Jag har suttit hela 1½ timma och pluggat fysik!!! Årets disciplinpris till mig! Och inte nog med det; jag har känt mig riktigt smart också! Vanligtvis får fysik mig att försöka dränka mina sorger i choklad, men idag har jag bara ätit en enda chokladbit, från min julkalender. För JA, även 18-åringar kan ha sånt. I alla fall om de gillar choklad och dessutom får kalendrarna gratis av sina föräldrar.
Det finns alltså ett visst mönster i mitt godisätande. När det går dåligt i skolämnena tar jag till onyttigheter, medan reaktionen blir tvärtom när det går bra. Så rimligtvis borde det här bli en väldigt nyttig jul...? Jag tror jag ska diskutera det här med Sarah, hon har stor erfarenhet av det.
Inte nog med att jag varit både smart och nyttig, jag har även varit duktig med tvättmaskinen och torktumlaren. Jag har även hittat igen tvättkorgen med mina kläder som försvann i torkrummet för någon vecka sen. Hur nu en 80 cm hög tvättkorg full med kläder kan försvinna på en yta av 3,5 kvadratmeter. Kanske dags att börja tro på tomtar? Jag lär få stöd av Jänta, hon försökte konvertera mig säkert 5 gånger igår då vi skrittade byavägen.
Och appropå ridning... Som jag verkligen inte borde hålla på med för mycket nu när knät inte är helt fräscht (men som jag alltså gör ändå, i måttlig mängd). Återhämtningen har gått betydligt snabbare den här gången än vad det gjorde sist. Rörligheten är fortfarande kass, men jag får byxbenet över knät och trycka på gasen kan jag också göra. Vilket är ungefär allt jag behöver kunna göra.
En nattsvart tanke, som förmodligen kommer från de Svarta Dagarna, tisdag och onsdag, nådde mig idag. "Jag kanske borde lämna tillbaka Boel till Åberg nästa höst istället". Den tanken knövlade jag snabbt ihop till en liten boll och slängde i papperskorgen, men det är troligt att jag smyger och plockar upp den någon dag. Som det ser ut i samhället idag är passar det nämligen alldeles utmärkt att studera, och då blir det genast mycket mer komplicerat att ha häst, om inte Judith kan ta henne något år förstås... Hm. Jag ska tänka vidare på det här någon dag, när det börjar bli dags för att ta ett beslut.
Dagens mest inkompetenta människa: Alexander i Na3.
Hans oförmåga att plocka upp och svara i telefonen har åstadkommit huvudbry hela förmiddagen. Det är hans bil som ska köras till Arvidsjaur ikväll, och då bestämmer han naturligtvis när vi ska fara, men han verkar inte så brydd över att han inte informerat oss andra om när det blir. Jag har mängder med saker att göra nu på eftermiddagen, så det vore ju lite praktiskt att ha en tidsbegränsning, så att jag vet när jag måste vara hemma och packa ihop allt.
Sova ska jag göra hos Sarah, i en stor, fet Hästens-säng med personlig servitör och väckarklocka, och widescreen i fotändan, och... Ja, drömma kan man ju alltid. Så lyxig lägenhet har hon tyvärr inte. Faktum är att jag nog måste ta med egen madrass (hur jag nu ska få plats med det), sovsäck och hela köret. Förstår inte varför det inte finns studentrabatter på Hästens-produkter?
Rise Against nya...! Ja, det är nästan obeskrivligt! Det är ljuset i slutet på tunneln, det är nöten i Ice Age, det är en vattenpöl som varit en snöklump! Det känns, för att vara tydlig, som något väldigt bra, och jag kommer nog ha hunnit lyssna sönder de flesta låtarna till nästa vecka.
Har fotat Julia och Alida, bjuder på ett litet smakprov. Tyvärr tror jag att jag fick iväg de lite för sent för att hon ska hinna få ut de som julkort innan julen faktiskt är här, men de kan säkert vara roliga att ha ändå!
Nu ska jag verkligen försöka göra Kemi en halvtimma innan jag kör upp till stallet. Just nu är det som en magnet, och det krävs en hel del vilja för att sitta kvar här... Planen idag är att köra Furre, Baron och Boel ner till storvägen (eftersom bergavägen knappast lär vara plogad), skritta Jänta, ta emot veterinären och... Tja, sen ska det väl vara klart.
"I realize that the concept of wild horses probably stirs romantic notions in many of you, but this is because you have never met any wild horses in person. In person, they are like enormous hooved rats. They amble up to your camp site, and their attitude is: 'We're wild horses. We're going to eat your food, knock down your tent and poop on your shoes. We're protected by federal law, just like Richard Nixon'"'. - Dave Barry
(med tanke på incidenten tidigare i veckan...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar