Tillbaka från Frankrike och rätt in i vardagen, sen 1 ½ vecka tillbaka. Tack och lov hade det hunnit bli vår här hemma så jag dukade inte under av kylan.
Frankrike var minsann ett äventyr! Det blev en kort och intensiv semester, men oh så fräsch jag kände mig vid hemkomsten. Helt otroligt vad några sovmornar kan göra!
Resan ner till Stockholm med bil gick förvånansvärt bra. Vädret var kasst, och väglaget lite underligt, men vi körde försiktigt och det hela gick som på räls. Jag körde ner till Umeå, där vi stannade och åt, och sedan mellan Uppsala och Arlanda (typ). Däremellan fick de andra sitta vid ratten. Väl framme på Arlanda (strax före 5 tror jag vi stod på parkeringen) drog vi ut på tiden så mycket som möjligt med packning och frukost osv. Det blev ändå en lång väntan på planet, men sen gick det illa kvickt och strax efter 16 var vi framme i Paris. Därefter lyckades vi så småningom ta oss ut till hotellet i Montparnasse, men första dagen var tågsystemen lite krångliga för en småstadsbo som mig. Och lite för de andra oxå. Värst av allt var dock alla människor! Det var hur många som helst, det kryllade av de, det kändes som att vi var i en myrstack när vi gick på den största tågstationen. Det borde vara förbjudet att låta så många människor befinna sig på ett och samma ställe...
Hotellet, Villa Montparnasse, var kalasfint och låg rätt bra till oxå, nära metron och en mindre marknadsgata där vi åt frukost varje morgon. Där fanns också mängder av restauranger, så vi behövde aldrig åka någon längre bit för att få oss lunch och middag.
Första dagen slog vi på stort. Eiffeltornet, Notre Dame och Louvren. Ja, Louvren, som jag sagt att jag INTE skulle besöka. Ändå fann jag mig stående framför den lilla Mona-Lisa med en hög japaner och mina kompisar. Men allt i sin rätta ordning!
Först promenerade vi till Eiffeltornet. En ganska bra promenad, men fräscht efter att ha spenderat dagen innan i bil och flyg. Vädret var sisådär, men då var köerna å andra sidan betydligt mindre. Jag hörde rykten om folk som fått köa i 2 timmar... För oss tog det på sin höjd 15 min, och sen fick vi alltså åka upp i hissen. Sarah var kaxig och insisterade på att vi skulle åka längst upp, men när vi kom upp på andra våningen lät det minsann annorlunda. Tur att vi andra var modiga nog att möta våran rädsla, då föll den blonda (som för övrigt blev kallad både Lady Gaga och Beyonce av försäljarna nere på marknivå) för grupptrycket.
Sedan åkte vi metron (typ. Tåg iaf) till Notre Dame och promenerade efter det (i regnet) till Louvren.
Inte för att låta bitter, men Notre Dame var våldtaget av turismen (ändå jättefint, men jag störde mig något kopiöst på alla människor) och Mona Lisa var överskattat (vilket jag visste). Däremot fanns det mycket annat fint inne på Louvren, och därför var det naturligtvis väldigt trist att det bara stod på franska och inte ett engelsk ord fanns i sikte.
Andra dagen spenderades på travet. Vi (alla utom Sarah) krigsmålade oss för att försvara vårat lands färger mot de nationalistiska norrmännen. Ni som är pålästa vet redan att Sverige gick på pumpen rejält, sportsligt sett, och att det faktiskt var finnarna som dominerade. Vilket jag inte blev gladare över, jag har ju en förkärlek till norska hästar...
Furiren hade sträckt sig och är ursäktad. Lite trist att det skulle hända en sån här gång, men det var åtminstone coolt att se honom på Vincennes och kul att se de eldiga fransmännen springa längs läktaren och skrika lungorna av sig.
Och jag är väldigt tacksam gentemot mina kompisar som trots sitt obefintliga hästintresse pyntade upp sig så. Och att de ens följde med!
Fredag och lördag blev sedan rätt lugna. Vi var rätt trötta efter två dagars långpromenerande. Jag hade ju hoppats fara upp till Omaha Beach och kanske hitta en hatt, men fick inget av någonting. På fredag gick vi längs Champs Elysée, förbi Louvren igen, spelade in lite film och åkte sedan ut till Quartier Latin för att spana in lite uteställen.
Dit åkte vi sen på kvällen för lite alkoholbaserat kul. Jag är inte helt säker på att vi gjorde helt rätt, de har lite annan kultur där nere, men kul hade vi ändå när vi sprang runt mellan de olika barerna. Jag hittade en britt (engelska, tack och lov!) som jag försökte förklara travet för, men han svarade med att prata om sin kompis som hade en dressyrhäst. Vilket jag säkert hade varit intresserad av om jag befunnit mig i ett mindre blåst tillstånd. Till mitt försvar måste jag dock säga att om man bott 6 år i Frankrike bör man vet vad trav är.
Och just ja, jag passade på att fråga om det verkligen stämmer att engelsmän och fransmän hatar varandra. Britten påstod att det var en myt, men tillade sen att han var walesare...
Så jag vet inte riktigt om jag verkligen fått svar på den frågan än.
På lördagen besökte vi ett akvarium som tröst för den inställda Omaha Beach-resan. Jag var eld och lågor, men de andra forsade igenom stället och gick ut för lite crepes. Sen låg vi mest och jäste i våra sängar innan vi gick ut och åt sista kvällen i Paris.
Resan hem gick också hur fint som helst. Efter några dagar med tågsystemet var det inga problem att hitta ut till flygplatsen, flygandet gick smidigt och vips var vi tillbaka i Stockholm. Där tog det en stund att hitta ut till parkeringen (en erfarenhet rikare om vi skulle bila ner igen någon gång!), sen var det bara att sätta sig och köra hemåt. Isabelle lämnade vi på flygplatsen, hon skulle till en kompis i Uppsala. Jag körde upp till Sundsvall (nästan), sedan fick Sarah och Susanne köra (tror dock Sarah gjorde det mesta) till Umeå, och sen satte jag mig vid ratten sista biten igen.
På det hela taget är jag nöjd och belåten med resan och laddar redan inför Norge i maj månad. Då är det valar som gäller!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar