Är det verkligen brist på jobb?

Det var väl för mycket begärt att livet skulle vara lätt och okomplicerat så här på vårkanten?!
Tidningstjänst ringde idag och erbjöd mig fast tjänst. Typ. De ville veta hur det skulle bli till sommaren (vilket jag inte kan svara på förrän jag vet hur det blir på Posten) och hur det såg ut till hösten (vilket jag inte kan svara på förrän jag vet vart jag tagit mig in). Jag hatar att inte veta någonting alls och bli tvungen att välja på det!

Min plan är att prata med min postchef för att i alla fall bestämma mig för sommaren. Blir det inte så slitigt på Posten kan jag ju lätt ha 2 jobb. Och så får jag hoppas att båda arbetsgivaren kan vänta till i juni, juli med besked om hösten...

Har hunnit vara uppe i stallet och våndats över hur fet Boel har blivit, och nu sitter jag och väntar på att Judith blir klar med Tex så att jag får äta nån gång! Blodpudding och allt, det var ju evigheter sen sist...

Och just ja, mitt objektiv är i Ånge. Sist något av min paket var i Ånge (Hööks, om jag minns rätt) så tog det bara någon dag så var det uppe. Hoppas, hoppas!

Nu laddar vi inför helgen!

Tre dagar ledigt från Posten (inte från Tidningstjänst) och jag befinner mig i något slags paradis! Ta det lugnt och bara slappa, jag hinner läsa böcker och tidningar och promenera i evigheter och... städa. Och en massa sånt som inte är så roligt, men som helt klart är enklare att göra nu än när man har fullt upp med jobb och hästar och simning.

Den här veckan och nästa har jag alla mina tre avslutningar på simhallen. Plaskisgruppens avslutning är redan avklarad, härnäst väntar sim 1:ans. Det ska bli skönt, särskilt nu när det verkar vara fint väder för jämnan. Inte vill man in i ett klorigt badhus då.

Färden ner till Östersund med Snurran blev lättsam. Jänta tyckte nog det var lite spännande för hon pratade ovanligt mycket, särskilt när vi stannade och man närmade sig frontdörren. Väl framme på stuteriet skötte hon sig exemplariskt, även om det märktes att hon var lite spänd. Hon fick sällskap av två andra ston direkt, och ärligt talat såg hon ut som ett högklassigt fullblod bredvid sina kamrater. Vältränad i jämförelse, borstad och dessutom utan den långa vinterpälsen som leran så lätt fastnar i. Jo, de andra såg ut som hennes direkta motsatser.
Lite sorgligt, för nu tar det ju ett tag innan hon kommer hem igen.
De två första dagarna fick jag gå och titta in i boxen för jämnan, innan jag kom på varför så trodde jag att hon låg ner...

Startlistorna till V75 är uppe, och det blir en minst sagt trevlig sportslig dag! Baron ska tävla mot kulltopparna och Furir möter naturligtvis riktigt bra hästar, han också. Eller vad sägs om Stamping, Mjölner Turbo, Eld Kevin, Ulvsås Elvis och Kasper Mollyn?
På varmblodssidan kommer besök i form av Maharajah, Marshland, Acclaim (titelhållare i Guldbjörken), Reven D'Amour, Colombian Necktie, Dig for Dollars och en hel drös med andra sörlänningar.
Busslasset blev inte riktigt så stort som man kunnat hoppats på, men det räcker för att hela spektaklet ska gå runt för arrangören, dvs. Ytterbergs Ryttarförening.

Förhoppningsvis hinner jag få mitt nya objektiv innan lördagen, igår morse satte jag mig ner och beställde ett Sigma 70-300 (och en massa bokstäver och siffror till det naturligtvis), och det skulle inte sitta helt fel om vi endast har plats på publiksidan.

På lördag kväll har Johanna från Adak födelsedagsparty, hon fyller Systembolaget. Jag tror jag ska ha nog med ork för att köra dit en sväng och gratta henne. Jag är ju numera helt ledig på söndagarna, så...

Nä, nu går det inte att såsa på här framför datorn längre. Ut i finvädret!

Bloggen som Gud (jag?) glömde.

Ja, hur går det riktigt för mitt lag?
Det stora problemet med mig och den här bloggen är för dagen att det händer alldeles för mycket i mitt liv. Och att jag är så fruktansvärt dålig på att sålla och prioritera vad som anses vara viktigast, så till slut blir det bara pannkaka av allt skrivande.

Efter Furirs fantastiska andraplats har det hänt en del, och jag får försöka redovisa i korta punkter, för det känns ändå som att det är viktiga händelser som jag kanhända måste nämna igen i bloggen, senare.
För att börja med Furirs lopp så var det minst sagt fantastiskt. Särskilt om man tittar på hur han travade första 500 metrarna av loppet. Eller snarare, hur han inte travade! Där flög det nämligen ben och hovar och man, lugg och öron åt alla möjliga håll. Ja, man kan undra om det inte gick lika snabbt åt alla håll, inte bara framåt. Tur för oss alla har ju Per Gustafsson både erfarenhet och talang på sin sida, så han lugnade ner våran lilla storstjärna och när han sedan gick i mål bakom Rapp Elden såg han bra mycket piggare ut än denne. Travronden tyckte absolut att man skulle lira Furre nästa gång... ;)
Det kändes något snopet att sitta hemma, men vid nästa start, Vårbjörken på Umåker, då ska jag absolut vara med!

Under veckan som gick passade vi på att åka in och se Flickan från ovan, som var kanonbra, och fikade ett hejdå-fika med Susanne på torsdag kväll. Jag impulsköpte en jeansjacka av Johanna då, vad jag nu ska ha den till.

Högskoleprovet på lördagen tog ungefär hela dagen, tur att jag hade gott sällskap i form av Sarah där. På vissa delar kändes det gå bra, vilket brukar betyda att det egentligen gick dåligt, och på vissa delar kändes det gå sämre, vilket brukar betyda att det går bättre än trott. I slutändan kändes det inte som att jag klarade mig bättre än förra gången jag gjorde det (våren 2009), men tji fick jag. Eller ja, det verkar ha gått bättre. Det riktiga resultatet får man ju inte förrän runt 4 veckor efter provet, men efter att ha rättat mitt prov via text-TV och tittat på tidigare normeringstabeller ser det onekligen lovande ut. Jag ser ut att ha höjt mig i alla fall!

Måndagen efter den fruktade helgen kom så ÄNTLIGEN min nya hoppsadeln, T6:an! Och den är så fin! Faktum är att jag första dagen var tvungen att ha med den under hela min jobbardag. Efter att ha hämtat ut den på min något trånga lunch tog jag med den hem för att ha den bredvid mig när jag åt lunch. Sedan var jag tvungen att ha med den i postbilen medan jag körde runt posten också.
Efter att ha prövat ut den på måndag kväll var jag fortfarande något tveksam, för den ser trots allt lite annorlunda ut jämfört med de sadlar jag haft tidigare. Men dåligt låg den inte, så jag höll på den och provred den inte förrän på onsdag (hur höll jag ut, kanske ni frågar er, men jag kommer till det sen), och då visade den sig ligga som limmad på den kära Snurran! Och skön var den också!!!

Tisdag blev jag en patetisk spillra av en människa. Förkylning och feber och en fruktansvärd värk i kropp och knopp satte stopp för alla fysiska och psykiska aktiviteter den kvällen. Jag låg i sängen från det att jag kom hem till jobbet till morgonen därpå, då jag likväl gick upp och cyklade tidningar. Det var ett stelbent tidningsbud som tvingade sig runt den dagen. Turligt nog hade jag redan på tisdag eftermiddag investerat i mediciner, så med diverse piller klarade jag mig runt onsdagen och fixade även en ridtur på Snurran.

Dagen idag, dvs. torsdag, hade kunnat bli ett fiasko. Jobb på Posten hotade, och det skulle ha inneburit en inställd resa till Skellefteå för Boels del och en massa annat strul med allt möjligt. Nu löste det sig lyckligtvis och vi fick fara in till "storstan". Själva bilfärden var spännande för min del, jag stötte på en konstig förare och blir ju lite nervös när jag närmar mig stadstrafiken, men hela ekipaget överlevde och Boel är då så väldigt lätt att ha med sig, stundvis undrade jag om hon kanske är lobotomerad trots allt...

Idag är även sista anmälningsdag till de flesta högskolorna, så jag ägnade hela dagen åt allt annat än faktiskt skicka in min anmälan. Tills jag kom hem efter stallningen, då tog jag mig i kragen och punktade upp mina val. Nu är de inskickade och min framtid ligger i någon annans händer tills vidare. Jag är fortfarande öppen för alternativ, men efter en hel del grubblerier så är det arkitekten som drar mest.

Imorgon åker den älskade Snurran till Östersund för betäckning och kvar blir en ensam jag och en fantastisk, perfekt, men tyvärr lika ensam ny hoppsadel. Det är tur att man fortfarande kan klappa och lukta på den, men synd att den inte är lika trevlig eller luktar så bra som Jänta.

Nästa lördag, den 24:e april, är det V75 på Umåker och då startar både Furir och Baron, om inget oförutsett händer. Till det så kommer förmodligen Maharajah och Reven D'Amour samt Global Investment och en hel del andra stjärnor dit, och det kommer att bli en kanondag, det är jag helt övertygad om!
Ännu roligare är att det avgår en V75-buss från Malå den dagen som ska ta oss alla dit. Alla andra har varit duktiga och gjort reklam, och jag får väl göra lite via bloggen, fastän jag tror att det är få Malåbor som läser den. Jag får försöka ragga i den riktiga världen också, det vore ju kul om vi blev så många att det faktiskt blev av.

Många bäckar små, som folk (tydligen) säger. Själv har jag aldrig hört någon säga det irl.
Men poängen var i alla fall att alla mina små bäckar, alla små beskrivningar av vad som hänt, blev en hel flod av information. All heder åt den som orkat läsa.
Nu väntar sängen och ett intensivt motionspass imorgon bitti!

Första rapporten från Dubbelcupen.

Wooooohoooooo!!!
Furir var fantastiskt fin och tog en 2:a plats i finalen i Dubbelcupen!!! Fyyy fan vad kul!!!

(Jag återkommer när jag lugnat mig... ;P)

Ah, men vaaad?!

Saker går helt enkelt inte riktigt som jag vill just nu.
Det visade sig vara näst intill punktering på transporten, så vi får se hur det blir med hoppningen imorgon, men troligtvis blir det inte. Och jag som såg fram emot det så mycket...
Och jag fortsätter att gräma mig över den inställda Rommeresan... Särskilt efter att ha läst Travronden idag.

Och inte nog med det, idag började det regna. Regna som i att vatten föll från himlen på de alltför många metrarna snö som ligger här omkring.
Snälla låt det bara bli sommar, och jag skulle helst vilja ha båda stona hemma och i fint skick då. Ekonomiskt oberoende skulle heller inte vara fel att vara, om någon högre makt skulle höra min vädjan ikväll.

Jag ställde av egen motvilja in min Rommeresa.

Suuuuck...
Det blir inget Borlänge för min del i helgen. Jag får snällt stanna hemma och jobba istället.
Jag ringde upp min chef idag och frågade hur det gick med vikarieletandet, men än så länge hade han inte fått tag i min föregångare. Så då sa jag, med ett stort sting i hjärtat, att jag kunde avboka resan. När jag sedan kom hem låg V75-guiden på köksbordet och skrek åt mig att jag är inte bara lite efterbliven som valde bort Romme...
Nåja, det kommer fler V75-dagar, och en del på närmare håll än Borlänge. Och så var det ju Elitloppshelgen...
Min chef tyckte nog väldans synd om mig, för han försäkrade att han skulle göra sitt allra bästa nästa gång jag ville ha ledigt och att jag naturligtvis skulle höra av mig om jag ville något sånt.

För att hälla salt i såren kan jag nämna att det jag missar är: Järvsöfaks, finalen i Dubbelcupen med bland annat Myllarfaks, Kasper Mollyn, Lix Mollyn och Bodbäcksjarl (Jalle!) (och naturligtvis Furir), uttagning till Olympiatravet, Nu Pagadi och... Ja, säkert jättemycket mer.

Jag får se fram emot en härlig kvällstur i solljus med Jänta ikväll och naturligtvis en hoppträning imorgon eller på fredag (istället för en trip söderut, dvs). Och tydligen skulle Sofie från min gymnasieklass komma hem i helgen, så Sarah var sugen på att åka till Arvidsjaur för att träffa henne. Och på söndag ville vi ju se bio, Flickan från ovan, som enligt Norrans recension skulle vara jättebra! Så ja, jag kanske överlever ändå.
Och sa jag att jag är ledig från Posten imorgon, på fredag och på måndag? Och från Tidningstjänst på fredag, söndag, måndag? Helt amaaaaazing!

Jag hade tänkt skriva mer, men jag kan inte alls komma på vad det var som skulle nämnas. Det lär väl komma tillbaka sen, och då sitter jag säkerligen här igen.
Bilden här bredvid illustrerar hur det ska se ut när vi ska ner till MRK.

Hästarna dominerade helgen, trots alla skotrar.

Vilken helg!
Det började minst sagt bra med Snurran som jag red lördag morgon. Tjurskallig som jag är skulle jag absolut hoppa, och när det visade sig bli en väldigt häftig trafik på vägen till Malå bestämde jag mig för att bara ta något språng uppe i Ytterbergspaddocken. Efter lite uppvärmning i berget red jag så an mot ett säkert 60 cm högt hinder (ooooh! ;P). Och Jänta hoppade som att det var ett 90 centimeters skräckhinder. Med en minst sagt fantastisk ryggaktivitet och en kick på slutet. ASLÄCKERT!!! Vi tog några språng till upp till 80 cm innan underlaget började bli sämre, och sen gick vi hem, båda två nöjda ut i öronspetsarna (om vi människor nu kan sägas ha sådana).
Så nu ska vi ner till Malå och träna två gånger innan hon åker på betäckning i Östersund. Förhoppningsvis ska jag även lyckas varva ner henne någon vecka innan, så att hon inte sprängs av överenergi där borta och skämmer ut sig inför stationens anställda.

Boel är färdig med sin butta-kur och ska väl förhoppningsvis få komma in till veterinären snart igen. Jag klämmer lite på henne när jag har tid och det verkar bättre, vilket man även ser när hon rör sig i hagen.
Hon vill så gärna att man pysslar med henne, och jag tror att hon även skulle vilja komma ut lite oftare, för varje gång jag tar ut någon annan ställer hon sig och hänger ut över boxdörren.

Jag jobbar annars på som vanligt och hoppas att få veta om jag får ledigt på lördag imorgon. Jag ringde min chef, som låter väldigt snygg men som säkerligen inte är det, och han skulle försöka fixa det. Vi får se, jag håller alla tummar och tår för att det förra tidningsbudet kan ställa upp (känns dock otroligt, det är ju trots allt en lördag).
Idag väcktes jag ur mitt fokuserade tillstånd av radion när Enjoy the silence spelades, tyvärr var det originalet, inte Anberlins cover (som är mycket, mycket bättre!).

Skoter VM då? Ja, jo, det var väl okej. Jag gick faktiskt inte upp till backen för att se spektaklet, trots att jag sett fram emot att se Tucker, han som till slut vann. I efterhand kan jag vara rätt nöjd med mitt beslut, de flesta stod visst och frös tårna av sig. Och så mycket är ju skotercross inte värt.
Kvällen var väl lyckad, kan man nog säga. Jag hade tyvärr inte fått tag på förköpsbiljetter, så jag fick snällt ställa mig i en annan kö, och snart kom det fram att vi inte alls skulle få komma in. Till och med de med förköp fick stå och vänta, och en del av de kom inte in heller. Mina kompisar tog sig dock in, och då var jag ju också tvungen att få mig in, för en sådan kväll kan man ju inte gå hem klockan 11. Så jag gjorde som alla riktiga kvinnor skulle ha gjort, jag plankade in bakvägen, successfully.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om festandet inne på ladan, men bandet får stora, stora pluspoäng, för de var riktigt bra. TBA, tror jag de hette.

På söndagen slappade jag precis hela dagen, förutom när jag fick springa iväg till badhuset för lite Plaskis. Visst är det underligt hur barnen kan pricka in just en sådan dag när det gäller hyperaktivitet? Det kändes som att de var dubbel så många som de var. Kanske berodde det på att de var lite överladdade efter besök på Luftlandet, men mer troligt var det jag som var lite sliten.

Måndagen började sedan katastrofalt med att jag klev upp en timma för tidigt och gick ner till Posten bara för att hitta en öde lokal utan några tidningar alls. Efter några förvirrade minuter insåg jag att väckarklockan gjort någon egen omställning. Jag hade dock tur och bilen från Skellefteå kom tidigt så jag kunde cykla ut runt 40 minuter tidigare, vilket gav mig tid att ta en tupplur innan jag gick vidare på Posten vid 8.

Hööks-paketet borde komma den här veckan, och så har jag och Sarah nästan kommit överens om att se Draktränaren (yey!). Och ja, jag tror att den är mycket bättre än Miley Cyrus nya film. Jag menar, titta bara... Vem skulle inte vilja ha en sån som husdjur?