Till mitt försvar ska jag dock säga att jag faktiskt börjat på inlägget om Travgalan, jag har bara aldrig tagit mig tid att skriva klart det, men nu så.
Skelleftetravets travgala för år 2009 hölls ute på Rotan i Skelleftehamn. Tidspessimisterna fick iväg oss i god tid och vi var där hela timmen i förväg. För oss ungdomar, dvs. Magdalena och jag, var det naturligtvis näst intill en katastrof. Fint folk kommer inte först! Så medan paret Hellsten minglade för sig själva i lokalen körde vi runt i Skelleftehamn och försökte hitta "raggen". Där var det dött som på en kyrkogård, vi träffade en ungdom i en bil och en tjej från storstan kanske? Hon tyckte nämligen att vägen (ja, som i vägbanan) kunde fungera som trottoar åt henne.
När det så drog ihop sig för start minglades det först lite ute i hallen innan vi fick komma in till själva lokalen, som var bra mycket finare än väntat. Fiffigt val, med andra ord! Redan ute i hallen noterade Magda och jag att det fanns en fotograf där som liiiite väl ofta vände linsen mot oss. Det skulle visa sig vara ett upprepat beteende under kvällen.
Efter att allt folk slagit sig ner och hämtat dricka (bästaste chauffören tog naturligtvis alkoholfri Cola) drog så värdarna igång. Det blev spännande redan i starten, då Årets 3-åring skulle utses. Baron var ju nominerad där och presenterades först med sin minst sagt trevliga statistik. Tyvärr gick det priset oss ur händerna, inte helt oväntat fick varmblodsstoet Zandra C. det.
Mellan prisceremonierna (som var uppdelade i två grupper) fick vi ta för oss av maten, som det då inte var några fel på. Vid det här laget hade vi verkligen fått upp ögonen för att fotografens blixt ofta flashades åt våra håll. Vi måste sannerligen ha varit de hetaste pinglorna på galan.
Så kom då det som kanske var mest spännande, skulle Furir få pris för Årets äldre kallblod? Det var blandade åsikter inför det här priset, de nominerade var ju nämligen alla tre fem år gamla, med ungefär samma prissumma på nacken och de hade dessutom tävlat mot varandra under året.
Lycka, lycka, lycka när Furirs namn lästes upp!!! Hela motiveringen kom jag inte ihåg, men på slutet stod det att han fått göra rejäla lopp, ofta i tredjespår, vilket ju stämmer. De var uppenbart imponerade av honom!
Jag blev, till min stora skräck, uppropad på scenen när Arne pratade om sin verksamhet, men det var med blandade känslor och darriga knän (för mig har det alltid varit en utmaning att stå på scen, och inte en rolig sådan) jag tog mig upp. Jag tyckte allt att Furres nuvarande skötare, Ann-Sofi, kunde ha följt med upp, hon också, då hade jag kanske sluppit kampen mot pionröda kinder.
Det var en helhärlig stämning i hela salen får jag lov att säga och alla hästar, kuskar, ryttare och tränare fick stormiga applåder, oberoende på vem som vann priserna.
Stämningen höll i sig när det blev dags för Årets Häst-röstandet. Jag och resten av Furres fans pilade runt och raggade röster för fullt och sedan blev det intensiva spekuleringar i vem som skulle vinna priset medan rösterna räknades.
Och visst blev det Furir!
Overkligt! Och fantastiskt underbart! Av hela rabaldret efter det tillkännagivandet har jag många, många minnen av smådetaljer, så jag ska försöka att bara nämna de viktigaste. Arn
e nämnde sitt mycket fina avelssto, Skaffer Jenta, uppe på scenen. Vi fick alla gå upp på scenen och värdinnan viskade i mitt öra när jag fick en kram att "det här är stort!". Fotografering efteråt, både för fotografen och för Norrans kille, men fotografens kamera ville inte alltid och då kände jag en stor lust att gå fram och hjälpa honom, vilket jag turligt nog inte gjorde (det fixade sig ju). Det hade varit riktigt kul att se de bilderna...Sedan minglade vi runt i lyckorus och fick gratulationer innan det blev dags att dra sig hemåt.
Enda molnet på den väldigt stjärnfyllda och månbelysta himlen var att helljuset dog 5 mil från Malå på vägen hem och det blev således en långsam och för ögonen ansträngande resa den sista biten hem.
Ska man tacka också tro? Väldigt rolig gala, och det hade den nog varit även om "vi" inte vunnit, och tack till paret Hellsten som tog med mig så jag fick uppleva den.
Jag vet inte vart jag är om ett år, men jag tror nog allt jag får pallra mig hem för att vara med då också, särskilt om fler Stall Farm-hästar nomineras!
Länkar till Norran, där resultaten finns.
2 kommentarer:
Grattis!!! Även om jag vet lika mycket om hästavel som om fysik så förstår jag att det där var en höjdare! Får man se på fotona?/Mms
Grattis, grattis och åter grattis. Så himla kul med Furir! Hoppas bara det håller i sig. Sig längtar jag till lillebror startar igen och hoppas att 2010 blir ett lika bra år!!!!
Skicka en kommentar