Jag har att pyssla med i vardagen.

Tillbaka i bloggrymden igen.
Här på hemmaplan har det hänt en del, och jag tänker inte redogöra för allt. Vi tar det viktigaste, i rangordning.

Jag och Snurran klampade på söndag eftermiddag in i Ytterbergs paddock för lite markarbete (och hoppning). Efter en häftig uppvärmning ute på 3-delat (gick helt okej, men hon har en del energi, min tjej) jobbade vi lite över bommar och på volt. Snurret var lite för taggad och spänd till en början, men lossnade riktigt snabbt och kändes fin och elastisk. Den känslan höll i sig även under travhoppningen (min bästa vän), så fort jag la upp själva hindret lite mer. Hon hoppade upp sig fantastiskt fint och vi kändes ha både luft och spänst. Personligen kände jag mig lite ur form, men det kommer snart att ändras på (vilket ni ska få höra om senare), och Jäntan kändes ju riktigt trevlig. Underlaget var okej, men efter dagens snö och kyla är det nog under all kritik. Senhösten är en klurig årstid.

Nästa viktiga nyhet är att jag såg High School Musical 3 i lördags. Det var en högoddsare, va?! Jag har för övrigt inte ens sett den första, men det hela gick ju bra ändå. Förutom... Ja, det är en hel del klagomål jag har.
Men... (ja, håll i er hårt nu) Det fanns faktiskt en scen som jag gillade. Bilskrotsscenen. Och... (håll i er ännu hårdare) Zac Efron var ju faktiskt lite het i den låten som de kör där.
Aldrig någonsin trodde jag att det skulle hända mig, men faktiskt, efter filmens slut så var mina kompisar tvungna att knappa tillbaka till just den biten ur filmen, för jag ville se den igen (!). Grabbarna hade så fina moves, och jag är ju lite förtjust i bilar, så jag antar att det var därför den gick hem hos mig. De övriga låtarna och scenerna var däremot inga höjdare. Ja, förutom kyss-scenen då, för tydligen så har de inte gjort något sådant i de tidigare filmerna?! WTF?! Då fick jag och Isabelle förklarat för oss att "det är ju en Disney-film". Tydligen så visas inte sånt i Disney-filmer numera, och inget intimare heller. Ni kan ana er till min och Isabelles besvikelse. Sarah, däremot, var säkert nöjd med livet. Hon är ju inte så förtjust i sådana scener, utan försvinner allt som oftast ut i köket eller på toa då...

En till viktig nyhet är att jag följde med Isabelle och Susanne till badhuset idag för lite motionssim. Motionssim ima (ni får gissa er till förkortningen, det är så fult att jag inte vågar skriva ut det). Det blev ju nästan ett helt träningspass. Och nu är jag ännu mer taggad till att börja träna lite mer. Imorgon ska jag till exempel försöka köpa in riktiga löpdojor, så att jag kanske kan springa lite grann. På onsdag kan det nog hända att jag besöker bassängen igen, och lite styrka, det kan man ju köra hemma.

Boel var inne på banan i lördags, då passade vi även på att hämta hem storstjärnan Baron (som alltjämt strålar). Boel gjorde väl vad hon skulle, men inte mer. Hon trivs inte alls på banan utan sällskap, och med det helstängda blev det nog än värre. Att hon sedan inte fått ett jobb på bra länge (typ 2 veckor) kan säkert ha påverkat hennes stil och motivation lite grann. Nu får vi se om det blir någon start den 30 oktober. Arne skulle vara snäll och köra in henne till banan nu på lördag, om vi får sällskap till henne, och börjar hon då röra ordentligt på benen kanske hon får gå ut i inskolningsloppet. Annars siktar vi på november-starter istället.
Det lutar för övrigt allt mer åt klippning... Usch så obekvämt. Nu blir det en massa täckes-inköp, och så måste jag fundera på hur hon ska klippas...

Jag hittade en platsannons i Kiruna idag, de sökte 2 vikarierande brevbärare där. Dit ska jag söka, mest för att testa på en riktig sökning, och min jobbcoach tyckte att det kunde vara bra träning om jag fick komma på en anställningsintervju också. Tydligen är det något alla borde träna på någon gång i livet...?

Älva kör jag näst intill själv nu. Judith fick gå bredvid sist, och även om det hela gick bra i slutändan var det nog bra att hon var med. Älva har nämligen tuffat till sig en del, och är inte försiktig runt varken slammer eller skaklar. Så när vi var på väg hemåt och en svagt traktorljud hördes bakom oss (låååångt bakom oss) beslöt sig den lilla damen för att blåsa upp sig och stajla lite. Det gillade kusken inte. Det finns för mycket som kan gå fel med unghästar och vagnar för att det ska vara charmigt. Skärpte sig gjorde hon inte förrän vi börjat nedstigningen mot stallet, men som sagt gick det ju faktiskt bra även då hon skulle showa lite, om än det var obehagligt för mig.

Jag nöjer mig med det för idag (ja jisses, det blev ju bara en halv roman, nästa gång siktar jag på en hel), och försöker uppdatera imorgon igen. Som sagt blir det ett besök i stan, och så ska jag ut och köra Spring Kerstin, vilket ju alltid är intressant.