Hästarna dominerade helgen, trots alla skotrar.

Vilken helg!
Det började minst sagt bra med Snurran som jag red lördag morgon. Tjurskallig som jag är skulle jag absolut hoppa, och när det visade sig bli en väldigt häftig trafik på vägen till Malå bestämde jag mig för att bara ta något språng uppe i Ytterbergspaddocken. Efter lite uppvärmning i berget red jag så an mot ett säkert 60 cm högt hinder (ooooh! ;P). Och Jänta hoppade som att det var ett 90 centimeters skräckhinder. Med en minst sagt fantastisk ryggaktivitet och en kick på slutet. ASLÄCKERT!!! Vi tog några språng till upp till 80 cm innan underlaget började bli sämre, och sen gick vi hem, båda två nöjda ut i öronspetsarna (om vi människor nu kan sägas ha sådana).
Så nu ska vi ner till Malå och träna två gånger innan hon åker på betäckning i Östersund. Förhoppningsvis ska jag även lyckas varva ner henne någon vecka innan, så att hon inte sprängs av överenergi där borta och skämmer ut sig inför stationens anställda.

Boel är färdig med sin butta-kur och ska väl förhoppningsvis få komma in till veterinären snart igen. Jag klämmer lite på henne när jag har tid och det verkar bättre, vilket man även ser när hon rör sig i hagen.
Hon vill så gärna att man pysslar med henne, och jag tror att hon även skulle vilja komma ut lite oftare, för varje gång jag tar ut någon annan ställer hon sig och hänger ut över boxdörren.

Jag jobbar annars på som vanligt och hoppas att få veta om jag får ledigt på lördag imorgon. Jag ringde min chef, som låter väldigt snygg men som säkerligen inte är det, och han skulle försöka fixa det. Vi får se, jag håller alla tummar och tår för att det förra tidningsbudet kan ställa upp (känns dock otroligt, det är ju trots allt en lördag).
Idag väcktes jag ur mitt fokuserade tillstånd av radion när Enjoy the silence spelades, tyvärr var det originalet, inte Anberlins cover (som är mycket, mycket bättre!).

Skoter VM då? Ja, jo, det var väl okej. Jag gick faktiskt inte upp till backen för att se spektaklet, trots att jag sett fram emot att se Tucker, han som till slut vann. I efterhand kan jag vara rätt nöjd med mitt beslut, de flesta stod visst och frös tårna av sig. Och så mycket är ju skotercross inte värt.
Kvällen var väl lyckad, kan man nog säga. Jag hade tyvärr inte fått tag på förköpsbiljetter, så jag fick snällt ställa mig i en annan kö, och snart kom det fram att vi inte alls skulle få komma in. Till och med de med förköp fick stå och vänta, och en del av de kom inte in heller. Mina kompisar tog sig dock in, och då var jag ju också tvungen att få mig in, för en sådan kväll kan man ju inte gå hem klockan 11. Så jag gjorde som alla riktiga kvinnor skulle ha gjort, jag plankade in bakvägen, successfully.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om festandet inne på ladan, men bandet får stora, stora pluspoäng, för de var riktigt bra. TBA, tror jag de hette.

På söndagen slappade jag precis hela dagen, förutom när jag fick springa iväg till badhuset för lite Plaskis. Visst är det underligt hur barnen kan pricka in just en sådan dag när det gäller hyperaktivitet? Det kändes som att de var dubbel så många som de var. Kanske berodde det på att de var lite överladdade efter besök på Luftlandet, men mer troligt var det jag som var lite sliten.

Måndagen började sedan katastrofalt med att jag klev upp en timma för tidigt och gick ner till Posten bara för att hitta en öde lokal utan några tidningar alls. Efter några förvirrade minuter insåg jag att väckarklockan gjort någon egen omställning. Jag hade dock tur och bilen från Skellefteå kom tidigt så jag kunde cykla ut runt 40 minuter tidigare, vilket gav mig tid att ta en tupplur innan jag gick vidare på Posten vid 8.

Hööks-paketet borde komma den här veckan, och så har jag och Sarah nästan kommit överens om att se Draktränaren (yey!). Och ja, jag tror att den är mycket bättre än Miley Cyrus nya film. Jag menar, titta bara... Vem skulle inte vilja ha en sån som husdjur?