Jag missar mellandagsrean men har annat att se fram emot.

Det blev en vit jul till slut. Nåja, ska man vara ärlig kom ju det mesta efter julafton, men kom gjorde den. I mängder. En veckas pulsning, sedan blev det för djupt.

Julen alltså... Jag vet inte vad man ska säga om den? I all pyntar-, köpes- och mathysteri ska man försöka att ha det så trevligt som möjligt, ibland lyckas man, ibland känner man sig bara trött och sliten. I år hade jag ingen som helst julstämning, och jag tror att det främst beror på att det inte finns några småbarn i huset. Då vill man ju verkligen anstränga sig till max för att de ska ha det så spännande och roligt som möjligt.
Julafton i år spenderades till stora delar med min lillasyster Judith. Vi brände upp till stallet när jag jobbat klart på tidningstjänst, dels för en julmysartur på djuren, dels för att få en julhälsning sparad i bild så vi kunde skicka ner till mamman, Hanne, Torben och Tysklandssläkten.
Efter det stängde vi (nästan) in oss i köket och bakade chokladgodis av två olika varianter. En med rispuffar och en som tydligen hette 7 minuters chokladkola-nånting-typ. Snabbt gick det iaf! Jag var något skeptisk när jag såg de sistnämnda under tillagning i en kastrull, men i slutändan blev det ett godkänt resultat som vi åt med glass.

Jag tänker inte skriva så mycket om mina julklappar, jag tror det räcker med att jag säger att jag snart flyttar hemifrån.

Juldagen blev en låååång dag. Jag följde några kompisar ut på hotellet och tror inte jag var hemma förrän halv 6 på morgonen. Det var, precis som förra året, ett kul påhitt och det blev, trots de många timmarna, aldrig tråkigt. Jag träffade på en hel del återvändare (över jul då, antar jag) och en del lärare (alltid lika spännande), och själv kändes jag av många igen som Birgits dotter. Hm...

Söndag kväll gjorde jag mig i ordning för en tidig kväll, eftersom mitt schema den här veckan inkluderar både jobb på Tidningstjänst och Posten. Men inte fick jag sova. Judith, den lilla räkan, hade fått halsfluss och skulle in till sjukan. Sjukan i Sorsele.
Jag var inte charmig när jag insåg att det var jag som skulle köra henne dit i mörker och snörök. Väl där drogs allt ut på tiden så vi kunde inte lämna Sorsele förrän någon timma efter att vi anlänt. Jag tyckte det borde ha kunnat gå betydligt snabbare, men borde väl ha varit förberedd. Det tycks vara en allmän kännedom att ingenting går snabbt när man åker till ett sjukhus.

Det har varit två tunga arbetsdagar (måndag och tisdag alltså). Måndagen plågade jag mig dessutom med att åka upp till stallet och motionera 3 hästar i blåst och kyla. Jag tyckte att det var lika bra att köra slut på tanken helt och hållet, när jag liks ändå var på väg åt det hållet.
Idag, tisdag, gick något bättre då jag slapp köra till Sorsele mitt i natten, men under dagen sjönk temperaturen till -30 (ca.) och vi fick dessutom uppgiften att dela ut Ellos-kataloger. Halleluja. De katalogerna är så stora att man får behandla de som mindre paket för att få ut de i postlådorna. Me do not like.

När jag sedan kom hem ikväll (efter att ha matat de vilande odjuren med morötter) sökte jag genast reda på "Norrlänningar och temperaturer", där de olika nivåerna beskrivs med hjälp av norrlänningar, och delvis skåningar. På nivån -30 står följande:
"Folk i Malmö dör av kylan och försvinner från jordens yta. Norrlänningen börjar torka tvätten inomhus."
Så det var vad vi skulle göra idag!

Järvsöfaks tog sin 201:a seger i sin sista start igår. Jag blev nästan lite tårögd när jag läste allt om honom och tittade på lite bilder. Vilken förlust för kallblodssporten! Vi får hoppas att han fortsätter att delta i evenemang och på så sätt göra reklam för denna fantastiska ras.
(Sett rent ur sportslig synvinkel blir det naturligtvis mycket mer spännande lopp nu, så det sörjer jag inte ögonen ur för)

Djuren i stallet tränar på bra, så nu håller jag tummarna för lite mildare väder, då kan vi börja jobba längs vägarna igen. Eventuellt får de en veckas vila nu i januari om kylan prickar in mina värsta jobbardagar, sedan ska Boel igång med snabbjobben och Jänta styrketränas.

År 2010s första timmar kommer att spenderas i Arvidsjaur med en hög kompisar. Vi har hyrt en stuga och ska festa vilt och skoningslöst på Hotell Laponia, där det är schlagerparty...
Och då frågar sig säkert många hur jag kan gå med på det här minst sagt skandalösa förslaget, men ibland får man gilla läget. I Skellefteå och Umeå är det 20-årsgräns på de flesta ställena, och att köra till Arvidsjaur tar trots allt bara 50 minuter (vintertid). Jag kan säkert göra något bra av kvällen även om jag inte gillar musiken!