I det perfekta vädret for vi så alltså ut på snabbjobb. Jag och Boel fick sällskap av Arne och Baron och det hela började väl så där... Boel var het på gröten och var redo att knäppa den stora gula redan i framjoggningen (som om hon skulle klara det... -.-), ben och diverse kroppsdelar flög åt alla håll när jag försökte hålla henne lugn.Sen... Raksträckan mot soptippen fick vi äntligen koll på anatomin och då flöt det riktigt, riktigt bra. Baron hann iväg en 20 meter framför oss, men när Boel fått igång sig själv blev avståndet iaf inte större. En vända inne på sopstationen och sedan ut på raksträckan igen, och Boel höll sig då tätt efter Baronen. Och som hon travade!!! Satt med bara ett milt stöd i handen och den lilla råttan sprang så fint; långt, avslappnat och taktmässigt!
Mitt feta smile på hemvägen bländade förmodligen Baron, för honom gick det inte lika bra. Arne tror på knäkappor, jag misstänker stelhet i bakdelen, vette tusan vad som stämmer. Men min Boel, ja, hon var då iaf perfekt!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar