måndag 21 december 2009

Jag försöker hitta en alternativ julefrid.

Baron fortsatte sitt segertåg och är alltså obesegrad efter sin 4:e start i livet. Det är rätt tunga grejor, och visst låter det fint... Obesegrad! I mina ögon är det en självklarhet att han ska få pris som årets 3-åring på Skelleftetravets gala i januari, men det är å andra sidan inte jag som bestämmer sånt.
Jag har snokat på nätet, men det blev inga jätterubriker, förmodligen för att det låg utanför V65. Men det är skrivet om honom! I alla fall i Norran och VF, så det tycker jag att ni ska läsa (VFs artikel har inte kommit ut på nätet än, men i pappersversionen finns den).
Som det står i tidningarna stämde travet kanske inte 100%igt hela vägen, men på den biten är Baron, med sin linjegång och nya broddar, ursäktad. Och det blev tajt in i mål, tur att mållinjen låg där den låg för när de två kämparna passerade mig var det så jämnt som det kunde bli mellan de. Men då sträckte den gule på sig!

I efterdyningarna av segeryran gick jag in på Pegasus Hästshop och köpte två nya lädergrimmor till tanterna. Inte helt vanliga lädergrimmor heller, jag ska försöka få upp bilder på dem.

Jag sökte ju till SLU i våras, på lite olika utbildningar, och läste just det här. Hm... Är det ett sånt ställe?! Kändes mindre kul, faktiskt.

Och här har vi något som räddade min världsbild. Hästsporten är inte helt ologisk, trots allt.

Jag sitter nu och väntar på resultaten från rättegången mot Svanstedt, men övriga Sverige är inte lika morgonpiggt som mig, så det kan nog bli en långt väntan...
Sedan får man ju inte inbilla sig att hela historian är slut efter att domen fällts. Kung Åkes advokat har nämligen gått ut med att de ska överklaga om domen inte blir rättvis (om det blir en fällande dom, antar jag).

Julafton närmar sig med stormsteg och förhoppningsvis känner Malås befolkning lite mer julstämning än vad jag gör. Jag jobbar och sliter och sover och äter och har just inte tid att förundras över julmat, blinkande lampor och tomtegubbar. Julkänslan försvinner nog med åldern, i alla fall tills dess att man har småbarn i huset igen.
Jag fick erbjudandet om att tomta i år, men där tog det stopp med hälarna i backen och ett blankt nej. Det räcker med att jag får kämpa med att frammana julefriden, ska jag försöka föreställa en tomte så har jag nog inga krafter kvar sedan.

Jag kände en stor ångest igår när stallägaren susade runt i Umeå med en sladdande 4hjulsdriven bil (det säger väl en del om väglaget?). Hur i all världen är det tänkt att jag ska klara mig på ett sådant trångt, människofyllt och hästlöst område? Jag kommer inte överleva en månad!
Travbanan och Hippologum ligger så långt bort från Universitetet som det möjligen går, och som sagt finns det alldeles för mycket människor där. Min socialfobi kommer att nå nya höjder och jag kommer sitta instängd i min lilla lägenhet utan trädgård och gråta över svunna tider.

För att inte förstöra dagen totalt tänker jag inte utveckla varför Umåeboendet skulle leda till en djup depression, utan meddela er om att det snart är stallardags för min del. Den lilla svarta hästen ska få komma ut och pulsa i djupsnön, och förhoppningsvis hinner jag få lite ljus så att grimmorna kan fotas. Jag är nämligen lite nöjd över att jag fick tag på de till ett så bra pris.



Jag bifogar lite bilder (jag hade ju lovat). På första bilden syns Indian-Judith på sin medryttarhäst Tex (eller Texas Sun-nånting, typ). De vann höjdhoppningen på MRKs julshow och fick en fin gul-blå rosett.
Till höger har vi Baron på Umåker nu i senaste starten. Nu förstår ni kanske vad jag menar med att det var tajt på mållinjen... Där finns även en bild innan vi tog vinnarbilden vid vinnarcirkeln. Tokfransen har inte vuxit ut helt än, men jag litar på att hans nya vårdare Ann-Sofie ordnar det.

Här nere har vi en dålig och redigerad bild på Järvsöfaks när han tog sin 200:e seger. Vädret satte stopp för oss fotografer den kvällen.

Jag avslutar med en bild på Isabelle, som lämnat oss i Norden för att spendera sin jul och årsskiftet på varmare breddgrader, i Thailand för att vara precis. Jag skulle gärna ha önskat henne en god jul och ett gott nytt år, men vilken svartsjuk människa kan med gott samvete göra det?

Inga kommentarer: