Blötsnö i slutet på november... *suck*

Eldsiri vann norska Oaks, med Moa Mollyn som utmanare. För de som inte är insatta är Moa Mollyn ännu ett barnbarn till Nanna (som mormor har hon lämnat Mentor Mollyn, Kasper Mollyn, Frigg Mollyn, Lix Mollyn). Faktum är att hennes tränare Åke Lindgren enbart har hästar med Nanna som mormor; Lix Mollyn e.Skaffer Brunen, Moa Mollyn e.Moe Odin och Odd Mollyn e.H.G. Balder.

Den förlorade Gonagas var tillbaka i Sverige den 20 november och slog då Järvsöviking nere på Romme. Jag tittade på ATG och kunde konstatera att 1) Gonagas är en hårfager och snygg hingst som inte alls travar så dåligt 2) Furir kunde ha varit med i det 5-åringsloppet utan att ha skämt ut sig.

Furirens nästa lopp är den 27 november på Umåker, alltså nu på fredag. Tyvärr är det lunchtrav, så det blir ingenting live, men då går loppet lyckligtvis på TV, så det löser sig till det bästa ändå. Jag får helt enkelt lägga lunchen så att jag kan se det.
Motståndet är ungefär detsamma, men nu står våran kille 20 m bakom de han i förra loppet mötte på samma distans. På sitt tillägg har han nu bland annat sällskap av duktiga Elnetta och 4 andra äldre hästar. Det kan tyckas vara hårt motstånd, men med tanke på att han var i stort sett okörd förra loppet och i loppet före det vann på 28,7 över den här distansen så ska man inte räkna bort honom. Killen kan och Per pratar bara gott om honom i träningen!

Jag klev upp imorse och möttes av snö. I mängder. Jag ville dansa och sjunga, men helt glad kunde jag inte vara, jag skulle ju ut och cykla. Det blev inte så mycket cykling i slutändan, mer plogning, svärande och knuffande. Snön, som på slutet mer liknade regn, yrde på och naturligtvis kunde inte plogbilarna vara ute och skotta innan jag skulle ut.
Men som jag fick säga till 2 morgonpigga människor jag träffade på; det är bara att gilla läget.
Jag var hemma 40 minuter senare än vanligt, med blöta skor, sockar, jacka... Ja, det mesta jag hade på mig var nog blött.

Det är väl för tur att Magdalena har häst. Varje gång man kommit in i något slags vardagslunk och börjar tycka att saker och ting är tråkiga, då passar hennes hästar på att alstra lite spänning i allt det grå. Igår tog därför Kerstin saken i egna hovar och snittade upp ett sår ovanför ögat.
När Judith upptäckt det var det bara att plocka fram telefonen och ringa Magda, så som jag gjort så många gånger förut. Känns det som.
I slutändan blev det ingen tejpning eller någon veterinär, utan avvaktande. Vi får se hur det hela ser ut i eftermiddag/kväll.

Jag skulle tro att det blir däckdragning för Boels del ikväll. Jänta vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till med. Jag skulle vilja rida dressyr, men har beslutat mig för att spara på paddocken och dess underlag tills vidare (vet dock inte hur alla andra behandlar den, så i slutändan vet jag inte om det är ett så vettigt beslut?). Utedressyr är ju vad vi gör jämt, tycker jag, och bergavägen börjar redan kännas uttjatad. What to do? Men får vi nu bara en dm till snö så kan pulsning börja bli aktuellt!

Min lillebror fyllde 17 igår. 17 som i... Ja, ingenting. Inget man får göra, inte fler förpliktelser heller. Vilken totalt ovärd ålder. Men Torben är säkert glad och nöjd över att han är ett år närmare 18.

Jag saknar min älskade Barbossa och blir nog tvungen att sätta mig och se Pirates-filmerna snart. Jag har försökt trösta mig med Ian Somerhalder från nån ny serie om vampyrer, men Barbossa är trots allt en smutsig, gammal, elak pirat. En smart, överlägsen, elak vampyr är iofs inte heller så dåligt (särskilt inte när den ser bra ut), men jag vill helst inte sälla mig till vampyrhysterin som råder bland 14-åringarna i dagens Sverige. So Barbossa it is.