Torsdagen lovade en god fredag.

Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här... Det är ju en väldigt tung nyhet för en väldigt liten blogg, och jag är inte riktigt säker på vilka ord jag ska välja för att ämnet ska kunna presenteras. Det är allvarliga och seriösa grejor jag tänker dryfta i dagens inlägg, och man vill ju inte sända ut fel signaler. Man vill heller inte bli missförstådd på något vis, och jag vill inte att någon ska missförstå situationen heller, men...
Farmfurir krossade sitt motstånd! Grus, smul, mos, puré. HAHA!!! (och för att ni trogna läsare riktigt ska få grepp om hur jag skrattar så länkar jag till en talande video...)
Fast jag höll det skrattet inombords, det finns ju gränser för hur malligt man får bete sig.

Så tillbaka till Furir. Loppet var odramatiskt, Furre kom iväg från start mycket bättre än vad han gjort hittills och Per G har verkligen gjort ett fantastiskt jobb med honom. Inte bara gällande starten, utan även travet, som flöt så lätt och gjorde att det såg så enkelt och elegant ut.
Furre gick sedan utvändigt ledaren första varvet för att sedan pressa sig till ledningen sista bortre långsidan. Med i rygg följde då Melvin R.B. som i sista sväng försökte plocka ner "den lille knatten" (som TV-kommentatorerna tydligen benämnde honom), och trots att jag vet att få har löpskalle som Furir blev det lite spännande. Spännande i ungefär 50 meter, och i början på upploppet stegade Furiren bara iväg. Enkelt.
Vinnartiden blev fina 29,9 (på isbana!) och segermarginalen 5 längder. Överlägset bra!

När jag sedan fick höra (av Magda via telefon) att TV-gubbarna kallat honom "den lille knatten" blev jag först lite förolämpad (för Furirs skull naturligtvis), sedan gick tankarna till en bloding; Super Light.
För de icke insatta är det en riktigt kämpe, och just det; en liten knatte. 156 cm över havet, och när han i sin senaste start sprang i en klunga med bl.a. 172 cm höga Clear Sign såg han verkligen ut som en ponny som hamnat i fel sällskap.
Nämnas bör att Super Light är inne på sitt sista tävlingsår nu. Han har tävlat alla säsonger sedan 3-års ålder, sprungit in 11,5 miljoner (ca.) och har ett rekord på 10,8aK. Vi kan därav dra slutsatsen att framgång inte har något med storlek att göra, har hästarna bara rätt sorts tävlingsskalle och rätt sorts rörelsemönster kan de ändå.
Ordvalet föll på rörelsemönster istället för trav då jag tycker att det gäller i de flesta hästsporter i dagsläget.

Efter segern igår spekulerades det en del inför framtiden.
Furres nästa start blir troligtvis den 11:e februari (bara att se till att man är ledig då!), även då är det ett försök till Dubbelcupen, men med ännu hårdare motstånd (stängt vid 700 000, tillägg vid 400 000).
Per Gustafsson kan sedan bli gäst hos stallägaren i början på februari. Arne bjöd in honom att komma upp och titta på unghästarna och Jänta, för att ställa till unghästarna ordentligt på trakterna samt se över Boels vinterskoning. Förhoppningsvis kan han sedan ta ut och känna lite på Boel i vagn också, så vi får höra vad han tror om balans, broddlängd och fortsatt träning. (Vi har väl klurat ut det mesta, men det vore ju trevligt att höra det från någon som faktiskt jobbar med det)

Jag längtar redan efter det här besöket och inte för att, som ni kanske tror, jag får hjälp med Boel, utan mer för att denne tränare ska få se den finaste; kejsarinnan av Ytterberg, den klokaste, ståtligaste, vackraste, bästaste Skaffer Jenta. Jag ska hårdträna med henne så att hon är i ett bra skick, jag ska klippa, fläta, pyssla och jag ska slipa hennes päls så hon blir blank som en säl, och så ska jag hålla tummarna för att proffstränaren är frikostig med de fina orden.
Det är ju alltid skönt att få saker och ting bekräftade, särskilt när man är övertygad om att man sköter om den finaste hästen men misstänker och anar att andra inte tycker likadant. Jag är jag helt säker på att Per Gustafsson kommer att fastställa det solklara; Snurran är en fantastisk häst!

För att det här inlägget inte ska kretsa runt enbart de 4benta lägger jag till att jobbet glider på. Kontraktet med Tidningstjänst går ut den 1 april, och jag misstänker att det är slutjobbat då. Jag hör nämligen rykten om att mitt distrikt ska bli bilburet och slås ihop med ett annat. Då blir det enbart 2 tjänster i Malåområdet, och då kan jag hälsa hem, ny som jag är.
Kontrakt med Posten skriver jag ju lite nu och då, det senaste går ut sista januari, men på den fronten står det klart att jag skriver ett nytt. Skönt!

Jag har inget planerat i helgen, och det verkar överlag dött i Malå just nu. Eller snarare det som kommer efter döden, för dött är det ju i regel ett normalt läge i ett sådant här litet samhälle, och nu är det värre än så. Enligt tonåringarna i alla fall. Även en vuxen har kommenterat på det, då gällande hockeyn, som var så mycket mer publikdragande på 80-talet.
Nåja, det är väl bra att den sporten finns, så att Malåborna kommer sig ut ur husen någon gång. Nu är det bara istravet som saknas.