Vad man gör när det är för kallt för att vara ute...

Det här inlägget kan bli långt och svammlande, och väldigt berättande. Jag hämtade mig från det faktum att mitt fina röda vintertäcke var slutsålt och därefter har det hänt en del, men jag ska hålla det kort.

Jag och Judith körde in till Skellefteå lördag kväll för att se bio, för våran del blev det Sherlock Holmes. Den var... oväntad! Och bra. Varken Holmes eller Watson var vad de framställts tidigare eller vad jag trodde de skulle vara(jag tänker alltid på Ture Sventon och temlorna...). Och jag gillade soundtracket!

Älva och jag har lyckats vara med om en liten singelolycka, allt gick dock bra. Jag orkar inte riktigt dra alla detaljer här, eller alla teorier om hästens beteende, då blir det verkligen ett långt och svammlande inlägg! I slutändan stod jag där med en pöntad vagn som jag fick lämna vid Torkels hus (och sedan dra hem själv, tungt!) och en unghäst på ett alldeles utmärkt humör (men det humöret hade svängt rätt kraftigt under själva turen).
Jag har varit ute sedan med henne, men med all säkerhetsutrustning man möjligen kan ha (nåja, inga skygglappar eller knytt svans) och allt har fungerat hur bra som helst. Förstås.
Älva känns för övrigt som att hon kan bli en riktig kanon. Hon travar bra, precis som sina bröder, och har en härlig (än så länge) framåtanda. Ägaren har nämnt att han vill anmäla henne till Klassikern, och det tycker jag verkligen att han ska göra. Hon har all chans i världen att bli så bra och bättre.

Boel har gått sitt första snabbjobb på ett bra tag nu, med gott resultat kan jag nog säga. Hon har lite problem med aktionen, balansmässigt sett, och behöver nog mer grepp än vad broddarna kan ge, men hon gör vad man ber om. Hon skulle förmodligen behöva en träningskompis också, men som det ser ut nu är det lite tunt med såna i byn. Ima är ju lite för stor, Älva tränas för lite, Kerstin körs enbart sakta och Ninas hästar går rätt lugnt nu, vad jag har förstått.

Jänta har fått gå en hel del sen förra veckan. Efter vilan blev hon ju så väldigt... igång. Jag har trots det kört henne, på pelham, och det gick faktiskt bara bra. Dagen efter så red jag ett rätt hårt pass i paddocken med bommar och voltövningar. I början hade ingen av oss någon koll alls, men de sista 20-25 minutrarna klickade allt på plats och jag kunde rida henne i en stadig, fin form genom det mesta. Halvhalterna gick igenom och jag kunde styra och ställa till stor del genom sits och skänklar. Nöjd blir man! Det kändes bra för motivationen har varit sisådär de senaste veckorna, och att komma igång är alltid det bästa då.

Idag har temperaturen legat stadigt runt -20, och jag måste erkänna att jag känner mig lite mesig. Jag hoppas att den stigit till ikväll, då jag hade tänkt åka upp...
Planen var att rida till soptippen, men som sagt, jag känner mig lite mesig.

Jag fick känna av lite nostalgi tidigare i veckan. När jag surfade runt på IMDB (hetaste stället på Internet, det vet ju alla) så hittade jag en gammal serie som gick "när jag var ung"; My So-Called Life. Jag minns att huvudpersonen hade rött hår, att hon var kompis med en helkul mörkhyad och att det fanns en vääry fine kille med i leken. Och så visar det sig att den hete killen var Jared Leto!! Jared Leto som jag såg improvisera ihop ett framträdande i Globen med en enda gitarr och sin egen röst, det var då hela Globen fylldes av tändare, mobiler, allt som lyste. Det blev en hel stjärnhimmel... Och vi var mitt i!

Nästa torsdag startar Furre på Bodentravet i ett försök till Dubbelcupen. Jag ska hänga på, om jag inte får o-schemalagt arbete då. Ska bli så kul att få träffa killen igen, det är trots allt lite tomt i stallet utan hingstarna... Och Furre kommer ju alltid ha en hjärteplats.

Sarah ville se "de blå" i helgen. De blå som i Avatar. Vi får la se, kanske blir det ännu ett biobesök på lördagen.

Jag läste på Yxbackas hemsida att de tyvärr fått ta bort Ravn Jahn. Det var på slutet av oktober förra året som han blev halt och kollades upp. Efter att ha fått domen hovbensfraktur beslutade ägarna (från Norge då) att han skulle få lämna den här jorden. Trist på en mycket snygg hingst, men med det hårda psyket är jag inte förvånad över att han sprang på sig själv en skada.
Ny avelshingst där under 2010 blir Eder! Jättekul tycker jag!
Här finns ett album med lite bilder på honom. Jag kan tänka mig att han fått stå på ett ställe där de inte hållit igång honom så jättehårt... Men Yxbacka brukar ju vara duktiga på att motionera hästarna, och efter vad jag har läst ska Eder vara jättefin att rida, det gör ju saken inte svårare. 4 vita ben och en stjärn, blir säkert jätteläckert med sommarpäls och några bortmotionerade kilon!

(Tillägg: Eder och Jänta har delvis samma blod. Eders morfar Sambo är Jäntas morfarsfar. Eders mormorsmor Atoma är Jäntas morfarsmor. Coolt!)