Okej, ingen bild på Boel. Än i alla fall.
Fick ett inte helt oväntat besked om hoppsadeln. Bommen var indeed sned, mest troligt på grund av snett påsydda bossor (har den måhända blivit omstoppad tidigare av någon amatör?!) som felbelastat den. Ja, liksom allt annat går det säkert att hitta en mängd olika förklaringar. Tyckte dock det var väldigt mysko att bossorna var snett påsydda...
Nåja, jag ringer sadelmakaren imorgon så vi får göra upp om betalning och sen är det bara att sätta sig och leta ny sadel igen. Och jag som just slutat drömma om en T6:a...
Suck, suck, suck!
torsdag 28 januari 2010
onsdag 27 januari 2010
En typ av dag som jag inte planerat för.
Ryktena om dåligt väder har gått här i början på veckan och idag small det. Blåst och rejält med snö och värre ska det tydligen bli?
Jag hade planerat in en Skellefteåresa men insåg rätt snabbt att det inte skulle gå vägen idag. Synd, jag hade tänkt lämna in en loksele, köpa nya skor och broddar åt Boel och lite kläder åt mig själv så här på min lediga dag, men lediga dagar lär det finnas fler av så i slutändan löser det sig nog.
Vad som däremot blir lite klurigare att lösa är motioneringen av hästarna. För det första måste man naturligtvis ta sig upp till stallet, så det gäller att pricka av då plogbilen varit där. För det andra så lär hästarna vara halvtokiga i eftermiddag då de fått stå inne under dagen. Jänta, som jag är mest orolig över, har lyckligtvis gått två dagar i rad och kommer nog inte att bli alltför odräglig. Boel, däremot... Om hon vilar idag blir det hennes 3:e vilodag, och så har hon dessutom stått inne istället för att ha gått ute i hagen. Hon är ju en väldigt snäll och väluppfostrad häst men kryper det i kroppen så gör det, oavsett vad huvudet säger.
Jag måste erkänna att jag inte gråter blod över att allt inte gick planenligt.
Igår fick jag hem Stig H Johanssons självbiografi Mitt Spår och efter de första kapitlena är jag fast. Till det så svängde jag förbi på Posten imorse och kunde hämta hem V75-guiden, sånt kan ju vara trevligt att bläddra i. Eventuellt tar jag en promenad och köper Ridsport special också... ;)
Nåja, poängen var i alla fall att jag har något att läsa. Jag har sudoku, Tradera, bloggen, bilder och en Polly-påse. En ganska trevlig ledig dag så långt!
Tradera har blivit ett bra ställe att hänga på, som sagt fick jag hem en bok igår (som jag köpt för 1 kr!). Idag fick jag en röd/svart förbygel i ett väldigt fint skick, så den kommer förhoppningsvis att se bra ut på Boel när hon ska starta.
Nu bevakar jag intensivt en auktion som går ut om ungefär 20 minuter. En bok. Igen.
Och appropå böcker. Efter ett oväntat men glädjande lönebesked beslöt jag mig för att lägga lite ut lite extra den här månaden på just böcker. Så första anhalten blev en hästbokshop, och där tog det stopp. Hihi!
Nu är simsäsongen igång igen och förra veckan hade jag Teknikgruppens första pass. Igår fick de komma och simma för andra gången och då hade vi livräddning på schemat. Något som de klarade galant. Däremot kände jag mig lite ringrostig när jag skulle förklara, men jag vet ju att skolan är duktig på att nöta sådant, så de lär få ordning på allt till slut.
Imorgon och på söndag har jag mina andra två grupper för första gången, och på den fronten börjar det kännas bra. Jag har börjat få lite genomströmning och en del har slutat, en del har fått flytta upp. Känns bra, som sagt! (om än lite jobbigt att åter igen ha 3 grupper, men det blir ju min sista termin, oavsett vad som händer, så...)
Framtiden är ett oskrivet blad som så många säger, och jag får ångest när jag ska diktera upp något. Flytta blir det ju, men skola eller jobb utomlands? Eller skola utomlands? Eller vad?
Det ska ju helst bli rätt, och det känns extra viktigt nu när jag hör att många hoppar av eller är på väg att hoppa av. Då står man mitt i ett läsår utan studier eller jobb eller just någonting, och där vill man nog inte hamna.
Det tog mig ungefär 20 minuter att skriva ihop det här (jag gör annat samtidigt...), så nu kan jag lämna det glada beskedet att jag vann auktionen. HAHA!
Jag återkommer ikväll, hade tänkt fota Boel i tävlingsutrustningen!
Jag hade planerat in en Skellefteåresa men insåg rätt snabbt att det inte skulle gå vägen idag. Synd, jag hade tänkt lämna in en loksele, köpa nya skor och broddar åt Boel och lite kläder åt mig själv så här på min lediga dag, men lediga dagar lär det finnas fler av så i slutändan löser det sig nog.
Vad som däremot blir lite klurigare att lösa är motioneringen av hästarna. För det första måste man naturligtvis ta sig upp till stallet, så det gäller att pricka av då plogbilen varit där. För det andra så lär hästarna vara halvtokiga i eftermiddag då de fått stå inne under dagen. Jänta, som jag är mest orolig över, har lyckligtvis gått två dagar i rad och kommer nog inte att bli alltför odräglig. Boel, däremot... Om hon vilar idag blir det hennes 3:e vilodag, och så har hon dessutom stått inne istället för att ha gått ute i hagen. Hon är ju en väldigt snäll och väluppfostrad häst men kryper det i kroppen så gör det, oavsett vad huvudet säger.
Jag måste erkänna att jag inte gråter blod över att allt inte gick planenligt.
Igår fick jag hem Stig H Johanssons självbiografi Mitt Spår och efter de första kapitlena är jag fast. Till det så svängde jag förbi på Posten imorse och kunde hämta hem V75-guiden, sånt kan ju vara trevligt att bläddra i. Eventuellt tar jag en promenad och köper Ridsport special också... ;)
Nåja, poängen var i alla fall att jag har något att läsa. Jag har sudoku, Tradera, bloggen, bilder och en Polly-påse. En ganska trevlig ledig dag så långt!
Tradera har blivit ett bra ställe att hänga på, som sagt fick jag hem en bok igår (som jag köpt för 1 kr!). Idag fick jag en röd/svart förbygel i ett väldigt fint skick, så den kommer förhoppningsvis att se bra ut på Boel när hon ska starta.
Nu bevakar jag intensivt en auktion som går ut om ungefär 20 minuter. En bok. Igen.
Och appropå böcker. Efter ett oväntat men glädjande lönebesked beslöt jag mig för att lägga lite ut lite extra den här månaden på just böcker. Så första anhalten blev en hästbokshop, och där tog det stopp. Hihi!
Nu är simsäsongen igång igen och förra veckan hade jag Teknikgruppens första pass. Igår fick de komma och simma för andra gången och då hade vi livräddning på schemat. Något som de klarade galant. Däremot kände jag mig lite ringrostig när jag skulle förklara, men jag vet ju att skolan är duktig på att nöta sådant, så de lär få ordning på allt till slut.
Imorgon och på söndag har jag mina andra två grupper för första gången, och på den fronten börjar det kännas bra. Jag har börjat få lite genomströmning och en del har slutat, en del har fått flytta upp. Känns bra, som sagt! (om än lite jobbigt att åter igen ha 3 grupper, men det blir ju min sista termin, oavsett vad som händer, så...)
Framtiden är ett oskrivet blad som så många säger, och jag får ångest när jag ska diktera upp något. Flytta blir det ju, men skola eller jobb utomlands? Eller skola utomlands? Eller vad?
Det ska ju helst bli rätt, och det känns extra viktigt nu när jag hör att många hoppar av eller är på väg att hoppa av. Då står man mitt i ett läsår utan studier eller jobb eller just någonting, och där vill man nog inte hamna.
Det tog mig ungefär 20 minuter att skriva ihop det här (jag gör annat samtidigt...), så nu kan jag lämna det glada beskedet att jag vann auktionen. HAHA!
Jag återkommer ikväll, hade tänkt fota Boel i tävlingsutrustningen!
lördag 23 januari 2010
Dagen som aldrig ville ta slut.
Jag ska försöka göra en lång historia kort och berätta vad som hänt hittills den här dagen, som börjar kännas riktigt, riktigt lång.
Som alla lördagar jobbade jag naturligtvis på morgonen. Cyklade klart tidningarna och gick hem för lite frukost. Därefter bar det av upp till stallet tillsammans med lillasystern Judith. Vi tog ut hästarna och fortsatte med att göra stallet samt skotta lös transporten, vilket visade sig vara en utmaning. Lös kom den till slut och vi kunde lasta in Kerstin och Jänta i den. Det gick lätt och smärtfritt, jag hade förväntat mig mer ifrågasättande från Jänta, som av förståeliga skäl kan undra varför hon ska åka transport (hon åker ju ibland inte ens en gång per år).
Ridningen nere på klubben gick över förväntan. Jänta var pigg och stark på det tjocka 2-delade jag valt för dagen, men efter lite underliga språng, en del uppvärmning och lite bomtravande började hon så söka sig ner i en trevlig form. Jag var duktig och red runt i 50 minuter, vilket fick henne att bli riktigt mjuk i kroppen och rätt svettig.
Judith hade mer att hantera när hon skritta och travade runt på Kerstin, som skötte sig mycket bra när hon inte fick sina tiltar/kollapser/damp-anfall. Då bär det av åt alla håll tills hon måste stanna av för att tänka ut vart hon ska ta vägen. Eller något sånt. Den vanliga hästpsykologin verkar inte alltid stämma in på Kerstins personlighet.
Judith hjälpte mig att lasta in djuren, sedan körde jag ensam upp mot stallet. Eftersom att jag alltid har något mer att göra i stallet och Judith kände sig lite krasslig beslöt vi oss för denna chansning.
Redan i backarna upp mot Älvaberget började jag ana oråd. Bilen slant till vid första backen och vi fick fortsätta försiktigt uppåt. I sista backen innan själva byn tog det så stopp, någonstans i mitten. Jag borde ha gasat på mer innan backen kan jag säga i efterhand, men som alltid är det lätt att vara efterklok och efter min mini-sladd kändes det inte så bra att trycka på gasen.
För de som aldrig suttit i en sådan situation kan jag säga att det är ren och skär och kall skräck man känner när ekipaget tar stopp och sedan börjar glida bakåt. Turligt nog höll pappas nya vinterdäck för stillastående och bromsarna likaså.
Det kändes rätt hjälplöst att sitta där, så nära hemma men med ett absolut stopp. Jag lyckades dock undvika adrenalinchocken som jag brukar kunna få, som gör att jag visserligen kan utföra saker rätt effektivt men som av okänd anledning ger mig minnesförlust efteråt, jag tappar helt greppet om detaljerna.
Så efter en stunds funderande och lugnande, djupa andetag tog jag mig ut ur bilen och lastade ur Kerstin, som jag anade inte skulle palla att stå stilla någon längre stund. Hon kände igen sig direkt och tyckte förmodligen att det var en ganska trevlig situation. Det tyckte inte jag. Jag och hon smög uppför backen medan den ensamma Jänta ropade efter oss (vilket skar i hjärtat ordentligt, men just då visste jag inte riktigt vad annat jag skulle ta mig till. I efterhand, när man tänker klart, skulle jag naturligtvis ha plockat ur henne också, för hon är allt annat än svår att ha att göra med runt transporten).
Vi hann bara uppför backen innan vi träffade Lars-Gunnar och då kände jag lugnet. Karlarna i Ytterberg, de kan sina saker. Ännu mer tur hade vi när vi kom ner till vårat stadiga ekipage (hur kunde jag lämna Jänta?!) och Peder dök upp i början på backen. Med de två herrarnas hjälp togs både bil, transport och hästar upp på plan mark, där jag lastade in Kerstin igen och körde själv sista lilla biten.
När vi så äntligen var hemma vid stallet igen fick jag en otrevlig överraskning i form av kraschade hagstaket. Det var Boel som blivit upprörd och försökt ta sig över det 3-radiga staketet när Älva fick flytta över till Major. Hon hoppade och tog sig över till hälften. Och kravlade resten av biten. Ni kan ju ana hur staketet såg ut...
Efter att ha lastat ur, packat upp, städat till allt så fick jag alltså pulsa ut i meterdjup snö och börja spika. Då började det definitivt vara slut i tanken.
När alla hästar var på rätt plats och stallet uppstädat (unghästarna hade levt rövare) var det helt slut soppa. Utan att ha det minsta dåliga samvete körde jag alltså hem.
Som Magda sa, det är skönt att allt dåligt samlas på en dag så att man slipper flera små dåliga saker de övriga dagarna. Och dagen räddades ju på sätt och vis av att Jänta skötte sitt dressyrpass så bra som hon gjorde.
Men än är det inte slut. Faktum är att jag måste stanna upp ända till klockan 9 då jag lovat pappa, Judith och Torben att se film med dem. Det blir den andra filmen i Millenium-triologin, Flickan som lekte med elden. Det lär ta ett tag att somna efter den, men jag har ju faktiskt inget jobb imorgon så jag överlever nog.
Imorgon hoppas jag innerligt att Boel går ett bra snabbjobb, så jag slipper oroa mig över om hon är ofräsch eller inte. Jag hoppas också att jag inte glömmer bort att se filmen om Järvsöfaks som går kl. 16.30 på 4:an. Missa inte!
Som alla lördagar jobbade jag naturligtvis på morgonen. Cyklade klart tidningarna och gick hem för lite frukost. Därefter bar det av upp till stallet tillsammans med lillasystern Judith. Vi tog ut hästarna och fortsatte med att göra stallet samt skotta lös transporten, vilket visade sig vara en utmaning. Lös kom den till slut och vi kunde lasta in Kerstin och Jänta i den. Det gick lätt och smärtfritt, jag hade förväntat mig mer ifrågasättande från Jänta, som av förståeliga skäl kan undra varför hon ska åka transport (hon åker ju ibland inte ens en gång per år).
Ridningen nere på klubben gick över förväntan. Jänta var pigg och stark på det tjocka 2-delade jag valt för dagen, men efter lite underliga språng, en del uppvärmning och lite bomtravande började hon så söka sig ner i en trevlig form. Jag var duktig och red runt i 50 minuter, vilket fick henne att bli riktigt mjuk i kroppen och rätt svettig.
Judith hade mer att hantera när hon skritta och travade runt på Kerstin, som skötte sig mycket bra när hon inte fick sina tiltar/kollapser/damp-anfall. Då bär det av åt alla håll tills hon måste stanna av för att tänka ut vart hon ska ta vägen. Eller något sånt. Den vanliga hästpsykologin verkar inte alltid stämma in på Kerstins personlighet.
Judith hjälpte mig att lasta in djuren, sedan körde jag ensam upp mot stallet. Eftersom att jag alltid har något mer att göra i stallet och Judith kände sig lite krasslig beslöt vi oss för denna chansning.
Redan i backarna upp mot Älvaberget började jag ana oråd. Bilen slant till vid första backen och vi fick fortsätta försiktigt uppåt. I sista backen innan själva byn tog det så stopp, någonstans i mitten. Jag borde ha gasat på mer innan backen kan jag säga i efterhand, men som alltid är det lätt att vara efterklok och efter min mini-sladd kändes det inte så bra att trycka på gasen.
För de som aldrig suttit i en sådan situation kan jag säga att det är ren och skär och kall skräck man känner när ekipaget tar stopp och sedan börjar glida bakåt. Turligt nog höll pappas nya vinterdäck för stillastående och bromsarna likaså.
Det kändes rätt hjälplöst att sitta där, så nära hemma men med ett absolut stopp. Jag lyckades dock undvika adrenalinchocken som jag brukar kunna få, som gör att jag visserligen kan utföra saker rätt effektivt men som av okänd anledning ger mig minnesförlust efteråt, jag tappar helt greppet om detaljerna.
Så efter en stunds funderande och lugnande, djupa andetag tog jag mig ut ur bilen och lastade ur Kerstin, som jag anade inte skulle palla att stå stilla någon längre stund. Hon kände igen sig direkt och tyckte förmodligen att det var en ganska trevlig situation. Det tyckte inte jag. Jag och hon smög uppför backen medan den ensamma Jänta ropade efter oss (vilket skar i hjärtat ordentligt, men just då visste jag inte riktigt vad annat jag skulle ta mig till. I efterhand, när man tänker klart, skulle jag naturligtvis ha plockat ur henne också, för hon är allt annat än svår att ha att göra med runt transporten).
Vi hann bara uppför backen innan vi träffade Lars-Gunnar och då kände jag lugnet. Karlarna i Ytterberg, de kan sina saker. Ännu mer tur hade vi när vi kom ner till vårat stadiga ekipage (hur kunde jag lämna Jänta?!) och Peder dök upp i början på backen. Med de två herrarnas hjälp togs både bil, transport och hästar upp på plan mark, där jag lastade in Kerstin igen och körde själv sista lilla biten.
När vi så äntligen var hemma vid stallet igen fick jag en otrevlig överraskning i form av kraschade hagstaket. Det var Boel som blivit upprörd och försökt ta sig över det 3-radiga staketet när Älva fick flytta över till Major. Hon hoppade och tog sig över till hälften. Och kravlade resten av biten. Ni kan ju ana hur staketet såg ut...
Efter att ha lastat ur, packat upp, städat till allt så fick jag alltså pulsa ut i meterdjup snö och börja spika. Då började det definitivt vara slut i tanken.
När alla hästar var på rätt plats och stallet uppstädat (unghästarna hade levt rövare) var det helt slut soppa. Utan att ha det minsta dåliga samvete körde jag alltså hem.
Som Magda sa, det är skönt att allt dåligt samlas på en dag så att man slipper flera små dåliga saker de övriga dagarna. Och dagen räddades ju på sätt och vis av att Jänta skötte sitt dressyrpass så bra som hon gjorde.
Men än är det inte slut. Faktum är att jag måste stanna upp ända till klockan 9 då jag lovat pappa, Judith och Torben att se film med dem. Det blir den andra filmen i Millenium-triologin, Flickan som lekte med elden. Det lär ta ett tag att somna efter den, men jag har ju faktiskt inget jobb imorgon så jag överlever nog.
Imorgon hoppas jag innerligt att Boel går ett bra snabbjobb, så jag slipper oroa mig över om hon är ofräsch eller inte. Jag hoppas också att jag inte glömmer bort att se filmen om Järvsöfaks som går kl. 16.30 på 4:an. Missa inte!
fredag 22 januari 2010
Furre i massmedia.
torsdag 21 januari 2010
Torsdagen lovade en god fredag.
Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här... Det är ju en väldigt tung nyhet för en väldigt liten blogg, och jag är inte riktigt säker på vilka ord jag ska välja för att ämnet ska kunna presenteras. Det är allvarliga och seriösa grejor jag tänker dryfta i dagens inlägg, och man vill ju inte sända ut fel signaler. Man vill heller inte bli missförstådd på något vis, och jag vill inte att någon ska missförstå situationen heller, men...
Farmfurir krossade sitt motstånd! Grus, smul, mos, puré. HAHA!!! (och för att ni trogna läsare riktigt ska få grepp om hur jag skrattar så länkar jag till en talande video...)
Fast jag höll det skrattet inombords, det finns ju gränser för hur malligt man får bete sig.
Så tillbaka till Furir. Loppet var odramatiskt, Furre kom iväg från start mycket bättre än vad han gjort hittills och Per G har verkligen gjort ett fantastiskt jobb med honom. Inte bara gällande starten, utan även travet, som flöt så lätt och gjorde att det såg så enkelt och elegant ut.
Furre gick sedan utvändigt ledaren första varvet för att sedan pressa sig till ledningen sista bortre långsidan. Med i rygg följde då Melvin R.B. som i sista sväng försökte plocka ner "den lille knatten" (som TV-kommentatorerna tydligen benämnde honom), och trots att jag vet att få har löpskalle som Furir blev det lite spännande. Spännande i ungefär 50 meter, och i början på upploppet stegade Furiren bara iväg. Enkelt.
Vinnartiden blev fina 29,9 (på isbana!) och segermarginalen 5 längder. Överlägset bra!
När jag sedan fick höra (av Magda via telefon) att TV-gubbarna kallat honom "den lille knatten" blev jag först lite förolämpad (för Furirs skull naturligtvis), sedan gick tankarna till en bloding; Super Light.
För de icke insatta är det en riktigt kämpe, och just det; en liten knatte. 156 cm över havet, och när han i sin senaste start sprang i en klunga med bl.a. 172 cm höga Clear Sign såg han verkligen ut som en ponny som hamnat i fel sällskap.
Nämnas bör att Super Light är inne på sitt sista tävlingsår nu. Han har tävlat alla säsonger sedan 3-års ålder, sprungit in 11,5 miljoner (ca.) och har ett rekord på 10,8aK. Vi kan därav dra slutsatsen att framgång inte har något med storlek att göra, har hästarna bara rätt sorts tävlingsskalle och rätt sorts rörelsemönster kan de ändå.
Ordvalet föll på rörelsemönster istället för trav då jag tycker att det gäller i de flesta hästsporter i dagsläget.
Efter segern igår spekulerades det en del inför framtiden.
Furres nästa start blir troligtvis den 11:e februari (bara att se till att man är ledig då!), även då är det ett försök till Dubbelcupen, men med ännu hårdare motstånd (stängt vid 700 000, tillägg vid 400 000).
Per Gustafsson kan sedan bli gäst hos stallägaren i början på februari. Arne bjöd in honom att komma upp och titta på unghästarna och Jänta, för att ställa till unghästarna ordentligt på trakterna samt se över Boels vinterskoning. Förhoppningsvis kan han sedan ta ut och känna lite på Boel i vagn också, så vi får höra vad han tror om balans, broddlängd och fortsatt träning. (Vi har väl klurat ut det mesta, men det vore ju trevligt att höra det från någon som faktiskt jobbar med det)
Jag längtar redan efter det här besöket och inte för att, som ni kanske tror, jag får hjälp med Boel, utan mer för att denne tränare ska få se den finaste; kejsarinnan av Ytterberg, den klokaste, ståtligaste, vackraste, bästaste Skaffer Jenta. Jag ska hårdträna med henne så att hon är i ett bra skick, jag ska klippa, fläta, pyssla och jag ska slipa hennes päls så hon blir blank som en säl, och så ska jag hålla tummarna för att proffstränaren är frikostig med de fina orden.
Det är ju alltid skönt att få saker och ting bekräftade, särskilt när man är övertygad om att man sköter om den finaste hästen men misstänker och anar att andra inte tycker likadant. Jag är jag helt säker på att Per Gustafsson kommer att fastställa det solklara; Snurran är en fantastisk häst!
För att det här inlägget inte ska kretsa runt enbart de 4benta lägger jag till att jobbet glider på. Kontraktet med Tidningstjänst går ut den 1 april, och jag misstänker att det är slutjobbat då. Jag hör nämligen rykten om att mitt distrikt ska bli bilburet och slås ihop med ett annat. Då blir det enbart 2 tjänster i Malåområdet, och då kan jag hälsa hem, ny som jag är.
Kontrakt med Posten skriver jag ju lite nu och då, det senaste går ut sista januari, men på den fronten står det klart att jag skriver ett nytt. Skönt!
Jag har inget planerat i helgen, och det verkar överlag dött i Malå just nu. Eller snarare det som kommer efter döden, för dött är det ju i regel ett normalt läge i ett sådant här litet samhälle, och nu är det värre än så. Enligt tonåringarna i alla fall. Även en vuxen har kommenterat på det, då gällande hockeyn, som var så mycket mer publikdragande på 80-talet.
Nåja, det är väl bra att den sporten finns, så att Malåborna kommer sig ut ur husen någon gång. Nu är det bara istravet som saknas.
Farmfurir krossade sitt motstånd! Grus, smul, mos, puré. HAHA!!! (och för att ni trogna läsare riktigt ska få grepp om hur jag skrattar så länkar jag till en talande video...)
Fast jag höll det skrattet inombords, det finns ju gränser för hur malligt man får bete sig.
Så tillbaka till Furir. Loppet var odramatiskt, Furre kom iväg från start mycket bättre än vad han gjort hittills och Per G har verkligen gjort ett fantastiskt jobb med honom. Inte bara gällande starten, utan även travet, som flöt så lätt och gjorde att det såg så enkelt och elegant ut.
Furre gick sedan utvändigt ledaren första varvet för att sedan pressa sig till ledningen sista bortre långsidan. Med i rygg följde då Melvin R.B. som i sista sväng försökte plocka ner "den lille knatten" (som TV-kommentatorerna tydligen benämnde honom), och trots att jag vet att få har löpskalle som Furir blev det lite spännande. Spännande i ungefär 50 meter, och i början på upploppet stegade Furiren bara iväg. Enkelt.
Vinnartiden blev fina 29,9 (på isbana!) och segermarginalen 5 längder. Överlägset bra!
När jag sedan fick höra (av Magda via telefon) att TV-gubbarna kallat honom "den lille knatten" blev jag först lite förolämpad (för Furirs skull naturligtvis), sedan gick tankarna till en bloding; Super Light.
För de icke insatta är det en riktigt kämpe, och just det; en liten knatte. 156 cm över havet, och när han i sin senaste start sprang i en klunga med bl.a. 172 cm höga Clear Sign såg han verkligen ut som en ponny som hamnat i fel sällskap.
Nämnas bör att Super Light är inne på sitt sista tävlingsår nu. Han har tävlat alla säsonger sedan 3-års ålder, sprungit in 11,5 miljoner (ca.) och har ett rekord på 10,8aK. Vi kan därav dra slutsatsen att framgång inte har något med storlek att göra, har hästarna bara rätt sorts tävlingsskalle och rätt sorts rörelsemönster kan de ändå.
Ordvalet föll på rörelsemönster istället för trav då jag tycker att det gäller i de flesta hästsporter i dagsläget.
Efter segern igår spekulerades det en del inför framtiden.
Furres nästa start blir troligtvis den 11:e februari (bara att se till att man är ledig då!), även då är det ett försök till Dubbelcupen, men med ännu hårdare motstånd (stängt vid 700 000, tillägg vid 400 000).
Per Gustafsson kan sedan bli gäst hos stallägaren i början på februari. Arne bjöd in honom att komma upp och titta på unghästarna och Jänta, för att ställa till unghästarna ordentligt på trakterna samt se över Boels vinterskoning. Förhoppningsvis kan han sedan ta ut och känna lite på Boel i vagn också, så vi får höra vad han tror om balans, broddlängd och fortsatt träning. (Vi har väl klurat ut det mesta, men det vore ju trevligt att höra det från någon som faktiskt jobbar med det)
Jag längtar redan efter det här besöket och inte för att, som ni kanske tror, jag får hjälp med Boel, utan mer för att denne tränare ska få se den finaste; kejsarinnan av Ytterberg, den klokaste, ståtligaste, vackraste, bästaste Skaffer Jenta. Jag ska hårdträna med henne så att hon är i ett bra skick, jag ska klippa, fläta, pyssla och jag ska slipa hennes päls så hon blir blank som en säl, och så ska jag hålla tummarna för att proffstränaren är frikostig med de fina orden.
Det är ju alltid skönt att få saker och ting bekräftade, särskilt när man är övertygad om att man sköter om den finaste hästen men misstänker och anar att andra inte tycker likadant. Jag är jag helt säker på att Per Gustafsson kommer att fastställa det solklara; Snurran är en fantastisk häst!
För att det här inlägget inte ska kretsa runt enbart de 4benta lägger jag till att jobbet glider på. Kontraktet med Tidningstjänst går ut den 1 april, och jag misstänker att det är slutjobbat då. Jag hör nämligen rykten om att mitt distrikt ska bli bilburet och slås ihop med ett annat. Då blir det enbart 2 tjänster i Malåområdet, och då kan jag hälsa hem, ny som jag är.
Kontrakt med Posten skriver jag ju lite nu och då, det senaste går ut sista januari, men på den fronten står det klart att jag skriver ett nytt. Skönt!
Jag har inget planerat i helgen, och det verkar överlag dött i Malå just nu. Eller snarare det som kommer efter döden, för dött är det ju i regel ett normalt läge i ett sådant här litet samhälle, och nu är det värre än så. Enligt tonåringarna i alla fall. Även en vuxen har kommenterat på det, då gällande hockeyn, som var så mycket mer publikdragande på 80-talet.
Nåja, det är väl bra att den sporten finns, så att Malåborna kommer sig ut ur husen någon gång. Nu är det bara istravet som saknas.
onsdag 20 januari 2010
Nu trappas det upp inför tävlingssäsongen.
Så sitter man här igen, känner mig nästan lite datanördig...
Jag har varit uppe och cyklat och ätit frukost hittills. Eftersom att jag inte har jobb på Posten väntande idag så tänkte jag duscha och sedan hoppa i säng för att ta igen någon förlorad timma. Sånt får man göra ibland.
Därefter följer stallande, idag är det Jänta och Älva som ska motioneras, och vid halv 3 blir det en Bodenresa. Furir startar på Peabtravet i ett försök till Dubbelcupen. Första priset är 40 lappar, han står på 20 meters tillägg och har 13 andra hästar att tampas med. Furiren och Wessel Egden (de har mötts tidigare) är de enda 6-åringarna i lopppet, resten är äldre.
I min nyss hemkomna V75-guiden står loppet med i tipslistorna för V65. Jag citerar:
"6. Farmfurir har varit bra på slutet och blir troligen favorit i den andra avdelningen. Nu är det dock en tuffare uppgift som väntar och han känns aningen sårbar. -Allt är som det ska med honom och jag är nöjd. Det är dock värre nu plus att jag inte riktigt vet hur isbana passar honom, det blir ett test, säger Per Gustafsson.
En som visat fin form är 3. Tele Best och vi ger honom tipset istället..."
Kuligt! Vi får se vart det landar, trav är trav och alla lopp ska köras, för att nöta på ett använt talesätt.
Här på hemmaplan har Boel gått ännu ett snabbjobb och visat fortsatt uppåtform. Stallägaren rekommenderade check så jag hängde på henne det "riktiga" huvudlaget för att checka upp henne efter uppvärmningen.
Hon var inte lika pigg som senast men som alltid gör hon vad man ber om. Vi inledde de 2 första intervallerna utan check och hon kändes... normal. Så jag hakade på checken och vände upp för en 3:e intervall. Vilken skillnad! Det kändes som att vi stod i lodrät position när hon laddade iväg och jag fick hålla för kung och fosterland de första 200 metrarna. Nu var det ju mörkt och då blir det svårt att bedöma fart, men nog kan hon röra på sig när hon väl bestämmer sig för det.
6 intervaller blev det och sedan belönades hon med en dusch vid hemkomst. Duschen är det enda stället jag någonsin kan påstå att Boel är tokig i. Hon är så förtjust i att "bada", svansen går som en propeller, benen likaså och man får knuffas en hel del, för hon vill så gärna krypa upp i vattenstrålen.
Älva fortsätter att sköta sig bra i vagn och känns fortsatt fin. Det blir en ruggigt fin travare och tävlingshäst, det är jag övertygad om. Kan bli kul om ägaren dessutom anmäler henne till Kallblodsklassikern.
Jänta körde jag med gott resultat i söndags, sedan fick jag höra att hon varit laddad till max i tisdags med Maja. Hon fick iofs en vilodag emellan, men hittills har det ju fungerat, så jag blir lite bekymrad. Det vore trevligt att kunna köra henne någon gång utan att behöva sätta sig upp och kämpa för att få stopp efterföljande motionspass. Vi får se vart det hamnar.
Jag ska hinna rida henne innan Bodenresan, det blir nog något slags dressyrpass ute längs vägen, för att kolla av så att bromsarna fungerar som de ska. Hårda bud för tanten, med andra ord.
Eventuellt blir det en trip ner till ridklubben på lördag, både för ridningen och inspirationens skull. Men då måste transporten skottas fram... Yey.
Jag har blivit en stadig besökare av Tradera, men idag missar jag 2 auktioner när jag åker iväg "dit upp", så vi får se om någon av affärerna går hem. Ett huvudlag och en förbygel har jag lagt bud på, sedan finns det mängder med litteratur i minneslistan.
Kör upp till start! :D
(Tillägg: Noterade just att inlägget publicerades under gårdagens datum istället för idag, torsdag, vilket ju är lite mysko... Men blogspot har någon slags egen klocka, så den har väl kommit lite efter skulle jag tro. Torsdag är det som gäller i alla fall!)
Jag har varit uppe och cyklat och ätit frukost hittills. Eftersom att jag inte har jobb på Posten väntande idag så tänkte jag duscha och sedan hoppa i säng för att ta igen någon förlorad timma. Sånt får man göra ibland.
Därefter följer stallande, idag är det Jänta och Älva som ska motioneras, och vid halv 3 blir det en Bodenresa. Furir startar på Peabtravet i ett försök till Dubbelcupen. Första priset är 40 lappar, han står på 20 meters tillägg och har 13 andra hästar att tampas med. Furiren och Wessel Egden (de har mötts tidigare) är de enda 6-åringarna i lopppet, resten är äldre.
I min nyss hemkomna V75-guiden står loppet med i tipslistorna för V65. Jag citerar:
"6. Farmfurir har varit bra på slutet och blir troligen favorit i den andra avdelningen. Nu är det dock en tuffare uppgift som väntar och han känns aningen sårbar. -Allt är som det ska med honom och jag är nöjd. Det är dock värre nu plus att jag inte riktigt vet hur isbana passar honom, det blir ett test, säger Per Gustafsson.
En som visat fin form är 3. Tele Best och vi ger honom tipset istället..."
Kuligt! Vi får se vart det landar, trav är trav och alla lopp ska köras, för att nöta på ett använt talesätt.
Här på hemmaplan har Boel gått ännu ett snabbjobb och visat fortsatt uppåtform. Stallägaren rekommenderade check så jag hängde på henne det "riktiga" huvudlaget för att checka upp henne efter uppvärmningen.
Hon var inte lika pigg som senast men som alltid gör hon vad man ber om. Vi inledde de 2 första intervallerna utan check och hon kändes... normal. Så jag hakade på checken och vände upp för en 3:e intervall. Vilken skillnad! Det kändes som att vi stod i lodrät position när hon laddade iväg och jag fick hålla för kung och fosterland de första 200 metrarna. Nu var det ju mörkt och då blir det svårt att bedöma fart, men nog kan hon röra på sig när hon väl bestämmer sig för det.
6 intervaller blev det och sedan belönades hon med en dusch vid hemkomst. Duschen är det enda stället jag någonsin kan påstå att Boel är tokig i. Hon är så förtjust i att "bada", svansen går som en propeller, benen likaså och man får knuffas en hel del, för hon vill så gärna krypa upp i vattenstrålen.
Älva fortsätter att sköta sig bra i vagn och känns fortsatt fin. Det blir en ruggigt fin travare och tävlingshäst, det är jag övertygad om. Kan bli kul om ägaren dessutom anmäler henne till Kallblodsklassikern.
Jänta körde jag med gott resultat i söndags, sedan fick jag höra att hon varit laddad till max i tisdags med Maja. Hon fick iofs en vilodag emellan, men hittills har det ju fungerat, så jag blir lite bekymrad. Det vore trevligt att kunna köra henne någon gång utan att behöva sätta sig upp och kämpa för att få stopp efterföljande motionspass. Vi får se vart det hamnar.
Jag ska hinna rida henne innan Bodenresan, det blir nog något slags dressyrpass ute längs vägen, för att kolla av så att bromsarna fungerar som de ska. Hårda bud för tanten, med andra ord.
Eventuellt blir det en trip ner till ridklubben på lördag, både för ridningen och inspirationens skull. Men då måste transporten skottas fram... Yey.
Jag har blivit en stadig besökare av Tradera, men idag missar jag 2 auktioner när jag åker iväg "dit upp", så vi får se om någon av affärerna går hem. Ett huvudlag och en förbygel har jag lagt bud på, sedan finns det mängder med litteratur i minneslistan.
Kör upp till start! :D
(Tillägg: Noterade just att inlägget publicerades under gårdagens datum istället för idag, torsdag, vilket ju är lite mysko... Men blogspot har någon slags egen klocka, så den har väl kommit lite efter skulle jag tro. Torsdag är det som gäller i alla fall!)
måndag 18 januari 2010
Jag lunchar med Internet.
Vilken underbar dag på Posten! Hittills i alla fall...
Reklam fick vi visserligen, men då saknades det 2 lådor finställd post så jag var ute ca. 40 minuter tidigare. Det kan låta lite, men så är inte fallet när det gäller postutdelning.
Nu har jag tagit lunch i lugn och ro och har bara runt en timmas körning kvar. Underbart!
Simskolan börjar starta igång nu och en grupp är fixad och klar. Bara 2 to go... Jag har lyckats få lite genomströmning i år och hoppas att det blir lite fräschare och lättare nu. Jag har även några avhoppare i Teknik-gruppen (ja, ni vet, "de är ju i den åldern"...), så jag kanske inte behöver ha ångest inför, under och efter varje pass med dem.
Jag har uppdaterat mig själv på Studera.nu inför anmälan till Högskoleprovet och årets val till högskola/universitet. Igår ville jag bli veterinär, idag känns det bara flummigt och omotiverat och imorgon kan jag tänka mig att arkitekturen lockar igen. Så är läget idag, vilket knappast gör planeringen av framtiden lättare. Men saker och ting brukar lösa sig, kanske inte alltid till det allra bästa, men likväl löser de sig...
Hästarna tragglar på i snön. Boel gick ett grymt jobb i lördags där jag mest satt och åkte och hon sprang. Balansen är alltjämt lite dålig, hon lyckades t.ex. trampa av sig de krassliga bootsen, men det stämde betydligt bättre nu än tidigare. Jag tyngde henne lite fram, men det kan även vara så att kroppen hängde med bättre nu när hon fått ett ordentligt jobb i sig.
Jänta har jag testat rida på 3-delat och gouge-tygel ute. Som i ute på vägarna. Det kändes minst sagt spännande när vi började jogga fram, men hon skötte sig exemplariskt och kändes riktigt ridbar! Norska är ju i regel lite respektlös mot betten och stopporder, men i fredags hade vi inga problem med det. Gouge-tygeln gav den effekt jag ville, och Snurran gick efter uppvärmningen inte emot bettet i skritten längre. Ett steg framåt där... Nu hoppas jag bara det håller i sig!
Jag hittade ett par pelhamdeltan med tygelhakar på Tradera... Sådana där engelska, inte de vanliga knäpp-spännena. Klart man var tvungen att lämna ett bud. Får jag inte som jag vill blir det kanske till och med 2... ;)
Nu susade den andra postbilen med Gunilla vid ratten förbi, så nu är det nog dags att pallra sig iväg och fixa resten av körningen.
Reklam fick vi visserligen, men då saknades det 2 lådor finställd post så jag var ute ca. 40 minuter tidigare. Det kan låta lite, men så är inte fallet när det gäller postutdelning.
Nu har jag tagit lunch i lugn och ro och har bara runt en timmas körning kvar. Underbart!
Simskolan börjar starta igång nu och en grupp är fixad och klar. Bara 2 to go... Jag har lyckats få lite genomströmning i år och hoppas att det blir lite fräschare och lättare nu. Jag har även några avhoppare i Teknik-gruppen (ja, ni vet, "de är ju i den åldern"...), så jag kanske inte behöver ha ångest inför, under och efter varje pass med dem.
Jag har uppdaterat mig själv på Studera.nu inför anmälan till Högskoleprovet och årets val till högskola/universitet. Igår ville jag bli veterinär, idag känns det bara flummigt och omotiverat och imorgon kan jag tänka mig att arkitekturen lockar igen. Så är läget idag, vilket knappast gör planeringen av framtiden lättare. Men saker och ting brukar lösa sig, kanske inte alltid till det allra bästa, men likväl löser de sig...
Hästarna tragglar på i snön. Boel gick ett grymt jobb i lördags där jag mest satt och åkte och hon sprang. Balansen är alltjämt lite dålig, hon lyckades t.ex. trampa av sig de krassliga bootsen, men det stämde betydligt bättre nu än tidigare. Jag tyngde henne lite fram, men det kan även vara så att kroppen hängde med bättre nu när hon fått ett ordentligt jobb i sig.
Jänta har jag testat rida på 3-delat och gouge-tygel ute. Som i ute på vägarna. Det kändes minst sagt spännande när vi började jogga fram, men hon skötte sig exemplariskt och kändes riktigt ridbar! Norska är ju i regel lite respektlös mot betten och stopporder, men i fredags hade vi inga problem med det. Gouge-tygeln gav den effekt jag ville, och Snurran gick efter uppvärmningen inte emot bettet i skritten längre. Ett steg framåt där... Nu hoppas jag bara det håller i sig!
Jag hittade ett par pelhamdeltan med tygelhakar på Tradera... Sådana där engelska, inte de vanliga knäpp-spännena. Klart man var tvungen att lämna ett bud. Får jag inte som jag vill blir det kanske till och med 2... ;)
Nu susade den andra postbilen med Gunilla vid ratten förbi, så nu är det nog dags att pallra sig iväg och fixa resten av körningen.
fredag 15 januari 2010
Spottis på villovägar.
Haha, titta vad en kompis såg på vägen hem från Lycksele!
Nu har jag tre vänner som är film-kändisar och en som är rikskändis på Expressen. Gode coolt. Undra vad som ska bli av mig.
Nu har jag tre vänner som är film-kändisar och en som är rikskändis på Expressen. Gode coolt. Undra vad som ska bli av mig.
onsdag 13 januari 2010
Vad man gör när det är för kallt för att vara ute...
Det här inlägget kan bli långt och svammlande, och väldigt berättande. Jag hämtade mig från det faktum att mitt fina röda vintertäcke var slutsålt och därefter har det hänt en del, men jag ska hålla det kort.
Jag och Judith körde in till Skellefteå lördag kväll för att se bio, för våran del blev det Sherlock Holmes. Den var... oväntad! Och bra. Varken Holmes eller Watson var vad de framställts tidigare eller vad jag trodde de skulle vara(jag tänker alltid på Ture Sventon och temlorna...). Och jag gillade soundtracket!
Älva och jag har lyckats vara med om en liten singelolycka, allt gick dock bra. Jag orkar inte riktigt dra alla detaljer här, eller alla teorier om hästens beteende, då blir det verkligen ett långt och svammlande inlägg! I slutändan stod jag där med en pöntad vagn som jag fick lämna vid Torkels hus (och sedan dra hem själv, tungt!) och en unghäst på ett alldeles utmärkt humör (men det humöret hade svängt rätt kraftigt under själva turen).
Jag har varit ute sedan med henne, men med all säkerhetsutrustning man möjligen kan ha (nåja, inga skygglappar eller knytt svans) och allt har fungerat hur bra som helst. Förstås.
Älva känns för övrigt som att hon kan bli en riktig kanon. Hon travar bra, precis som sina bröder, och har en härlig (än så länge) framåtanda. Ägaren har nämnt att han vill anmäla henne till Klassikern, och det tycker jag verkligen att han ska göra. Hon har all chans i världen att bli så bra och bättre.
Boel har gått sitt första snabbjobb på ett bra tag nu, med gott resultat kan jag nog säga. Hon har lite problem med aktionen, balansmässigt sett, och behöver nog mer grepp än vad broddarna kan ge, men hon gör vad man ber om. Hon skulle förmodligen behöva en träningskompis också, men som det ser ut nu är det lite tunt med såna i byn. Ima är ju lite för stor, Älva tränas för lite, Kerstin körs enbart sakta och Ninas hästar går rätt lugnt nu, vad jag har förstått.
Jänta har fått gå en hel del sen förra veckan. Efter vilan blev hon ju så väldigt... igång. Jag har trots det kört henne, på pelham, och det gick faktiskt bara bra. Dagen efter så red jag ett rätt hårt pass i paddocken med bommar och voltövningar. I början hade ingen av oss någon koll alls, men de sista 20-25 minutrarna klickade allt på plats och jag kunde rida henne i en stadig, fin form genom det mesta. Halvhalterna gick igenom och jag kunde styra och ställa till stor del genom sits och skänklar. Nöjd blir man! Det kändes bra för motivationen har varit sisådär de senaste veckorna, och att komma igång är alltid det bästa då.
Idag har temperaturen legat stadigt runt -20, och jag måste erkänna att jag känner mig lite mesig. Jag hoppas att den stigit till ikväll, då jag hade tänkt åka upp...
Planen var att rida till soptippen, men som sagt, jag känner mig lite mesig.
Jag fick känna av lite nostalgi tidigare i veckan. När jag surfade runt på IMDB (hetas
te stället på Internet, det vet ju alla) så hittade jag en gammal serie som gick "när jag var ung"; My So-Called Life. Jag minns att huvudpersonen hade rött hår, att hon var kompis med en helkul mörkhyad och att det fanns en vääry fine kille med i leken. Och så visar det sig att den hete killen var Jared Leto!! Jared Leto som jag såg improvisera ihop ett framträdande i Globen med en enda gitarr och sin egen röst, det var då hela Globen fylldes av tändare, mobiler, allt som lyste. Det blev en hel stjärnhimmel... Och vi var mitt i!
Nästa torsdag startar Furre på Bodentravet i ett försök till Dubbelcupen. Jag ska hänga på, om jag inte får o-schemalagt arbete då. Ska bli så kul att få träffa killen igen, det är trots allt lite tomt i stallet utan hingstarna... Och Furre kommer ju alltid ha en hjärteplats.
Sarah ville se "de blå" i helgen. De blå som i Avatar. Vi får la se, kanske blir det ännu ett biobesök på lördagen.
Jag läste på Yxbackas hemsida att de tyvärr fått ta bort Ravn Jahn. Det var på slutet av oktober förra året som han blev halt och kollades upp. Efter att ha fått domen hovbensfraktur beslutade ägarna (från Norge då) att han skulle få lämna den här jorden. Trist på en mycket snygg hingst, men med det hårda psyket är jag inte förvånad över att han sprang på sig själv en skada.
Ny avelshingst där under 2010 blir Eder! Jättekul tycker jag!
Här finns ett album med lite bilder på honom. Jag kan tänka mig att han fått stå på ett ställe där de inte hållit igång honom så jättehårt... Men Yxbacka brukar ju vara duktiga på att motionera hästarna, och efter vad jag har läst ska Eder vara jättefin att rida, det gör ju saken inte svårare. 4 vita ben och en stjärn, blir säkert jätteläckert med sommarpäls och några bortmotionerade kilon!
(Tillägg: Eder och Jänta har delvis samma blod. Eders morfar Sambo är Jäntas morfarsfar. Eders mormorsmor Atoma är Jäntas morfarsmor. Coolt!)
Jag och Judith körde in till Skellefteå lördag kväll för att se bio, för våran del blev det Sherlock Holmes. Den var... oväntad! Och bra. Varken Holmes eller Watson var vad de framställts tidigare eller vad jag trodde de skulle vara(jag tänker alltid på Ture Sventon och temlorna...). Och jag gillade soundtracket!
Älva och jag har lyckats vara med om en liten singelolycka, allt gick dock bra. Jag orkar inte riktigt dra alla detaljer här, eller alla teorier om hästens beteende, då blir det verkligen ett långt och svammlande inlägg! I slutändan stod jag där med en pöntad vagn som jag fick lämna vid Torkels hus (och sedan dra hem själv, tungt!) och en unghäst på ett alldeles utmärkt humör (men det humöret hade svängt rätt kraftigt under själva turen).
Jag har varit ute sedan med henne, men med all säkerhetsutrustning man möjligen kan ha (nåja, inga skygglappar eller knytt svans) och allt har fungerat hur bra som helst. Förstås.
Älva känns för övrigt som att hon kan bli en riktig kanon. Hon travar bra, precis som sina bröder, och har en härlig (än så länge) framåtanda. Ägaren har nämnt att han vill anmäla henne till Klassikern, och det tycker jag verkligen att han ska göra. Hon har all chans i världen att bli så bra och bättre.
Boel har gått sitt första snabbjobb på ett bra tag nu, med gott resultat kan jag nog säga. Hon har lite problem med aktionen, balansmässigt sett, och behöver nog mer grepp än vad broddarna kan ge, men hon gör vad man ber om. Hon skulle förmodligen behöva en träningskompis också, men som det ser ut nu är det lite tunt med såna i byn. Ima är ju lite för stor, Älva tränas för lite, Kerstin körs enbart sakta och Ninas hästar går rätt lugnt nu, vad jag har förstått.
Jänta har fått gå en hel del sen förra veckan. Efter vilan blev hon ju så väldigt... igång. Jag har trots det kört henne, på pelham, och det gick faktiskt bara bra. Dagen efter så red jag ett rätt hårt pass i paddocken med bommar och voltövningar. I början hade ingen av oss någon koll alls, men de sista 20-25 minutrarna klickade allt på plats och jag kunde rida henne i en stadig, fin form genom det mesta. Halvhalterna gick igenom och jag kunde styra och ställa till stor del genom sits och skänklar. Nöjd blir man! Det kändes bra för motivationen har varit sisådär de senaste veckorna, och att komma igång är alltid det bästa då.
Idag har temperaturen legat stadigt runt -20, och jag måste erkänna att jag känner mig lite mesig. Jag hoppas att den stigit till ikväll, då jag hade tänkt åka upp...
Planen var att rida till soptippen, men som sagt, jag känner mig lite mesig.
Jag fick känna av lite nostalgi tidigare i veckan. När jag surfade runt på IMDB (hetas
te stället på Internet, det vet ju alla) så hittade jag en gammal serie som gick "när jag var ung"; My So-Called Life. Jag minns att huvudpersonen hade rött hår, att hon var kompis med en helkul mörkhyad och att det fanns en vääry fine kille med i leken. Och så visar det sig att den hete killen var Jared Leto!! Jared Leto som jag såg improvisera ihop ett framträdande i Globen med en enda gitarr och sin egen röst, det var då hela Globen fylldes av tändare, mobiler, allt som lyste. Det blev en hel stjärnhimmel... Och vi var mitt i!Nästa torsdag startar Furre på Bodentravet i ett försök till Dubbelcupen. Jag ska hänga på, om jag inte får o-schemalagt arbete då. Ska bli så kul att få träffa killen igen, det är trots allt lite tomt i stallet utan hingstarna... Och Furre kommer ju alltid ha en hjärteplats.
Sarah ville se "de blå" i helgen. De blå som i Avatar. Vi får la se, kanske blir det ännu ett biobesök på lördagen.
Jag läste på Yxbackas hemsida att de tyvärr fått ta bort Ravn Jahn. Det var på slutet av oktober förra året som han blev halt och kollades upp. Efter att ha fått domen hovbensfraktur beslutade ägarna (från Norge då) att han skulle få lämna den här jorden. Trist på en mycket snygg hingst, men med det hårda psyket är jag inte förvånad över att han sprang på sig själv en skada.
Ny avelshingst där under 2010 blir Eder! Jättekul tycker jag!
Här finns ett album med lite bilder på honom. Jag kan tänka mig att han fått stå på ett ställe där de inte hållit igång honom så jättehårt... Men Yxbacka brukar ju vara duktiga på att motionera hästarna, och efter vad jag har läst ska Eder vara jättefin att rida, det gör ju saken inte svårare. 4 vita ben och en stjärn, blir säkert jätteläckert med sommarpäls och några bortmotionerade kilon!
(Tillägg: Eder och Jänta har delvis samma blod. Eders morfar Sambo är Jäntas morfarsfar. Eders mormorsmor Atoma är Jäntas morfarsmor. Coolt!)
lördag 9 januari 2010
Nej, nej, nej!!!
Noooooo!!!
Det fina, fina, fina vintertäcket i metallic red är SLUT!!!
Besvikelsen då jag gick in på hemsidan idag för att beställa var enorm. Och inte kommer jag ihåg vad det hette heller, så hur tusan ska jag få tag på det nu?! Suuuuck... "/
Inget nytt täckte till Boel med andra ord. Hon har säkert bett till sin hästgud som på något sätt och den har sedan fått en hov med i spelet... Skit!
Det fina, fina, fina vintertäcket i metallic red är SLUT!!!
Besvikelsen då jag gick in på hemsidan idag för att beställa var enorm. Och inte kommer jag ihåg vad det hette heller, så hur tusan ska jag få tag på det nu?! Suuuuck... "/
Inget nytt täckte till Boel med andra ord. Hon har säkert bett till sin hästgud som på något sätt och den har sedan fått en hov med i spelet... Skit!
fredag 8 januari 2010
Stall Farms stoltheter på Skelleftetravets gala.
Nu börjar det dra ihop sig inför travgalorna runt om i landet, och i år är både Furir och Baron nominerade på Skelleftetravets gala! Baron finns i gruppen "Årets 3-åring" tillsammans med de två varmblodsstona Yessie Hornline och Zandra C medan Furir fått plats i gruppen "Årets äldre kallblod" tillsammans med Gräft Berra och Prins Tabac (notera att alla är 5 år!).
Väldigt kul, naturligtvis, och man hoppas ju...
Baron, med sina 90 000 kr insprungna på 4 starter som resulterade i 4 segrar, borde ha en stor chans att vinna, tycker jag. Men då var det ju dessa varmblod som "alla andra" är så förtjusta i... Zandra C. har sprungit in nästan 200 000 i år, på 16 starter, men då har hon bara 2 segrar. För mig är det solklart, men kanske inte för "de där andra".
I Furres grupp blir det lite svårare. Gräft Berra har gjort en start mer, sprungit in någon tusenlapp mer, och har samma antal första- och andraplatser. På tredjeplatser spöar dock Furre honom. Prins Tabac har en seger till godo på de två andra, men har sprungit in mer pengar... Vi får la se! (Fast jag är partisk och tycker det är solklart även här vem som borde vinna)
Nu går det även att rösta på Årets Häst i hela Sverige. Nominerade är Torvald Palema, Red Hot Dynamite, Maharajah och Viola Silas. ATG har varit duktiga och marknadsfört tävlingen (med det ganska läckra förstapriset) på Facebook och där tycks Torvald-fansen oändligt många.
Själv gillar jag ju Torvalds insatser och tycker det är en fantastisk häst, men kvinnan i mig säger Viola Silas. 12 segrar på 12 starter, och som hon vunnit! Jag tänker även nämna att hon har ett bättre rekord än den andra 3-åringen Red Hot Dynamite...
Vette tusan hur jag ska rösta.
Har glömt att skriva ner det, men nu till våren ska Kasper Mollyn stå hos Jan-Olov Persson. Woho! Tycker att det är jättebra att han tar in lite outcross-blod som håller hög standard. Än så länge har de inga fantastiska bilder på hästen, men det ska nog gå att fixa fram... Kasper Mollyn kommer ju från samma moderslinje som Mentor Mollyn och Frigg Mollyn, med Nanna som mormor. Hans äldsta avkommor kommer ut som 2-åringar det här året, och han har tävlat helt okej, så det blir kul att se vad JoP kan göra av honom på tävlingsbanorna.
Äventyr på hemmafronten har det också varit den här veckan. På grund av kylan har stona vilat sedan i måndags, men i tisdags insisterade stallägaren på att köra Boel (i -22 eller vad det nu var). På med lokselen och rockarden och ut längs bergavägen. Jag kom upp lite senare för att köra ner Magdalena till Malå, men hinner knappt in i stallet förrän det ringer. Då har lokselen gått sönder och självklart blir det lite svårt att dra hem vagnen. Jag fick köra ner med lite snören för att selen skulle sitta kvar på Boel medan Arne gick hem med henne och så fick vagnen stå kvar längs raksträckan.
Onsdag eftermiddag skulle vi så försöka få hem rockarden. Vid det laget hade det hunnit bli 27 minusgrader så ingen var särskilt sugen på att gå ner med en häst, koppla på den och köra hem. Magda och jag tog därför bilen och begav oss ut i vildmarken för att försöka få hem den minst sagt härdade vagnen (den har varit med om en hel del...). Efter diverse knep och knåp med stigläder fick vi på vagnen på dragkroken. Jag tvivlar på att någon körkunnig med någorlunda säkerhetstänk hade godkänt våran anordning, men hem tog vi oss ändå. I nerförsbackarna var det allt spännande, särskilt när man inte såg vad som hände bakom bilen, men det gick och både vi 2-benta, bilen och vagnen stod hela på stallplanen några minuter senare (snarare många minuter senare, det blev krypkörning hela vägen).
Synd att det inte blev dokumenterat.
Ikväll ska jag vila och äta godis, och dra en ragg upp till stallet förstås. Imorgon är det jobb på morgonen, sedan ska Jänta och Boel få jobba under dagen och så hoppas jag på bio senare på kvällen. Det var ju ett tag sen sist, känns det som, och man måste få unna sig lite sånt.
Just ja. Jag beslöt mig igår för att köpa en ny mobil och började titta lite på nätet. Jag trodde det skulle vara lätt att hitta rätt telefon, men ack vad jag bedrog mig. Det är en stor, vild djungel och valet blir inte lättare av att "fjortis-varnaren" är på och piper varje gång den ser en något för populär mobil. Jag förstår inte hur man ska kunna välja när det erbjuds så mycket.
Fick just sms och mail om att jag har två paket på ingång, ett av dem är ett täcke, det andra kläder från LaRedoute. Trevligt, minst sagt!
Väldigt kul, naturligtvis, och man hoppas ju...
Baron, med sina 90 000 kr insprungna på 4 starter som resulterade i 4 segrar, borde ha en stor chans att vinna, tycker jag. Men då var det ju dessa varmblod som "alla andra" är så förtjusta i... Zandra C. har sprungit in nästan 200 000 i år, på 16 starter, men då har hon bara 2 segrar. För mig är det solklart, men kanske inte för "de där andra".
I Furres grupp blir det lite svårare. Gräft Berra har gjort en start mer, sprungit in någon tusenlapp mer, och har samma antal första- och andraplatser. På tredjeplatser spöar dock Furre honom. Prins Tabac har en seger till godo på de två andra, men har sprungit in mer pengar... Vi får la se! (Fast jag är partisk och tycker det är solklart även här vem som borde vinna)
Nu går det även att rösta på Årets Häst i hela Sverige. Nominerade är Torvald Palema, Red Hot Dynamite, Maharajah och Viola Silas. ATG har varit duktiga och marknadsfört tävlingen (med det ganska läckra förstapriset) på Facebook och där tycks Torvald-fansen oändligt många.
Själv gillar jag ju Torvalds insatser och tycker det är en fantastisk häst, men kvinnan i mig säger Viola Silas. 12 segrar på 12 starter, och som hon vunnit! Jag tänker även nämna att hon har ett bättre rekord än den andra 3-åringen Red Hot Dynamite...
Vette tusan hur jag ska rösta.
Har glömt att skriva ner det, men nu till våren ska Kasper Mollyn stå hos Jan-Olov Persson. Woho! Tycker att det är jättebra att han tar in lite outcross-blod som håller hög standard. Än så länge har de inga fantastiska bilder på hästen, men det ska nog gå att fixa fram... Kasper Mollyn kommer ju från samma moderslinje som Mentor Mollyn och Frigg Mollyn, med Nanna som mormor. Hans äldsta avkommor kommer ut som 2-åringar det här året, och han har tävlat helt okej, så det blir kul att se vad JoP kan göra av honom på tävlingsbanorna.
Äventyr på hemmafronten har det också varit den här veckan. På grund av kylan har stona vilat sedan i måndags, men i tisdags insisterade stallägaren på att köra Boel (i -22 eller vad det nu var). På med lokselen och rockarden och ut längs bergavägen. Jag kom upp lite senare för att köra ner Magdalena till Malå, men hinner knappt in i stallet förrän det ringer. Då har lokselen gått sönder och självklart blir det lite svårt att dra hem vagnen. Jag fick köra ner med lite snören för att selen skulle sitta kvar på Boel medan Arne gick hem med henne och så fick vagnen stå kvar längs raksträckan.
Onsdag eftermiddag skulle vi så försöka få hem rockarden. Vid det laget hade det hunnit bli 27 minusgrader så ingen var särskilt sugen på att gå ner med en häst, koppla på den och köra hem. Magda och jag tog därför bilen och begav oss ut i vildmarken för att försöka få hem den minst sagt härdade vagnen (den har varit med om en hel del...). Efter diverse knep och knåp med stigläder fick vi på vagnen på dragkroken. Jag tvivlar på att någon körkunnig med någorlunda säkerhetstänk hade godkänt våran anordning, men hem tog vi oss ändå. I nerförsbackarna var det allt spännande, särskilt när man inte såg vad som hände bakom bilen, men det gick och både vi 2-benta, bilen och vagnen stod hela på stallplanen några minuter senare (snarare många minuter senare, det blev krypkörning hela vägen).
Synd att det inte blev dokumenterat.
Ikväll ska jag vila och äta godis, och dra en ragg upp till stallet förstås. Imorgon är det jobb på morgonen, sedan ska Jänta och Boel få jobba under dagen och så hoppas jag på bio senare på kvällen. Det var ju ett tag sen sist, känns det som, och man måste få unna sig lite sånt.
Just ja. Jag beslöt mig igår för att köpa en ny mobil och började titta lite på nätet. Jag trodde det skulle vara lätt att hitta rätt telefon, men ack vad jag bedrog mig. Det är en stor, vild djungel och valet blir inte lättare av att "fjortis-varnaren" är på och piper varje gång den ser en något för populär mobil. Jag förstår inte hur man ska kunna välja när det erbjuds så mycket.
Fick just sms och mail om att jag har två paket på ingång, ett av dem är ett täcke, det andra kläder från LaRedoute. Trevligt, minst sagt!
tisdag 5 januari 2010
Jag partar inte när det är kallt ute.
Aaaa, men vaaaad?!
Äsch då, kylan infann sig ändå. Jag som hade hoppats på en vecka rik på motionering av både mig själv och hästarna, men när det blir under -20 grader, då är man inte så kaxig längre.
Motionera får jag göra ändå, jobb är jobb och det kan man inte smita undan. Att jobba först på tidningstjänst och sedan Posten är vanligtvis tröttsamt (ja, ni har ju hört mig klaga förut), men att göra det i den här kylan... Jag skulle ha sagt att det var outhärdligt, men faktum är att jag ju faktiskt tagit mig igenom iaf en dag, så det är mer i teorin det inte är överkomligt.
Imorse när jag kom hem från tidningskörningen frös jag som en nakenhund och kurade därför ihop mig i sängen i 45 minuter. Ingen skillnad. Jag gick upp och hoppade runt i garaget i 10 minuter. Ingen skillnad. Jag klädde på mig 5 lager kläder och tänkte hoppa lite till, men då blev jag för fet och otymplig så då gick det inte. Sen gick jag till jobbet och frös ännu mer.
Vad för positivt finns det då i min vardag just nu...? Det är snålt om sådana saker, eftersom det bästa vanligtvis görs utomhus.
Men jag hittade ett opusslat pussel och det har jag sysselsatt mig med när det har varit för kallt för att vara ute. Och jag tog med mig en makulerad tidning hem igår; "Allt om vetenskap". Och jag löser miljonkrysset i VF. Det blir med andra ord inlärning och hjärngympa, vilket ju inte går att förakta. Och tänka sig, jag har faktiskt kul när jag gör det. Det måste vara skolabstinensen som gör sitt.
När det nu finns så lite att vara glad åt så måste man vara glad åt de små sakerna. På torsdag till exempel, då får vi på Posten ingen reklam att dela ut, vilket sannerligen gör mitt arbete mycket lättare! Idag fick jag ett par benskydd som jag råkade lägga bud på, och de var helt okej, inte som de där "moderiktiga", tjocka, otympliga senskydden i alla uppkomna färger utan nätta och förmodligen mycket mer bekväma.
Ikväll så hålls det fest på Malåborg/"Borgen", men det skippar jag. Vid sådana här tillställningar är det alltför lätt hänt att man går hem för dåligt klädd, och efter allt jobb i kylan börjar jag känna mig riktigt sliten. Trött, och så har jag ont i kroppen också. Aldrig ett bra tecken.
Jag får hoppas att alla andra som ska ut har en bra kväll, för det kommer nog jag ha. Hemma i huset, nykter och uppvärmd!
Äsch då, kylan infann sig ändå. Jag som hade hoppats på en vecka rik på motionering av både mig själv och hästarna, men när det blir under -20 grader, då är man inte så kaxig längre.
Motionera får jag göra ändå, jobb är jobb och det kan man inte smita undan. Att jobba först på tidningstjänst och sedan Posten är vanligtvis tröttsamt (ja, ni har ju hört mig klaga förut), men att göra det i den här kylan... Jag skulle ha sagt att det var outhärdligt, men faktum är att jag ju faktiskt tagit mig igenom iaf en dag, så det är mer i teorin det inte är överkomligt.
Imorse när jag kom hem från tidningskörningen frös jag som en nakenhund och kurade därför ihop mig i sängen i 45 minuter. Ingen skillnad. Jag gick upp och hoppade runt i garaget i 10 minuter. Ingen skillnad. Jag klädde på mig 5 lager kläder och tänkte hoppa lite till, men då blev jag för fet och otymplig så då gick det inte. Sen gick jag till jobbet och frös ännu mer.
Vad för positivt finns det då i min vardag just nu...? Det är snålt om sådana saker, eftersom det bästa vanligtvis görs utomhus.
Men jag hittade ett opusslat pussel och det har jag sysselsatt mig med när det har varit för kallt för att vara ute. Och jag tog med mig en makulerad tidning hem igår; "Allt om vetenskap". Och jag löser miljonkrysset i VF. Det blir med andra ord inlärning och hjärngympa, vilket ju inte går att förakta. Och tänka sig, jag har faktiskt kul när jag gör det. Det måste vara skolabstinensen som gör sitt.
När det nu finns så lite att vara glad åt så måste man vara glad åt de små sakerna. På torsdag till exempel, då får vi på Posten ingen reklam att dela ut, vilket sannerligen gör mitt arbete mycket lättare! Idag fick jag ett par benskydd som jag råkade lägga bud på, och de var helt okej, inte som de där "moderiktiga", tjocka, otympliga senskydden i alla uppkomna färger utan nätta och förmodligen mycket mer bekväma.
Ikväll så hålls det fest på Malåborg/"Borgen", men det skippar jag. Vid sådana här tillställningar är det alltför lätt hänt att man går hem för dåligt klädd, och efter allt jobb i kylan börjar jag känna mig riktigt sliten. Trött, och så har jag ont i kroppen också. Aldrig ett bra tecken.
Jag får hoppas att alla andra som ska ut har en bra kväll, för det kommer nog jag ha. Hemma i huset, nykter och uppvärmd!
söndag 3 januari 2010
SMHI och yr.no kan slänga sig i väggen!
Lycka på jorden är att vakna upp 4 på morgonen och inse att meteorologen hade fel!
Stona får därmed fortsätta träna, vilket känns jättebra med tanke på hur fantastiskt bra det gick igår!
I'll be back...
Stona får därmed fortsätta träna, vilket känns jättebra med tanke på hur fantastiskt bra det gick igår!
I'll be back...
Jag skulle vilja sparka lite på distriktet.
Nu är det fullt ös här i huset. Min faster med familj är här och hälsar på och småungarna (alltså alla under 14) lever rövare så man knappat kan andas. Nåja, jag har fördelen att vara en av de vuxna, så mig är de lite rädda och ängsliga för. Ryter jag till får jag nog som jag vill.
Nu handlar eftermiddagen om att äta fint och må bra, sen bär det av till stallet, oavsett vad fadern tycker om den saken. Jag har redan hunnit förvarna honom två gånger om saken, så förhoppningsvis har det sjunkit in.
Idag är det inte lika kallt som igår så jag ska försöka dra ur Jänta och Boel lite grann. Skulle det nu bli kallt till veckan får de nog gå ner på vila/skrittning. Att fara ut i -20 eller lägre är aldrig charmigt, och hästarna behöver ju vila någon gång, så då faller det sig bra att lägga vilan när vi 2benta inte orkar med världen och vädret.
Jag har äntligen fått svar från sadelmakeriet i Luleå och kan skicka iväg hoppsadeln nu till veckan. Lycka! Nu hoppas jag bara att det inte tar alltför lång tid att stoppa om den, då kan jag börja hoppa i slutet på januari, om underlaget håller.
Jag har även mailat om en dressyrsadel. Det är en 17,5" Romano, och jag är lite orolig att den kanske skulle bli för lång för tanterna. Ingenting på den fronten är klart, och jag kanske struntar i den affären helt, för nu beställs det kläder och annat också.
Stallet har nu ett otrevligt problem med veterinären (som i distriktaren). Tydligen är de för lite folk på stationen i Lycksele, och därför har de inte tid att åka ut till Malå! WTF?! Det hade väl varit en sak om det varit en privatveterinär som inte haft tid att åka alltför många mil, men det här är ju distriktsveterinärerna. Deras uppgift är att täcka upp i distriktet, och då tycker jag verkligen inte att det är okej att de lämnar ett område helt utan tjänster!
Till saken hör att Birk redan gått över sin vaccinationstid med en månad och att Boel måste vaccineras senast den 27 januari för att få starta. Annars måste jag göra om hela grundvaccinationen, vilket knappast blir lätt om veterinärerna inte kommer ut och gör sitt jobb. Och så kostar det ju en massa pengar, naturligtvis. Onödiga pengar!
Jag umgicks med tre tjejor igår, vi drog bland annat en ragg till Adak där vi hann titta lite på Youtube-videor. Blodtörstiga som vi är skulle vi naturligtvis se djur som anfaller människor, och sökte på björnattacker. Den här videon kom till våran förtjusning upp, men vi blev lite förvirrade när det inte riktigt gick som vi trodde att det skulle gå...
Som sagt beställs det lite kläder här på hemmafronten, och det har faktiskt gjorts med min lillasyster. Det kändes konstigt, mest för att jag inbillar mig att sånt bara görs på film, men vad vet jag. Det beställs inte bara från ett ställe heller, nej, nu slår vi på stort. Förutom det vill jag även ha en ny mobil och en bärbar dator skulle inte sitta fel... Och så var det ju det där vintertäcket till Boel.
Köpgalenheten från i julas håller med andra ord fortfarande i sig.
Jag har börjat använda Spotify och upptäckte att en hel del band jag är förtjust i har släppt nya album. Jag sitter ju inte och bevakar deras fansites och sånt visas naturligtvis inte på MTV eller hörs på radion, så jag har missat det totalt. Men nu har jag allt uppdaterat mig och har fullständig koll.
Jag passar även på att minnas lite Queen (fast de var före min tid) och Fleetwood Mac (läser ni min systers blogg vet ni att hon också är inne på den linjen). Minns de gör jag för att mina föräldrar nötte de en del när jag var yngre.
Kul med Spotify är alltså slutsatsen!
Nu ser jag fram emot lite hästeri och Trettondagsafton på tisdag, vad vi nu ska göra då.
Och vem ser inte fram emot att kliva upp 4 på morgonen och cykla tidningen i -20?
Nu handlar eftermiddagen om att äta fint och må bra, sen bär det av till stallet, oavsett vad fadern tycker om den saken. Jag har redan hunnit förvarna honom två gånger om saken, så förhoppningsvis har det sjunkit in.
Idag är det inte lika kallt som igår så jag ska försöka dra ur Jänta och Boel lite grann. Skulle det nu bli kallt till veckan får de nog gå ner på vila/skrittning. Att fara ut i -20 eller lägre är aldrig charmigt, och hästarna behöver ju vila någon gång, så då faller det sig bra att lägga vilan när vi 2benta inte orkar med världen och vädret.
Jag har äntligen fått svar från sadelmakeriet i Luleå och kan skicka iväg hoppsadeln nu till veckan. Lycka! Nu hoppas jag bara att det inte tar alltför lång tid att stoppa om den, då kan jag börja hoppa i slutet på januari, om underlaget håller.
Jag har även mailat om en dressyrsadel. Det är en 17,5" Romano, och jag är lite orolig att den kanske skulle bli för lång för tanterna. Ingenting på den fronten är klart, och jag kanske struntar i den affären helt, för nu beställs det kläder och annat också.
Stallet har nu ett otrevligt problem med veterinären (som i distriktaren). Tydligen är de för lite folk på stationen i Lycksele, och därför har de inte tid att åka ut till Malå! WTF?! Det hade väl varit en sak om det varit en privatveterinär som inte haft tid att åka alltför många mil, men det här är ju distriktsveterinärerna. Deras uppgift är att täcka upp i distriktet, och då tycker jag verkligen inte att det är okej att de lämnar ett område helt utan tjänster!
Till saken hör att Birk redan gått över sin vaccinationstid med en månad och att Boel måste vaccineras senast den 27 januari för att få starta. Annars måste jag göra om hela grundvaccinationen, vilket knappast blir lätt om veterinärerna inte kommer ut och gör sitt jobb. Och så kostar det ju en massa pengar, naturligtvis. Onödiga pengar!
Jag umgicks med tre tjejor igår, vi drog bland annat en ragg till Adak där vi hann titta lite på Youtube-videor. Blodtörstiga som vi är skulle vi naturligtvis se djur som anfaller människor, och sökte på björnattacker. Den här videon kom till våran förtjusning upp, men vi blev lite förvirrade när det inte riktigt gick som vi trodde att det skulle gå...
Som sagt beställs det lite kläder här på hemmafronten, och det har faktiskt gjorts med min lillasyster. Det kändes konstigt, mest för att jag inbillar mig att sånt bara görs på film, men vad vet jag. Det beställs inte bara från ett ställe heller, nej, nu slår vi på stort. Förutom det vill jag även ha en ny mobil och en bärbar dator skulle inte sitta fel... Och så var det ju det där vintertäcket till Boel.
Köpgalenheten från i julas håller med andra ord fortfarande i sig.
Jag har börjat använda Spotify och upptäckte att en hel del band jag är förtjust i har släppt nya album. Jag sitter ju inte och bevakar deras fansites och sånt visas naturligtvis inte på MTV eller hörs på radion, så jag har missat det totalt. Men nu har jag allt uppdaterat mig och har fullständig koll.
Jag passar även på att minnas lite Queen (fast de var före min tid) och Fleetwood Mac (läser ni min systers blogg vet ni att hon också är inne på den linjen). Minns de gör jag för att mina föräldrar nötte de en del när jag var yngre.
Kul med Spotify är alltså slutsatsen!
Nu ser jag fram emot lite hästeri och Trettondagsafton på tisdag, vad vi nu ska göra då.
Och vem ser inte fram emot att kliva upp 4 på morgonen och cykla tidningen i -20?
fredag 1 januari 2010
2010 - Tigerns år sa mig ingenting.
Godmorgon gott folk och gott nytt år till alla de som jag inte hälsat än. Jag har suttit ett tag här vid datorn och försökt klura ut ett bra sätt att skriva om det nya året utan att låta tråkig eller som alla andra. Något av "the grey matter" blev uppenbarligen kvar hos det gångna året, hängde väl inte med i övergången, för jag kommer inte på något slagfärdigt alls.
2010 alltså. Nyårsdagarna (afton+dag) blev trevliga, de spenderades ju alltså i Arvidsjaur. Vi mötte bland annat upp med Sofie (från min gamla naturklass!) och Hanna hos en Erika, som hör till samma årskull men valde smartare gymnasiumlinje och gick i samhällsklassen under de år vi spärrades in på Sandbackaskolan.
Vid 12-slaget stod jag inte ensam utan hade Susanne vid min sida. Det hade samlats en hel hög med människor nere vid "sjön" nedanför hotellet så då ställde vi oss naturligtvis längst fram för att se raketerna skjutas upp. Där träffade vi på ännu fler gamla klasskamrater och kända människor från andra gymnasielinjer. Och ärligt talat kände jag mer för att träffa de än jag kände inför det nya året. Konstigt, jag har varken fått julstämning eller nyårsstämning i år. Jag håller på att bli gammal, antar jag.
Resten av kvällen (natten, snarare) blev lyckad, och jag tycker Laponia hade ställt i ordning saker och ting bra för alla festarglada människor som kom dit. Jag var tillbaka i stugan vid halv 4 och sov någon timma senare. Skönt!
Sarah påminde mig ett flertal gånger under nyårskvällen hur mycket hon saknar skolan och livet i Arvidsjaur. Jag höll tyst och lät henne hållas. Själv saknar jag det inte ett dugg (ja, förutom människorna förstås), men lite nostalgi blev det naturligtvis när vi korsade skolgården.
När vi på nyårsdagen äntligen kom hem till Malå kunde jag med gott samvete avstå från att åka upp till stallet. Jag hade egentligen tänkt rida ur Jäntan lite energi, men hade lagt schemat så bra under veckan att hon lika gärna kunde vila. När vi så körde igenom Adak och Johanna öppnade dörren så att 20 minusgrader strömmade in i bilen kände jag att nej, det får nog vara ändå. Man ska ju inte dräpa sig själv, som det sas i tidningen om brevbärarnas jobb i snökaoset.
Dagen har börjat bra för min del. Imorse kändes det drygt att gå upp till jobbet, men när jag väl börjat cykla kändes det som världens bästa jobb. Och efteråt... Ja, vilken härlig känsla när man gjort något nyttigt på morgonen, och sedan ha hela dagen framför sig!
Ännu en anledning till varför tidningstjänst är rätta stället att jobba på är att man får ta hem de tidningar som blir över. För min del blir det en VF och en Norran. Följden av detta har blivit att jag vid frukosten sitter och löser korsord och sudoku. Visst hör ni att det går mot pensionshållet? Och inte nog med det, jag har även dragit fram gamla pussel från dammiga vrår. Inga småpussel naturligtvis, allt under 1000 bitar är för amatörer.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, har jag kanske en gammal tants själ? Det enda som saknas nu är ju stickning och virkning och Hemmets Veckotidning... Fast så långt kommer det nog aldrig att gå, jag tyckte alltid att stickning och virkning var meningslöst. Varför slösa tid på sånt när man 1) kan köpa klädesplagg eller 2) någon annan, som faktiskt tycker om sysslan, gör det åt en.
Dags att avrunda. Jänta har vid de senaste två ridtillfällena varit proppfull av energi och eftersom att jag djupt inom mig tycker det är lite roligt när hon gör sina krumsprång har hon naturligtvis inte sparat på den varan. Därför lämnar jag ett tidigare använt citat som beskriver hennes charmiga natur (om än i manlig form i dikten):
"That hoss wasn't built to thread the earth,
he took natural to the air,
and every time he went aloft,
he tried to leave me there." - Anonymous tribute to an unmanagable horse
2010 alltså. Nyårsdagarna (afton+dag) blev trevliga, de spenderades ju alltså i Arvidsjaur. Vi mötte bland annat upp med Sofie (från min gamla naturklass!) och Hanna hos en Erika, som hör till samma årskull men valde smartare gymnasiumlinje och gick i samhällsklassen under de år vi spärrades in på Sandbackaskolan.
Vid 12-slaget stod jag inte ensam utan hade Susanne vid min sida. Det hade samlats en hel hög med människor nere vid "sjön" nedanför hotellet så då ställde vi oss naturligtvis längst fram för att se raketerna skjutas upp. Där träffade vi på ännu fler gamla klasskamrater och kända människor från andra gymnasielinjer. Och ärligt talat kände jag mer för att träffa de än jag kände inför det nya året. Konstigt, jag har varken fått julstämning eller nyårsstämning i år. Jag håller på att bli gammal, antar jag.
Resten av kvällen (natten, snarare) blev lyckad, och jag tycker Laponia hade ställt i ordning saker och ting bra för alla festarglada människor som kom dit. Jag var tillbaka i stugan vid halv 4 och sov någon timma senare. Skönt!
Sarah påminde mig ett flertal gånger under nyårskvällen hur mycket hon saknar skolan och livet i Arvidsjaur. Jag höll tyst och lät henne hållas. Själv saknar jag det inte ett dugg (ja, förutom människorna förstås), men lite nostalgi blev det naturligtvis när vi korsade skolgården.
När vi på nyårsdagen äntligen kom hem till Malå kunde jag med gott samvete avstå från att åka upp till stallet. Jag hade egentligen tänkt rida ur Jäntan lite energi, men hade lagt schemat så bra under veckan att hon lika gärna kunde vila. När vi så körde igenom Adak och Johanna öppnade dörren så att 20 minusgrader strömmade in i bilen kände jag att nej, det får nog vara ändå. Man ska ju inte dräpa sig själv, som det sas i tidningen om brevbärarnas jobb i snökaoset.
Dagen har börjat bra för min del. Imorse kändes det drygt att gå upp till jobbet, men när jag väl börjat cykla kändes det som världens bästa jobb. Och efteråt... Ja, vilken härlig känsla när man gjort något nyttigt på morgonen, och sedan ha hela dagen framför sig!
Ännu en anledning till varför tidningstjänst är rätta stället att jobba på är att man får ta hem de tidningar som blir över. För min del blir det en VF och en Norran. Följden av detta har blivit att jag vid frukosten sitter och löser korsord och sudoku. Visst hör ni att det går mot pensionshållet? Och inte nog med det, jag har även dragit fram gamla pussel från dammiga vrår. Inga småpussel naturligtvis, allt under 1000 bitar är för amatörer.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, har jag kanske en gammal tants själ? Det enda som saknas nu är ju stickning och virkning och Hemmets Veckotidning... Fast så långt kommer det nog aldrig att gå, jag tyckte alltid att stickning och virkning var meningslöst. Varför slösa tid på sånt när man 1) kan köpa klädesplagg eller 2) någon annan, som faktiskt tycker om sysslan, gör det åt en.
Dags att avrunda. Jänta har vid de senaste två ridtillfällena varit proppfull av energi och eftersom att jag djupt inom mig tycker det är lite roligt när hon gör sina krumsprång har hon naturligtvis inte sparat på den varan. Därför lämnar jag ett tidigare använt citat som beskriver hennes charmiga natur (om än i manlig form i dikten):
"That hoss wasn't built to thread the earth,
he took natural to the air,
and every time he went aloft,
he tried to leave me there." - Anonymous tribute to an unmanagable horse
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)