Visst får man bli lite irriterad?

Vad in i helvetet?!
Jag har kammat igenom internets alla travrelaterade hemsidor, och inte ett enda jävla ord om konungen! Den klaraste stjärnan på kallblodshimlen, och ingen vare sig skriver ut namnet (Farmbaron) eller sättet han tagit sina segrar på (överlägset). Som vårdare (på semester) kan man inte annat än bli upprörd och svära över dessa förfärliga varmblodsälskare.

Till slut fick jag alltså ge upp och gå in på Norrans hemsida, som vanligtvis är sistahandsvalet, och där var det faktiskt båda våra killar omskrivna! Jag ska inte säga ett annat ont ord om Norran, men visst var det väl liiiite snålt om lovord? Och varför har de ingen bild på någon av våra bildsköna killar? Och vart står det att de är helbröder och att det är den fantastiska, oövervinnerliga Skaffer Jenta som fött fram dessa odjur? Istället nämns fadern, som inte haft någonting alls med saken att göra. Vi lever i en alltför mans- och varmblodsdominerad värld...

Här hittar ni orden om de två fina hingstarna av rätt ras.

Jag hittade en annan rolig grej, innan jag helt och hållet bojkottade travnet. Visst var det väl lite kul med välgörenhet och trav, och kallblod?! Och roligt, men avundsväckande, att läsa siffrorna om årskullen inom kallblodsrasen i Finland...

Urk för vädret, eller ska man skaffa sig en Klimpen-jacka där det står BLÄ på? Underlaget blir bara sämre och sämre, och man får nog hålla sig till dagtid om man vill kunna utföra något värre arbete. Idag gick det väl an, men det var på gränsen. Boel och Kerstin joggades i berget med däck. Det blev en del skrittande i de skuggiga backarna, men lite jogging fick vi in. Fast som sagt känns det vara på håret vissa bitar. Imorgon är det egentligen tänkt att Snurran ska gå veckans galoppjobb (vilket egentligen bara består av tempoväxlingar i galopp längs 500-meterssträckan), men tänka sig, imorgon skulle det viss bli snö (!)... URK!!!
Paddocken verkar dock hålla sig rätt bra hittills, så förhoppningsvis blir det ett markarbetesjobb på fredag, och jag tänker dra fram travhoppningen!

Travhoppandet är en obeskrivligt bra vän som aldrig sviker en. Jag och Snurran är väldigt förtrogna med denna nisch inom hoppningen, och nu är det så dags att åter igen ta till denna träningsmetod! Just travhoppningen är väl inte grädden på moset, men ack så nyttigt. Stärker både häst och ryttare, vill jag påstå, och hindrar all slags busridning (kan vara behövligt i mitt och Jäntas fall).
Jag borde få en gratisbiljett till lumpen, så disciplinerad som jag är.

Jag tänker skriva ett litet stycke om en saknad vän, Sofie Larsson. En arvidsjaurbo som flyttade till Karlstad för att gå skola där... Jag hade fått för mig att hon hamnat i Kalmar och tänkte; ja, så praktiskt, då hälsar jag på henne i samma veva som jag åker ner till mamma. Men så uppdaterade jag mig och fick se mina planer hamna i sopkorgen...
Allt gott finns i Karlstad. Till exempel stod Bokli Balder där förra året... ;)

Tydligen är man inte allmänbildad om man inte vet vem Anna Anka är? Jag hade ärligt talat inte den blekaste aning om att en sådan person fanns (läste en väldigt avslöjande intervju om henne, hennes make och deras sexliv), och blotta namnet fick mig att fnissa. Till en början. Efter att ha läst om deras sexliv kände jag mig grön i ansiktet och ville helst göra en diskrensning för att få bort informationen som jag nyss tagit in.

Låg mig alltså få slippa mardrömmar och snö, snälla HÖgre Makt.