HERREGUD!!! ...

... vad jag saknat hoppningen!
Efter en helg i hoppar-anda i form av träning och en mini-tävling så finns det just inget annat i mitt huvud.
Snurran gick över förväntan, framför allt på tävlingen. Lördagen, dvs. träningsdagen, var varm och hon var väl inte direkt i sitt essä, men vi fick till en riktigt bra linje, där vi fick till det där perfekta suget och avståndet och hoppet. Sug har hon ju alltid, men det är först när både hon och jag känner att det stämmer fram till hindret som vi får den där känslan som man så gärna vill ha. Jag får ta till en välanvänd kliché; allt annat försvinner verkligen då. På riktigt! Det är så härligt när man kan fokusera så, tillsammans med hästen.
På tävlingen kändes hon smått otrolig, jag hade väntat mig lite slappa språng och riviga svängar, men icket. Stora, runda hopp och inte alls svår att vända för sakta (om ni förstår vad jag menar). Mycket att rida, naturligtvis, men det är inte alltid otrevligt.

Maja var med på Boel, också båda dagarna, och där ser man sannerligen skillnad från dag till dag. Ja, till och med från början på pass till slut på pass. Vid början av träningspasset på lördag travade hon visst över det mesta (fick jag höra), på söndagens banhoppning skuttade hon alla hinder! Lite fumlig är hon, vilket är förståeligt, men det ska vi nog allt få till.
Den här hoppfebern har nästan slagit alla tankar på kval och start ur huvudet på mig, men där tror jag att jag måste sansa mig lite. Det var ju liksom planen för Boel...

Hästarna känns fortsatt gudomliga efter helgen, Jänta klättrade jag lite med idag och Boel körde jag. Den sistnämnda kändes som en halv miljon. Det var bara en motionstur på 7,5 km med klättring och skritt i nerförsbacke och lite högre tempo hemåt, men oj så glad hon var! Ridning är verkligen ett perfekt komplement till hennes travträning.

Själv laddade jag inte upp för varken tävlingen eller veckan i helhet på bästa sätt.
Jag blev på lördag kväll anställd som chaffis av Johanna och fick äran att köra hennes nya bil, en Chrysler Valiant 200 (om jag nu kommer ihåg rätt) från typ 60-talet nån gång. Tre växlar, alla vid ratten, och en hel del trix för att allt skulle rinna på. Det fanns ingen risk för att jag skulle somna vid ratten, om vi säger så...
Ah, just ja. Särskilt fort gick den inte heller, så hemma i sängen var jag inte förrän halv 4. En timma efter det brukar jag börja cykla, där kan vi snacka om att vända på dygnet.

Igår, måndags, åkte vi ner till Skelleftetravet för att se Furir. Han startade i ett sprinterlopp, ett av Dubbelcupens meeting, och vi hade väl inte skyhöga förväntningar. Han är ju nämligen ingen kanonkula från start.
Resultatet blev dock ändå en 4:e plats på nya rekordet över kort distans; 26,6. Det var dessutom inte så jättelångt fram till vinnaren (Kjölstad Spik), och inte heller till 2:an och 3:an. Det hade varit intressant om loppet varit 50 meter längre...
Godkände Troll Tarzan startade i samma lopp och jag höll lite utkik efter honom. På stallbacken såg han sannerligen ut som sina 158 cm, och jag tycker han var riktigt fin faktiskt! Trevlig massa, men inte en tung typ.

Idag blev det en heldag borta ur huset. Efter jobb till halv 4 (fastän jag egentligen slutar 3!) så körde jag järnet upp till stallet där vi hade storstädning av höladan. Bränningen av det gamla höet skulle ha kunnat vara med i något experiment på en kemilektion, för röken antog en rätt underlig färg... Och särskilt bra luktade den inte heller. Hade jag träffat på människor när jag kom hem från stallet hade jag inte varit populär, jag luktade nog inget vidare...

I helgen är det hoppträning (igen) på lördag och sedan drar jag och Sarah till Piteå där vi möter upp med Isabelle och Susanne. Då är det PDOL som gäller och jag har tänkt se The Sounds, som tydligen ska vara riktigt bra live. Det får vi allt hoppas på. Jag missar Dead by April, som spelar på torsdagen, men Susanne har koll på att Volbeat ska spela i Luleå (eller hur det nu var) senare i höst så jag får ta igen rockkonserter på annat håll.

Nu ska jag nog gå och lägga mig, det kommer ju en dag imorgon också. Fullspäckad med jobb och hästar och saker som jag aldrig hinner att göra. Som vanligt då.

(Just ja. Bilderna. På mig och Jänta hade jag nada tills Magda skickade två. Notera mitt fokuserade fejs! Och på den andra hoppar Maja och tösa-Boel.)

Det spås inte gott!

När jag vaknade idag var jag en smartare person än vad jag var igår. Det borde rimligtvis ha känts bra, men det gjorde det inte.

Jag, Susanne och Elin åkte nämligen till Adak för att se bio. Alice i Underlandet, som gick klockan 11 på kvällen. Jag, som gjort något liknande förut, tänkte att det nog skulle gå fint, filmen kunde ju inte vara så lång! Det var den visserligen inte heller, men vi kom ändå inte hem förrän klockan 2 på natten på grund av problem med rullar och ljud eller vad det nu var...
Det blev alltså cirka 2 timmars sömn innan jag var tvungen att kliva upp för jobb nummer 1. Sedan järnet hem, kasta sig i säng och försöka sova 2 timmar till innan jag började på Posten. Det blev en tung dag, kan jag lova.
Nu är jag en erfarenhet rikare, i för sig en överflödig sådan, eftersom jag redan gjort det här tidigare och BORDE VETA BÄTTRE! Jag vet ju att jag skulle känna mig halvdöd under dagen, varför i all världen vill någon utsätta sig själv för något sånt?! Kanske är vi självplågare allihopa.
Nästa gång, ja, då ska jag minsann stå emot frestelsen.

Dagen blev inte bättre när min kollega på Posten deklarerade att det från och med fredag skulle vara rötmånad.
Huh? Jag hade aldrig hört det ordet, men blev snabbt upplyst om att det är då skörden blir förstörd och maten ruttnar och allt annat dåligt passar på att hända.
Precis sånt man vill höra inför en lång jobbardag! Kan ni tänka er vilken entusiasm som sprudlade ur mig när jag körde bilen idag?! Nej, inte jag heller, och jag befann mig ändå väldigt nära.

Imorgon startar Baron på Skelleftetravet i Stall Bodbäcks lopp. Jag hade gärna varit där och sett spektaklet, men jag (behöver jag verkligen avsluta meningen?) jobbar ju. Urk.
Istället hoppas jag få se Furir starta på samma bana på måndag. Han går ut i ett av Dubbelcupens meeting. Tyvärr över kort distans, vilket kan vara till nackdel för honom, vars akilleshäl är starten. Motståndet är ju heller inte en barnlek längre. Jan-Olov Persson kommer upp med sin Eldfaksen samt nye avelshingsten Troll Tarzan, som jag är fasligt nyfiken på! Vore väldigt roligt att se honom live!
På första volten hittar vi även tre finnar, Troll Tarzan och några fler, på andra volten står Furir och Eldfaksen bredvid varandra tillsammans med ytterligare tre hästar och på sista volten hittar man Kjölstad Spik bland tre.
Som sagt, inte raka vägen till segern längre.

PDOL är ett bekymmersamt ärende just nu. De allra flesta kommer att tälta, och det skulle inte förvåna mig om jag också hamnar i ett tält i slutändan, men vad tusan! Jag hatar att tälta! Och tänk om det regnar som förra året... Usch, en sådan oangenäm tanke kan få vem som helst att tvivla på om det är värt att åka dit. Jag missar ju dessutom Dead by April, festivalens klart bästa artist, eftersom att de spelar på torsdag, dvs. jobbardag! På lördag är det Kent och The Sounds som uppträder på stora scenen och Adept och Lazee på en mindre (ja, det var några till oxå, men de kommer jag inte ihåg). Suuuck!

Nu ska jag ut och promenera och lyssna på musik i min nya mobil, som jag gillar allt mer!

Jag försöker inte ens berätta allt som hänt de här 3 veckorna.

Jag önskar att det vore sommar jämt. Jämt, jämt, jämt. Inte 6 månaders kall vinter och 4 månaders slask och grådis. Sommartemperaturen passar mig mycket bättre.

Idag hade vi storstorm här på hemmaplan. Det började med åska, sedan ösregn, fortsatt åska och blixtar och sen popcornshagel. Ja, hagelkulor stora som popcorn. Det såg allt underligt ut. Att det sedan blåste så att tallarna på andra sidan vägen svajade oroväckande mycket gjorde bara saken bättre.
För jag gillar oväder på somrarna. Det är häftigt! Och så har man ju ett gott skäl till att vara inne, vilket man ju oftast inte är. Det är inte konstigt att hästarna vill gå på lösdrift, det skulle jag med vilja! Men som sagt, inte i sommarstormarna...

Hästdjuren går det bara fint med. Furir blev månadens häst på Skelleftetravet i april, nu i juni fick Baron den stora äran. Älva har gått premien. Jänta har börjat hoppa och Boel går under 40 i snabbjobben. Och "lille" Major har börjat få dra vagnen. Med full säkerhetsutrustning och ledare naturligtvis, men än så länge har han skött sig mycket snyggt.

Jag tog mig inte in på veterinärlinjen, men det var väl egentligen ingen högoddsare. Problemet är ju att jag gått och hoppats lite i smyg (fastän jag vet bättre!) och nu blev det genast besvärligt att bestämma sig för vad jag ska göra till hösten. Jag har tagit mig in på biomedicin i Lund, och mamma var väldigt taggad på att jag skulle gå där, jag kommer ju ut i världen lite och hamnar betydligt närmare henne och Hanne. Och visst skulle det vara roligt, meeeen...
Jag vill bli veterinär. Och ibland måste man vara lite tjurskallig.
Så nu ska jag först och främst prata med mina chefer om hur det ser ut med jobb resten av året, och sen ska jag ta mig en riktig funderare på vad för kul man kan hitta på som mållös (för ett år iaf) ungdom.

Jag har äntligen köpt mig en ny telefon. Det är en överelektronisk Sony Ericsson som förmodligen har alldeles för många funktioner för mig, men kul är den! Naturligtvis lyckades jag slänga den i golvet redan första dagen, men den höll! Så nästa gång ska jag inte vela så mycket när jag ska välja, det verkar som att det finns lite kvalité på dagens telefoner.

Jag har klarat av två veckors sommaranpassning, nu är det bara två kvar! Eller ja, egentligen 4, men i augusti är alla ordinarie tillbaka och då fick vi visst lägga timmarna som vi ville. Så då kanske jag slipper köra post i hela Malå!
Inte för att det varit så illa. Det är egentligen bara måndagar det spårar ur lite grann, med reklam och så, men det är lite väl slitigt även de andra dagarna. Jag röstar på att vi får varsitt distrikt och sedan gå hem när vi är klara, det vore hur bra som helst!

Nästa helg har vi hoppträning samt tävling på lördag respektive söndag. Det ska bli kul och jag hoppas att vi även har några ekipage från det andra stallet. Judith kommer lägligt nog hem på fredagen så hon borde kunna vara med och Maja är snäll och rider Boel åt mig, så vi är iaf tre stycken. 4 med Fanny och Birk, som jag antar ska vara med. Och så skulle visst Thea vara med på träningen också, i en annan grupp då förmodar jag.

Och så till ett sista hopp, ämnen emellan, för att upprätthålla temat inlägget igenom; vi har äntligen kommit till Sagaveckan, då filmer visas på biografen i Adak. Kuligt, men hårt om baken! Jag har inte kollat schemat så noga, men något borde ju finnas, och för en gångs skulle behöver man inte köra 12 mil för det!

Vissa börjar tidigt...

Killen med movesen!!!

Synd att man inte föddes med sån talang, då hade man inte behövt vara rädd varje gång man skulle ut på dansgolvet.

En hästrik sommar i antågande.

Nu har det minsann hänt en del!

Jag har blivit 20 bast och besökt Systembolaget för första gången (ja, jag fick visa leg). Det var mer obehagligt än skönt och jag gick bokstavligt och bildligt talat på tårna under hela min tur bland flaskor innehållande alkoholhaltiga drycker.

Min 20-årsvecka började dock inte så bra när Boel på tisdagen var grovt halt. När jag kom upp vid lunch var hon tjock från armbåge till kronrand och släpade benet mer än hon lyfte det. Ett fick-sår vid kronranden fick bli boven i dramat då jag inte hittade något annat. När veterinären kom på torsdag eftermiddag hade svullnaden gått ner rätt ordentligt, men tösen fick lite antiinflammatoriskt för att skynda på det, och kanske lite "utifall att". För veterinären kunde just inte heller hitta vad det var som blivit fel.
Nåja, det var väldigt skönt att vakna upp på sin födelsedag (fredag alltså) och inte behöva oroa sig för att hästen skulle ha en hovböld eller lymfangit eller någon slags fraktur.
Typiskt nog blev hästkraken inte helt bra ändå utan fick konstiga sår på framsidan karleden, alldeles vid kronranden på vänster fram (som alltså var det tidigare uppsvullna benet) efter att vi släppt ut de på bete. Bara någon dag efter att jag hittat första såret blev hon dålig i karlederna, och efter en del analyserande har jag trött skyllt just den delen på betet.
Tänk så mycket lidande man hade kunnat bli besparad om hästen kunde säga några ord på riktig människosvenska.

Under den helgen (alltså förra) blev det naturligtvis lite partajande, det är ju lixom ofrånkomligt när man får gå in på Systemet... Rätt skötsamma var vi ändå, och ingen Malåbo annat än Anton kan ha påstått sig blivit störda av oss. Anton fick nämligen köra oss till Adak så att vi kunde hälsa på den andra 20-åringen för dagen; Agnes. Hon hade bakat egen tårta till skillnad från mig, som skamlöst köpte kronprinsessans specialtårta på Ica.

På lördagen, innan partajandet, kom den kära Jäntan hem. Fet och smutsig och bedrövligt skodd, men hem kom hon! Pigg och glad är hon också, trots den ökade kroppsvikten, och nu, nästan 2 veckor efter hemkomst, har hon börja tappa några kilon.

På tisdagen gick Baron ut och vann ett lopp på Solänget. Han malde sönder Nordsjö Douglas på upploppet, vilket kändes skönt eftersom Douglas var en av de två som hann före till mållinjen nere på Dannero.
I lördags startade Furir på V75 i Boden, i Fördel Boden-loppet med 125 000 i förstapris. Där hade han tyvärr ingen lycka, men efter en minst sagt förskräcklig resa i 3:e spår på klaffsigt underlag och med en galopp så gjorde han ändå ett bra lopp på tiden 27,1. Han är en riktig kämpe!
Det var trist, eftersom att en V75-seger hade suttit bra inför en eventuell premiering, men killen är ju ung och det finns fler lopp!

Igår hämtade vi hem Spik Besta, som med viss övervikt och brist på borstning inte var riktigt lika glansig som när vi kikade på henne hos Per. Ändå är hon fruktansvärt fin, och när hon fick gå ut med Jänta i hagen imorse gav hon sken av att vara en väldigt glad och energisk ponny. Jo, för större än 148 cm är hon inte... Och det känns när man står bredvid! Jag blir full i skratt bara jag ser henne, men mer för att hon är så väldigt söt än för sin ringa storlek.
Hon betäcktes med Nordgubben (på bilden här bredvid), men veterinären lät inte så optimistisk. Gubben har haft lite svårt att få dräktigt och Spik Besta hade dessutom lite väl små ägg. Man får hoppas på ett mirakel, för Nordgubben är en fin kille!

I helgen är det midsommar och jag har ledigt lördag morgon, för en gångs skull. Vad, när och vart allt ska hända vet jag inte riktigt än, men något lär det bli.
Och sen börjar jobbet om till veckan... Suck!
Nu är det snart dags för sommaranpassningen och trots att det på papper verkar ska kunna bli bättre i år finns det ju ingen riktig garanti. Och det känns som att det kan bli slitigt ibland. Nåja, man får ju betalt för det, så alltför mycket ska man inte klaga.

Och just ja! I mitten på juli kommer mitt antagningsbesked, och då får vi se hur min framtid ser ut. 3 veckor kvar, sen... Ja, sen ska det allt bli ordning och reda på saker och ting!

Med sommarhagarna kommer sommaren. Förhoppningsvis.

Imorgon är det dags igen. Till Posten ska jag, efter hela två veckors frånvaro! Eller ledighet ska man kanske säga? Det ska bli spännande att se vad Malåborna har hittat på medan jag pysslat på annat håll. Jag har ju lägenhetsbyggnaderna på mitt distrikt, och där brukar det kunna vara en del trafik.

I torsdags åkte vi in till Skelleftetravet för att se Baron starta, och spektaklet slutade med vinst. Det hade kunnat bli en annan utgång, men den ende som utmanade på upploppet, Borg Emil från Norge, galopperade i slutskedet och segermarginalen blev därför många längder. Första varvet gick runt 33, andra i 27-fart, på kladdig bana dessutom... Kul! Nästa gång måste de ju sikta på banrekordet, som för 4-åringar ligger på 28,2, satt av Nordgubben för 12 år sedan. Börjar ju bli dags för en uppdatering av det rekordet... Och förhoppningsvis får Baronen äran att göra det slitsamma loppet!

Boel är nu hemma igen, med ett fint framsteg och en betydligt mindre mage. Jag gissade på havre, och hade rätt... Det märks lite på hur hon tittar på saker oxå, hon som aldrig brytt sig tidigare kan vara betydligt mer konfunderad nu. Jag vet inte riktigt hur vi ska behålla den "vakenheten"...

Och lättare lär det inte bli nu, när sommarbetena är klara.
Jag och Magda hade en produktiv söndag, minst sagt. De två sommarhagarna är klara och vi har dessutom rensat den ena hagen på lite skrot och sedan bränt det. Nästa söndag väntar lagning av trähagarna och kanske drar vi en eltråd i övre hagen också, utifall att. Och så kan det hända att en av grindarna hamnar på brasan, så att vi har något att grilla korv över.

Boel lär få gå i sommarhagen en eller två veckor, tills Jänta är hemma och kan hålla Kerstin sällskap. Det är väl inte bästa sättet att förbereda en tävlingshäst, men lite gott ska hon väl få ha det, och nu ska hon dessutom få gå rätt hårt i 2-3 veckor, så...
Igår fick hon sitt första snabbjobb på hemmaplan; 6 intervaller utan check (eller käk, som jag så mycket hellre vill skriva) och hon travade riktigt fint och bra. På onsdag får hon nästa jobb och då ska jag försöka köra till lite mer. Däremellan ska hon få jobba lite i galopp, det var ett tag sen sist hon fick göra sånt...

Nu måste vi börja förbereda oss inför V75-resan till Boden den 19 juni. För att det hela ska gå runt för YRF behöver vi minst 20 passagerare, så nu ska det börja raggas. Lite planscher och sånt ska upp, men mycket lär ske muntligt, så alla som läser kan ju ta sig en funderare. Antingen på om ni ska med eller hur ni ska övertyga andra om att de måste med.
Boden har gjort hela helgen till en riktig festarhelg med fotbollsmatcher och längre öppettider för butikerna. Jag tror det var någon whiskeyprovning också? Ja, hade jag inte haft jobb och hästar att ta hand om hade det varit kul att stanna hela helgen.

Nu till helgen blir jag 20 år ung. På fredag för att vara exakt, och det var väl lite lägligt med tanke på vad jag får göra då... Nu är jag ju ändå rätt skötsam och ska jobba lördag morgon så blir det något party blir det på lördag kväll. Tyvärr händer det inte så mycket i dessa trakter just nu så risken är att man får försöka dra ihop till ett hemmaparty istället.
Nåja, det viktigaste är ändå att jag får tårta, och det antar jag är något stensäkert. Om jag inte får en tårta av någon köper jag en egen. Eller två.
Då kan min lillasyster, som tar examen på onsdag, få en av dem.
Och med 90% säkerhet kommer Snurran hem på torsdag, så där har vi ännu en anledning till att fira!
Vilken festarvecka! Tur att jag är ledig där nästa... ;)

Från Elitlopp till vardag.

Tillbaka i Malå igen!
Sommar här också, faktiskt, men inte lika varmt. Igår ägnade jag större delen av dagen åt att sova igen några timmar, plocka i mina nyinköpta saker och läsa ut den nya Peter Robinson-boken...

Idag hade jag tänkt cykla upp till stallet och plocka i hästgrejorna som jag dumpade utan att försöka lägga allt rätt innan jag kom hem igår. Det är blå himmel och sol och inte så jättevarmt, så det ska nog gå vägen. Värmt upp har jag ju hunnit göra imorse, då det var jobb direkt på morgonen.

Elitloppet på söndagen var en upplevelse. Jag tyckte visserligen att det var alldeles för trångt och alldeles för långa köer, men jag fick ju trots allt se väldigt fina kallblod och så Elitloppets storstjärnor förstås.
Elitkampen (kallblodsloppet alltså) vanns av Hallsta Lotus efter en minst sagt svettig insats i dödens. Han blev den första av Järvsöfaks avkommor att springa under 1.20 och visade härlig moral. Meeeen... Jag hade ändå mest ögonen på Moe Brage. Herreminje, vad hästen springer vackert!
Tangen Scott gillade jag att se live, stor och grann var han, och Röste Bo var minsann inte så dum heller. Det är riktiga racerbilar, kallbloden på den här nivån. Jag har fortfarande bilden av Mörtvedt Jerkeld bakom bilen inetsad i minnet. Liten men snabb, även om han nu slutade näst sist i fältet den här gången springer han rätt fort ändå...
Synd att jag inte fick första parkett, då hade jag nog fått lite finare bilder också.

På tåget hemåt fick jag sitta bredvid en indiska som satt och rabblade i telefonen de två första timmarna. Med en gäll, konstig röst. Jag trodde att jag skulle bli galen, men turligt nog la hon ifrån sig telefonen till slut, och då fick vi båda sova lite grann.
Jag hade köpt med mig en Cola för att dopa mig inför hemvägen med bil, men det behövdes inte. Jag höll mig vaken av all vägomläggning, och kände mig inte särskilt sömnig när jag kom hem heller, men gick ändå och la mig. Utifall att.

Boel kan kanske komma att få åka hem, eller till något annat ställe snarare. Jag ringde ägaren Åberg och pratade lite om han trodde att det fanns någon vettig människa som ville tävla och avla på henne. Han skulle höra sig för, men lät väl inte så optimistisk, så jag vet inte riktigt hur det blir med den lilla svarta nu till hösten. Ägaren avvecklar ju nämligen sin egen verksamhet och vill sälja ut alla sina djur (många har redan åkt), så tillbaka dit kan hon inte åka, och jag vet inte om jag tänker köpa ut henne heller. Vilket dilemma!

På torsdag startar Baron sent på Skelleftetravet. Jag ska med dit och kolla och det ska bli kul att se hur han ser ut för dagen. Motståndarna är alla äldre, men ingen har väl sprungit så där jättesnabbt i sina senaste starter, så det ser positivt ut!

Jag blir prillig i benen av att sitta här och se ut på finvädret, så jag tror bestämt jag avslutar här. Det blev inte mycket, men tillräckligt för den här gången.