En äckligt lång dag leder till ett äckligt långt inlägg.

Innan jag redovisar dagens händelser vill jag bara länka till den här videon. Det är väl egentligen något jag skäms över, eftersom att jag är nära bekant med två av "spice girlsen", men de har uttryckt sin önskan att denna video ska spridas på nätet, så då fick det bli så här. För er som nu tror mindre om mig: jag hade ingen kännedom om detta spektakel då det genomfördes och filmades och alla skrattsalvor kommer jag, utan kommentar, att sända vidare till producenterna.

Dagen började med ett snabbjobb i Ytterberg. Det var Boel som stod på tur, och det hela gick... ja, över förväntan, borde jag nog säga. Vi grejjade en 2 minuters-tid (faktiskt snett under 2 min sista intervallen hem) och hon travade fin-fint hela vägen. Första halvan av sista intervallen gick lite ryckigt men när hon väl hittade rytmen räntade det riktigt, riktigt bra!
Nu vet jag att den lilla råttan kan ta i när hon vill, och att det dessutom flyter bra, så nu kan hon glömma sitt joggande (som hon uppenbarligen sysslat med hittills).
Framtidsplanerna lyder som så: kontinuerlig träning med snabbjobb och längre turer juni månad ut. I juli blir det ett banjobb för att kolla av henne, sen ska jag lyckas lägga in en vilovecka någonstans, och så borde väl ett kval gå att genomföra i augusti. Allt beroende på hur hon tar träningen förstås.

Innan stallandet fick jag ett trevligt samtal från Brevbäringen. Garanterat jobb from. den 27 juni, avtalet skrivs dock redan den 15:e, och så får jag köra runt med posten fram till första veckan i augusti, eventuellt någon vecka till. Skönt att det blev klart!

Vid halv ett bar det iväg till Lycksele och Susannes bal. Råkallt och en massa väntan innan den heta blondinen gjorde entré på röda mattan. Tur att man fick se en del intressant medan man väntade. Jag hittade ju t.ex. min blivande man (resten av kandidaterna har fått sparken tills vidare), jag är inte helt säker på hur han ser ut, men han äger bilen som visas på bilden. Och det är väl ungefär det enda man behöver veta.
Jag ska leta igenom bildarkivet och hoppas kunna lägga ut lite på bilddagboken innan helgen är över. Förutom Susanne var även Madde och Manda med, och jag skymtade även två tidigare klasskamrater.
Jag insåg även att Sarah och jag kommer vara de mest eftertraktade människorna i Arvidsjaur efter våran bal. Att anlända i ambulans är definitivt 2009, alla dessa cabbar och chevor och Volvo någonting (jag kommer inte ens ihåg modellerna, så lågt är det) är ingenting jämfört med en brandgul bil med fullt utrustad chaufför. Det enda som kunnat mäta sig med ambulansen skulle vara en Ford Mustang Glass Roof, och en sån lär ju ingen få tag på, så vi toppar lätt listan över coolaste entrén på Arvidsjaurs bal.

Hemma i Malå igen bar det direkt av till stallet, där Furir fick sig ett dressyrpass. Killen börjar verkligen förstå vad jag vill ha ut av honom när det kommer till paddocken. Tyvärr dyker hans fula ovana att knäppa av upp ibland, men vi jobbar på det, och håller man honom bara vaken så faller han oftast inte ner i surhålet.

Imorgon bär det av till Skellefteå halv sju. Där ska det ses på lite hopptävlingar i Kågedalen, hälsas på hos Boels ägare och kanske, möjligtvis tittas på Skaffer Brunen. Ett ekipage från Nordiska Ridhästar ska debutera (valack e.Kjöstad Jo, väldigt snygg häst), så det vill jag inte missa, och Stall Bodbäck har två föl, ett e.Järvsöfaks u.Eldmöy och ett e.Järvsöviking u.Bodbäckseva (två för mig intressanta pållar). Efter denna fotar-resa blir det Talludden på kvällen, jag ska ställa upp som chaufför, men har klargjort att jag måste vara hemma lite tidigare än vanligt, eftersom att jag ska jobba under valet på söndagen. En ganska tidspressad helg med andra ord. Men jag jobbar ju som bäst under lite press, så...

Nu ska jag ge datorn stryk i ett parti av spindelharpan och sen blir det sängen. Ack så skönt.