Kärleken går inte till festandet.

Min lediga vecka bestod inte av just så mycket ledighet, men så tur har man ju sällan. Hoppade in som en andra hand även på torsdagen och jobbade 5 givande (åtminstone ekonomiskt) timmar. Att man sedan gör en samhällstjänst är ju bara ett plus i kanten.
Snart är jag allvarligt arbetsskadad. Säg ett namn på en Malåbo och jag säger gatunumret. Nåja, alla kan jag ju inte, men det är väl nästan där.

Idag har jag kört en sväng till Arvidsjaur med 2 14-åringar i en stekhet bil (både på in och utsidan, bokstavligt och bildligt talat) och det blev naturligtvis storshoppen på Dollarstore. Vi ska tacka de högre makterna, eller någon intelligent, kreativ människa, för den kedjan.
Resten av dagen spenderades, förstås, hos hästarna, men jag hann även svänga om hos Isabelle och käka lite tacos. 45 minuter sen så hade de andra redan hunnit vräka i sig maten, men de höll mig glatt sällskap medan jag tuggade i mig mitt eget. Nåja, någorlunda glatt. Eftersom jag redan bokat in mig på Logdansen hos Arne och Rut kan jag inte följa de till Talludden, och det är naturligtvis fullt förståeligt att de känner sig lite deprimerade över det. Jag är ju partyt som alla vill på, chokladasken i Sarahs liv och frihetsgudinnan i Isabelles. Tyvärr har jag blivit alldeles för gammal för sådana dumheter som Talludden. Med 19 års livserfarenhet och visdom i bagaget kan jag konstatera att jag är alldeles för kräsen för vilda nätter i skogen.
Jag vill sova i min egen säng, jag vill inte bli blöt om fötterna och jag vill sannerligen inte behöva ignorera mina utmärkta talanger för bilkörning dagen efter. Jag är snål och har en tendens att bli förbannad på fulla människor som aldrig får saker gjorda. Nej, som sagt, alldeles för gammal och grå för festande.
Min fredagkväll, t.ex. går åt till att spendera tid med hästarna, spela kort med mina inneboende och försöka ta mig igenom Star Wars-filmerna (för de ska man tydligen ha sett någon gång i sitt liv?).

Jag har en ränksmidare och konspiratör(ska) i min närhet dessa dagar. Det är en 4bent arbetsnarkoman som ibland sträcker på ögonfransarna och med rådjursögon plirar ut över boxdörren. Det är manipulation av hög känslomässig grad och hon tar sig ut ur helvetet och bort från djävulen (hennes son) varenda gång. Djävulen skriker högljutt efter henne varenda gång men har börjat förstå att hon lyckats charma sig till en väg till sin himmel; en tidsrymd fylld av borstande, kelande och det absolut bästa, 200% arbete, och han verkar även förstå att det inte finns plats för honom där.
Denna dominanta tjej har lyckats slå hovarna (eller kanske tänderna?) i mitt hjärta och utnyttjar nu sitt övertag hänsynslöst för att bli motionerad och satt i strålkastarljuset, där hon, som den kejsarinna hon är, rätteligen hör hemma. Hon har på ett diskret vis lyckats bli maktutövaren i mitt liv, och det har inte ens ett 2bent däggdjur uppnått än.
Hur i all världen kunde det gå så på tok?!

Jag har fått böcker av mamman min och har nu samlat på mig en hel hög som jag ska försöka läsa ut inom en snar framtid. Härligt med lite att tugga i!

Vi håller tummarna för bra väder på söndag, då min lilla stjärntravare och jag ska knata iväg på utflykt till Grusgropen.