Det handlar i alla fall om Furir och Baron, som startar på Solänget på måndag (den 5 oktober alltså, som jag förutspått...). Det blev inga plätt-lätta lopp, men å andra sidan är ju hingstarna inga avläggare heller och "trav är trav", "alla lopp ska köras", osv.
Baron ska ut i första loppet, där 12 st. 3-åringar samlats för att göra upp om 15 000 kr. Baron står med 2 tillägg på 1680 m tillsammans med Robban Tabac (som ingick i det utklassade gänget på Peabtravet), Hällsjö Albert (som tränas av JoP och har debuterat på en 33-tid) och Tombo Martin (som har ett rekord på 34,9). Ja, ja, det är bara att gilla läget och hoppas att den stora gule visar sig från sin bästa sida. Då kan han säkert vara med och strida, om inte annat om pengaplatserna.
Furir går inte ut förrän i 10:e loppet (urgh, lång kväll med andra ord) och han får stångas med 13 andra hästar. Det är inga duvungar till konkurrenter heller, bl.a. JoP:s Rapp Elden, som vunnit på en 26-tid. Fast man ska aldrig sluta hoppas och Furir står ju faktiskt 20 meter framför det expresståget.
Stjärnorna på hemmaplan då? De har redan visat att de är stjärnor, egentligen har de gjort det sedan långt tillbaka, men jag påmindes idag om hur mycket jag ska uppskatta de.
Boel var först ut, och för hennes del blev det ett snabbjobb. Nu har hon förstått att rakbanan går åt båda hållen, så nu går det att köra fortare även bortåt (fast det gjorde vi faktiskt bara en gång). Hon ligger alltjämt väldigt fint på bettet och så länge hon inte tar i för mycket travar hon väldigt fint och taktmässigt. Hon känns med andra ord riktigt, riktigt bra!
Nu blir det ett banjobb för henne på lördag i samband med en omskoning, och stämmer allting fram till mitten av oktober så ska hon ut i ett provlopp på Skelleftetravet då. Lägger hon på sig ännu mer päls kan det dock bli lite störningar i planeringen...
När Judith sedan kommit upp knatade hon och jag ut på Snurran och Kärran (visst lät det lite bra med de namnen tillsammans?). Jänta var milt uttryckt fantastisk. Hon började i fin stil, avslappnad, lugn, fin på bettet. Vi joggade upp till rakbanan, och där tog vi sedan tag i galoppen. Vänster galopp först, den är bäst. Kort, fin, välbalanserad galopp och jag trillade nästan framlänges av chock kombinerat med den nya takten (vanligtvis kan hon pinna på rätt bra). Det höll i sig kanske 10 meter, sen kom Kerstin med sina långa kliv och då visade Snurran sitt rätta jag. Öronen bak, tänderna blottade och fullt arbetande bakbensmuskulatur (framåt, inte uppåt...). Det blev en del att hålla i...
Sedan var det som sagt den riktiga Jäntan, tävlingshästen, som jobbade resten av turen, men jag är långt ifrån missnöjd. Det är ju, trots en del klagomål ibland, det Snurret som jag trivs bäst med. (Hon glimmrade till i formen då och då, precis som det ska vara)
Just ja. Måste kanske klargöra att när jag beskriver Snurran som en tävlingshäst, så menar jag inte en allround-ridhäst. Jänta är i grund och botten, på alla sätt och vis, en kapplöpningshäst, oavsett gångart eller om människan är på, bakom eller bredvid...
Den sista stjärnan är den "lilla" Älva, som idag promenerade i vagn hela vägen till Magdalenas. Vi har inte fäst henne helt än, men idag hade det inte gjort någon skillnad, för hon verkar enbart tycka att det är kul att vara ute, trots att hon måste dra vagnen (speedcarten är iofs inte så tung...).
Jag och Agnes tog oss en promenad ikväll. Det räckte gott och väl med en tur från OK hem till henne. Svinkallt är en passande beskrivning på temperaturen i Malå. Vi har dessutom oturen att ha en väldigt lat vind till hands; istället för att blåsa runt oss levande drar den rätt igenom fett, muskulatur och ben. Det är på alla sätt orättvist för oss nordbor, som faktiskt måste stå ut med kylan under större delen av året.
Mina ögonlock har börjat drömma om den varma sängen, så det är nog dags att börja avrunda här. Nästa gång ska jag försöka undvika att skriva ett x antal kärleksförklaringar till mina 4benta, men risken är att sådana dyker upp i senare inlägg ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar