tisdag 27 juli 2010

HERREGUD!!! ...


... vad jag saknat hoppningen!
Efter en helg i hoppar-anda i form av träning och en mini-tävling så finns det just inget annat i mitt huvud.
Snurran gick över förväntan, framför allt på tävlingen. Lördagen, dvs. träningsdagen, var varm och hon var väl inte direkt i sitt essä, men vi fick till en riktigt bra linje, där vi fick till det där perfekta suget och avståndet och hoppet. Sug har hon ju alltid, men det är först när både hon och jag känner att det stämmer fram till hindret som vi får den där känslan som man så gärna vill ha. Jag får ta till en välanvänd kliché; allt annat försvinner verkligen då. På riktigt! Det är så härligt när man kan fokusera så, tillsammans med hästen.
På tävlingen kändes hon smått otrolig, jag hade väntat mig lite slappa språng och riviga svängar, men icket. Stora, runda hopp och inte alls svår att vända för sakta (om ni förstår vad jag menar). Mycket att rida, naturligtvis, men det är inte alltid otrevligt.

Maja var med på Boel, också båda dagarna, och där ser man sannerligen skillnad från dag till dag. Ja, till och med från början på pass till slut på pass. Vid början av träningspasset på lördag travade hon visst över det mesta (fick jag höra), på söndagens banhoppning skuttade hon alla hinder! Lite fumlig är hon, vilket är förståeligt, men det ska vi nog allt få till.
Den här hoppfebern har nästan slagit alla tankar på kval och start ur huvudet på mig, men där tror jag att jag måste sansa mig lite. Det var ju liksom planen för Boel...

Hästarna känns fortsatt gudomliga efter helgen, Jänta klättrade jag lite med idag och Boel körde jag. Den sistnämnda kändes som en halv miljon. Det var bara en motionstur på 7,5 km med klättring och skritt i nerförsbacke och lite högre tempo hemåt, men oj så glad hon var! Ridning är verkligen ett perfekt komplement till hennes travträning.

Själv laddade jag inte upp för varken tävlingen eller veckan i helhet på bästa sätt.
Jag blev på lördag kväll anställd som chaffis av Johanna och fick äran att köra hennes nya bil, en Chrysler Valiant 200 (om jag nu kommer ihåg rätt) från typ 60-talet nån gång. Tre växlar, alla vid ratten, och en hel del trix för att allt skulle rinna på. Det fanns ingen risk för att jag skulle somna vid ratten, om vi säger så...
Ah, just ja. Särskilt fort gick den inte heller, så hemma i sängen var jag inte förrän halv 4. En timma efter det brukar jag börja cykla, där kan vi snacka om att vända på dygnet.

Igår, måndags, åkte vi ner till Skelleftetravet för att se Furir. Han startade i ett sprinterlopp, ett av Dubbelcupens meeting, och vi hade väl inte skyhöga förväntningar. Han är ju nämligen ingen kanonkula från start.
Resultatet blev dock ändå en 4:e plats på nya rekordet över kort distans; 26,6. Det var dessutom inte så jättelångt fram till vinnaren (Kjölstad Spik), och inte heller till 2:an och 3:an. Det hade varit intressant om loppet varit 50 meter längre...
Godkände Troll Tarzan startade i samma lopp och jag höll lite utkik efter honom. På stallbacken såg han sannerligen ut som sina 158 cm, och jag tycker han var riktigt fin faktiskt! Trevlig massa, men inte en tung typ.

Idag blev det en heldag borta ur huset. Efter jobb till halv 4 (fastän jag egentligen slutar 3!) så körde jag järnet upp till stallet där vi hade storstädning av höladan. Bränningen av det gamla höet skulle ha kunnat vara med i något experiment på en kemilektion, för röken antog en rätt underlig färg... Och särskilt bra luktade den inte heller. Hade jag träffat på människor när jag kom hem från stallet hade jag inte varit populär, jag luktade nog inget vidare...

I helgen är det hoppträning (igen) på lördag och sedan drar jag och Sarah till Piteå där vi möter upp med Isabelle och Susanne. Då är det PDOL som gäller och jag har tänkt se The Sounds, som tydligen ska vara riktigt bra live. Det får vi allt hoppas på. Jag missar Dead by April, som spelar på torsdagen, men Susanne har koll på att Volbeat ska spela i Luleå (eller hur det nu var) senare i höst så jag får ta igen rockkonserter på annat håll.

Nu ska jag nog gå och lägga mig, det kommer ju en dag imorgon också. Fullspäckad med jobb och hästar och saker som jag aldrig hinner att göra. Som vanligt då.

(Just ja. Bilderna. På mig och Jänta hade jag nada tills Magda skickade två. Notera mitt fokuserade fejs! Och på den andra hoppar Maja och tösa-Boel.)

1 kommentar:

Anonym sa...

Det känns som om livet leker så att säga! Eller har "flow"! Kul! Du vet vad du lever för!/Mms