Jag är en tvättäkta hästägare.

Folk tror gärna att lördagar är trevliga dagar. Sådana där dagar då man har ledigt, äter bra mat, solar och badar konstant och kanske tar sig en stärkare på kvällen i sällskap av några mysiga människor. Så bra har säkert en del människor det.
Runt 11 på lördagen den 4 juli ringde stallägaren mig och deklarerade med ödesdiger stämma: "Vi måste ta in höet idag".

Aldrig har väl en sådan mening kunnat påverka mitt liv mer radikalt. Ångestanfallet kom så fort jag lagt på luren och i den första vågen av förtvivlan tänkte jag ta till både piller och flaska. Turligt nog så är jag inte den typen av person som agerar utan att tänka efter först, så det blev bara flaskan. Rattfull och självmordsbenägen krälade jag mig sedan upp till stallet vid 3 för att hinna ut på min sista tur med Boel. Det var en bitterljuv och sorglig tur som vi tog längs linbanevägen. När vi kom hem igen hann vi knappt av med grejerna innan ljudet av den stora, hjärt- och själlösa traktorn mötte oss. När jag såg det enorma ekipaget komma nerför backen och sakta växa till en stor, mörk vägg i mitt synfält såg jag för mitt inre öga hur jag vände, skrek och sprang för mitt liv. I verkligheten gick det inte till så. Nej, i verkligheten stannade jag kvar och slet med fodret som serverades i porten. När vi äntligen var klara stapplade jag ut ur stallet, föll på knä och bad den högre makten att ta mig här och nu, för mina ryggmuskler hade svällt till Hulkens proportioner, armbågslederna hade slitits sönder och min rygg var av på 5 ställen. Den högre makten beviljade inte min önskan så jag får stanna här på jorden ytterligare ett år för att sedan pinas vid nästa höintag, nästa sommar.
Jag överlevde alltså alla hästägares eldprov, testet som visar vilka som verkligen förtjänar att äga ett sådant fantastiskt djur som en häst. 2009 års höintag är avklarart!!!

Får väl tillägga utanför mitt lätt överdrivna stycke här ovan att det i år endast var 6 ton som kom in (cirka) och att det var betydligt lättare än förra året (som jag iofs inte kommer ihåg, men som jag vet var ett riktigt helvete!). Vi fick det bortgjort på 3½ timma (typ?) och höet var av fin-fin kvalité.

På kvällen körde jag upp en sväng till Adak för att klappa på annat än hästar, men hittade ett splittrat gäng uppe hos Swahn. Efter telefonsamtal, diskussioner och mutor kom vi fram till att vi skulle göra en liten trip med bilen, med mig som chaffis... Men det var inte illa. Swahn, Kent och Johanna roade mig (nästan till döds), och bil är ju fortfarande roligt att köra. Vi vinkade åt Agnes, spöade snorungar och sedan, med Johanna i framsätet, drog vi raggen till Norsjö. Där hade det tydligen varit fetparty under kvällen, och nu ska ni få höra något som får era öron att trilla av. Brudarna i BMWn såg en snygg kille. I Norsjö!!! Det händer inte många gånger under en livstid!
I Malå träffade vi på en annan Adakbo som snällt nog körde hem ligisterna som jag hade med mig. Hem och i säng.

Idag (söndag) blev det stallet på morgonen. Fast att ta ut kl. 9, det är ju nästan som att ta sovmorgon numera. Hur som haver blev det en tur med Boel i speedcarten innan jag och Kerstin pallrade oss till paddocken för lite hoppkurs.
Boel var fantastiskt fin, travade konstant klockrent och blev bara lite lätt varm av turen. Det var inget riktigt snabbjobb, lät henne bara dra på lite mer på vägen hem längs rakan för att känna hur hon kändes och för att kolla av henne lite grann. Farten är det inget fel på, och nu börjar tydligen orken komma oxå.
Hoppkursen blev som en mattelektion för Kerstin; mycket att fundera och klura på! Men jag måste säga att hon var fantastiskt fin. Tittig och pigg, men fullt kontaktbar, och hon kändes väldigt ridbar om än det inte går att använda skänklarna så mycket än. Hoppningen gick så där, hon tog ett eller två "halva" skutt, men i bomarbetet gick det bra och hon tyckte det var roligt, vilket är huvudsaken.
Efter att ha ridit unghäst i paddocken igen (var ju ett tag sen sist) så kändes det som att en unghästträning skulle vara passande någon helg framöver. Kerstin och Boel skulle kunna gå, och Nina vill nog att hennes Sör Faxa oxå ska få vara med. Ingen av de har väl någon större bomvana, så då skulle man kunna släpa fram på lämplig nivå för alla. Boel borde kunna det där rätt bra, jag tömkörde henne en hel del över bommar som 2åring, men det kan säkert behövas en påminnare och med ryttare på blir ju allt annorlunda.

Imorgon börjar något mindre trevligt. Jobb 4 veckor framöver känns lite tungt, å andra sidan är det ju alltid trevligt att få pengar. Jag hoppas verkligen att mängden post avtar nu under juli, annars kan det bli riktigt, riktigt långa dagar.

Sitter och försöker ladda upp bilder på bilddagboken, men det tar emot. Det känns som att man skulle kunna hitta på något vettigare. Jag tror jag har drygt 5 GB bilder att konvertera, sortera och rensa bland. Det tar emot!