Kameran in my <3.

Furiren sprang tappert in en andraplats i tisdags. Jag var helt rörd när han kom in och Jan-Olov Persson (som körde) berömde hästen. Fina, fina Furir. Nu hoppas jag att han tar loppet på rätt sätt och stabiliserar sig ytterligare i travet till nästa start, som blir i Boden den 12 juni. Därefter blir det start på Midnattstravet, om allt stämmer med honom. Kul! Då slipper jag köra dit själv och flörta allt vad jag kan för att få en stallplatsbiljett.

Idag åkte jag till Arvidsjaur för lite städning. Städade ur skåpet och lämnade igen böcker och nyckeln. En shoppingrunda på Dollarstore innan det bar av till Sofie, som med ett avundsvärt mod tog sig an mitt hår. Efter lite klurande kom vi fram till vad för balfrisyr jag skulle ha (inget jättekomplicerat, för de som är intresserade), men det behövs lite fler detaljer, och så ska allt matchas ihop i slutändan. Örhängena med kristallerna skulle jag gärna vilja ha (mest för att få använda dem, de har legat och skräpat sen min 15-årsdag), men de var kluriga att matcha håraccessoarer till.

Konstaterade idag att stökiga rum är något genetiskt. I alla fall när det kommer till mig och Torben. Jag trodde att jag var det svarta fåret (jag lever i ett konstant välordnat kaos), men min lillebror har det inte mycket bättre hos sig. Judith är nog den enda det blev någon ordning på.
Jag har ännu ett avslöjande om min lillebror: han har de töntigaste tofflorna på norra sidan ekvatorn. Gråa, same-liknande tanttofflor. Hur kunde det gå så snett?

Jag fick ett plötsligt anfall av oändlig kärlek idag. Objektet för mitt känsloutbrott var min väl använda kamera, som alltid finns där för mig. Med sin stadiga tyngd, sitt glänsande chassit och sina underbara ljud är den min käraste ägodel. Efter hästarna förstås, men de är ju tekniskt sett inte mina än. Aldrig ska den få hamna i oansvariga händer, den ska alltid tas väl hand om och få avsluta sitt liv, när den tiden kommer, i en smärtfri tillvaro.

Jag hade egentligen mer att skriva, men jag sitter vid lillebrors dator (därav de chockerande avslöjandena) och här finns inga bilder som kan inspirera mig och inte heller kan jag göra akrobatiska konster på stolen, den är alldeles för vinglig. De här två faktorerna är nödvändiga för att jag ska kunna skriva i bloggen, så jag avslutar här, innan det spårar totalt.

"There is no pleasure in having nothing to do; the fun is in having lots to do and not doing it." - Mary Wilson Little

(Svaret på varför man aldrig sätter sig ner med skolarbetet)