Vi hade i alla fall tur med vädret...

10 minuter innan avfärd till Villvattnet lördag morgon kollade jag vädret (yr.no) och upptäckte att det skulle bli regn. Humöret sjönk lika snabbt som Birk skulle göra i en sjö. Mitt mesiga jag sa att det var bättre att stanna hemma, medan tjurskallen sa tvärtom. Det blev naturligtvis tjurskallens råd som följdes i slutändan, och det var väl för tur det. I Villvattnet var det nämligen inte alls regn, snarare motsatsen, och det hela blev en minnesvärd dag.
Som i alla hästsporter blir det mycket roligare när man känner igen ekipagen, men det var rätt häftigt trots att vissa av de tävlande var helt okända. Vid vattenhindret stod man något dåligt till, men vid de andra hindrena hade man riktigt bra sikt (även för kameran) och det var som sagt riktigt häftigt då ekipagen snurrade runt inne på de små banorna. En del laddade till tusen, andra mer sansade och eleganta, alla hästar väldigt fina. Jag sitter dåligt till för bilder (lillebrors dator), men de lär komma upp på ett eller annat vis, kan hända att bilddagboken blir första stället för uppdatering.
Resan till Villvattnet var alltså helt klart värd.

Vad som blev betydligt mindre värt var utegången på kvällen. Musik vid Malån, samhällets stolthet och stora händelse under sommaren, blev nästan ett fiasko. Det var väl tur att så mycket människor kom ut och att de flesta var alldeles för påverkade för att förstå hur löjligt evenemanget var i år. Förfesten var helt klart höjdpunkten, 3 timmar inne på området gick helt förlorade, och det beror inte på att jag hade för hög alkoholhalt i blodet. Det fanns helt enkelt inte mycket att göra där.
Jag läste senare i tidningen att arrangörerna hört klagomål om att det saknades diskotält och att det skulle bättras på till nästa år. Det hoppas jag verkligen! Även om jag kanske inte är här då.

Måndag innebar jobb (tungt!) och en resa till Skellefteå för lite trav.
Jag slutade sent pga. denna förbannade reklam som folk tydligen vill ha? Det tar sådan fruktansvärd lång tid att dela ut den, och inte blir det bättre av att jag har ett alltför stort distrikt. Det har jag ju nämnt tidigare, men det är verkligen osmidigt planerat den här sommaren. Jag hinner helt enkelt inte med allt!
Nåja. Resan ner till travet gick snabbt, mest troligt för att jag bröt mot alla hastigthetsgränser, och sen gick loppet snabbt oxå. Första 500 på 26 blankt, och vinnaren kom in på 28,0. Furre hamnade just utanför pengaplats på tiden 28,9, och man kan verkligen inte vara missnöjd. Såna här tempon har han ju aldrig gått tidigare, och det är ju en rejäl rekordsänkning. Nu får vi hoppas han tar till sig loppet och tränaren siktar på den 24 juli i Boden.

Den 24:e råkar det även vara PDOL, och just fredag kväll är det Dead by April som spelar... Det lär bli så att jag kör upp till Boden direkt efter jobbet och sedan ner till Piteå för att stanna där över helgen. Fredagen kändes aktuell, förutom Dead by April spelar även Hammerfall då, och även om jag troligtvis kommer att bli sviken av mina vänner så kan det ju vara kul att se. Risken finns att jag sedan blir meddragen till Veronica Maggio och Erik Hassle, men jag ska nog lyckas trixa mig ur den fällan. Jag kan ju vara rätt ormig av mig när jag vill.

Tisdag kväll har jag ägnat åt lite hästeri. Boel kändes otroligt fin när jag körde henne längs linbanevägen och en vända upp på "åsen", det är en rejäl backe som Jänta fick träna en hel del längs en sommar. Boel har tagit till sig 2 veckors grundträning på ett fantastiskt vis och idag fanns mjölksyran ingenstans. Efter att ha kört lite snabbare upp i byn stannade vi i en korsning och Boel drog på en rejäl blåsning, för att visa hur roligt allt var. Charmtroll.
Nu blir det ett snabbjobb på fredag, sedan på tisdag, och så eventuellt nästa lördag, om stallägaren kan tänka sig köra henne då (jag lär ju hänga i Piteå, som sagt). Vet inte riktigt när man ska försöka få ner henne till Skellefteå, jag tror fortfarande inte hon klarar ett helt banjobb och hon är ju egentligen inte i behov av att kolla in banan särskilt mycket, det är en rätt cool madame jag har. Ingen stress, alltså, men snart måste det börja bli av.

Jänta fick gå en snabbis ute på gårdsplanen medan lillen stod kvar i boxen. Uj, uj, uj, så upprörd man kan bli. Men när man själv blir ledd så ids man inte ropa någonting alls. Bortskämd liten major, det är vad han är. Jänta rörde inte ett öra åt hans skrikande, men när han var ute och gick själv, då iddes hon till och med mumla lite efter honom.
Det börjar med andra ord dra ihop sig för Snurrans igångsättning. Det taggar vi! Hon ser så fin och blank ut nu, trots stor mage och insjunken rygg (om man jämför med tidigare), jag tror hon kan komma upp i kondition redigt snabbt! Hon är, tror jag, den mest lättränade häst jag någonsin stött på. Hennes muskler suger till sig träningen som tvättsvampar och flåset brukar komma ganska snabbt, det med. Kvalitetshäst! Glasklart att hon kommer stå i mitt stall om några år!

Någon som läst Kallblodstravaren? En Bokli Balder-avkomma hos en Solvallatränare. Flott, det var han, i alla fall om man jämför med övriga Solvalla-tränade kallblod. Lite kul, tyckte jag.
Flott är även Nordgubben, som tydligen tackades av på Dannero. Han kan enligt artikeln "parkera" på order, synd att man aldrig hann se något sånt!

Just ja, nu börjar det allvarligt talat bli dags för en Umeå-resa. Måste ju hinna se Frigg Mollyn och Åsaelden, medan de fortfarande står i Sverige! Med det löftet avslutar jag bloggen för den här gången, jag fick ihop nog med svammel.