Först ut är Furir. Jag var ute och snabbjobbade honom igår längs raksträckan, körde 4x500 m snabbt, och h*lvete vad fort det gick! Jag satt och höll för glatta livet medan gruset sprutade runt oss och grabben ignorerade framgångsrikt mina ptroanden. Han vet vad det är som vänter när man sätter på honom speedcart och kör upp i berget, och man kan fetglömma att få bestämma farten själv. Som snabbast gick det när jag tyckte att jag höll in som allra mest, då var vi nere på 29,6 och jag måste erkänna att jag var lite farträdd vissa bitar. Men killen höll sig i trav och verkade tycka att det var fantastiskt kul, så då får man väl vara glad över att ha fått åka med i sådana farter. Men som sagt, jag var lite farträdd, och kan inte tänka mig hur det ska vara att åka efter ett varmblod!
Efter ca. 6 timmar, på väg till Arvidsjaur, insåg jag att jag fått träningsvärk. Ja, tvättäkta träningsvärk av att köra en häst. Det trodde jag inte skulle hända under min livstid, men där tog jag fel. Jag hade ont i axlar, armar och till och med i magmusklerna. Helt sjukt.
Magmusklerna fick jag träna igen idag då jag stelt kravlade mig upp barbacka på lill-hingsten. Inga spänstiga, eleganta upphopp här inte. Dressyrpasset i paddocken räckte gott och väl för mig, medan Furre var lite lätt varm. Fin var han, och jag kände att sitsen blev bättre barbacka. Sist jag red dressyr (i lördags tror jag?) kände jag mig ringrostig men taggad, och idag kändes det som att den ambitösa ridtanten i mig är på väg tillbaka. Tur att det finns en sådan trevlig häst som Furir tillgänglig, han är verkligen något extra att sitta på. Liten, men mycket att sitta på ändå, och nu händer det till och med att jag får Jänta-vibbar ibland, så synkade är vi.
Boel då? Jo, hon förstörde min dröm om att aldrig mer behöva leta skor i söndags. Efter att ha fått på henne nya har jag tagit tag i träningen, och nu äntligen börjar det gå bättre! Onsdag kväll for jag ut och joggade en sväng och hon kändes smidig och om möjligt ännu lättare i travet. Hon slog ihop någon enstaka gång, men hon verkar ju vara lite känslig för balansändringar och behöver nog någon dag för att gå in sig på skorna. Idag var vi ute och drog däck och joggade dessutom lite i skogen längs Tomtevägen, bakom ställverket. Det är en jättemysig skogsväg med en del rötter att se upp för, men i övrigt riktigt trevlig. Jag trodde Boel skulle få kämpa med att hålla reda på fötterna, men den lilla bit vi joggade gick galant!
Jänta börjar se misstänkt tunn ut över ryggen. Det kan naturligtvis (och mest troligt) vara jag som är paranoid, men likaväl. Jag hade tänkt låta henne ha mammaledigt någon vecka till innan jag börjar klättra runt i hagen, men det är kanske lika bra att strunta i det och köra igång direkt. Hon har redan "lämnat ifrån" sig lille Hertig (?), och han springer gärna efter Älva och biter henne i hasorna medan mamman äter sig mätt. Tur att vi inte har någon Mira i år, annars hade han illa kvickt blivit adopterad, och två mammor funkar inte riktigt, det blir bara struligt.
Jag lovade att jag skulle komma tillbaka med lite statistik om hingstarnas förärvning, men jag tror det får vänta till nästa gång, det blev nog mycket i det här inlägget.
Appropå hingstar så finns det två godkända till salu nu. Krageboen e.Moe Odin och Raikkonen e.Spikeld, den sistnämnde har jag pratat om här i bloggen någon gång. Båda två är riktigt fina, fina pengar och fina stammar. Krageboen kan man få för 500 000 kr, Raikkonen för hälften. Tro inte att det är billigt med fina hästar! För att se annonsen och läsa lite mer info så titta in på Kallblodsbörsen på Sleipner.
Jag inbillade mig att skolan skulle vara slut när de sista proven i kurserna var gjode. Tji fick jag, det stämde inte alls. Nu måste jag dras med en lektion/dag i ytterligare två veckor. Värt? Nej, inte riktigt. Och jag tänker nämna namn. Kurserna som fortfarande pinar oss är fysik och matte. Så att alla vet att dessa kurser är stora no-nos!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar