Knäproblemet i fokus.

Jag vet bästa sättet att rehabilitera sträcka knäleder nu!
Barbacka på en arbetsvillig Jänta, pelham med två tyglar, lite kallt ute bör det vara.
Det jag vill säga är att jag inte kände av knät någonting alls när jag red Snurran ikväll, vilket naturligtvis var otroligt positivt! Senare på kvällen sprintade jag runt i huset för att kolla hållbarheten, och det verkar funka... Inte full rörlighet än, men snart, det håller jag tummarna för!

Idag åkte jag iväg till Umeå för en "släktmiddag", jag var inte taggad någonstans. Jag är inte överförtjust i sådana tillställningar, som asocial 18-åring är så mycket folk överansträngande på psyket. Det bästa med det hela, och det var faktiskt riktigt bra, var att jag fick träffa en nästan jämnårig kusin som jag inte träffat på evigheter. Hon hade egen häst i Umeå rätt länge, men har nu bytt till andra sorts hästkrafter, mekaniska sådana. Det var roligt och inspirerande att prata med henne, och förhoppningsvis lyckas man träffa på henne oftare i framtiden.

Jag har fått börja köra BMW:n nu, pappa känner väl medlidande med mig nu när "min" bil är kaputt. Eller så tjatade jag bara nog högt. Testade nya mainstream-låtar på vägen upp till berget, på vägen hem dunkade jag riktig musik. ;)
Jag har testat lite sladdar, så nu kan jag förhoppningsvis hålla mig på vägen när jag ska köra runt Anton och Agnes, som säkert hittar både ett eller två fel med min körstil. Och sånt är de säkert inte sena på att påpeka heller.

I torsdags blev det någon slags skolavslutning med juldansen. Visserligen var jag uppe på fredag morgon och gjorde prov, men jag räknar torsdagen som den sista skoldagen. Juldansen var helt okej, kanske inte riktigt vad jag tänkt mig, men fullt godkänd! Vi hälsade ju dessutom på ett trevligt sällskap i form av Sorsele-grabbarna innan det hela körde igång på Medan.

Imorgon ska jag skutta upp på Furre och rida honom, vilket jag inte gjort sen förra veckan i måndags, om jag räknat rätt. Jag har lite lätt ångest. Hoppas att knät håller för en sådan behandling, och att den lille ponnyn är snäll med mig. Han har ett hjärta av guld, Furir, men ibland kan han glömma bort sig och bli den 4-årige hingsten som han är.
Och Boel... *suck* Hon måste banta!!! Ännu mer! Så imorgon ska vi ut och jogga hela vägen till soptippen. Hon fick springa i paddocken ikväll, och såg pigg och fräsch ut, så jag kan säkert tänka mig att hon är taggad. Tills vi kommer till sista backen upp till byn... ;)
Baron har lyckats charma mig så pass mycket att jag nästan blivit lite småkär i honom. Gull-grabben tyckte det var jättemysigt att bli borstad idag, och skötte sig dessutom bra under motionspasset. Att han sen ser ut som en godkänd stjärnhingst och har snälla ögon ger ju också pluspoäng.

Nu till veckan har Manda lovat mig risgrynsgröt hemma hos henne på julafton. Åsa, hennes mamma, sa att det skulle bli på morgonen, så jag funderar nu över hur tidigt det möjligtvis kan vara. Ju tidigare desto bättre, då kan pappa inte säga emot när jag vill låna bilen...

Jag hade tänkt fortsätta skriva en låååång, lång blogg, men ögonlocken börjar kännas lite tunga, och jag har, som alltid, en del att göra imorgon, så jag tror faktiskt att jag söker mig mot sängen nu.