Utnyttjar dödtid på Arlanda.

Nu sitter jag och såsar på Arlanda. Jag hade rätt, alla andra hade fel, det tog inte alls lång tid att köra ner hit. Vi stannade i Umeå för att shoppa och äta, har stannat ett par gånger för toapauser under vägen och Suss och Sarah gjorde avstickare i både glada Hudik och Tierp. Och nåt annat ställe som ingen kommer ihåg namnet på. Allt för att inte behöva sitta på Arlanda klockan 3 på natten.
Efter att ha suttit i bilen närmare en timma, stökat med packning och åkt buss in till terminalen blev ankomsttiden istället 6. Så mycket bättre...

Men jag är inte bitter! Vi är på väg, och det är det viktigaste!

Jag ska försöka få reda på när Furirens lopp går på torsdagen innan jag lämnar landet, det blir så dyrt att ringa sen... Och kanske leta reda på en svensk tidning så att jag har nåt att läsa förutom min just påbörjade bok (Karl Maiers "Into the house of the ancestors").
Och längta efter avgången.

Isabelle har kollat upp resor till Omaha Beach, den guidade och kompletta resan tyckte vi var lite dyr, men det går ju att göra en egen trip. Jag vill bara dit! Och till Notre Dame. Och så vill jag ha min hatt, fast jag inte vet hur jag ska få hem den... Lånade nämligen pappas lilla resväska, och även om jag utan tvekan framstod som den smartaste i våran kvartett när jag lyfte av min väska från bussen (medan de andra fick slita och släpa) så får jag onekligen problem med att få hem några större inköp. Jag kanske kan skicka med posten?

Det blev alltså lite bloggning här på Arlanda. Minimumtiden för Internet var nämligen 1½ timma (för 29 kronor), och det kändes som att jag borde utnyttja en del av det i alla fall. Jag har ungefär en timma kvar, men det tror jag minsann jag skiter i... Får se om någon av de andra vill låna.

Nu ska alla som läser vara jätte-avundsjuka på mig och mina kompisar och så ska ni hålla alla tummar och tår för Furir (som jag personligen tycker har en solklar chans till vinst, men jag är ju kanske lite partisk... ;P).