Byte av blogg (och adress)!

Jag gav upp till slut och bytte bloggadress, finns numera på tjove.blogg.se, där jag ska fortsätta dela med mig av smått och gott.

Angående min dåliga uppdatering...

Det är faktiskt inte mitt fel. Jag har ett flertal till inlägg sparade på mitt konto, men de går inte att ladda upp på min egna, bärbara dator. Varför vet jag inte. Knappen med "Publicera inlägg" fungerar helt enkelt inte. Oerhört frustrerande.
Lösningen är att jag får passa på att ladda upp de när jag sitter inne på någon av skolans datorer, vilket inte blir så ofta numera.

2 inlägg om avelsvärderingen och 1 om en härlig ridtur står på kö, och förmodligen en drös till innan jag tagit mig in till skolan och satt mig vid en dator igen. Ska försöka fixa det där med knappen, annars får jag väl testa någon annan blogg-adress och se om det är lättsammare där.

Hemmahelg i Norrland.

Så var man tillbaka i ett regnigt Knivsta.
Spenderade ju helgen hemma i Norrland, körde direkt efter tentan (som jag tror gick bra) och hann förbi farmor för en snabb middag innan jag anlände till Malå vid 21-tiden. Bra kört av mig, tyckte jag!

Träffade Sarah och Susanne redan då och lät de skvallra om sin Turkiet-resa. Jag känner mig rätt avundsjuk, för något utland lär jag inte få se skymten av på ett tag. Möjligtvis Tyskland då (vilket iofs räcker bra), men härligt brunbränd som mina två kamrater, det känns långsökt...

Lördagen fick jag tårta till frukost eftersom ett av pappas bonusbarn fyllde år. Sedan packade jag. Efter det promenerade jag runt med Susanne i närmare 2 timmar och tittade bl.a. på de nya lägenheterna som byggs på Furugatan. Förut fanns det ett gult och ett rött område, men nu är det röda området uppfixat och ommålat, så nya namnet är väl "blåa området". Bygget, där de är klara, blev mycket fint och lägenheterna var inte alls pjåkiga.
Sedan packade jag lite mer.
Därefter åkte jag upp en sväng till Ytterberg och hälsade på de fyrbenta. Jänta var en fröjd för ögat (då kanske jag ska påpeka att skönheten ligger i betraktarens öga, för hon är inte direkt i sitt livs form, men det behöver man ju inte vara när man är finast) och jag var tvungen att pyssla lite med henne innan jag mjukstartade med lite packande av hästutrustning.
Sen åkte jag hem och, jo just det, packade.

Urk, jag är så less på att packa efter den här helgen att jag nog aldrig mer kommer vilja flytta någonstans. Och inte blev jag klar med allt heller!
Var är min mångmiljardär med eget flygplan och för mycket fritid när jag behöver honom?
Susanne sa det så bra; "jag skulle vilja att någon plockade upp mig, satte ner mig någon annanstans och sa: här ska du vara ett tag och göra det här." Nu har jag ju redan plockat upp mig själv, placerat mig här i Knivsta och hittat något att göra, men var är den där magiska ryggsäcken från Harry Potter (vild chansning, men det skulle vara i en sådan bok en sådan grej fanns) där man kan stoppa ner böcker, möbler och annat otympligt utan att det tar någon plats? Kan inte någon plocka upp alla mina grejor i Norrland, hitta ett bra lager här nere och sätta ner de där?

Redovisning av min första tentaperiod!

Uppdateringen här har blivit lite lidande av att min första tentaperiod har inletts.
Första tentan gjordes redan den 19:e, det var ett osteologiprov i datasalen. Och det var... löjligt. Jag hade verkligen laddat upp inför det, helt övertygad om att en tenta skulle vara sju resor värre än proven vi hade i gymnasiet. Så var inte fallet. Det kändes som något av ett magplask när jag gick ut ur salen efter en halvtimma (jag var inte den enda, för övrigt). Här hade man nött och kämpat och dessutom varit väldigt nervös när det visade sig att det på inga sätt var något man borde ha varit nervös inför.

Andra tentan gick av stapeln i måndags, då gick vi upp i grupper om 3 till det s.k. Asis, där det fanns både blött material (alltså dissektionsmaterial) och ett skelett. Vi fick redovisa muntligt om varsitt område (jag fick urogenitalorgan och huvud och kotpelare på skelettet), på ca. 12 minuter per skalle. Jag klantade mig lite grann, men blev godkänd ändå och om jag förstått saken rätt ska vi inte vara mer på Asis efter det här... Det är lite synd, för även om lukten onekligen inte var av den behagliga sorten var det riktigt roligt att dissekera.

Igår var sista inlämningen för ett embryologiprov vi skulle göra via nätet. Vi fick göra det hur många gånger vi ville, hemifrån dessutom, men skulle någon gång ha uppnått 100% rätt. Jag gjorde bort det under tisdagen, och nu väntar tentan med det stora T:et imorgon. Då ska man kunna sin sak både inom anatomin och embryologin. På anatomi-delen känner jag mig ganska säker, det har vi ju ändå nött sedan vi började för 4 veckor sen (herregud, har det redan gått så lång tid!), men embryologin är en annan femma.
Embryologi började vi med förra veckan, och det är svårare att "ta på" än anatomin, både bokstavligt och bildligt talat...

Jag finslipar i alla fall det sista nu på förmiddagen, åker in till skolan för en frågestund + filmvisning i eftermiddag och går igenom allt en gång till ikväll.
Däremellan ska jag hinna packa, för imorgon efter tentan bär det av hemåt! Jag och mina fina gröna bil återvänder tillfälligt till Norrland, bilen för att stanna, jag för att packa ihop det sista och... tja, hälsa på? På söndag kväll går flyget från Skellefteå till Arlanda, och då ska jag förhoppningsvis sitta på.

Veckan därpå börjar den biomedicinska baskursen... Och jag har inte hört fina saker om den. Men eftersom jag faktiskt tycker att sånt är lite kul så ska det nog gå bra ändå. Tyvärr missar jag lite grann i början, eftersom jag bokat en resa upp till Östersund för att närvara vid hingstpremieringen. För kallblodstravare, naturligtvis... ;)
Det blir som en mini-semester, åker på onsdag och är hemma på lördag. Ska bli både roligt och skönt!

Nu: plugga, plugga, plugga!

Rätt häst vann i Norge.

Ja, ja, ja!!!
Wik Stjernen vann Norska Kallblodsderbyt! Och ja, ja, ja, Dotterud Teddy kom 2:a! Mina favoriter i topp, och båda två är godkända för avel. Kalas!

Sångboksmiddagen 2011.

Kom hem från Sångboksmiddagen för bara en liten stund sen.
Det var väldigt roligt och förhoppningsvis fortsätter mina amöbor till klasskompisar partaja och ha kul resten av natten. Själv är man ju gammal och grå och vill gå och lägga sig tidigt...
Nej, läget var väl snarare så att jag behövde komma in till centralstationen lite tidigare för att hitta rätt ut till Knivsta sen. Det går ju massviss med bussar och tåg åt alla håll och kanter, så jag var lite orolig att jag skulle hamna på fel transport. Det hela gick utan misstag och jag tog mig hem helskinnad.

Jag kom dit i godan tid och köpte mig en sångbok med en hel drös av roliga sånger. Oanständiga, anständiga, ständiga, punsch-sånger, världsliga visor och vocalis terminalis är några av kapitlena i boken. Inne på själva middagen fick vi lära oss grundreglerna i middagsätande, men även klädkoder. Och så fick vi ju riktigt god mat förstås! Vilket för övrigt inte var mer än rätt eftersom vi betalat 270 kr för det.
Under efterrätten, en underbar kladdkaka, fick vi skriva lite i varandras sångböcker. Man fick skriva precis vad och hur man ville, men jag satt bredvid en tjej som var vice ordförande i Ultunas studentkår och hon berättade att de alltid rimmade när de skrev i varandras böcker. Gissa om jag gick igång på det!
Jag smsade genast Sarah och beställde lite påhittiga dikter och började genast traggla egna rim. Just när jag skrev ner alla så kände jag mig onekligen som ett poetisk geni, vilket jag nog skrev ner i någon bok också (...), men imorgon kommer jag nog vilja återgå till säkrare marker med biologi som huvudämne. Jag vet, av tidigare erfarenheter, att poesi inte är min starkaste sida.

På den här middagen haffade jag även Michelle Alexius, hon som, tillsammans med sin mamma, har Bork Olle! Ja, hon går i min klass! Ja, världen känns liten!
Jag berättade hur duktig jag tycker både hon och hästen är och hoppas att hon fortsätter på kallblodsspåret. Och att många fler hakar på henne förstås! För kallblodstravaren är ju den bästa rasen, det är bara väldigt många som inte vet om det än.

Lite kort, men mycket om häst. Som vanligt då?

Fredag känns bra!
Efter fredag kommer lördag och då är det sångboksmiddagen som gäller. Jag är lite orolig över den. Först och främst för att det finns regler för hur en riktig sittning ska gå till, så jag kan alltså inte hälla i mig hembränt och visa hur man kastrerar renar med tänderna (för sånt gör ju vi norrlänningar). För det andra så blir jag alltid nervös när jag ska passa buss- eller tågtider, särskilt om jag inte kan dubbelkolla flera gånger per dag. För det tredje hade jag tänkt ta på mig högklackat, och då vet man aldrig om man slutar i en snöhög, ett dike eller i en hög på dansgolvet. Har jag tur finns det fler alternativ som inte sätter mig i position som allmänt skämt.

Major ska prema idag. Det är alltid spännande, ja, nästan mer spännande än start, när de små 2-åringarna ska ut på banan och göra sitt "på riktigt". Nu är ju Major en stor kille med stor talang så det ska nog avlöpa fint. Risken är väl snarare att det går för fort och han inte blir godkänd för det, om jag förstått saken rätt.
Och om 3 veckor ska både Furir och Baron visas för kåringsnämnden i Östersund. Jag har redan kollat upp tågpriser, och tänka sig, det var inte alls särskilt dyrt att åka upp dit! Skolan har inte skrivit upp vad som är obligatoriskt i nästa kurs, så jag tänkte boka innan jag frågar och sedan skylla på dåligt utskrivet schema om någon skulle protestera. Hihi!
Min gissning är att Baron blir godkänd, men att Furir åter igen får den icke-nådiga-nicken, så jag tänker göra bort bitterheten innan beskedet kommer.
Av de andra hingstarna vet jag inte... Krusse, 3 år gammal e. Järvsöfaks u.Vicke Tryck ue. Viggo Best, har fina resultat och ingen pjåkig mamma. Han är nämligen halvbror till Vixie och Krusen, båda två med över 300 000 insprunget. Att han är ung är också något positivt, tycker jag.
Adrigo från Boden är heller inte dåligt stammad, e.Qvadrigo u.Sindy Stjerna ue.Spikeld och fallen ur Stöva-stammen. Ur Stöva-stammen kommer också Tangen Tinn, men han har istället Moe Odin som far, så den stammen är heller inte att klaga på!
Här finns lite info och resten av hingstarna som visas.

På söndag går norska kallblodskriteriet samt derbyt av stapeln. Klart spännande, men jag ska spara mina tankar om det till imorgon eller söndagen.

Nu ska jag ta en av mina matlådor (de verkar nämligen aldrig ta slut), äta och sedan promenera ner till Knivsta och köpa godis. För det får man göra på fredagar.

Första ordbajsandet på nya datorn.

Nu är jag uppkopplad!
Datorköpet var lyckat, och allt gick att starta upp samma kväll som jag kunde hämta ut den. Skööönt...
Jag trodde jag skulle klara mig fint utan Internet, men där bedrog jag mig. Räkningar som ska betalas, kontakt med skola och skolkamrater, scheman, biljetter, bla bla bla. Det är iaf en massa som fixas via nätet numera, så det känns som att jag nått civilisationen igen.

Antagen på veterinärprogrammet alltså. Det blev en hastig avresa från Malå. Jag packade undan, tog bilen och körde helt enkelt ner till Uppsala på söndagen innan skolstart. Första natten sov jag på vandrarhem, men redan på söndagkväll åkte jag ut och kollade på ett boende och andra natten hade jag flyttat in där.
Nu bor jag trivsamt just utanför Knivsta, på ett visst avstånd men ändå nära till allt. Lagom, alltså.
Än så länge har jag bilen, men jag har testat busförbindelserna och det är inga problem på den fronten. Det kommer att funka fint utan bil mao. Mina fina trotjänare ska jag köra upp vid månadsskiftet september-oktober, precis efter det att jag skrivit min första tenta. Förhoppningsvis får jag tag på en billig flygbiljett ner på söndagen, då slipper jag ännu en dryg resa och så hinner jag vara hemma iaf 1½ dag. Inte mycket att hurra över, men vad gör man när schemat läggs upp som det gör.

Själva skolan är inte dum, väldigt fräsch och fin och med minst sagt goda resurser. Första kursen är hektisk och ska klaras av på en månad, det blir inte lättare av att vi ska lära oss en hel drös med namn på latin. En del har jag inte ens hört på svenska. Ändå känns läget lugnt, för tillfället, och även om det blir en del läsande och glos-nötande har jag faktiskt haft tid att göra annat också. Något man kanske inte borde vänja sig vid.

Bland annat åkte jag upp till Bollnäs för att se Furirs lopp på V75. Det hela slutade med en minst sagt hedervärd andraplats efter Slettvoll Rambo. Han slog bland andra Fakse, Stamping och Lomar och de måste man nästan säga tillhör Sveriges elit. Det är rätt häftigt att man, om inte än så snart, kan påstå att den lille krigaren Farmfurir tillhör elitskiktet här i landet!
Hallsta Lotus var inte på plats, han och Myllarfaks möttes på Dannero över lång distans och tänka sig, Lotus blev utklassad av Myllarfaks! Jag blev mäkta förvånad när jag läste att sista 400 metrarna gick i 31-tempo för Hallsta Lotus, sedan skrockade jag ondskefullt när jag tänkte på att Furir, han håller minsann över lång distans också!

Imorgon har vi självstudier hela dagen. Senast idag blev jag påmind om att självstuder minsann inte betyder ledigt, men det hindrar mig inte från att påstå att det är sovmorgon! Vid 11 ska jag visserligen stå utanför Norrlands nation, men då har ju halva dagen gått, så fram tills dess får jag väl sätta mig med beskrivningar av ben och inälvor (för att förenkla det hela).

Och på lördag är det sångboksmiddag. Vi amöbor (som vi i första ring kallas) ska få lära oss hur en riktig sittning går till. Påstår "de dära" som har hand om det. Klädkod kavaj, och då ska man tydligen ha kjol/klänning ner till knäna. Riktigt ordentligt! Får se om det blir så i slutändan.

Jag ska definitivt skriva av mig här någon till kväll den här veckan. På återseende.

Livssignaler från söderlandet.

Ja, jag lever! Men jag har ingen dator, ingen ny adress (snart, snart, snart går adressändringen igenom) och ingen koll.
Tänkte bara skriva någon rad här och meddela att jag klarat den första veckan på veterinärprogrammet galant och att andra veckan artar sig väl. Och efter de två första veckorna ska det visst bli enklare, så det ser lovande ut.
Min dator ligger för tillfället på Malåkiosken i Västerbotten, men skickas förhoppningvis neråt idag, så om några dagar ska jag ge en mer detaljerad beskrivning av den hektiska flytten och den nya miljön.

Ett litet tillägg bara... Furir startar på Bollnäs på lördag (V75), och hör och häpna; det är endast 20 mil från Uppsala! :O Jag kan "tväråka" upp (det är ju inte värre än att tvärköra till Boden) och se loppet om jag vill. Hihi!

En väldigt bra bok och en väldigt bra häst (äh... ponny).

Det är lördag morgon och jag känner mig... orolig... i kroppen.
Jag har kommit över en så fenomenalt bra bok att jag knappt vet vad jag ska göra av mig själv när jag inte lyssnar på den (ljudbok m.a.o.). Den är så bra att jag inte kan låta bli att lyssna på den och så bra att jag inte vill lyssna på den i rädslan av att den ska ta slut snart. Jag har inte kunnat sitta still mer än 5 minuter den här morgonen, och till och med nu, när det är tänkt att jag ska sitta och koncentrera mig på vad jag skriver, måste jag hoppa upp och gå en runda med jämna mellanrum. Jag tänker att jag inte ska tänka på boken, vilket naturligtvis är detsamma som att göra det.

Boken i fråga heter Niceville eller The Help och är skriven av Kathryn Stockett, i ljudboksversionen läses den av Anna Maria Käll. Senare i år har en filmatisering premiär på bio, och det var faktiskt så jag upptäckte den. IMDB är ju praktiskt taget min startsida på nätet.
Boken gavs ut 2009, och jag begriper inte hur jag missat den?! Jag tycker att jag har haft bra koll på best seller-listor och rekommendationer, men antingen har boken inte prisats så mycket eller så har jag en sned bild av mig själv.

Så här står det på baksidan boken, som utspelar sig under 60-talet:
"När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.

Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.

Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid."

Jag har inte hunnit så långt ännu och hoppas att det är lika mycket och mer kvar av boken, för det är sannerligen inte många böcker (nu för tiden) som fascinerar eller inspirerar mig så.

En annan anledning till den underliga oron i kroppen kan naturligtvis vara Furirs start på V75 idag. Jag har intalat mig själv sedan startlistorna kom att jag inte är nervös. Och det var jag inte heller. Inte förrän i torsdags då jag diskuterade loppet med min chef. För att slippa undan humörsvängningar, behov av att springa, underliga ändringar i hjärtfrekvenser och diverse andra nervösa symtom körde jag ett mantra: Det är ett hårt lopp, det är ett hårt lopp, det är ett hårt lopp.
För det är precis vad det är och man bör ha realistiska förväntningar på den lille; dvs. en pengaplats. Det blir bra mindre nervöst om man inte haussar upp det hela, iaf fram tills det att startsignalen går (sen sitter man ändå med hjärtat i halsgropen, men tarmsystemet mår bra mycket bättre om man bara är nervös i 5 minuter jämfört med 5 timmar).
Det hela blir naturligtvis svårare av att Furir nu vunnit sina 4 senaste starter, som inte heller var lätta lopp. Man sätter skygglappar på sig själv, ser bara den fantastiske Farmfurir och missar de där andra duktiga hästarna (bl.a. Nordblomma, Fjeldstad Goggen och Rigel Odin i det här fallet).
Jag tror att jag har ett realistisk relation till loppet idag, blir det en pengaplats ska jag inte bli besviken!

Fortfarande inget klart besked.

Vilken rysare mitt liv är just nu.

Igår kom andrahandsbeskedet (eller vad det nu heter) från Högskoleverket, och gissa vad jag landade på? Jo, 1:a reserv. Vilket antiklimax... Jag vet inte riktigt om jag ska vara glad eller ledsen, deppad eller hoppfull. Det kändes väldigt mycket som "mittemellan".

Idag ringde jag Lantbruksuniversitetet och frågade om vad jag kan förvänta mig från min 1:a reservplats. Mannen jag fick i andra ändan av luren menade först att det är en 50/50-chans. Hjärtat sjönk som en sten...
Sedan fortsatte han med att ta mitt personnummer och titta i databasen. "Jaha, du har sökt två år tidigare. I år har du haft tur med lottningen, ni är ju rätt många som ligger på samma nivå i högskoleprovsgruppen." Hjärtat sjönk ännu mer, fast i luren lät jag glad och lättad över att jag haft så tur. Handlar det om tur så är det kanske ännu svårare att ta sig in nästa år om jag hamnar på fel sida i år!
Lite käck på rösten förklarade jag att jag har en sådär 80 mil enkelväg och att jag därför skulle vilja försöka lägga upp en ungefärlig plan.
"Jo, jag kan ju inte lova något, men det ser ju rätt bra ut för dig." Lät det plötsligt. Jag blev lite gladare och hoppfullare, men lät jag kanske mer deppad på rösten?
Han tyckte inte att jag skulle ta mig ett boende, utan förklarade att det, enligt honom, var bäst att endast förbereda med en säng att sova i tills jag fått det faktiska resultatet. Jag var väldigt förstående, men jag måste nog ha låtit lite deppad för när samtalet började lida mot sitt slut (sånt känner man även om man har dåligt med sociala poäng) tillade han igen att "dina chanser ser rätt bra ut". Jag tackade lögnaktigt för hjälpen (för vad mer vet jag egentligen nu?) och sa hej då.

Ska förresten tillägga att allt som står inom citattecknen är på ett ungefär vad han sa, inte citerat ordagrant.

Så här sitter jag nu och känner mig både hopp- och hjälplös. För vad gör man?
Utbildningen börjar den 29 augusti och reservantagningen löper fram till första veckan i september (f.r.o.m. nu alltså). Hur länge kan jag hålla på jobbet? Om jag inte tar mig in vill jag ju inte stå utan jobb. Och tar jag mig in första veckan i september står jag ju här med ett nytt jobbkontrakt för den månaden. Vad klåååån!

Fransmännen vet nada om äka finlandssvensk skräck.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Å ena sidan är det ju skrattretande patetiskt på franska, å andra sidan våldtar de ju vår kultur! Man kan inte se sånt här annat än på finlandssvenska, det förstår väl varenda kotte!

11 mil till vackert och värdefullt!

Igår var en bra dag. Jag hade fått häst-ledigt och eftersom jag inte behövdes där åkte jag till stall Dubbel-W i Gäddträsk för att hälsa på djuren och titta på Bokli Eld (igen! ;P)

Stall Dubbel-W:s egna ston, föl, unghästar (ett sto e.Frigg Elden u.Markavinni) och Jänta med Fenja gick alla tillsammans i en gigantisk, avlång hage med mycket mat, skydd och lekplatser för de 3 små.

Det kändes väldigt tydligt att det är så här det ska vara, att det är det här som är naturligt för hästarna. Jag hade kunnat stå och tittat på flocken hur länge som helst och bara myst över det hela. Jag fick en så härlig känsla som nog inte går att beskrivas riktigt. Jag blev också väldigt klar över att jag själv vill ha det så här någon gång i framtiden.

Och så till Bokli Eld, som var riktigt sällskapssjuk för dagen.
Precis så här vill man ju kunna göra med alla hästar, även hingstar!

Tolka det som reklam om ni vill, men nu ska jag konstatera lite fakta om denne fine, fine hingst.
Förutom topp-prestationer med rekord som 19,1 (tredje snabbaste kallblodet i världen) och 5 421 603 nKr insprunget (över 6 miljoner i svenska kronor) har han en fantastiskt fin stam med samma linjer som Moe Odin och Pål Even (Elding - Solbergsstjerna). Exteriört är han också en pärla, läser man igenom hingstkatalogen har han en av de bättre bedömningarna:
"Liten, lågställd välmusklad hingst av god rastyp. Vacker huvud. Väl ansatt välvd hals med bra övergång mellan huvud och hals. Hög manke, liggande bog, långt kluvet och något toppigt kors. Välbenad från sidan. Välformade hovar. Vägvinnande rörelser."

Han har tävlat från 3-årssäsongen tills han pensionerades 2010, 12 år gammal, pga. en skada, och har vunnit lopp alla säsonger.
Tittade man på V75 i lördags kunde man se ett klipp med honom och Järvsöfaks när de speedade i 15-tempo sista 500 m i ett lopp.

Så grymt vacker!!! (Ja, det var också ett konstaterande av fakta)



Vilket härligt liv han måste ha i Gäddträsk; stor hage, massor med mat och brudar. Och tänka sig, rids gör han också! Med gott resultat, vad jag har förstått. :)

In your face, kåringsnämnden!!!

Farmfurir med ägare och uppfödare Arne Hellsten, sommaren 2008.

Inför V75-5 på Hagmyren pratades det först om hur Myllarfaks skulle plocka igen 40 meter och runda hela fältet, sedan om Odd Tabac som skulle gå i ledningen, och även en del om Snygg och Idenors Peter. Farmfurir var det inte prat om, eftersom att distansen inte passade.

Jag citerar Travrondens kommentar om Furir:
"Radar segrar, underbar löpskalle. Inget distansplus? Aldrig golvad."

Och så rätt de hade! Furir blev inte golvad, nej, han reste sig i sin fulla längd och mer därtill! (Kanske hade man till och med kunnat mäta honom över ponnymåttet efter detta lopp!)

Efter en bra start följde ett perfekt lopp fram till de 161 metrarna där det skulle avgöras. I början på upploppet satt Furir instängd bakom Spjutsporren med Bongsbofax på utsidan. När Bongsbofax tappade travet och så småningom rullade över i galopp kom luckan och Furir visade att speeden finns där när den behövs! Det såg inte svårt ut när han accelererade förbi Prestmo Kongen, Snygg och Spjutsporren med huvan kvar.
Efter målgång ville måldomarnämnden se över upploppet igen, och igen, och igen... Det var visst vissa oklarheter om luckan som kom, om Bongsbofax galopperat innan Furir gick ut eller om det handlade om en störning.
Vi tittare fick också se upploppet om och om igen, och visst blev man lite orolig, trots att till och med Stig H sa att det inte borde bli tal om diskning. Jag tyckte det såg klart ut, men vem vet hur domarna ser på saken!

Till slut fick ekipage nr. 11 grönt tecken, och den rättmätige vinnaren fick koras!
Förutom äran fick han även hederstäcke och lagerkrans, ägaren och vårdaren fick minnespris och säkerligen massvis med blommor och gratulationer!
Nya rekordet över kort distans lyder 23,6 och med de 100 000 kronorna som delades ut i förstapris har nu Farmfurir sprungit in 581 500 kr på 15 starter i år. Vilken häst!

Oh, how I wish!

Kolla här, en försmak av Malaysia! (Nej, jag har ingen sån resa inplanerad, men jag vill fortfarande dit, vem vill inte det?!)

Jag och mina två vänner som syns på bild letade reda på ett vattenfall här i Västerbotten och åkte för att spana in det. Det fanns inte särskilt mycket information om det på Internet och jag hade väntat mig en liten rännil längs bergsväggen, med en fallhöjd på max 2 meter. Jag fick en smärre chock när vi äntligen kom fram. Det var stort, det var blött, det var högljutt...
Vägen dit var ingen barnlek, rejält brant på sina ställen och bitvis försvann stigen bland stenrösen. Men vi tog oss upp! Och fick en fin belöning för det.

Det blev inte så mycket fotande av miljön, Sarah och Susanne ville bara att jag skulle ta kort på dem... Och de kunde inte vara normala på en enda bild, tror jag. Jag skrek och skrek och skrek, "se normala ut!", men det gick naturligtvis inte.
Och ärligt talat vet jag inte om den här bilden blivit lika bra om de bara ställt upp sig och poserat "fint".

Jag funderar på att skicka in den till Norrans sommartävling. Temat fram till den 31 juli är "PLASK"... Och de blev faktiskt plaskblöta!

Igår gick kvalen till Kallblodsderbyt av stapeln, både till stoklassen och den öppna klassen. Det var många fina hästar med, men min själ bungyjumpade när Wik Stjernen dundrade runt på 25,0 och lämnade de flesta av sina konkurrenter lååångt efter sig. Han såg otroligt fin ut!
Det andra kvalet till den öppna klassen vanns av Tekno Jerken, före följande: Filofax N.O., Art Kjarvald, Dotterud Teddy, Guli Glöd och Cali Maks. Det var ett jämnare lopp och segraren var inte lika överlägsen på 25,9.
Stoklassens kval vanns inte helt oväntat av de norska favoriterna Lannem Siv (e.Alm Viktor) och Balder Stjerna (e.H.G.Balder). Fina Asteria (e.Bokli Eld) kunde inte alls vara med och som hon dalade på slutet undrar man om inte hade nån skit i kroppen.

Mörtvedt Jerkeld är far till både Wik Stjernen och Tekno Jerken och utöver det även till Art Kjarvald (vilken stam!) och till 2:an bakom Balder Stjerna; Järvsö Ninja. Han verkar få en fin fadersstatistik m.a.o!

Idag väntar V75-start för Furre på den lite klurigare distansen 1640 (1660 för våran stjärna) och med, som det på V75 bör, hårdare motstånd. Det är bara att hålla tummarna!
Imorgon ska Baron ut, också på Hagmyren och inte heller med helt enkelt motstånd.
Helgen har potential att bli bra!

Tyvärr måste jag sitta stilla och försöka pussla ihop ett distrikt till Tidningstjänst. Eller måste, och måste, men om jag inte gör det kör det ihop sig på måndag och ö.h.t. till veckan, och sånt behöver jag inte. Blä.

Snart är det dags för andra urvalsbeskedet. Det ska ni också hålla alla tummar och tår för!

Kan det månne gå vägen?

Förra veckan var spännande. Jag befann mig fortfarande i Tyskland (på en underbart härlig semester!) när först Baron vann ett lopp under tisdagen, och en dag senare (tårfylld morgon när vi påbörjade resan hem) vann Furir Guldtäcket på Dannero! Häftigt! Särskilt med tanke på att uppgiften kändes, om inte omöjlig, så nästan det.

Och på fredagen fick jag första urvalsbeskedet från Högskoleverket... 6:e reserv på veterinär! Det kändes som en seger bara det! Med lite distans till det börjar jag naturligtvis bli orolig, det är ändå 6 personer som måste hoppa av för att jag ska få plats... Men hoppas gör jag än, och har jag inte kommit fram i listan vid nästa urval, i början på augusti, så får jag ta fram en reservplan av något slag. Jag är ju nu egentligen antagen i Umeå, på arkitektprogrammet, men vem vill gå nåt sånt när man har chans på veterinär!

Ska inte ordbajsa mer, känns som att jag har så mycket att göra! (Fast jag är inte säker på att jag verkligen har det...)

Jag har fortfarande ingen bärbar dator...

... så jag får sammanfatta kort.

Baron vann Sprinterpokalen på midnattstravet i Skellefteå, Furir tog tisdagen därpå sin andra raka seger på Solänget (Nordgubbens lopp!). Nya shetlandsponnyn Bandit har kommit till stallet, nykastrerad och manlig och jättefin.

Jag har varit på Peace & Love, toppade torsdagen med 30 Seconds to Mars, Volbeat och en av The Arks sista spelningar. De två förstnämnda var så grymma och gjorde mig så lycklig, den sistnämnda var faktiskt också riktigt, riktigt bra! Fredagen hoppade jag över The Sounds (ångrar mig bittert) och Oskar Linnros (prisad vare min prioriteringsförmåga!) för att vara social med våra grannar och sedan se Maskinen. På grund av för mycket tid med våra grannar och den vidriga trängseln på Maskinen var jag resten av tiden på P&L folkilsken och arrogant, dvs. mitt rätta och mest charmiga jag!

Körningen ner till mamma i Kviinge, Skåne, gick jättebra, mycket tack vare gudomliga Keplers Paganinikontraktet (ja, gissa vad vi kommer lyssna på ner till Bayern?).
Nu blir det ungefär en dags vila här i Skåne, sedan bär det av till hemland nr.2, och får jag tag på en bärbar dator där får ni kanske höra av mig. Annars är det radiosilence som gäller, för ekonomins skull.

Jag önskar att alla har två lika trevliga sommarveckor framför sig som jag (förhoppningsvis) har! :D

Scoooore!!!

Ingen "stolpe in" utan en vinst rätt i krysset! Precis som det ska se ut!

Furir tampades med duktige Mana Grabben över upploppet.

Furir och Per defilerar med täcke, krans, rosett och blommor.

Pärlan på väg tillbaka till stallet, där det bara blev ett kort stopp innan han fick jogga iväg till dopingen. Det är lite trist när hästarna måste dit, man vill ju helst plocka av i lugn och ro, klappa och duscha av de, men det är viktigt med dopingtest, så man ska inte klaga över det.

Lite dramatik i loppet blev det, varvet från mål. När Myllarfaks kom gående i tredjespår började Per och Furre gå ut bakom, men Mana Grabben kom väldigt snabbt bakifrån och blev störd av "vårat" ekipage, som inte var ute helt i tredjespåret. Jag håller med om att det var trångt och kanske även om bötfällningen, men att det skulle bli diskning (som det var tal om)... Näe.
Mana Grabben fick för övrigt en betydligt bättre rygg i Furir, för Myllarfaks var inte särskilt bra för dagen och kom sist i mål.

Det gick lätt att köra hem sen, trots att jag fick ta en omväg (vidrig omläggning mellan Arvidsjaur och Älvsbyn) och inte var i Malå förrän 2 på natten. Jag kände mig som en Soda Streamer från Furirs lopp till Abborrträsk, och allt är roligt när man är så lycklig!

Nästa helg startar Baron i Sprintermästaren på Skelleftetravet (så då får Baron förhoppningsvis en egen krans ;P) och veckan därpå är det semester och Borlänge på schemat för min del. Oh, härliga liv!

Sommar med student och födelsedag.

Så... Nu har lillbrorsan tagit studenten, jag har fyllt år och sommaren försvunnit.

Studentdagen var i fredags, jag hade fixat ledigt för att gratta lillebror och umgås med familjen. Jag missade deras spelning i sporthallen (de är duktiga, så det kändes lite trist), men sen var jag med. Deras utgång var betydligt mer genomtänkt än vad min i Arvidsjaur var. De hade satt upp plastband och skyltar med namn på klasserna, så föräldrarna kunde samlas runt dessa = göra det lättare för studenterna att hitta till sina närmaste.
Båda mina föräldrar, som alltså är separerade, var på plats och betedde sig riktigt civiliserat, vilket jag är glad över.
Sen var det naturligtvis dags för det traditionella lastbils-åkandet. Det satte liv i vissa minnen, men efter ett tag tröttnade jag på att se skrikande (en del fulla) studenter åka runt, runt på lastbilsflak. Och det tycker jag är förståeligt.
Så istället för att svettas på torget åkte jag ut till Gäddträsk för att hälsa på Jänta och lillan. De lever som prinsessor där, går i en stor gräshage med ett annat sto, Ulrikke e.Ulfrigg med ett hingstföl e.Moe Odin. Jag blev väldigt varmt mottagen och stod och surrade en bra stund med Emma, hon som fixat hit Bokli Eld från Norge.
Åh, vad jag hoppas att det går bra för det här stuteriet! Det ligger en sån otroligt trevlig stämning över gården och hästarna ser ut att må så fantastiskt bra. Hingsten verkar vara smått gudomlig att ha, och enligt hingsthållarna är han en riktig tjejtjusare som sköter den naturliga betäckningen själv, på ett klokt sätt.

På lördagen blev jag 21 år, men det känns naturligtvis inte som det. Jag hade ingen ångest över att bli äldre, men var väl heller inte eld och lågor. Tänk vad födelsedagar var viktiga när man var mindre! Så är det icket numera, varför vet jag inte. Man hittar väl viktigare saker att bekymra sig om.
På kvällen åkte jag och 3 av mina vänner till Lycksele för lite firande. Vi tänkte passa på under studenthelgen, och på lördagen räknade vi med att det inte skulle vara lika mycket av den yngre varan ute. De har ju liksom gjort bort det under veckan. Och mycket riktigt, det var mer folk i våran ålder och uppåt än de där stökiga med vita mössor.

Jag gjorde av med pengar i lördags på hotellet men spelade tillbaka en del ikväll när jag satte plats på de två Lome Kongen-döttrarna Grändens Lomma och Höstbopetra. Det var ett inskolningslopp för 3-åringar och förutom dessa två fina tjejer så var även Spik Bestas syster Faks Besta och grannstallets Kallinas syster Kallmoa med. Tyvärr kom de inte med bland de tre. Första plats tog (naturligtvis) Jan-Olov Perssons Guli Rask, och därefter sprang de två förstnämnda stona in (klirr, klirr i kassan!).

Det stekheta vädret försvann, men det kändes nästan, nästan, nästan lite som en befrielse. 30 grader plus tär på krafterna, och jag låg ärligt talat mest inne, särskilt efter att jag bränt mig rätt hårt på axlarna...

I helgen startar Furir på V75 i Boden, det är midnattstrav och härlig travsport på schemat. Jag har nog tänkt mig dit, om pappa gör bort eller kan tänka sig skjuta upp mekandet med bilen till på söndag. Det är inte ofta man får se så fina hästar här uppe i norr, så man bör passa på!
Tyvärr säger SMHI att det blir molnigt och regn, men man ska inte alltid lite på de där meteorologerna! Naturen har sin egen vilja, och i år vill den kanske välsigna Peabtravet med lite sol.

Jag serverar en härlig sommarbild!

1 juni var kalasfin, 2 juni ser ut att bli sådär, men juni it is! Midsommarmånaden, födelsedagsmånaden, Peace and Love-månaden, semestermånaden (nåja, nästan iaf)! Om ungefär en månad, lite mindre t.o.m., bär det av ner till Borlänge och sen vidare till Tyskland. Härligt!

Vi åkte och lämnade Snurran och Lillan hos Bokli Eld förra veckan. De fick komma ut i en stor, grön sommarhage (med polarband.. ;) ) direkt, och oj, vad de såg ut att trivas! Planen var att de skulle få gå med ett annat sto (+ föl), och ägaren har frågat om det går att ha kvar de där tills han kommer hem i mitten på juli. Det blir naturligtvis lite tomt hemma, men jag tror inte Ytterberg kan erbjuda lika fantastiska hagar som de har där i Gäddträsk!
Bokli Eld var också vid god vigör, det är verkligen en värdig herre. Han går i en hage mellan stohagarna och måste känna sig som en riktig kung. Inte helt dåligt att vara avelshingst kan jag tänka mig...

Torsdag, idag alltså, är röd och jag är alltså ledig. Helt och hållet. Även måndag är ett sådant undantag, och det känns sköööönt! Lite försmak på semestern kanske? Fast jag hade tänkt göra nytta som att städa bilen... Inte lika mycket semester över det.

På lördag åker vi misskötsamma ungdomar till Talludden och ska... Ja, vad man nu riktigt gör på Talludden. Det brukar kunna vara kul, om man inte är chaffis, och blir vädret bra ska man nog kunna göra nåt av kvällen. Kvällen innan ska jag och Sarah på bio, det blir tungt att gå upp på lördag morgon och köra två distrikt med tidningar... Men vad gör man inte för lite kultur! Och jag kan ju sova under dagen sen.

Igår kväll, innan jag for till Sarah och såg the Frighteners, spanade jag in bostadsutbudet i Uppsala och Umeå (Umeå utifall att). Jag står ju redan i kö på de flesta ställena, och kan konstatera att det verkar lättare att få boende i Uppsala än i Umeå. Bra! Tyvärr är Uppsala bra mycket större och jag vet inte alls vilka områden som är vilka och vart de ligger. Har läst mig till att SLU:s campus ligger på Ultuna, och visst skulle man vilja bo med andra biologibesatta människor! Men det fanns många, många fler områden där också.
Det är en djungel, helt klart! Men en rätt rolig sådan.

Igår kväll fick Shahad och en av hennes kompisar följa med upp till Ytterberg. Jag slängde upp de båda två på Boel och så fick de skritta henne på stallplanen (på hackamore!). På med hjälmar, men i övrigt fick de knata runt själva. Kanske inte så mycket säkerhetstänk i det, men hästen är snäll och jag var inte på humör att leda.
Tjejerna fick faktiskt tugga grus, men det kan man inte påstå var hästens fel. Att sitta två stycken barbacka på en häst i trav är minsann inte lätt! Det säger ju sig självt att om en tappar balansen gör den andra också det. Jag har själv testat, ett antal gånger faktiskt, men hittills klarat mig från att falla av.
Det hela gick iaf bra och jag slängde upp de efter 5 minuters andningspaus.
Jag tror att det är viktigt att inte göra avfallningen till en för stor grej, för det är faktiskt inte hela världen. Vanligtvis får man lite skrapsår, utflugen anda och (säkert det som tar mest ont) ett skadat ego. Och ju fler gånger man faller av, desto mindre rädd blir man för det och det är säkert därifrån det där talesättet kommer. Ni vet, det där om att man ska falla av 100 gånger innan man är en bra ryttare. För sitter man och är rädd för att falla av, då går det nog inget vidare att rida heller.

Nu ska jag fylla på spolarvätska och tanka bilen, förmodligen blir det en sväng upp till stallet också, när jag lix är på väg åt det hållet. Sen måste jag väl ta tag i den där städningen... Blä!