Jag missar mellandagsrean men har annat att se fram emot.

Det blev en vit jul till slut. Nåja, ska man vara ärlig kom ju det mesta efter julafton, men kom gjorde den. I mängder. En veckas pulsning, sedan blev det för djupt.

Julen alltså... Jag vet inte vad man ska säga om den? I all pyntar-, köpes- och mathysteri ska man försöka att ha det så trevligt som möjligt, ibland lyckas man, ibland känner man sig bara trött och sliten. I år hade jag ingen som helst julstämning, och jag tror att det främst beror på att det inte finns några småbarn i huset. Då vill man ju verkligen anstränga sig till max för att de ska ha det så spännande och roligt som möjligt.
Julafton i år spenderades till stora delar med min lillasyster Judith. Vi brände upp till stallet när jag jobbat klart på tidningstjänst, dels för en julmysartur på djuren, dels för att få en julhälsning sparad i bild så vi kunde skicka ner till mamman, Hanne, Torben och Tysklandssläkten.
Efter det stängde vi (nästan) in oss i köket och bakade chokladgodis av två olika varianter. En med rispuffar och en som tydligen hette 7 minuters chokladkola-nånting-typ. Snabbt gick det iaf! Jag var något skeptisk när jag såg de sistnämnda under tillagning i en kastrull, men i slutändan blev det ett godkänt resultat som vi åt med glass.

Jag tänker inte skriva så mycket om mina julklappar, jag tror det räcker med att jag säger att jag snart flyttar hemifrån.

Juldagen blev en låååång dag. Jag följde några kompisar ut på hotellet och tror inte jag var hemma förrän halv 6 på morgonen. Det var, precis som förra året, ett kul påhitt och det blev, trots de många timmarna, aldrig tråkigt. Jag träffade på en hel del återvändare (över jul då, antar jag) och en del lärare (alltid lika spännande), och själv kändes jag av många igen som Birgits dotter. Hm...

Söndag kväll gjorde jag mig i ordning för en tidig kväll, eftersom mitt schema den här veckan inkluderar både jobb på Tidningstjänst och Posten. Men inte fick jag sova. Judith, den lilla räkan, hade fått halsfluss och skulle in till sjukan. Sjukan i Sorsele.
Jag var inte charmig när jag insåg att det var jag som skulle köra henne dit i mörker och snörök. Väl där drogs allt ut på tiden så vi kunde inte lämna Sorsele förrän någon timma efter att vi anlänt. Jag tyckte det borde ha kunnat gå betydligt snabbare, men borde väl ha varit förberedd. Det tycks vara en allmän kännedom att ingenting går snabbt när man åker till ett sjukhus.

Det har varit två tunga arbetsdagar (måndag och tisdag alltså). Måndagen plågade jag mig dessutom med att åka upp till stallet och motionera 3 hästar i blåst och kyla. Jag tyckte att det var lika bra att köra slut på tanken helt och hållet, när jag liks ändå var på väg åt det hållet.
Idag, tisdag, gick något bättre då jag slapp köra till Sorsele mitt i natten, men under dagen sjönk temperaturen till -30 (ca.) och vi fick dessutom uppgiften att dela ut Ellos-kataloger. Halleluja. De katalogerna är så stora att man får behandla de som mindre paket för att få ut de i postlådorna. Me do not like.

När jag sedan kom hem ikväll (efter att ha matat de vilande odjuren med morötter) sökte jag genast reda på "Norrlänningar och temperaturer", där de olika nivåerna beskrivs med hjälp av norrlänningar, och delvis skåningar. På nivån -30 står följande:
"Folk i Malmö dör av kylan och försvinner från jordens yta. Norrlänningen börjar torka tvätten inomhus."
Så det var vad vi skulle göra idag!

Järvsöfaks tog sin 201:a seger i sin sista start igår. Jag blev nästan lite tårögd när jag läste allt om honom och tittade på lite bilder. Vilken förlust för kallblodssporten! Vi får hoppas att han fortsätter att delta i evenemang och på så sätt göra reklam för denna fantastiska ras.
(Sett rent ur sportslig synvinkel blir det naturligtvis mycket mer spännande lopp nu, så det sörjer jag inte ögonen ur för)

Djuren i stallet tränar på bra, så nu håller jag tummarna för lite mildare väder, då kan vi börja jobba längs vägarna igen. Eventuellt får de en veckas vila nu i januari om kylan prickar in mina värsta jobbardagar, sedan ska Boel igång med snabbjobben och Jänta styrketränas.

År 2010s första timmar kommer att spenderas i Arvidsjaur med en hög kompisar. Vi har hyrt en stuga och ska festa vilt och skoningslöst på Hotell Laponia, där det är schlagerparty...
Och då frågar sig säkert många hur jag kan gå med på det här minst sagt skandalösa förslaget, men ibland får man gilla läget. I Skellefteå och Umeå är det 20-årsgräns på de flesta ställena, och att köra till Arvidsjaur tar trots allt bara 50 minuter (vintertid). Jag kan säkert göra något bra av kvällen även om jag inte gillar musiken!

Skoterägarna gillar läget.

-16 och lapphandskar, så såg det ut imorse vid 5-tiden. En timma senare började snön ligga mer horisontellt och då kändes dagen inte lika trevlig längre. Nu sitter jag här och väntar på att snöandet ska börja avta, annars blir det inga intervaller i trav och galopp uppför ängarna idag, och det vore väl synd. (i min värld, Boel blir säkert väldigt nöjd)

Snöovädret, som det beskrivs som, ställer till en hel del problem i övriga landet, medan det i Malå känns rätt lugnt. Här knegar allt och alla på som vanligt. Nästan. Ibland råkar nämligen övriga delar av landet tränga sig på trots att de inte är välkomna. Idag blev jag till exempel uppringd av chefen på Posten som erbjöd mig några timmars jobb idag. Lastbilen hade tydligen gått sönder, och om det beror på snön eller inte har jag ingen aning om, och skulle komma sent till Malå (från Umeå?), därav behovet av extrahjälp vid sorteringen.
Egentligen ska jag väl tacka och bocka för extrajobb, men visst hade det varit skönt att bara stalla och mysa idag, så här dagen före julafton.

Jag har lyckats få tag på ett preliminärt arbetsschema för januari månad, och det ser minst sagt bra ut. En hel del jobb på Posten för min del, plus tidningen som ska köras (cyklas) ut varje morgon. Synd bara att det var just under januari månad, som ju måste vara den värsta månaden för alla hästägare här uppe i norr. Nåja, alla hästägare som inte har ett uppvärmt ridhus dvs. Det är väl nu jag ska tacka min lyckliga stjärna (vad är det egentligen för uttryck?!) över att hingstarna inte är hemma och ska matchas för start. Nu har jag ju faktiskt "bara" de 3 stona...

Noterade för bara en liten stund sen att de nya dressyrstjärnorna Edward Gal och Moorlands Totilas använde sig av Pirates-soundtracket i det program där de fick 90.75%! Det var bara en liten snutt där på slutet, i galoppen, men ändå!
Läste för övrigt en artikel om det här ekipaget (i Hästmagazinet) och där fanns en pytteliten intressant del om överrörligheten hos hingsten (och även Blue Hors Matiné, om ni minns henne), och hur träningen för en sådan häst läggs upp för att de ska hålla i längden. Det ska bli intressant att se om denna svarting håller längre än skimmelstoet. Hon var ju också 9 år då hon hade sin storhetstid... Sedan skadades hon och försvann från banorna.
Och jag ska leta efter litteratur att läsa på om överrörlighet hos hästar.

Mitt live-abonnemang hos ATG har blivit förlängt till januari, och jag har inte klurat ut varför än... En tidig julklapp?
Det passar i alla fall rätt bra, då kan jag se Järvsöfaks sista lopp på liven istället för på TVn. Där visar de ändå inte det man vill se.

Jag ska aktivera mig nu, vore bra om jag hann förbi bibblan en sväng också, innan ev. arbete och stallandet. God Jul i förskott om jag inte dyker upp här imorgon.

Grimmorna kan jag i alla fall vara nöjd med.

Svanstedt och hans "kompanjoner" fälldes i tingsrätten kunde jag läsa när jag kom hem från stallet. Hm... Jag som tyckte att jag hade på känn att det hela var en bluff och att herr S skulle få slippa straff. Men nu lär det ju bli överklagat, så vi får se vad som händer i slutändan.
För de som är intresserade finns det mesta att läsa här. Går man längst ner på sidan finns det länkar till andra artiklar rörande fallet. Bland annat har STC uttalat sig om det, och så får man veta att både Svanstedt och Persson överklagar. Jag hoppas naturligtvis fortfarande att det är en bluff och att Kung Åke inte använt sig av grisfösaren, men att veta säkert är inte lätt.

Jag förstår nog inte riktigt allt, men som den normalt IQ-berikade invånaren i detta land funderar jag över varför männen dömts för att ha använt grisfösare men inte för att ha plågat djuren? Allt verkar lite halvhjärtat och försiktigt, som att tingsrätten inte bestämt sig för att de är skyldiga, men straffar för att vara på den säkra sidan (nu går det ju inte till så, det vet jag, men känslan får jag).

Här är mina tjejor med sina nya grimmor!
De fick för övrigt pulsa snö idag, båda två. Och faktiskt, båda två tyckte att det var jobbigt! Vanligtvis är det ju bara Boel som uttrycker sig om sånt med diverse suckar i olika djuphetslägen, men idag kändes Jänta heller inte helt stursk på slutet av passet. Hon grymtade faktiskt till när vi vände upp för den sista intervallen! Det händer inte alltför ofta.


Nu bär det av till duschen, jag ska följa Manda en sväng till Arvidsjaur ikväll. Det var visst en del julklappar som skulle hämtas upp, eller lämnas? Sak samma, bilande blir det i alla fall.

Jag försöker hitta en alternativ julefrid.

Baron fortsatte sitt segertåg och är alltså obesegrad efter sin 4:e start i livet. Det är rätt tunga grejor, och visst låter det fint... Obesegrad! I mina ögon är det en självklarhet att han ska få pris som årets 3-åring på Skelleftetravets gala i januari, men det är å andra sidan inte jag som bestämmer sånt.
Jag har snokat på nätet, men det blev inga jätterubriker, förmodligen för att det låg utanför V65. Men det är skrivet om honom! I alla fall i Norran och VF, så det tycker jag att ni ska läsa (VFs artikel har inte kommit ut på nätet än, men i pappersversionen finns den).
Som det står i tidningarna stämde travet kanske inte 100%igt hela vägen, men på den biten är Baron, med sin linjegång och nya broddar, ursäktad. Och det blev tajt in i mål, tur att mållinjen låg där den låg för när de två kämparna passerade mig var det så jämnt som det kunde bli mellan de. Men då sträckte den gule på sig!

I efterdyningarna av segeryran gick jag in på Pegasus Hästshop och köpte två nya lädergrimmor till tanterna. Inte helt vanliga lädergrimmor heller, jag ska försöka få upp bilder på dem.

Jag sökte ju till SLU i våras, på lite olika utbildningar, och läste just det här. Hm... Är det ett sånt ställe?! Kändes mindre kul, faktiskt.

Och här har vi något som räddade min världsbild. Hästsporten är inte helt ologisk, trots allt.

Jag sitter nu och väntar på resultaten från rättegången mot Svanstedt, men övriga Sverige är inte lika morgonpiggt som mig, så det kan nog bli en långt väntan...
Sedan får man ju inte inbilla sig att hela historian är slut efter att domen fällts. Kung Åkes advokat har nämligen gått ut med att de ska överklaga om domen inte blir rättvis (om det blir en fällande dom, antar jag).

Julafton närmar sig med stormsteg och förhoppningsvis känner Malås befolkning lite mer julstämning än vad jag gör. Jag jobbar och sliter och sover och äter och har just inte tid att förundras över julmat, blinkande lampor och tomtegubbar. Julkänslan försvinner nog med åldern, i alla fall tills dess att man har småbarn i huset igen.
Jag fick erbjudandet om att tomta i år, men där tog det stopp med hälarna i backen och ett blankt nej. Det räcker med att jag får kämpa med att frammana julefriden, ska jag försöka föreställa en tomte så har jag nog inga krafter kvar sedan.

Jag kände en stor ångest igår när stallägaren susade runt i Umeå med en sladdande 4hjulsdriven bil (det säger väl en del om väglaget?). Hur i all världen är det tänkt att jag ska klara mig på ett sådant trångt, människofyllt och hästlöst område? Jag kommer inte överleva en månad!
Travbanan och Hippologum ligger så långt bort från Universitetet som det möjligen går, och som sagt finns det alldeles för mycket människor där. Min socialfobi kommer att nå nya höjder och jag kommer sitta instängd i min lilla lägenhet utan trädgård och gråta över svunna tider.

För att inte förstöra dagen totalt tänker jag inte utveckla varför Umåeboendet skulle leda till en djup depression, utan meddela er om att det snart är stallardags för min del. Den lilla svarta hästen ska få komma ut och pulsa i djupsnön, och förhoppningsvis hinner jag få lite ljus så att grimmorna kan fotas. Jag är nämligen lite nöjd över att jag fick tag på de till ett så bra pris.



Jag bifogar lite bilder (jag hade ju lovat). På första bilden syns Indian-Judith på sin medryttarhäst Tex (eller Texas Sun-nånting, typ). De vann höjdhoppningen på MRKs julshow och fick en fin gul-blå rosett.
Till höger har vi Baron på Umåker nu i senaste starten. Nu förstår ni kanske vad jag menar med att det var tajt på mållinjen... Där finns även en bild innan vi tog vinnarbilden vid vinnarcirkeln. Tokfransen har inte vuxit ut helt än, men jag litar på att hans nya vårdare Ann-Sofie ordnar det.

Här nere har vi en dålig och redigerad bild på Järvsöfaks när han tog sin 200:e seger. Vädret satte stopp för oss fotografer den kvällen.

Jag avslutar med en bild på Isabelle, som lämnat oss i Norden för att spendera sin jul och årsskiftet på varmare breddgrader, i Thailand för att vara precis. Jag skulle gärna ha önskat henne en god jul och ett gott nytt år, men vilken svartsjuk människa kan med gott samvete göra det?

Strössel visar uppåtform, liksom allt annat.

Jag har ännu en anledning till att inte se TV i fortsättningen.
Igår visades en hel hög med filmer. Alla samtidigt. Förstås. Då blir det till att zappa och vad är det då för mening att se filmen/filmerna?!
Nåja, tur att jag har andra resurser och att jag sällan behöver hålla mig till TV-tiderna.

Pirates gick igår! De två första i alla fall, men jag såg naturligtvis bara bitar ur den allra första, för Barbossa är ju inte med i den andra. Och jag har inte tänkt svika min sanna kärlek genom att skratta och njuta av en film där de har tagit död på honom!

Hästeriet är en kall hobby just nu. Man drar på sig alla kläder man har, kämpar sig upp i sadeln och fryser likaväl ändå när man kommer tillbaka, även om man jobbat hästen i upp emot en timma. Nu har dessutom pulsarsäsongen dragit igång, och då sitter man mest stilla medan hästen gör jobbet i snön, vilket naturligtvis inte gör det svårare att frysa av sig fingrar och tår.
Boel och Jänta verkar i alla fall trivas. Båda två har varit oursäktligt pigga de två senaste dagarna, och det är inte helt otrevligt att hålla på med dem då, även om de blir lite omständliga.
I eftermiddag ska Arne få köra Boel i lite högre tempon, Jänta får följa med som sparringpartner (i galopp dock), och så hoppas jag att de bränner ur sig lite av överenergin.

Imorgon startar den gule tvålen på Umåker, i den öppna 3-åringsklassen (STC:s inskolningslopp) med 35 papp i förstapris. Det ser på papper ut att vara en rätt enkel uppgift, men trav är trav och alla lopp ska köras! (för att nöta på en använd mening) Jag ska vara på plats och klappa allt vad jag kan.
Furir vintertränas inför Dubbelcupen, kommer jag ihåg rätt skulle han ut den 21 januari. Per har ju pratat om Frankrike nästa år, och då är det (tror jag) via Dubbelcupen man kvalar in.

Julveckan är här, men jag känner faktiskt ingen större panik. Underligt... Det lär väl komma dagen innan julafton, då upptäcker jag väl att jag glömt någon julklapp (trots mina tidiga förberedelser) och så måste jag leva med ångesten över helgen. Eller fram till fredagen i alla fall. Då är det utgång, troligtvis på hotellet. Gissningsvis måste man väl förboka inträdet, så man tar sig in, det brukar ju bli rätt mycket folk...

Min lillebror är professionell.

Jag åkte till Skellefteå igår med anledning att köpa de sista julklapparna som jag inte fått tag på, inte så många med andra ord. Bara någon enstaka, var det tänkt. Inget som skulle kosta skjortan.
Så blev det naturligtvis inte.
Jag lyckades samla på mig en hel hög med kassar, och 75% stod inte ens med på inköpslistan. Så här i efterhand funderar jag över vad som tog åt mig, det måste ha varit någon slags julfylla som jag fått av att gå bland alla juliga affärer och andra köpgalna människor. Nåja, de lyckliga många som får extraklappar blir säkert glada, men själv vågar jag inte granska bankkontot...

Det blev mycket bilkörande igår kväll, med det stora odjuret till minibuss, som man bara behöver sitta och gasa med (automatare). Långtråkigt nanting. Förutom Skellefteåtripen blev det ju även en resa till Lycksele med lillasystern. Vår gemensamma bror deltog i Estetprogrammets julshow, tydligen något som de gör på Tannbergsskolan varje år. Och vilken show! Det var annat än 9:ornas musikal, det vill jag lova! De hade härliga ljudeffekter, en vit duk som hissades upp och ner när något skulle visas och en egen orkester. Jätteläckert!
Showen, eller musikalen eller vad den nu ska kallas, handlade om Fantomen och hans son som hellre ville bli skådespelare (skådespelerska? Han spelade nämligen en kvinna) efter att ha rest till London. Drama, drama, drama och så massor med bra musik. Och de som stod på scen var hur duktiga som helst, riktiga proffs redan nu. Jättebra jobb av tekniker och manusförfattare och alla andra runt omkring också.
Jag blev imponerad!

Jag tjuvöppnade min julklapp från Posten. Det var ett sånt där gåvokort där man kunde välja bland lite olika saker; mat, morgonrockar, någon kniv, tidningsprenumerationer...
Ja, självklart gick jag in och spanade på sistnämnda, eftersom att jag nu har ett nästan sjukligt behov av att få post. Där fanns det flera olika alternativ, bland annat V75-guiden. Då var det spikat och klart!
Och appropå prenumerationer... Jag funderar på att leta reda på en arkitektur-tidning, eller kanske man skulle investera i Travronden? Galoppmagasinet och Hästmagazinet är ju vad jag har nu, men sistnämnda är nog på väg att gå ut. Fortsätta med det eller ta något nytt? Ja, det är svårt att välja, det är ju trots allt min framtida post vi pratar om här.

Bussen står på uppvärmning, eftersom att motorvärmaren har lagt av och pappa har tagit kupévärmaren. Charmigt.
Det är förstås stallet som är destinationen i eftermiddag. Jag ska ut med vad jag misstänker är två riktigt pigga damer som fått ta det lugnt nu två dagar under köldknäppen. Kan bli spännande.

Ikväll är premiären på Avatar. Sarah uttryckte sitt intresse förra helgen, men jag misstänker att det inte blir av. Kommer jag ihåg rätt så var det personalfest på Ica i helgen.
Men det är verkligen inte hela världen. Det enda jag vet om den här nya filmen är att det är Titanic-regissören som jobbat med den och att huvudpersonen blir en blå alien. Typ. Jag vet just inte om det är något som lockar?

Lockar gör heller inte kylan, men man får bita ihop och bege sig ut i det där vita. Det är ju trots allt de fyrbenta jag ska (och vill) till.

Jag önskar att jag hade talang i Paint.

Jag tror jag inleder med ännu lite gnäll om jobbet (som jag ändå är väldigt tacksam över och som jag oftast tycker är kul). Gårdagen blev inte bara illa, den blev riktigt, riktigt jobbig... Det kom dubbla reklamer, Bil och Bostad och AnnonsExet, dessutom var lastbilen från Skellefteå försenad, så vi tog oss ut relativt sent. Klockan 5, då jag alltså varit vaken 13 timmar, var jag äntligen klar, och då var det slut i tanken.
Tur för mig hann jag följa till pizzerian och fylla på med lite energi. Jag var den enda som tog pizza, säger det möjligtvis något om åldern bland postisarna...?
Sedan så måste jag nämna att jag älskar min chef, han som jag alltså inte vill ska läsa den här bloggen. Det har tidigare framgått att han vet en del om trav och han frågar med jämna mellanrum, när vi ses, hur det är med Boel och om han ska starta osv. Igår framkom det att han ju tränat och haft egen häst i flera år, och att han haft med en av de på V75 flera gånger! Lycka på jorden är att ha en chef som man kan prata häst med! Synd bara att det är blodingar han hållit på med... Men jag ska nog få honom på rätta tankar.

Mer klagande! 25 minusgrader imorse när jag cyklade tidningen. Mmmm... Mysigt.

Som 19-åring har jag i år struntat i alla julkalendrar. Ingen julkalender på väggen och ingen julkalender på TV. Jag har satsat på något helt nytt: mulkalendern!
Det är Travronden som har detta fiffiga påhitt där man ska gissa vilken häst vars mule visas på bild. Ett litet julrim hjälper en på traven och så får man en mössa om man lottas till vinnare. Hysteriskt kul!
(Jag länkade till första "luckan", vilken flax med häst... Och det finns fler kallblod med, kan jag garantera. En tjej från Nordiska lyckades pricka in den rätt, jag kände allt igen namnet!)

Jag struntar i bilderna i det här inlägget, men tänker lägga upp en bild på hur jag INTE vill att ett julkort ska se ut! Ett sånt här julkort får ni inte skicka för att
1. Det är fruktansvärt fult
2. Adressen knappt går att läsa (den går nog inte att läsa på riktigt för att kvalitén försvann, men ni förstår säkert poängen)

Jag hoppas att denna minimala julkortsskola har varit upplysande och jag funderar nästan på att skriva en del 2 med ännu fler tips nu när jag ändå kommit igång... ;)

Nu ska jag bege mig till duschen och svabba bort all istorkad svett som ansamlats på min kropp. Därefter ska jag hämta ut ännu ett paket med julklappar på Kiosken, spana efter fler klumpar på Posten (ja, är man Postis kan man utan att få dåligt samvete hämta ut sin post på förmiddagen), släppa ut djuren i Ytterberg och fixa stallet och sen, äntligen, får jag sätta mig i bilen och köra till Skellefteå. Där blir jag till i eftermiddag, och så fort jag kommit hem lär det bli en tur till Lycksele. Jag och lillasyster (och en illaluktande pappa nyss hemkommen från Indien) ska nämligen oooh:a och wow:a åt våran käre bror, som är med på någon slags show där. Visst lät det nästan som att jag visste vad jag skulle närvara vid?