Jag är så ryggradslös ibland...

Gissa vem jag blev uppringd av ikväll? Johodå, Tidningstjänst. Så nu har jag jobb där fram till den 1 juni, och så skulle vi höras senare om sommaren, för jag försökte antyda att jag kanske skulle ha fullt upp med annat då.
Men mer än så vågade jag inte stå på mig. Nu måste jag försöka ragga upp en vikarie för först och främst den 3 april, och sedan senare under våren, jag hade ju nämligen tänkt hälsa på mamman i Skåne och Isabelle i London. Och gärna titta förbi på Elitloppet också..
Åååååååhhhh!!! Vad besvärligt allt blev plötsligt! Jag har ju fått förvarningar om att det här skulle kunna hända, men likväl har jag tagit ut lite i förskott och börjat räkna ner till slutdatumet... Klantigt! (men bra för ekonomin att det blir så)

Min inköpslista från Hööks är klar. Hoho! Känns lite som julafton, förutom att jag måste betala allt själv.

I helgen kör skoter-VM igång och det låter som att det ska bli rejält med röj. Mest uppmärksamhet får naturligtvis amerikanen (vad-han-nu-heter) och jag hoppas att han vinner. Patriotism och kärlek för moderlandet är endast till för töntar med dålig självkänsla och brist på cynisism.
Fast egentligen kan jag godkänna vilken vinnare som helst, så länge han (för jag antar att inga kvinnor är med) inte är 16 år och fortfarande i målbrottet.
Till skoter-VM hör även en hel del festande, och det drar igång redan på fredag kväll. Jag har därför ägnat ett hel del tid till att föreställa mig hur många fyllon jag kommer att träffa på lördag morgon när jag cyklar tidningen. Det är nästan lite nervöst, för jag menar; när jag kliver upp är det fortfarande mörkt ute! Det är nästan så att man kan förväxla Malå med Umeå (och Hagamannen!).

Det senaste som varit uppe på tapeten är den fantastiske Tommy Svensson som hade en föreläsning om matvanor och dålig mat igår kväll. Alla tycks frälsta. Alla utom jag det vill säga, för jag såg honom inte. Men i efterhand har jag fått höra en hel del, och kanske är det en del man ska ändra på i sin vardag. Får se när man faktiskt tar tag i det obefintliga (men om 20 år kanske fullt befintliga) problemet, det är ju inte alla dagar i veckan man orkar ställa sig en timma vid spisen och laga en måltid a lá Nyttigt-och-gott.

Nä, till sängen styr jag min kos nu. Efter en dags dubbelarbete är jag redan slutkörd. Igen. Allt jag vill är att sova, och det ska jag minsann göra också.