Jag har många talanger.

En riktig kvinna reder sig själv.
Idag har jag bytt fäste på både bil och häst (vad annat behöver man i denna värld?). Det började med bilen, minibussen för att vara exakt. Efter x antal varningar från pappans sida, med en eller två skräckhistorier invävda, tog jag så itu med grovjobbet. Däckbytet, som tidigare i mitt liv alltid gått så smidigt (nåja, nästan), var plötsligt väldigt svårt. Jag tror att det var de där historierna som satte fart på fantasin. Trots min oro gick det förvånansvärt smidigt, och det blev nog rätt till slut, för när jag kom upp till Ytterberg hade jag fortfarande 4 hjul och allt tycktes sitta fast. Vilket ju är trevligt.

Jag fortsätter att må förvånansvärt bra, trots snö och is. Idag passade jag på att hålla en rockkonsert medan jag gjorde stallet. Grep och sop fick agera stativ, spån och hö föreställde konfetti och ljuseffekter och liknande och när det mullrade utanför stallet uppfattade jag det som vilda applåder. Förutom hederlig rock sjöng jag även ut låtar från Mulan-filmen för mina trogna boxar (jag har kommit till Disney i min soundtracksmani), med små monologer insprängda, så som det ska vara i Disney-låtar.

Nåja, efter allt stallgöra (som faktiskt var lika roligt som igår) tog jag fram hammare, tång, fil och diverse andra redskap som kan behövas för att bättra på en hästs fötter. Jänta blev mitt offer, men i slutändan var hon nog ändå rätt nöjd med livet. Jag plockade av hennes framskor och såg till att fila ner kanterna så vi slipper flisor och bortsprungna bitar från hoven. Inget mer halkande, inga fler broddsår och framför allt; inga klobbar! Att det sedan är bra ur ekonomisk synpunkt, det är bara en bonus.
Jag och Magda unnade oss sedan en tur på ängarna i snön, båda två med hackamore-tanter. Nåja, tanter fram tills dess att Jänta kom på hur roligt det var med snö på ängar, och kanske kom hon ihåg hur vi tränade för något år sedan.

På kvällen knatade jag iväg till simhallen för att ännu en gång tukta barnen till lydnad och simkunnighet. Min assistent dirigerade barnen på det djupa medan jag lirkade med de andra på det grunda. På slutet av lektionen fick jag med mig en kille ut på det djupa, utan simdynor och med fullt duglig simteknik. Hans pappa, min f.d. lärare, kikade in och lill-killen fick visa upp sin nya färdighet. Lycka på jorden för både honom och mig. Det är alltid lika trevligt när det klickar för barnen och allt plötsligt blir så mycket lättare för dem.

Nu ska jag försöka skicka iväg bilder (Stallägaren vill ha bilder på sin älskade Baron till den kommunala almanackan), hitta min egen almanacka (som lever ett eget liv), skriva lite fina ord om mig själv (sånt som Arbetsförmedlingen vill att man gör) och det som bör prioriteras; kvällsfika. Äta bör man, annars dör man.

"There is something about the outside of a horse that is good for the inside of the man" (woman, skulle jag vilja tillägga) - Winston Churchill