Underbara häst!
Och för att klargöra vem det är, eftersom att de flesta 4benta i stallet är underbara, så pratar jag om Jänta nu. Istället för hoppning blev det en tur ut, då underlaget knappast var något att hoppa på. Och vilken tur!
Bergavägen var inte alls så pjåkig. 4 km väg (ca) som fortfarande hade all snö kvar. Någon (?!) hade varit och kört där, så bilspår fick vi stå ut med, men annars var det näst intill orört. Och Snurran, som nu alltså går barfota, var fantastiskt fin! Om jag nämner en viss tur med Mira och Jänta för några vintrar sen vet i alla fall Magdalena vad jag pratar om, medan ni andra får gissa er till hur bra det var. Nu kunde Jänta av naturliga skäl inte göra riktigt samma saker som vi gjorde den turen, än så länge saknas den muskelmassan, men det var inte långt ifrån. Om jag drar bort lite krafft (det är hårfint, men det känns att hon har något för mycket energi), låter henne muskla sig lite mer och fortsätter med det här träningsupplägget tror jag att jag kan få återuppleva något liknande!
Det känns för övrigt att allt sitter kvar. Hon förstår direkt när jag gör "5 galoppsprångs-övningen" och försöker byta så gott hon kan. Öppnorna i skritt var riktigt bra, medan de i trav är lite jobbigare. I slutet av passet kunde jag lyfta henne något i formen och vi fick till några riktigt fina skänkelvikningar! Vi är på G!
Min andra stjärna får vänta tills broddskorna kommer på, då ska hon få dra ur sig, hon med.
Nu drar det ihop sig för avfärd till Skellefteå. Det är Vågspelen jag ska på, som coach/moraliskt stöd/plockare (?). Jag blir borta till söndag kväll, men min hjälptränare Sofia har lovat att ta Plaskis och Judith och Maja skulle släppa mina tjejer i paddocken för lite spring (som sagt; ingen hoppning på det underlaget... "/), så allt ordnar sig även den här gången!
Nu håller vi tummarna för att Malås simlag ska lyckas i helgen, och så blir det jobbartag på måndag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hej. jag är en lagom tjock person. jag har tjocka lår och enligt en mycket nära släkting så är jag jämnfet. trots mitt hårda, docka mjuka, utseende, så har jag känslor. dessa känslor visar sig oftast genom hetsätning. precis just idag har jag tystat mitt skrikande, smala jag med femton munkar och jag försöker komma på varför dessa känslor finns i en så välbergad person som mig själv. det är för att jag saknar dig tove, du finns inte längre i mitt liv. det är inte så att du har framlidit eller något, men du finns inte längre. du är bara med djur, med postbil eller i förorten. var är du?!
Skicka en kommentar