Jag ska aldrig bli hovslagare.

Nu är den första "Plaskis-träffen" avklarad, och det gick över förväntan! Jag hade föreställt mig kaos och livräddning, men endast det första trängde sig på. Fast bara lite grann. 8 barn kändes faktiskt som 8 barn. Tidigare har det hänt att 8 barn betett sig som 16, och då får stressnerverna jobba för full maskin.

Min nya "hjälpreda", eller tränare, eller vad för titel hon nu får, är helt fantastisk! Sofia heter hon, och hon kommer från Vindeln. Hon kunde inte vara med och bada igår, och hade visst fullt upp nästa söndag, men i framtiden kommer hon att försöka hjälpa mig med både söndags- och torsdagsgruppen. Halleluja! Heureka! Jag ropar vad som helst, bara ni förstår hur glad och nöjd jag är över hjälpen.
Trevligt för den här terminen är att det verkar vara en del föräldrar som är redo att hoppa i (bl.a. Magdatjo, som har sådana pluspoäng sen tidigare). Det känns också riktigt, riktigt bra!

Ikväll är alltså Kvällen med stort K, kvällen innan kvalet. Boel lyckades ju slänga av sig en framsko redan förra veckan, i fredags om jag kommer ihåg rätt, så delade stallägaren och jag på arbetet med att slå dit skon samt byta ut den andra framskon. Den blev nog riktigt bra, för de gamla skorna började redan bli utnötta (travskor you know, de håller inte för något).
Men så igår klämde jag på LaBoels fötter igen, och självklart, naturligtvis... En glapp baksko. Det fick vänta tills ikväll, då plockade jag fram hammare och spik och fixade till det.

Nej, nu ljuger jag. Tro inte att det är så lätt gjort att fixa en glappsko, särskilt inte på en travhäst. Jag var tvungen att dra lös skon (vad använde honvslagaren för mysko sömmar?) och slå dit den med andra sömmar för att sedan göra samma sak med den andra bakhoven (för balans och fästets skull).
Och det lät kanske enkelt, men det är så fruktansvärt jobbigt att sko, jag skulle inte alls bli förvånad om jag har träningsvärk imorgon. Så illa är det!

Ikväll startar Alm Viktor på Romme och möter 6 andra hästar som ska slåss om 40 lappar. Självklart ligger det utanför V65, inte kan man ju visa kallblod där varje dag...

På torsdag lämnar mina vänner mig och åker till Kreta i en vecka. Något sånt hade väl inte varit fel, men risken är ju att man blir ännu mer kräsen när man kommer hem och det är ännu kallare än vad man kommer ihåg. Nu är det nämligen höst på riktigt. Hoppas bara solen väljer att stanna kvar, då har jag inget att klaga över.

Idag såg jag två små blonda tjejer som båda två såg ut precis som min minsta lillasyster Hanne. Det var nästan så att underläppen började darra, trots att det inte är sååå länge sen jag såg henne sist.

Nu har jag lyckats få ihop en halv bok, så det får räcka för ikväll.
Jag lär rapportera om morgondagen, det händer mycket spännande då.