fredag 6 februari 2009

Jag drog hem storvinsten!

Idag landade K-G Holgerssons bok "Mitt liv och mina hästar" i postlådan. Det visade sig att jag vunnit den efter att ha svarat rätt på frågan "Vid totalt hur många tillfällen har svenskfödda hästar placerat sig som 1:a, 2:a eller 3:a i Prix d'Amerique?" och blivit dragen i lotteriet. Svaret är förresten 11 gånger. Queen L., Ina Scott och Gigant Neo är de tre svenskfödda hästarna som vunnit loppet, jag tycker personligen att det är roligt att majoriteten här är ston. Frances Bulwark, Lovely Godiva, Gigant Neo och Opal Viking är de som hamnat på 2:aplatsen, och här är de två förstnämnda ston. 3:eplatserna har tagits av Mack the Knife, Gigant Neo och Queen L. innehar två sådana. Queen L. var en fantastisk tävlinghäst (otrolig, är nog rätta ordet!), men i avelsboxen har hon lyckats mindre bra. Just nu finns faktiskt en av hennes avkommor i Skellefteå, hos Anders Stenman, en viss Muscle Prince L. Snygg att se på med mycket vita tecken, men några större prestationer har han inte lyckats med.

Tillbaka till boken. Jag har börjat läsa lite grann och hunnit till sidan 56, och den här boken är inte dålig. Jag var lite skeptisk i början, men efter ett tag sitter man med boken limmad i ansiktet. Jag misstänker att tårar kommer att fällas när jag kommer till den tragiska biten i boken, den om Lime Rodney... Men någon gång måste man ju tömma tårkanalerna, och då kan det lika gärna bli när saken är värd att gråta över!

Fredagen spenderades i skolan. 2 lektioner fram till lunch och sedan... ingenting. Från tjugo i tolv till tio över fyra väntade jag på bussen. Fick lite skolarbete gjort, men drömmen hade varit att åka hem tidigare. Man kan tycka att skolan borde anstränga sig lite mer för att blidka Malå-eleverna, men jag tror inte att en tidigare buss finns på kartan. Budgeten, ni vet...

Hämtade på kvällen min lillasyster från Ytterberg. Hon fick äran att rida den svarta springaren i kylan, och allt hade visst gått bra. Boel hade visst varit tittig, men inte gjort någonting dumt och knallat på riktigt bra vissa bitar. Det är min pärla det, att lita på i alla förhållanden. Att jag vågar och kan sätta upp min lillasyster på en relativt lite riden 3-åring säger en del om hästen i fråga. Jag var mer orolig när Judith red Tex på julshowen, faktiskt...
Kändes skönt att få hälsa på hästarna igen, har inte varit uppe sen i tisdags, och då hann jag inte klappa på de alls. Det var bra med en vilovecka för min del, trots att den uppkom ur sjukdom, men nog känns det att hästar är en livsstil snarare än en hobby, och det står klart att jag inte kommer klara mig utan dessa djur någon längre tid.

-24,4 visar termometern på nu. Ja, gott folk, detta är det riktiga Norrland... Inte det norrland som 08:orna pratar om, det som tydligen ska börja strax ovanför Gälve (?!), utan den riktiga vildmarken. Men även här finns det liv! Kolla bara på den här duktiga tjejen från Åsele, eller denna eventuellt blivande godkända hingsten från just Norrland.
Jag har dock en egen teori om hur man ska höja aktiviteten här... Deportera alla med en "rik" årsinkomst hit, då kan de spendera pengar på butiker och råvaror och allt vad de nu vill spendera pengar på, och så kan Norrland få blomstra. Och så blir det naturligtvis mycket lättare för mig att hitta min mångbiljardär om det skulle utvecklas så...

"No matter how rich you become, how famous or powerful, when you die the size of your funeral will still pretty much depend on the weather." - Michael Pritchard

1 kommentar:

Anonym sa...

DIN BLOGG ÄR EN BESVIKELSE. JAG KOMMER HIT TROGET VARJE TORSDAGM, MEN DET FINNS ALDRIG NÅGOT NYTT. JAG VET INGET BÄTTRE SÄTT ATT UTTRYCKA MITT OERHÖRT SMÄRTSAMMA KÄNSLIGA SINNE, ÄN ATT MEDDELA MIN BORTGÅNG SOM KOMMER ATT SKE KLOCKAN 20.34 DÅ JAG SÄTTER EN SOCKERBIT I HALSEN.