Jag fick en reaktion på vaccinet.

Ännu en tidig morgon i Malå, men denna gång snöfylld! Yey! Det blev lite tyngre att cykla, och lurigt med is under på vissa ställen, och blött om fötterna, men det får man ta.

Här har det hänt mycket de senaste dagarna. I onsdags åkte nästan hela hushållet till Malå Sjukstuga för att få vaccinationssprutor. Det gick snabbt och smärtfritt, men det spände en del i armen efteråt. Bättre blev det naturligtvis inte av att jag sedan körde upp och slet i stallet med lillasystern.
Dagen fortsatte med att jag hittade sår på Boels (svullna) högra bakben... Inget ensamt litet snitt var det heller, utan ganska fult och stort till ytan, turligt nog inte så djupt. Svullen var hon som sagt, men inte halt, så jag lindade henne och skrittade en sväng i byn. Hon kändes lika pigg och spänstig som vanligt, så då dämpades oron en del.
Judith berättade nyligen om hennes medryttarhäst nere på ridklubben, Tex, som nog fått lymfangit, och det var nog mest det som orsakade hjärtklappning när Boel dummat sig.

Torsdag morgon klev jag upp vid 4 och kände mig lite seg och trött, men med tanke på tiden så var det väl inget onormalt. Sen satte jag mig på cykeln och började dela tidningar och då kom det fram att jag nog inte var så fräsch som jag trodde. Efter ett tag började det värka i hela kroppen, ungefär som när man har feber och inte orkar göra någonting. Tjurskallig som jag är jobbade jag naturligtvis ändå, både som tidningsbud och på Posten under dagen. Inte min mest genialiska idé, kan jag säga i efterhand. Turligt nog hade jag näst intill ledigt torsdag kväll, och klockan 7 låg jag i sängen.
Imorse när jag som vanligt gick upp vid 4 var jag fit for fight igen, och pigg som en lärka. Det blir dubbla jobb även idag, men som sagt kändes allt mycket lättare idag. Och så har vi ingen reklam på fredagar heller, så... ;)

Idag åker Baron till Per Gustafsson i Byske för vinterträning. Han får verkligen chansen, den gule (Hanne tyckte han såg ut som en banan för "bananer är ju också lite svarta), så nu är det bara att hoppas på att han håller ihop för en framgångsrik karriär.
Vi pratade en del om att Boel skulle få följa med och att Per då skulle köra ett jobb med henne, men 1) jag jobbar 2) Boels såriga ben. Inte mycket att göra åt varken det ena eller andra.

Håller kylan och snöandet i sig kan man nog snart börja träna ordentligt igen. Det är då främst Jänta jag tänker på, hon har ju inga skor (och även om jag nu är jätte, jättesugen så var ju tanken att hon skulle gå utan) och på halkan som har varit kan man just inte göra mycket. Boel kommer jag att slå på längre broddar på, så hon klarar sig nog fint.