxå), men med titeln Årets häst vet man aldrig. Det är ju galagästerna som röstar fram den under kvällen, så det är inte alltid nödvändigtvis den med mest pengar eller flest segrar som vinner.
Furiren visade sig dock ha en stor beundrarskara och fick dubbelt så många röster som tvåan. Oj så kul!
Baron fick tyvärr inte priset som Årets 4-åring, det gick till varmblodet Monemill. Jag är ju naturligtvis partisk i frågan, men tycker att statistiken var förbisedd å det grövsta. En liten, liten, liten minimal plump just då, men i efterhand känns det inte som hela världen.
Här är en länk till alla vinnare under kvällen, och en sammanfattning. (Kan dock gå i god för att artikeln i papperstidningen var roligare)
Den kommande veckan ska det jobbas 4 dagar på Posten, men idag är jag ledig. Lyckligtvis. Känner mig lite urlakad efter en 2 timmars cykeltur i -30... Och tyvärr ser resten av veckan ut att bli åt det hållet temperaturmässigt, så mest troligt blir det varken ridning eller körning. Eller longering... ;)
Nu efter lunch kör jag nog iväg till Lycksele för att förnya passet (som jag visserligen inte behöver än, men vem vet när jag ska ut utanför Schengenområdet), och ikväll ska jag nog till biblioteket för att kolla på ljudböcker. Det börjar ju nämligen dra ihop sig inför Paris-resan, och jag skulle vilja ha något att lyssna på när vi kör ner till Stockholm.
Jag börjar bli riktigt laddad inför Frankrike, igen, och inte bara för hästeriet utan för allt det andra också. Hoho!
Och nu har jag allt lyckats få ihop en hel del! Och jag tycker det börjar bli dags att avrunda, fastän jag har lite mer på hjärtat (typ avelssäsongen '11 och annat hästigt som poppar upp på vårkanten). Nästa gång... Ja, för det ska bli en nästa gång, förhoppningsvis inom en vecka!
Och sen får jag väl impuls-köpa en bärbar dator så jag kan föra resedagbok i Frankrike!
Efter detta fria fall ner i den djupaste djuphavsgraven (med magplask) ska jag, så gott jag kan, lappa ihop mitt stukade ego och göra ett nytt försök.
Förra veckan innehöll träningspass med Boel, klippning av mitt eget hår, bio och travgala.
Klipptiden lyckades jag få genom att sms:a en av frisörerna på torsdag kväll i hopp om att det kanske skulle vara Drop In på fredagen. Det var det inte, men hon hade tid att ta emot mig efter lunch så jag paxade illa kvickt den platsen. Det var skönt att bli av med en del hår, särskilt efter att frisören plattat det och visat hur långt det faktiskt blivit... Jag gick från skräck till lättnad efter att hon klippt och tunnat ut och pysslat på i en timma. Och trots att saxen gick som en gräsklippartraktor har jag kvar så pass att det ser ut som jag har långt hår, fortfarande! Bara mycket tunnare och lätthanterligare... *myser*
Klippningen följdes av en eftermiddag i stallet och ett pass för Boel i paddocken. Hör och häpna, men jag longerade henne faktiskt. Jag fastnade ju aldrig riktigt för det där med longering, och de gånger jag arbetat från marken har det blivit tömkörning.
Men... Och nu är jag inte riktigt säker på av som ska komma efter det där "menet". Jag tror att det egentligen var Magdalena som blev inspirerad av en bok eller film och experimenterade med Kerstin. Det landade väl någonstans i bakhuvudet på mig och kom inte fram igen förrän jag testade longera Boel lite på stallplanen för några veckor sen. Och det gick! Hon fattade! Det var något av en chock för mig, de få gånger jag prövade med Jänta blev det mest en massa ptroo-ande från min sida och en hel del skottning från hennes. Boel, däremot, skrittar, travar och galopperar i (relativt) lugna tempon på en stor, fin volt och stannar om man så vill.
Hur som helst tog jag med mig Boel till paddocken för en halvtimmas longering (bara för att det är nyttigt behöver man nödvändigtvis inte tycka att det är kul, och då behöver man minsann inte hålla på så länge heller), med långlina, spö och gougetygeln (ja, ambitös upp till öronen). Planerna gick i stöpet direkt, eftersom att Boel på alla sätt och vis påvisade hur mycket hon ogillade gougetygeln. Det var förståeligt också, eftersom att den är gjord för betydligt större hästar sitter den nog inte riktigt som den ska på min pluttiga häst (för under 148 cm är hon inte). Jag plockade av den och vi ägnade oss åt lite övergångar och galoppfattningar istället. Efter 20-25 minuter av sånt jobbade Boel på alla cylindrar medan jag började få ont om idéer. Så jag plockade fram ett blockethinder och en markbom till det. Och helt odramatiskt skuttade hon över det (i lina, på volt, utan varken utbrytningar eller brallningar) medan jag ojade mig över vilken fantastisk häst hon var. Min kanske något överdrivna entusiasm bidrar förhoppningsvis till att hon tyckte det var en positiv upplevelse och att det blir lika enkelt nästa gång.
Tidigare under veckan hade vi flax med vädret och tisdagen innebar oemotståndlig sol och en temperatur på -4, så då tog jag tillfället i akt och red ner till soptippen. Underbart! Boel började något flegmatiskt men blev desto mer igång när vi kom till tippen, som är ganska vacker nu under vintern när allt skrot och äcklig är gömt under snön. Där fnös och blåste hon åt det mesta medan jag försökte föreviga stunden med min mobilkamera. Hela turen i dagsljus, trots att det var eftermiddag och säkerligen närmare 16.00 när vi kom tillbaka, gissa om jag var nöjd!
Tillbaka till fredagen, som minst sagt blev en bra dag (klippningen och longeringen). Bion var också bra, men vi fick köra till Piteå för att få se premiären av 127 timmar, eftersom att skit-Skellefteå inte behagade visa den. Den var riktigt bra, och inte alls lik andra filmer. Det gillas!
Travgalans resultat har jag ju avslöjat till hälften redan. Ja, Furiren blev Årets äldre kallblod och Årets häst, igen. Årets äldre kallblod var väl rätt säkert på, eftersom han tävlat på helt annan nivå än de andra nominerade gjort (fast det var riktigt fina resultat de hade, de oxå), men med titeln Årets häst vet man aldrig. Det är ju galagästerna som röstar fram den under kvällen, så det är inte alltid nödvändigtvis den med mest pengar eller flest segrar som vinner.
Furiren visade sig dock ha en stor beundrarskara och fick dubbelt så många röster som tvåan. Oj så kul!
Baron fick tyvärr inte priset som Årets 4-åring, det gick till varmblodet Monemill. Jag är ju naturligtvis partisk i frågan, men tycker att statistiken var förbisedd å det grövsta. En liten, liten, liten minimal plump just då, men i efterhand känns det inte som hela världen.
Här är en länk till alla vinnare under kvällen, och en sammanfattning. (Kan dock gå i god för att artikeln i papperstidningen var roligare)
Den kommande veckan ska det jobbas 4 dagar på Posten, men idag är jag ledig. Lyckligtvis. Känner mig lite urlakad efter en 2 timmars cykeltur i -30... Och tyvärr ser resten av veckan ut att bli åt det hållet temperaturmässigt, så mest troligt blir det varken ridning eller körning. Eller longering... ;)
Nu efter lunch kör jag nog iväg till Lycksele för att förnya passet (som jag visserligen inte behöver än, men vem vet när jag ska ut utanför Schengenområdet), och ikväll ska jag nog till biblioteket för att kolla på ljudböcker. Det börjar ju nämligen dra ihop sig inför Paris-resan, och jag skulle vilja ha något att lyssna på när vi kör ner till Stockholm.
Jag börjar bli riktigt laddad inför Frankrike, igen, och inte bara för hästeriet utan för allt det andra också. Hoho!
Och nu har jag allt lyckats få ihop en hel del! Och jag tycker det börjar bli dags att avrunda, fastän jag har lite mer på hjärtat (typ avelssäsongen '11 och annat hästigt som poppar upp på vårkanten). Nästa gång... Ja, för det ska bli en nästa gång, förhoppningsvis inom en vecka!
Och sen får jag väl impuls-köpa en bärbar dator så jag kan föra resedagbok i Frankrike!
måndag 7 februari 2011
Man ska aldrig ge upp!
Nu gör jag ett nytt försök. Mål: ett blogginlägg per vecka. Det borde jag rimligtvis klara av.
Februari är vanligtvis en skit-månad. Vinter, ni vet. Och så intalar man sig själv att det är en kort månad bara för att den saknar tre dagar, men den är ju likafullt 4 veckor lång!
Nåja, i år är det inte så farligt. Jag har nyss fått gå på mitt nya schema på Posten, vilket innebär att jag bara jobbar till 12 och har eftermiddagarna ledigt! Underbart! Tillsammans med Tidningstjänst på morgonen blir det som en vanlig arbetsdag, något bakåtskjuten, men likaväl.
Nästa positiva händelse är Frankrike-resan den 22 februari. Furir kvalade nämligen in till kallblodsloppen i Paris, och det på ett minst sagt lovande sätt. Tillsammans med Ares R.B., Vålsvarten och inbjudne Lix Mollyn ska han representera Sverige på Vincennes. Norska laget består av Greis Vinn, Ramstad Loke, Vinning Tor och Ara Faks och det finska av Hovimäki (har vi ju sett förut), Feelis, Tähen Tuuri och Veeran Tuuro.
Jag ska ner och har lyckats lura med mig de tre musketörerna med löften om det mesta. Vi åker redan på måndagen och är i Paris på tisdag för att sedan åka hem under söndagen, så det andra loppet, Prix des Pays Nordiques, missar jag. Meeeen, det får man ta. Torsdagen ska i alla fall spenderas på travbanan.
De andra dagarna ligger väl öppna än så länge, men lär bli späckade. Jag har väl egentligen bara tre önskemål; Notre Dame, en sån där stor hatt och en trip upp till Omaha Beach. Sarah ville upp i Eiffeltornet, Susanne pratade om Montmartre och Isabelle skulle jag tippa på vill till nåt vinställe. Det enda som jag INTE har tänkt se är Mona-Lisa och Louvren. Överskattat och ocoolt!
Hopp vidare, men lite appropå resor; jag har köpt bil! En fin, grön kombi som ska ta mig till valsafarin i Norge, Kiviks Musteri och förhoppningsvis även Köpenhamn. Yäh!
Men närmsta resan blir till Skellefteå i helgen. Sarah har bevakat släppet av biljetterna till 127 timmar och vi ska dit på premiären är det tänkt (om allt går som det ska). Och sen är det Black Swan som gäller, och i sommar måste, måste, måste jag se den här! Jag ser trailern varannan dag för att jag blir så glad av den och kan nog snart replikerna utantill.
Och för de som tycker att det är nördigt; nördigt är totally inne nu.
Nu ska jag fika, läsa lite ur North & South, fika lite till, kanske se Mulan, och så måste jag nog ta en fika därefter också... Fika är najs!
Februari är vanligtvis en skit-månad. Vinter, ni vet. Och så intalar man sig själv att det är en kort månad bara för att den saknar tre dagar, men den är ju likafullt 4 veckor lång!
Nåja, i år är det inte så farligt. Jag har nyss fått gå på mitt nya schema på Posten, vilket innebär att jag bara jobbar till 12 och har eftermiddagarna ledigt! Underbart! Tillsammans med Tidningstjänst på morgonen blir det som en vanlig arbetsdag, något bakåtskjuten, men likaväl.
Nästa positiva händelse är Frankrike-resan den 22 februari. Furir kvalade nämligen in till kallblodsloppen i Paris, och det på ett minst sagt lovande sätt. Tillsammans med Ares R.B., Vålsvarten och inbjudne Lix Mollyn ska han representera Sverige på Vincennes. Norska laget består av Greis Vinn, Ramstad Loke, Vinning Tor och Ara Faks och det finska av Hovimäki (har vi ju sett förut), Feelis, Tähen Tuuri och Veeran Tuuro.
Jag ska ner och har lyckats lura med mig de tre musketörerna med löften om det mesta. Vi åker redan på måndagen och är i Paris på tisdag för att sedan åka hem under söndagen, så det andra loppet, Prix des Pays Nordiques, missar jag. Meeeen, det får man ta. Torsdagen ska i alla fall spenderas på travbanan.
De andra dagarna ligger väl öppna än så länge, men lär bli späckade. Jag har väl egentligen bara tre önskemål; Notre Dame, en sån där stor hatt och en trip upp till Omaha Beach. Sarah ville upp i Eiffeltornet, Susanne pratade om Montmartre och Isabelle skulle jag tippa på vill till nåt vinställe. Det enda som jag INTE har tänkt se är Mona-Lisa och Louvren. Överskattat och ocoolt!
Hopp vidare, men lite appropå resor; jag har köpt bil! En fin, grön kombi som ska ta mig till valsafarin i Norge, Kiviks Musteri och förhoppningsvis även Köpenhamn. Yäh!
Men närmsta resan blir till Skellefteå i helgen. Sarah har bevakat släppet av biljetterna till 127 timmar och vi ska dit på premiären är det tänkt (om allt går som det ska). Och sen är det Black Swan som gäller, och i sommar måste, måste, måste jag se den här! Jag ser trailern varannan dag för att jag blir så glad av den och kan nog snart replikerna utantill.
Och för de som tycker att det är nördigt; nördigt är totally inne nu.
Nu ska jag fika, läsa lite ur North & South, fika lite till, kanske se Mulan, och så måste jag nog ta en fika därefter också... Fika är najs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)