Jag ställde av egen motvilja in min Rommeresa.

Suuuuck...
Det blir inget Borlänge för min del i helgen. Jag får snällt stanna hemma och jobba istället.
Jag ringde upp min chef idag och frågade hur det gick med vikarieletandet, men än så länge hade han inte fått tag i min föregångare. Så då sa jag, med ett stort sting i hjärtat, att jag kunde avboka resan. När jag sedan kom hem låg V75-guiden på köksbordet och skrek åt mig att jag är inte bara lite efterbliven som valde bort Romme...
Nåja, det kommer fler V75-dagar, och en del på närmare håll än Borlänge. Och så var det ju Elitloppshelgen...
Min chef tyckte nog väldans synd om mig, för han försäkrade att han skulle göra sitt allra bästa nästa gång jag ville ha ledigt och att jag naturligtvis skulle höra av mig om jag ville något sånt.

För att hälla salt i såren kan jag nämna att det jag missar är: Järvsöfaks, finalen i Dubbelcupen med bland annat Myllarfaks, Kasper Mollyn, Lix Mollyn och Bodbäcksjarl (Jalle!) (och naturligtvis Furir), uttagning till Olympiatravet, Nu Pagadi och... Ja, säkert jättemycket mer.

Jag får se fram emot en härlig kvällstur i solljus med Jänta ikväll och naturligtvis en hoppträning imorgon eller på fredag (istället för en trip söderut, dvs). Och tydligen skulle Sofie från min gymnasieklass komma hem i helgen, så Sarah var sugen på att åka till Arvidsjaur för att träffa henne. Och på söndag ville vi ju se bio, Flickan från ovan, som enligt Norrans recension skulle vara jättebra! Så ja, jag kanske överlever ändå.
Och sa jag att jag är ledig från Posten imorgon, på fredag och på måndag? Och från Tidningstjänst på fredag, söndag, måndag? Helt amaaaaazing!

Jag hade tänkt skriva mer, men jag kan inte alls komma på vad det var som skulle nämnas. Det lär väl komma tillbaka sen, och då sitter jag säkerligen här igen.
Bilden här bredvid illustrerar hur det ska se ut när vi ska ner till MRK.

Hästarna dominerade helgen, trots alla skotrar.

Vilken helg!
Det började minst sagt bra med Snurran som jag red lördag morgon. Tjurskallig som jag är skulle jag absolut hoppa, och när det visade sig bli en väldigt häftig trafik på vägen till Malå bestämde jag mig för att bara ta något språng uppe i Ytterbergspaddocken. Efter lite uppvärmning i berget red jag så an mot ett säkert 60 cm högt hinder (ooooh! ;P). Och Jänta hoppade som att det var ett 90 centimeters skräckhinder. Med en minst sagt fantastisk ryggaktivitet och en kick på slutet. ASLÄCKERT!!! Vi tog några språng till upp till 80 cm innan underlaget började bli sämre, och sen gick vi hem, båda två nöjda ut i öronspetsarna (om vi människor nu kan sägas ha sådana).
Så nu ska vi ner till Malå och träna två gånger innan hon åker på betäckning i Östersund. Förhoppningsvis ska jag även lyckas varva ner henne någon vecka innan, så att hon inte sprängs av överenergi där borta och skämmer ut sig inför stationens anställda.

Boel är färdig med sin butta-kur och ska väl förhoppningsvis få komma in till veterinären snart igen. Jag klämmer lite på henne när jag har tid och det verkar bättre, vilket man även ser när hon rör sig i hagen.
Hon vill så gärna att man pysslar med henne, och jag tror att hon även skulle vilja komma ut lite oftare, för varje gång jag tar ut någon annan ställer hon sig och hänger ut över boxdörren.

Jag jobbar annars på som vanligt och hoppas att få veta om jag får ledigt på lördag imorgon. Jag ringde min chef, som låter väldigt snygg men som säkerligen inte är det, och han skulle försöka fixa det. Vi får se, jag håller alla tummar och tår för att det förra tidningsbudet kan ställa upp (känns dock otroligt, det är ju trots allt en lördag).
Idag väcktes jag ur mitt fokuserade tillstånd av radion när Enjoy the silence spelades, tyvärr var det originalet, inte Anberlins cover (som är mycket, mycket bättre!).

Skoter VM då? Ja, jo, det var väl okej. Jag gick faktiskt inte upp till backen för att se spektaklet, trots att jag sett fram emot att se Tucker, han som till slut vann. I efterhand kan jag vara rätt nöjd med mitt beslut, de flesta stod visst och frös tårna av sig. Och så mycket är ju skotercross inte värt.
Kvällen var väl lyckad, kan man nog säga. Jag hade tyvärr inte fått tag på förköpsbiljetter, så jag fick snällt ställa mig i en annan kö, och snart kom det fram att vi inte alls skulle få komma in. Till och med de med förköp fick stå och vänta, och en del av de kom inte in heller. Mina kompisar tog sig dock in, och då var jag ju också tvungen att få mig in, för en sådan kväll kan man ju inte gå hem klockan 11. Så jag gjorde som alla riktiga kvinnor skulle ha gjort, jag plankade in bakvägen, successfully.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om festandet inne på ladan, men bandet får stora, stora pluspoäng, för de var riktigt bra. TBA, tror jag de hette.

På söndagen slappade jag precis hela dagen, förutom när jag fick springa iväg till badhuset för lite Plaskis. Visst är det underligt hur barnen kan pricka in just en sådan dag när det gäller hyperaktivitet? Det kändes som att de var dubbel så många som de var. Kanske berodde det på att de var lite överladdade efter besök på Luftlandet, men mer troligt var det jag som var lite sliten.

Måndagen började sedan katastrofalt med att jag klev upp en timma för tidigt och gick ner till Posten bara för att hitta en öde lokal utan några tidningar alls. Efter några förvirrade minuter insåg jag att väckarklockan gjort någon egen omställning. Jag hade dock tur och bilen från Skellefteå kom tidigt så jag kunde cykla ut runt 40 minuter tidigare, vilket gav mig tid att ta en tupplur innan jag gick vidare på Posten vid 8.

Hööks-paketet borde komma den här veckan, och så har jag och Sarah nästan kommit överens om att se Draktränaren (yey!). Och ja, jag tror att den är mycket bättre än Miley Cyrus nya film. Jag menar, titta bara... Vem skulle inte vilja ha en sån som husdjur?

Jag är så ryggradslös ibland...

Gissa vem jag blev uppringd av ikväll? Johodå, Tidningstjänst. Så nu har jag jobb där fram till den 1 juni, och så skulle vi höras senare om sommaren, för jag försökte antyda att jag kanske skulle ha fullt upp med annat då.
Men mer än så vågade jag inte stå på mig. Nu måste jag försöka ragga upp en vikarie för först och främst den 3 april, och sedan senare under våren, jag hade ju nämligen tänkt hälsa på mamman i Skåne och Isabelle i London. Och gärna titta förbi på Elitloppet också..
Åååååååhhhh!!! Vad besvärligt allt blev plötsligt! Jag har ju fått förvarningar om att det här skulle kunna hända, men likväl har jag tagit ut lite i förskott och börjat räkna ner till slutdatumet... Klantigt! (men bra för ekonomin att det blir så)

Min inköpslista från Hööks är klar. Hoho! Känns lite som julafton, förutom att jag måste betala allt själv.

I helgen kör skoter-VM igång och det låter som att det ska bli rejält med röj. Mest uppmärksamhet får naturligtvis amerikanen (vad-han-nu-heter) och jag hoppas att han vinner. Patriotism och kärlek för moderlandet är endast till för töntar med dålig självkänsla och brist på cynisism.
Fast egentligen kan jag godkänna vilken vinnare som helst, så länge han (för jag antar att inga kvinnor är med) inte är 16 år och fortfarande i målbrottet.
Till skoter-VM hör även en hel del festande, och det drar igång redan på fredag kväll. Jag har därför ägnat ett hel del tid till att föreställa mig hur många fyllon jag kommer att träffa på lördag morgon när jag cyklar tidningen. Det är nästan lite nervöst, för jag menar; när jag kliver upp är det fortfarande mörkt ute! Det är nästan så att man kan förväxla Malå med Umeå (och Hagamannen!).

Det senaste som varit uppe på tapeten är den fantastiske Tommy Svensson som hade en föreläsning om matvanor och dålig mat igår kväll. Alla tycks frälsta. Alla utom jag det vill säga, för jag såg honom inte. Men i efterhand har jag fått höra en hel del, och kanske är det en del man ska ändra på i sin vardag. Får se när man faktiskt tar tag i det obefintliga (men om 20 år kanske fullt befintliga) problemet, det är ju inte alla dagar i veckan man orkar ställa sig en timma vid spisen och laga en måltid a lá Nyttigt-och-gott.

Nä, till sängen styr jag min kos nu. Efter en dags dubbelarbete är jag redan slutkörd. Igen. Allt jag vill är att sova, och det ska jag minsann göra också.

Nu ska det bara glassas.

Helvetesveckorna är över och jag kände lugnet när jag kom hem efter dagens cykelpass. Vad skönt att kunna äta frukost i lugn och ro och bläddra igenom alla tidningar.

För en gångs skull ska jag inte svamla om jobb och väder utan gå direkt till något viktigare. Allas våran Isabelle har idag åkt till London för nyare och fräschare äventyr, så veckan har (förutom allt jobb förstås) till stor del bestått av att ta farväl av henne. I onsdags kidnappade vi Isabelle och med mig vid ratten drog vi upp till Piteå för att se Magnus Betner. Tyvärr lyckades Isabelle lista ut att vi var på väg till Piteå, trots mössan, men att vi skulle se Betner, det hade hon nog inte väntat sig. Det är nästan synd att vi inte filmade hennes reaktion när hunk-Magnus klev ut på scenen.
Hunk-Magnus eftersom att han är lite hunkig, om man bortser från att han är 35 år ung och kort. Men det vägs ju naturligtvis upp av att han är en duktig komiker, helt i min smak!

I lördags tog vi en impulstur till Arvidsjaur. Det höll på att gå åt skogen när vi fick veta att det inte var annat än styrdans på hotellet (medelåldern är väl aningen högre än våran då), men jag var bestämd att kvällen skulle bli lyckad och det blir trots allt vad man gör det till. Efter en förfest hos någon före detta fordonare tillsammans med en hög K4:ingar drog vi sedan till Capsicum där vi härjade fritt under resten av kvällen. Vi festade som att vi aldrig någonsin skulle återvända dit, och av den anledningen kommer jag troligtvis aldrig åka till Arvidsjaur igen...
Nej, jag tvivlar på att vi var värst, för när man ser på det med lite distans var vi ganska skötsamma.

Igår, söndags alltså, mötte vi upp igen och fikade på kvällskvisten. Det kommer att bli tomt utan Björklund, men hon gör något riktigt kul och spännande, och det ska vi uppmuntra! Man ska ju glädjas med andra, och hon verkar sannerligen glad över sin trip över till britterna.

På söndagen åkte jag upp till stallet för att köra Älva, rida Jänta och gå med Boel. Jag hade inga höga förväntningar, men bestämde mig ändå för att ta en långtur med Snurran eftersom det var så fint väder. På med hackamore och nytt schabrak för turens skull och så iväg. Redan i framskrittningen kändes det ovanligt bra och när vi började jogga längs den oplogade vägen kändes det att det skulle kunna bli riktigt, riktigt bra om jag tog vara på det.
Raksträckan, 500 meter, där jag brukar köra snabbt med travhästarna blev en lyckotrappa upp till... Ja, det tog liksom aldrig slut. Lycka är ju verkligen en höjdkänsla, och när jag beskriver det så kan ni säkert ana er till hur nöjd och belåten jag var resten av dagen.
För att gå in på detaljer hade Jänta ett härligt driv framåt, men var som en fjäril i handen (på hackamore!) och lyssnade på varenda lilla order från mig. Underbart!

För att fortsätta på hästbiten så kan jag berätta lite om Furirs nästa start, som blir i Dubbelcupens final den 3 april på Romme. Inte nog med att det är V75, det är även V75-finaler, uttagning till Olympiatravet och så kommer själve Järvsöfaks vara där och visa upp sig!!!
Jag vill vara där med kameran i högsta hugg! Sådant här händer ju inte alltför ofta. Så jag har hört mig för med hästägaren, som nog tänkt bila ner, och kollat på de olika hotellen för rum.

Veckan efter just den V75-helgen är det dags för högskoleprovet. Högskoleprovet känns nästan lite som de Nationella proven gjorde. Det är ju liksom inget du kan plugga inför och i det här fallet vill jag ju gärna ha en hög poäng, men det är väl inte hela världen om det inte blir skyhögt heller. Bekväm situation, minst sagt!

Jag har ett lurigt hinder innan jag når paradiset.

De två helvetesveckorna är igång och jag har nästan klarat hälften av den första, om ni förstår vad jag menar. Onsdagen ser dock ut att bli en okej dag på jobbet, men då är det även stallardag så det kommer likaväl sluta med en utmattad 19-åring som går i säng klockan 7 på kvällen.
Helvetesveckorna innehåller även träning av Jänta och Älva (och till viss del Boel) på kasst underlag och så måste, måste, måste jag försöka komma ihåg att Boel ska ha sina två doser av butta nu. Förhoppningsvis tycker hon inte att det smakar skit (som Furir gjorde), då behöver man inte truga och bråka varje gång man ska utfodra.

Det hårda arbetet med cykling och spring i trappor har manat fram en viss hypokondri från min sida. Vissa stunder är jag helt övertygad om att jag har frakturer i både en hand och en fot och när jag tänker på mina knän så spelas det, underligt nog, upp en film i mitt huvud där man ser en hov i genomskärning när den utsätts för belastning (måste ha sett den på YouTube någon gång). Till det så har mina visdomständer börjat komma och jag frågar mig själv om det inte är lite väl sent för det? Kan det måhända finnas en mutation i mitt DNA?
Jag trodde visdomständerna skulle komma... Ja, typ när man tappat alla sina tänder, där vid 9 eller nåt.

Det rycker i fotofingrarna, men än så länge har det inte blivit så mycket avtryckanden. Jag tittar lite på nya gluggar, och letar inspiration, men har ångest inför att sätta mig ner med de bilder jag redan har. Efterarbetet är sannerligen drygt.
Jag ska tvinga mig själv till att ta mig den tid som behövs nu i helgen. Och kanske det för en gångs skull inte blir hästar jag får på bild. Jag tittade nämligen på lite gamla bilder, bland annat från studenten, och blev fasligt sugen på porträttfoto. Ute förstås, vilket inte är så lätt när det i ena ögonblicket snöar, i andra gassar och i det tredje regnar. Och så får man räkna med lite vind.

Vad som också står på inköpslistan är en mobiltelefon, en ny sadel, en sulky, nya glasögon, en laptop... Nej, förlåt, det var ju från önskelistan. Alltihop. Och lite till.
Telefonletandet är inte lätt, och det blir inte lättare när man inte vet vad man vill ha. Jag skulle nog kunna likna situationen med att leta sandkorn i Saharaöknen. Men någonting ska jag väl hitta till slut, och förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid innan någonting klickar (eller tills jag tröttnar och bara köper första bästa).

Kände mig extremt sugen på en promenad, så det blir en sådan innan jag lägger mig och sover en timma. Jo, jag har nog gått tillbaka till barndomen, jag sover middag numera. Inatt fick jag dessutom inte sova nog länge, eftersom att min mycket omtyckte lillebror ville ha skjuts hem från Malå-Vännäs där han och några kompisar lanat. Eftersom att jag ville ha hem honom och pappa var för lat för att hämta (ja, jag skrek t.o.m. lite på honom) så fick jag själv sätta mig bakom ratten. Sedan kollapsade jag i sängen och somnade omedelbart.

Nu, innan jag avslutar, ska jag erkänna en sak som arbetslösa inte får säga. Jag längtar tills kontraktet på Tidningstjänst går ut. Inte för att jag inte trivs med att cykla tidningar, faktum är att det är riktigt trevligt nu när det blivit varmare, men när det har blivit så mycket på Posten så har det gått tyngre. Enda sovmorgonen och helt lediga dagen blir söndag, och det skulle faktiskt vara trevligt med en hel helg någon gång.
Fast jag skulle aldrig säga upp mig! Jag är bara väldigt tyst och diskret tacksam över att dubbeljobbandet snart är över.

Hej och hå, ut och gå. Med torra strumpor förstås.

Oh, no! Nu höll jag helt på att glömma!
Årets Häst 2009 ska ut och starta på hemmabanan nästa måndag, alltså den 15:e. Jag får surt nog stanna hemma och köra post, men ska naturligtvis ha stenkoll på liven och TV:n. Det är rätt hårt motstånd, och Furir får dessutom dras med ett tillägg, men det behövs ett lopp innan den stora finalen nere på Romme. Heja, heja!

Jag överlevde ännu en vinter.

Nu är det mars, och officiellt vår!
Månaden inleddes med det värsta snöovädret man kan tänka sig. Och ja, jag jobbade den dagen, på båda ställena...
Men jag tänker inte klaga och gråta och slita mitt hår över hur orättvis världen är, utan säger direkt att det blev betydligt bättre efter måndagen. Riktigt vårväder! Fast utan slask, och det är ju alltid trevligt.

Sleipners (ofullständiga) hingstkatalog har kommit, likaså en kallelse (nej, inte en inbjudan) till årsmötet den 30 mars. Hhmmm... Jag jobbar och har dessutom ett gäng simkunniga och träningsvilliga ungdomar på kvällen. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med det dilemmat.
Katalogen var naturligtvis rolig att titta i, även om den inte innehåller ens hälften av alla hingstar. Kasper Mollyn fastnade jag för direkt, och jag har även sett hans senaste lopp, där han avslutade mycket, mycket fint bakom Åsajerven. Jag tror jag sagt det tidigare, men vad kul att Jan-Olov Persson tar in så fina outcross-hingstar!
Uppe i Piteå har de nu de två Elding-hingstarna Lykke Gutten och Eder. Via hemsidan kan man hitta allt möjligt kul, bland annat ridbilder på Eder, och där hajjade jag till. Har han inte en vit triangel på bakkärran...?!

Andra tankar:
Klack Jo är allt bra bildskön, vilket syns i annonsen. 163 cm i mkh, har inte vunnit sedan i november 2008 och då på tiden 27,0... Jag är inte så imponerad.
Sundbo Kravall såg fin ut i annonsen, men! Jag såg honom på Bodentravets V75:a, och om än han springer var han inte alltför fager. Grov och låg på så att stackars Adielsson fick slita för sin lön.
Fjeldstad Goggen, Lix Mollyn, Snygg och Trolldin; kul att de "nya" hingstarna också finns med.
Norrmännens sidor... Där sitter jag länge och drömmer.

Idag är det lördag och marknad i Lycksele, vilket innebär att det förmodligen är ett hiskeligt drag där nu ikväll. Några ögonblick kände jag mig dragen dit, men när klockan nu är halv 9 börjar ögonlocken rycka och jag kan nog gissa hur det slutat om jag farit ut. Jag hade nog somnat på soffan innan vi ens börjat fundera på att ta oss lite dricka.
Istället har jag ätit både mat och godis och sett Amelie från Montmartre (och även letat reda på soundtracket...!) och känner mig nu inspirerad att göra stordåd imorgon. Det kommer hålla i sig tills dess att Torben stör mitt bloggande och tjatar på att vi måste köra till Malå-Vännäs. Han ska visst lana, och jag tippar på att jag inte får se så mycket av min bror under lovet. (Alla andra har lov, jag jobbar)

Ha. Nu ropar han, den ettrige lillebrodern, så det är bara att kila iväg. Men nu har jag då uppdaterat här i alla fall, om än det blev lite, och inte alls vad jag planerat trycka ner.