Ja, tänka sig, än finns det liv på jorden. Eller en högre makt, kanske man skulle säga. För nog tusan fick vi oss en någorlunda fin sommardag ändå, efter allt regnrusk och höstväder. Alla mina "problem" for plötsligt all världens väg och livet kändes lätt igen. Jag ksk skulle testa på solterapi den här vintern?
Hästeriet funkade fint. Jag snabbjobbade en Boel och den lilla råttan (eller taxen, som Arne en gång beskrev henne) sprang 2.08 redan första heatet (iofs med sällskap av Baron), så jag nöjde mig med det. Det behövs lite mer disciplin i henne för att det ska funka i premieloppet, men hon kommer mer och mer. Dessutom verkar hon vara i växten igen, hon har helt plötsligt fått en manke!!! :O
Jag och Furre nötte bommar och volter på bågar i paddocken. När han tyckte det blev lite jobbigt segade han ihop, så då la jag in lite galopp och joggade bommar en stund, och det funkade rätt fint. Han är lite bekväm av sig när det kommer till ridning, knugen...
Starten på Skelleftetravet blev ju lite av ett bakslag, men jag vågar allt påstå att det var helt och hållet de tvåbentas fel. Hästen gjorde så gott han kunde utifrån de förutsättningar han hade. Skobyte, och sen är det faktiskt första gången jag är lite besviken på Ove A. Han är ju annars min stora idol, så världen hamnade lite på sniskan...
Senare på kvällen fick jag kvalitetstid med mitt Snurr. Lämnade Älva (som har tuggat upp Jäntas pannlugg, man och svans!! >:( ) i boxen, och det funkade fint. Den lilla var nog mer upprörd över att hon inte fick uppmärksamheten än att mamman försvann...
Jag red ner längs rågången bakom Ruberts hus, och för de som inte vet vad det är för en väg så kan jag berätta att det egentligen bara är en enda låg backe ner till en vändplan och en lång grusväg. Vi knatade ner till vändplanen och sedan upp igen, bra träning för Snurrans beniga bak. Barbacka, och med ett tjockt 3-delat i munnen, vilket jag slapp röra helt förutom sista biten då vi joggade och brallade hem över ängarna. Gosh, så mysigt!
Nu är jag förstås ung och dum än, men det kändes som att det var där jag skulle spendera resten av mitt liv. Vilket jag naturligtvis inte kommer att göra, men det känns skönt att veta vart man hör hemma. Och det kan verka löjligt eller dumt, för de flesta är väl "hemma" hos en person eller på en plats, men mitt hem kommer nog alltid att vara hästrelaterat. Fast då är jag ju, som sagt, fortfarande ung och dum... ;)
Ung och dum kommer jag att vara nästa helg, då det är sista Talludden för i sommar! Lördag kväll har vi brudar alltså bokat in skjutsning, som inte blev alltför dyrt, och så ska vi väl se till att ha 3vligt sällskap när vi kommer fram... ^^,
Annars är kommande och där nästa vecka fullspäckad med trav, veterinär (trav och veterinär på samma dag, kan bli klurigt, jag ksk måste kalla in förstärkning), övningskörning i Arvidsjaur, Talludden (som sagt), återhämtning, mer trav... Skolstart med äcklig natt ute i tält... Suck. Jag håller tummarna för att den högre makten som jag nämnde i början ska blanda sig i jordelivet igen och göra saker och ting enklare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar