They did it again!

Jag glömde...
En ny film i raden av mästerverk skapade av tokarna, med Isabelle i spetsen. Jag tycker hon har gjort stora framsteg inom filmteknik! Kanske beror på alla de timmar hon spenderat med att langa kablar, skruva i lampor och köra i rondeller samtidigt som hon pratar i mobilen. Livet kan ge en de mest besynnerliga perspektiv...

Hovslagare, hingstval, högskoleprov...

Tisdag morgon och jag har just jobbat klart. Jag har fått byta distrikt och kör numera bil, vilket kändes skönt imorse då temperaturen låg på -22...
Jag har fått i mig lite frukost och nu placerat mig vid datorn för att spana in lite annonser, både på hästar och sadlar. Upptäckte nämligen för några dagar sedan att Boel har knölar på ryggen. Visserligen kan det lika gärna bero på all smuts och den stora mängd löst hår som står som en sky runt henne just nu, och jag hoppas lite på det också. Jag älskar min T6:a och vill inte alls byta ut den. Tidigare hade jag en CH Trevor som var fantastisk skön, men som visade sig vara sned. Sadelmakaren menade dessutom att den måste ha varit sned redan som ny, och nu ser jag att CH-sadlarna försvinner ur i alla fall Hööks' sortiment. Misstänkt...
Jag ska egentligen inte ta ut något i förväg, först och främst ska jag duscha hästen och leta upp ett mjuk schabrak, men jag tänker ändå hålla ögonen öppna för sadlar som passar raka ryggar.

Idag kommer hovslagaren Marika Håkansson, som vi börjat anlita sedan i somras. Den yngsta hovslagaren i Sverige, men man ska inte ha fördomar och bli lurad av något sådant som åldern. Hon är fantastiskt duktig, väldigt noggrann med hovarna och insatt i både rid- och travvärlden. I dagsläget är det bara Major och Boel som ska skos om, och jag ska köra upp lite tidigare för att rycka av de skorna. Tycker att man kan göra de duktiga hovisarna den tjänsten om man kan!
Det ska bli roligt att höra vad hon har att säga om Jäntas hovar, som jag tycker har tagit ihop sig bra sedan hon först började gå barfota (i början flisade det mest). Och förhoppningsvis kan hon ge mig råd och tips om Boels "spricka", som inte verkar bekomma henne, men som sannerligen inte är vacker.

Hingst-spåneriet går vidare. Spik Besta verkar ska gå till Skaffer Brunen, som ska stå på Dalsjö Gård i Umeå i år. Jänta är det öppet för än, förslag som varit uppe är Fakse, Mörtvedt Jerkeld, Bork Odin igen (såg dock att han inte står tillgänglig i år), Månprinsen A.M... Jag spånade på B.W.Gulliver till Boel (om det skulle bli så), han har en kul stam!
Helst av allt skulle jag vilja linjeavla på Pilmin, utan Elding, men det är inte så lätt. Aldermarin har Pilmin i sig, likaså Dotterud Teddy, men den sistnämnde står förstås i Norge...
Klurandet lär inte ta slut, och det vill jag inte heller, det är ju nästan det roligaste på hela våren!

Till helgen är det dags för Högskoleprovet. Igen. Det känns som att det var alldeles nyss jag gjorde det. Den här gången har jag pluggat lite NOG, och ska hinna göra de tidigare proven på nätet. Om det finns något roligt år dvs., helst något som jag inte gjort än. Jag skulle vilja ha en höjning på 0.1 poäng, då kan jag vara med i kampen om en viss plats till hösten...

Jag besökte biblioteket förra torsdagen, i vild panik över att jag inte hade något att lyssna på fredag morgon när jag skulle köra min morgonsväng på Posten. Jag roffade åt mig en ljudbok och när jag slår på den i bilen tycker jag mig känna igen något. Jag hade lyckats pricka "Patienten" av P.D. James, en bok som jag fick (i vanligt bokformat alltså) förra julen. Tur att den är bra, annars hade jag väl ledsnat och somnat vid ratten. Som det är nu ser jag hela tiden fram emot morgondagen, då jag får lyssna mer på boken! (Och imorgon kör jag det stora distriktet på Posten = en massa lyssnartid!)

En hint om hur det var i Frankrike...

Jag har haft hingst-nojja sen V75 i lördags. Tangen Scott imponerade inte, Särpefanten och Mörten var bättre än vad jag trodde och Neslands Loke var bara... Ja, han var i en annan klass. Trots att det var första starten efter vila.
På hemmaplan (dvs. Sverige) har B.W. Gulliver årsdebuterat på ett läckert vis och han har ju sannerligen en rolig stam med Lome Kongen som far och Gullan Fax (e. Järvsöfaks) som mor.
Men Jänta har några veckor kvar innan det är dags för någon ny partner, så bråttom behöver man inte ha.

Lite bråttom har jag ikväll. Jag känner att det är hög tid att försöka satsa på mer än 6 timmars sömn inatt. Och det innebär att jag måste i säng typ... nu.
Jag har, efter att jag jobbat, varit uppe i stallet och slitit, kört Major och ridit Boel en pytte-sväng, och sen har jag börjat på Frankrike-bilderna... Urk. Det är nog därför jag känner mig så sliten.

Inget mer data ikväll, jag är så less! Men jag tänker, eftersom jag lix lagt ner all tid på att få upp de på Internet, visa upp de 3 vännerna. Vilket resesällskap!

Såsar framför ATG-live i väntan på kallblodsloppet.

Lördag och V75 i Norge, årets Unionskamp!
Tyvärr har Åsajerven strukits, och enligt notiser här på nätet kan det vara en gammal höftskada. Det skulle kanske till och med bli operation...! Hoppas att det inte är så illa!

Kvar i fältet är Tangen Scott, Briskebyrappa, Mörtvedt Jerkeld, Neslands Loke, Amor Even, Norheim Faksen, Särpefanten, Slettvoll Rambo och Lumjor. Bara norrmän med andra ord, men fina sådana! (som vanligt då alltså)
4 av de finns tillgängliga för avel i Sverige i år, och jag håller framför allt ögonen på Tangen Scott.
Han är dock inte en av de mest betrodda, utan norrmännen tror att det hela blir en duell mellan 5-åriga Norheim Faksen (mycket fin!) och Neslands Loke (som ska finnas tillgänglig hos JoP i vår).

Hittills är sändningen på Liven helkul, jag gillar Norge! :)

Rapporten från Frankrike-resan... Har försökt få med det viktigaste.

Tillbaka från Frankrike och rätt in i vardagen, sen 1 ½ vecka tillbaka. Tack och lov hade det hunnit bli vår här hemma så jag dukade inte under av kylan.

Frankrike var minsann ett äventyr! Det blev en kort och intensiv semester, men oh så fräsch jag kände mig vid hemkomsten. Helt otroligt vad några sovmornar kan göra!

Resan ner till Stockholm med bil gick förvånansvärt bra. Vädret var kasst, och väglaget lite underligt, men vi körde försiktigt och det hela gick som på räls. Jag körde ner till Umeå, där vi stannade och åt, och sedan mellan Uppsala och Arlanda (typ). Däremellan fick de andra sitta vid ratten. Väl framme på Arlanda (strax före 5 tror jag vi stod på parkeringen) drog vi ut på tiden så mycket som möjligt med packning och frukost osv. Det blev ändå en lång väntan på planet, men sen gick det illa kvickt och strax efter 16 var vi framme i Paris. Därefter lyckades vi så småningom ta oss ut till hotellet i Montparnasse, men första dagen var tågsystemen lite krångliga för en småstadsbo som mig. Och lite för de andra oxå. Värst av allt var dock alla människor! Det var hur många som helst, det kryllade av de, det kändes som att vi var i en myrstack när vi gick på den största tågstationen. Det borde vara förbjudet att låta så många människor befinna sig på ett och samma ställe...

Hotellet, Villa Montparnasse, var kalasfint och låg rätt bra till oxå, nära metron och en mindre marknadsgata där vi åt frukost varje morgon. Där fanns också mängder av restauranger, så vi behövde aldrig åka någon längre bit för att få oss lunch och middag.

Första dagen slog vi på stort. Eiffeltornet, Notre Dame och Louvren. Ja, Louvren, som jag sagt att jag INTE skulle besöka. Ändå fann jag mig stående framför den lilla Mona-Lisa med en hög japaner och mina kompisar. Men allt i sin rätta ordning!
Först promenerade vi till Eiffeltornet. En ganska bra promenad, men fräscht efter att ha spenderat dagen innan i bil och flyg. Vädret var sisådär, men då var köerna å andra sidan betydligt mindre. Jag hörde rykten om folk som fått köa i 2 timmar... För oss tog det på sin höjd 15 min, och sen fick vi alltså åka upp i hissen. Sarah var kaxig och insisterade på att vi skulle åka längst upp, men när vi kom upp på andra våningen lät det minsann annorlunda. Tur att vi andra var modiga nog att möta våran rädsla, då föll den blonda (som för övrigt blev kallad både Lady Gaga och Beyonce av försäljarna nere på marknivå) för grupptrycket.
Sedan åkte vi metron (typ. Tåg iaf) till Notre Dame och promenerade efter det (i regnet) till Louvren.
Inte för att låta bitter, men Notre Dame var våldtaget av turismen (ändå jättefint, men jag störde mig något kopiöst på alla människor) och Mona Lisa var överskattat (vilket jag visste). Däremot fanns det mycket annat fint inne på Louvren, och därför var det naturligtvis väldigt trist att det bara stod på franska och inte ett engelsk ord fanns i sikte.

Andra dagen spenderades på travet. Vi (alla utom Sarah) krigsmålade oss för att försvara vårat lands färger mot de nationalistiska norrmännen. Ni som är pålästa vet redan att Sverige gick på pumpen rejält, sportsligt sett, och att det faktiskt var finnarna som dominerade. Vilket jag inte blev gladare över, jag har ju en förkärlek till norska hästar...
Furiren hade sträckt sig och är ursäktad. Lite trist att det skulle hända en sån här gång, men det var åtminstone coolt att se honom på Vincennes och kul att se de eldiga fransmännen springa längs läktaren och skrika lungorna av sig.
Och jag är väldigt tacksam gentemot mina kompisar som trots sitt obefintliga hästintresse pyntade upp sig så. Och att de ens följde med!

Fredag och lördag blev sedan rätt lugna. Vi var rätt trötta efter två dagars långpromenerande. Jag hade ju hoppats fara upp till Omaha Beach och kanske hitta en hatt, men fick inget av någonting. På fredag gick vi längs Champs Elysée, förbi Louvren igen, spelade in lite film och åkte sedan ut till Quartier Latin för att spana in lite uteställen.
Dit åkte vi sen på kvällen för lite alkoholbaserat kul. Jag är inte helt säker på att vi gjorde helt rätt, de har lite annan kultur där nere, men kul hade vi ändå när vi sprang runt mellan de olika barerna. Jag hittade en britt (engelska, tack och lov!) som jag försökte förklara travet för, men han svarade med att prata om sin kompis som hade en dressyrhäst. Vilket jag säkert hade varit intresserad av om jag befunnit mig i ett mindre blåst tillstånd. Till mitt försvar måste jag dock säga att om man bott 6 år i Frankrike bör man vet vad trav är.

Och just ja, jag passade på att fråga om det verkligen stämmer att engelsmän och fransmän hatar varandra. Britten påstod att det var en myt, men tillade sen att han var walesare...
Så jag vet inte riktigt om jag verkligen fått svar på den frågan än.

På lördagen besökte vi ett akvarium som tröst för den inställda Omaha Beach-resan. Jag var eld och lågor, men de andra forsade igenom stället och gick ut för lite crepes. Sen låg vi mest och jäste i våra sängar innan vi gick ut och åt sista kvällen i Paris.

Resan hem gick också hur fint som helst. Efter några dagar med tågsystemet var det inga problem att hitta ut till flygplatsen, flygandet gick smidigt och vips var vi tillbaka i Stockholm. Där tog det en stund att hitta ut till parkeringen (en erfarenhet rikare om vi skulle bila ner igen någon gång!), sen var det bara att sätta sig och köra hemåt. Isabelle lämnade vi på flygplatsen, hon skulle till en kompis i Uppsala. Jag körde upp till Sundsvall (nästan), sedan fick Sarah och Susanne köra (tror dock Sarah gjorde det mesta) till Umeå, och sen satte jag mig vid ratten sista biten igen.

På det hela taget är jag nöjd och belåten med resan och laddar redan inför Norge i maj månad. Då är det valar som gäller!