Jag har ett lurigt hinder innan jag når paradiset.

De två helvetesveckorna är igång och jag har nästan klarat hälften av den första, om ni förstår vad jag menar. Onsdagen ser dock ut att bli en okej dag på jobbet, men då är det även stallardag så det kommer likaväl sluta med en utmattad 19-åring som går i säng klockan 7 på kvällen.
Helvetesveckorna innehåller även träning av Jänta och Älva (och till viss del Boel) på kasst underlag och så måste, måste, måste jag försöka komma ihåg att Boel ska ha sina två doser av butta nu. Förhoppningsvis tycker hon inte att det smakar skit (som Furir gjorde), då behöver man inte truga och bråka varje gång man ska utfodra.

Det hårda arbetet med cykling och spring i trappor har manat fram en viss hypokondri från min sida. Vissa stunder är jag helt övertygad om att jag har frakturer i både en hand och en fot och när jag tänker på mina knän så spelas det, underligt nog, upp en film i mitt huvud där man ser en hov i genomskärning när den utsätts för belastning (måste ha sett den på YouTube någon gång). Till det så har mina visdomständer börjat komma och jag frågar mig själv om det inte är lite väl sent för det? Kan det måhända finnas en mutation i mitt DNA?
Jag trodde visdomständerna skulle komma... Ja, typ när man tappat alla sina tänder, där vid 9 eller nåt.

Det rycker i fotofingrarna, men än så länge har det inte blivit så mycket avtryckanden. Jag tittar lite på nya gluggar, och letar inspiration, men har ångest inför att sätta mig ner med de bilder jag redan har. Efterarbetet är sannerligen drygt.
Jag ska tvinga mig själv till att ta mig den tid som behövs nu i helgen. Och kanske det för en gångs skull inte blir hästar jag får på bild. Jag tittade nämligen på lite gamla bilder, bland annat från studenten, och blev fasligt sugen på porträttfoto. Ute förstås, vilket inte är så lätt när det i ena ögonblicket snöar, i andra gassar och i det tredje regnar. Och så får man räkna med lite vind.

Vad som också står på inköpslistan är en mobiltelefon, en ny sadel, en sulky, nya glasögon, en laptop... Nej, förlåt, det var ju från önskelistan. Alltihop. Och lite till.
Telefonletandet är inte lätt, och det blir inte lättare när man inte vet vad man vill ha. Jag skulle nog kunna likna situationen med att leta sandkorn i Saharaöknen. Men någonting ska jag väl hitta till slut, och förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid innan någonting klickar (eller tills jag tröttnar och bara köper första bästa).

Kände mig extremt sugen på en promenad, så det blir en sådan innan jag lägger mig och sover en timma. Jo, jag har nog gått tillbaka till barndomen, jag sover middag numera. Inatt fick jag dessutom inte sova nog länge, eftersom att min mycket omtyckte lillebror ville ha skjuts hem från Malå-Vännäs där han och några kompisar lanat. Eftersom att jag ville ha hem honom och pappa var för lat för att hämta (ja, jag skrek t.o.m. lite på honom) så fick jag själv sätta mig bakom ratten. Sedan kollapsade jag i sängen och somnade omedelbart.

Nu, innan jag avslutar, ska jag erkänna en sak som arbetslösa inte får säga. Jag längtar tills kontraktet på Tidningstjänst går ut. Inte för att jag inte trivs med att cykla tidningar, faktum är att det är riktigt trevligt nu när det blivit varmare, men när det har blivit så mycket på Posten så har det gått tyngre. Enda sovmorgonen och helt lediga dagen blir söndag, och det skulle faktiskt vara trevligt med en hel helg någon gång.
Fast jag skulle aldrig säga upp mig! Jag är bara väldigt tyst och diskret tacksam över att dubbeljobbandet snart är över.

Hej och hå, ut och gå. Med torra strumpor förstås.

Oh, no! Nu höll jag helt på att glömma!
Årets Häst 2009 ska ut och starta på hemmabanan nästa måndag, alltså den 15:e. Jag får surt nog stanna hemma och köra post, men ska naturligtvis ha stenkoll på liven och TV:n. Det är rätt hårt motstånd, och Furir får dessutom dras med ett tillägg, men det behövs ett lopp innan den stora finalen nere på Romme. Heja, heja!