Det gick upp och ner idag.

Idag tog jag utsläppet/morgonfodringen och eftersom att jag inte anpassat tiden jag gick och la mig igår till det körde jag hem vid klockan 11 för att sova en stund. Det var tanken iaf. Istället exploderade jag i en helt otrolig produktivitet! Det bara sprutar endorfiner och dopamin och andra hormoner och huset håller nästan på att falla sönder av vinddraget som uppstår när jag förflyttar mig i ljushastighet. Vad mycket man skulle kunna uträtta om det här höll i sig!

Jag har klippt och klistrat i loggboken (som skulle ha varit inne för typ 4 veckor sen... *skäms* men som jag inte vill lämna ifrån mig), knåpat med bilder, försökt skriva en dagordning till Yrf-mötet (försökt eftersom att jag slarvat bort alla tidigare och är totalt ringrostig), ringt runt till simskolebarns föräldrar, planerat den närmsta framtiden, knåpat ännu mer, men med boxtavlor den här gången, städat i min hästpärm och... knäppt en bild som bevisar att min pappa inte har så mycket emot hästar som han så gärna vill tro!!! Titta bara på bilden här bredvid. Judith kom förbi med Silvertindra efter att ha ridit Lindenäs och medan jag förhörde mig om turen så stod pappan och gullade (!) med hästen!!! Helt otroligt! Tänk... Om något år så är det kanske Boel som står där... ;)

EDIT: Kl 4 på eftermiddagen tog energin slut efter att jag hållit mig kvar på Furir i hela 5,5 km. Killen var rejält igång och showade hejvilt för Kerstin, som Magda körde. Han är verkligen skitläcker när han beter sig så, känns mycket större än sina 149 debatterade centimetrar, men det tär på den som sitter på.

Nu ska jag sätta mig med näsan i fysikboken, med ett avbrott kl. 17.10 då det är trav på TV, och så får jag väl ta och skriva klart i loggboken... Och sen kl. 20.00 går "Going Live" på SVT2. Det är en dokumentär om Going Kronos och, till viss del, Lutfi Kolgjini. Tjejen som gjort dokumentären följde Going Kronos under 24 timmar, och de 14 minutrarna som vi tydligen ska få se är alltså en sammanfattning av det hela. Något sånt skulle jag vilja göra någon gång! Eller i alla fall få fota en kändishäst under en dag. Tänk, Järvsöfaks eller Moe Odin... *drömmer*

Produktivitet var det ja. Det är bara att ta sig själv i nackskinnet!