Man ska aldrig ge upp!

Nu gör jag ett nytt försök. Mål: ett blogginlägg per vecka. Det borde jag rimligtvis klara av.

Februari är vanligtvis en skit-månad. Vinter, ni vet. Och så intalar man sig själv att det är en kort månad bara för att den saknar tre dagar, men den är ju likafullt 4 veckor lång!
Nåja, i år är det inte så farligt. Jag har nyss fått gå på mitt nya schema på Posten, vilket innebär att jag bara jobbar till 12 och har eftermiddagarna ledigt! Underbart! Tillsammans med Tidningstjänst på morgonen blir det som en vanlig arbetsdag, något bakåtskjuten, men likaväl.

Nästa positiva händelse är Frankrike-resan den 22 februari. Furir kvalade nämligen in till kallblodsloppen i Paris, och det på ett minst sagt lovande sätt. Tillsammans med Ares R.B., Vålsvarten och inbjudne Lix Mollyn ska han representera Sverige på Vincennes. Norska laget består av Greis Vinn, Ramstad Loke, Vinning Tor och Ara Faks och det finska av Hovimäki (har vi ju sett förut), Feelis, Tähen Tuuri och Veeran Tuuro.
Jag ska ner och har lyckats lura med mig de tre musketörerna med löften om det mesta. Vi åker redan på måndagen och är i Paris på tisdag för att sedan åka hem under söndagen, så det andra loppet, Prix des Pays Nordiques, missar jag. Meeeen, det får man ta. Torsdagen ska i alla fall spenderas på travbanan.
De andra dagarna ligger väl öppna än så länge, men lär bli späckade. Jag har väl egentligen bara tre önskemål; Notre Dame, en sån där stor hatt och en trip upp till Omaha Beach. Sarah ville upp i Eiffeltornet, Susanne pratade om Montmartre och Isabelle skulle jag tippa på vill till nåt vinställe. Det enda som jag INTE har tänkt se är Mona-Lisa och Louvren. Överskattat och ocoolt!

Hopp vidare, men lite appropå resor; jag har köpt bil! En fin, grön kombi som ska ta mig till valsafarin i Norge, Kiviks Musteri och förhoppningsvis även Köpenhamn. Yäh!
Men närmsta resan blir till Skellefteå i helgen. Sarah har bevakat släppet av biljetterna till 127 timmar och vi ska dit på premiären är det tänkt (om allt går som det ska). Och sen är det Black Swan som gäller, och i sommar måste, måste, måste jag se den här! Jag ser trailern varannan dag för att jag blir så glad av den och kan nog snart replikerna utantill.
Och för de som tycker att det är nördigt; nördigt är totally inne nu.

Nu ska jag fika, läsa lite ur North & South, fika lite till, kanske se Mulan, och så måste jag nog ta en fika därefter också... Fika är najs!

Djurintresset tycks aldrig kallna, även om kroppen gör det ibland.

Nu minsann! Nu har jag roliga nyheter!
Furiren är en av 14 anmälda till hingstpremieringen den 7-8 oktober. Jättekul att han visas, och jättekul att så många andra också väljer att visa upp sina hingstar!
Här är en länk till listan med hingstarna. En del av de har hunnit springa in lite mer pengar, och jag vet inte om någon kanske hunnit putsa något av rekorden också, men så här ser det ut på ett ungefär.

Jag hoppas innerligt att jag får ledigt från båda jobben. Från Posten har jag fått tummen upp, men Tidningstjänst har jag inte hört något från än. Det vore väldigt kul att få åka ner och vara på plats, oavsett om Furre går igenom eller inte så finns det garanterat många andra fina hästar att titta på!
Men som sagt, jag måste få grönt ljus från morgonjobbet först...

När jag ringde och försökte få ledigt passade jag även på att be om en veckas semester i slutet på oktober. Den 27 ska det förhoppningsvis bära av till varmare breddgrader, och enligt planen ska jag vara hemma igen den 3 november, men man kan ju alltid hoppas på en flygstrejk eller orkan eller nåt annat oförutsett. Jag misstänker nämligen att jag inte alls kommer att vilja åka hem igen...
Malaysia hade varit det absolut bästa, men där skulle jag vilja ha mer än 2 veckor, så det lär bli något billigare turistställe i Europa. Bara för att se solen. Och en strand och en palm eller två skulle inte heller sitta dåligt.

Jag längtar till på torsdag. Då är det dags för den enda regelbundna timman i TV-soffan för min del. "Life" är det som gäller, och halva min vardag kretsar just nu runt detta program. Ja, jag kommer säkerligen köpa serien på DVD sen också, så besatt är jag! Men jag tycker att jag är ursäktad, för det är en riktigt, riktigt bra produktion. Jättefin kvalité, och fördjupande på en hel del områden. Faktum är att jag blev lite rädd då jag såg första avsnittet. Djuren utvecklar hela tiden nya sätt att överleva, medan vi människor... Ja, vi står ärligt talat rätt stilla i utvecklingen (om vi nu inte går in på teknologi och forskning förstås, men jag vet inte om det just är utveckling åt rätt håll alla gånger).

Hästarna tar det lugnt nu, jag ska försöka hitta mer tid och framför allt ork, men det har varit väldigt mycket jobb den sista tiden (ja, sen i juni dvs) och kroppen börjar kännas riktigt sliten. Med lite semester tror jag dock att utgångsläget kan förbättras avsevärt.

När jag nu alltså har ställt mina två brudar på vila har jag tid med allt möjligt. Jag har börjat läsa Millenium-triologin (igen), och försöker ta mig ut och fota lite mer. Jag planerar resor och läser på om utbildningar. Jag blev ju nämligen uppringd av Arkitekthögskolan i Umeå och blev erbjuden en plats där, men det kom verkligen ur det blå och jag tackade nej (efter en halv dags funderingar fram och åter). Därefter har jag känt en hel del kval och ångest över att jag kanske gjort bort mig totalt. Eller blev det kanske helt rätt? För jag skulle ju försöka på veterinär. Men jag ville ju bli arkitekt ett tag. Eller vill jag det nu? Eller vill jag inget alls?
Den inre dialogen med mig själv har naturligtvis varit mycket mer barnslig och ibland mycket mer komplex och detaljfixerad, men poängen är att jag varken vetat ut eller in.
Nu har jag landat i något slags vakuum, men jag tror att det nog blev bra som det blev. Jag ska ju ut och resa nu, och förhoppningsvis efter nyår också. Sånt kan man inte göra om man läser på högskola.

Nu ska jag gå och undersöka en ny DVD, BBCs The Blue Planet, på närmare håll. Hihi!

Jag gillar inte den KORTA, svenska sommaren. Den långa är det inga fel på.

I'm back! Starkare, snyggare och smartare än någonsin!
Och kanske, möjligtvis, lite sliten efter allt sommarjobb, men det syns förhoppningsvis inte.

Vad som bidrar till slitaget är temperaturen. Augusti, som enligt alla kalendrar är en sommarmånad, har förvandlats till en sur och kall höstmånad. När jag cyklade till Posten imorse tog jag full mundering på övre halvan av kroppen, mössa, halsduk, dubbla tröjor, jacka... Och likväl fick jag frysa när det blåste in en vindil under alla kläder, rätt på magen! Fy så hemskt!

Turligt nog hade Skelleftetravet flax, då V75 gick där den 14:e augusti var det 27 grader varmt och vindstilla. Även om det är lite jobbigt det med skulle jag välja det före höstvädret 7 dagar i veckan. V75-dagen blev kalaskul. Kallblodsloppet, dvs. Steggbest Minne, gick ju i år inom Nordisk Elitkamp och grädden av kallblodseliten var där. Moe Brage, Hallsta Lotus, Lome Kongen, Tangen Scott, Feseth Lynet, A.T. Eko... Och några till. Vilka formel 1-bilar! Granna hela högen, och en hel del är ju godkända för avel. Hallsta Lotus vann, naturligtvis, men mitt hjärta slog hårt för Moe Brage, vars framsteg får en att vilja svimma på fläcken. Och Lome Kongen var minsann inte så dum heller!

Annars går hästeriet fint. Furre och Baron har i sina senaste starter tagit varsin andraplats. Furir gick bet på mållinjen mot en sprinter och Baron fick möta Sveriges bästa 4-åring Mel Odin, som ju var otroligt bra och nästan gick nytt svenskt rekord.
Boel tuggar på och det ser positivt ut inför ett kval den 8 september. Jag ska bara se till att ringa Jan Åberg och försöka ordna lite papper först, så att det inte tar stopp på grund av nåt sånt.
Jänta var jag ute med ikväll och turen kan lätt klassas som "Årets Tur". Herreminje så fin hon var! Hon var så otroligt lyhörd, för alla hjälper! Vi satte några skänkelvikningar och öppnor och trots lite galoppträning var hon som en fjäril i handen hem. Underbart!

Igår kom semestertankarna på allvar. Jag gick från kryssningar till haj- och valsafari till vanliga safaris till rundturer i Indien... Och så vidare. Det tog liksom aldrig slut. Efter att ha tittat lite mer på priser och tänkt realistiskt har jag landat vid en ungefärlig plan. Det som gäller är en resa till Norge i november för att kika på späckhuggare, och sen kanske en veckas semester på något soligt ställe. Eller så åker jag till Rom (som kanske är soligt?) och tittar på lite kulturella grejor.
Som ni märker är planen inte helt klar än, men det finns någon slags grundtanke.

Och apropå resor (vi får ju inte hoppa alltför mycket mellan ämnen här), så har jag och Sarah tänkt åka till Skellefteå... Ja, jag vet, det är ju inte ens en resa, men läs klart först... och se Grease! Ja, musikalen alltså! Det tyckte jag var ett roligt påhitt.
Och så har jag och Susanne pratat om att åka upp till Luleå och se Volbeat när de spelar där den 16 oktober.
Jag kan nog ha att göra den här hösten, om jag vill...

Jag återkommer senare i veckan, förhoppningsvis, men avslutar inlägget med två rumpbilder från en lördag när jag och Judith "stekte" nere på stranden med tant Boel och farbror Birk. Innan det blev en hälsorisk att bära t-shirt och shorts. (Och nej, jag stödjer inte ridning utan hjälm, men som ni kanske ser var det ett plötsligt påhitt...)

Semester är en lyxvara.

Urk. Jag är less på post. Och tidningar för den delen.
Imorgon är den sista dagen med det här konstiga systemet där jag kör post i större delen av Malå, nästa vecka är vi tillbaka till det normala. Och vad jag längtar!!!
För nu börjar det kännas i kroppen att det varit en del slit i 4 veckor. För varje helg som gått har kroppen återhämtat sig allt sämre efter jobbarveckan, och när vi idag (åter igen!) fick dela ut reklam (= gå till varenda j*vla postlåda, även de på 3:e våningen) gick det riktigt segt. Jag behövde bara gå en halvtimmas övertid, men var helt slut när jag skulle cykla hem från jobbet. Så jag gick istället. Drog benen efter mig hemma i huset och kom iväg till stallet alldeles för sent. Jag prioriterade Boels snabbjobb och Jänta fick vila istället. Inte för att det faktiskt gör så mycket längre, utegången dygnet runt gör underverk!
Boel kändes rasande fin, precis som i tisdags, och nu ska det ridas fram till nästa snabbjobb, förhoppningsvis håller känslan i sig.

Vi har börjat bli lite oroliga över Piteå-helgen. Vädret ser inte alls särskilt lovande ut och värst ska det naturligtvis vara på lördag; den enda kvällen jag ska ut.
Men! Läs här vad som stod i Norrans horoskop idag: "Goda tecken för nöjes- och sällskapsliv. Räkna även med ett uppsving för kärleksaffärer och romantiska upplevelser."
Vad skönt att veta redan i förväg att jag får en dejt med gitarristen eller pianisten (syntesisten?) i The Sounds så att jag har något att se fram emot.

Jobbet har gjort mig kaxig på Sudoku-fronten. Efter att ha löst alla Norrans sudokun varje lunch kände jag mig stensäker på att Allers sudokun skulle bli a piece of cake. Jag började med de lätta ändå. Bara för att det skulle gå snabbt.
Och fick en bra smäll på käften. Gamm-tanterna som pysslar med de här tidningarna är hardcore, riktiga genier. För så där tvärlätta var de inte... Fast det är bra att någonting tar ner mig på jorden igen, annars hade jag väl sett ut som en luftballong på 100 meters höjd.

Fredag imorgon, då väntar jobb och sen galopparbete med Jänta på eftermiddagen. Yäh!

HERREGUD!!! ...

... vad jag saknat hoppningen!
Efter en helg i hoppar-anda i form av träning och en mini-tävling så finns det just inget annat i mitt huvud.
Snurran gick över förväntan, framför allt på tävlingen. Lördagen, dvs. träningsdagen, var varm och hon var väl inte direkt i sitt essä, men vi fick till en riktigt bra linje, där vi fick till det där perfekta suget och avståndet och hoppet. Sug har hon ju alltid, men det är först när både hon och jag känner att det stämmer fram till hindret som vi får den där känslan som man så gärna vill ha. Jag får ta till en välanvänd kliché; allt annat försvinner verkligen då. På riktigt! Det är så härligt när man kan fokusera så, tillsammans med hästen.
På tävlingen kändes hon smått otrolig, jag hade väntat mig lite slappa språng och riviga svängar, men icket. Stora, runda hopp och inte alls svår att vända för sakta (om ni förstår vad jag menar). Mycket att rida, naturligtvis, men det är inte alltid otrevligt.

Maja var med på Boel, också båda dagarna, och där ser man sannerligen skillnad från dag till dag. Ja, till och med från början på pass till slut på pass. Vid början av träningspasset på lördag travade hon visst över det mesta (fick jag höra), på söndagens banhoppning skuttade hon alla hinder! Lite fumlig är hon, vilket är förståeligt, men det ska vi nog allt få till.
Den här hoppfebern har nästan slagit alla tankar på kval och start ur huvudet på mig, men där tror jag att jag måste sansa mig lite. Det var ju liksom planen för Boel...

Hästarna känns fortsatt gudomliga efter helgen, Jänta klättrade jag lite med idag och Boel körde jag. Den sistnämnda kändes som en halv miljon. Det var bara en motionstur på 7,5 km med klättring och skritt i nerförsbacke och lite högre tempo hemåt, men oj så glad hon var! Ridning är verkligen ett perfekt komplement till hennes travträning.

Själv laddade jag inte upp för varken tävlingen eller veckan i helhet på bästa sätt.
Jag blev på lördag kväll anställd som chaffis av Johanna och fick äran att köra hennes nya bil, en Chrysler Valiant 200 (om jag nu kommer ihåg rätt) från typ 60-talet nån gång. Tre växlar, alla vid ratten, och en hel del trix för att allt skulle rinna på. Det fanns ingen risk för att jag skulle somna vid ratten, om vi säger så...
Ah, just ja. Särskilt fort gick den inte heller, så hemma i sängen var jag inte förrän halv 4. En timma efter det brukar jag börja cykla, där kan vi snacka om att vända på dygnet.

Igår, måndags, åkte vi ner till Skelleftetravet för att se Furir. Han startade i ett sprinterlopp, ett av Dubbelcupens meeting, och vi hade väl inte skyhöga förväntningar. Han är ju nämligen ingen kanonkula från start.
Resultatet blev dock ändå en 4:e plats på nya rekordet över kort distans; 26,6. Det var dessutom inte så jättelångt fram till vinnaren (Kjölstad Spik), och inte heller till 2:an och 3:an. Det hade varit intressant om loppet varit 50 meter längre...
Godkände Troll Tarzan startade i samma lopp och jag höll lite utkik efter honom. På stallbacken såg han sannerligen ut som sina 158 cm, och jag tycker han var riktigt fin faktiskt! Trevlig massa, men inte en tung typ.

Idag blev det en heldag borta ur huset. Efter jobb till halv 4 (fastän jag egentligen slutar 3!) så körde jag järnet upp till stallet där vi hade storstädning av höladan. Bränningen av det gamla höet skulle ha kunnat vara med i något experiment på en kemilektion, för röken antog en rätt underlig färg... Och särskilt bra luktade den inte heller. Hade jag träffat på människor när jag kom hem från stallet hade jag inte varit populär, jag luktade nog inget vidare...

I helgen är det hoppträning (igen) på lördag och sedan drar jag och Sarah till Piteå där vi möter upp med Isabelle och Susanne. Då är det PDOL som gäller och jag har tänkt se The Sounds, som tydligen ska vara riktigt bra live. Det får vi allt hoppas på. Jag missar Dead by April, som spelar på torsdagen, men Susanne har koll på att Volbeat ska spela i Luleå (eller hur det nu var) senare i höst så jag får ta igen rockkonserter på annat håll.

Nu ska jag nog gå och lägga mig, det kommer ju en dag imorgon också. Fullspäckad med jobb och hästar och saker som jag aldrig hinner att göra. Som vanligt då.

(Just ja. Bilderna. På mig och Jänta hade jag nada tills Magda skickade två. Notera mitt fokuserade fejs! Och på den andra hoppar Maja och tösa-Boel.)

Det spås inte gott!

När jag vaknade idag var jag en smartare person än vad jag var igår. Det borde rimligtvis ha känts bra, men det gjorde det inte.

Jag, Susanne och Elin åkte nämligen till Adak för att se bio. Alice i Underlandet, som gick klockan 11 på kvällen. Jag, som gjort något liknande förut, tänkte att det nog skulle gå fint, filmen kunde ju inte vara så lång! Det var den visserligen inte heller, men vi kom ändå inte hem förrän klockan 2 på natten på grund av problem med rullar och ljud eller vad det nu var...
Det blev alltså cirka 2 timmars sömn innan jag var tvungen att kliva upp för jobb nummer 1. Sedan järnet hem, kasta sig i säng och försöka sova 2 timmar till innan jag började på Posten. Det blev en tung dag, kan jag lova.
Nu är jag en erfarenhet rikare, i för sig en överflödig sådan, eftersom jag redan gjort det här tidigare och BORDE VETA BÄTTRE! Jag vet ju att jag skulle känna mig halvdöd under dagen, varför i all världen vill någon utsätta sig själv för något sånt?! Kanske är vi självplågare allihopa.
Nästa gång, ja, då ska jag minsann stå emot frestelsen.

Dagen blev inte bättre när min kollega på Posten deklarerade att det från och med fredag skulle vara rötmånad.
Huh? Jag hade aldrig hört det ordet, men blev snabbt upplyst om att det är då skörden blir förstörd och maten ruttnar och allt annat dåligt passar på att hända.
Precis sånt man vill höra inför en lång jobbardag! Kan ni tänka er vilken entusiasm som sprudlade ur mig när jag körde bilen idag?! Nej, inte jag heller, och jag befann mig ändå väldigt nära.

Imorgon startar Baron på Skelleftetravet i Stall Bodbäcks lopp. Jag hade gärna varit där och sett spektaklet, men jag (behöver jag verkligen avsluta meningen?) jobbar ju. Urk.
Istället hoppas jag få se Furir starta på samma bana på måndag. Han går ut i ett av Dubbelcupens meeting. Tyvärr över kort distans, vilket kan vara till nackdel för honom, vars akilleshäl är starten. Motståndet är ju heller inte en barnlek längre. Jan-Olov Persson kommer upp med sin Eldfaksen samt nye avelshingsten Troll Tarzan, som jag är fasligt nyfiken på! Vore väldigt roligt att se honom live!
På första volten hittar vi även tre finnar, Troll Tarzan och några fler, på andra volten står Furir och Eldfaksen bredvid varandra tillsammans med ytterligare tre hästar och på sista volten hittar man Kjölstad Spik bland tre.
Som sagt, inte raka vägen till segern längre.

PDOL är ett bekymmersamt ärende just nu. De allra flesta kommer att tälta, och det skulle inte förvåna mig om jag också hamnar i ett tält i slutändan, men vad tusan! Jag hatar att tälta! Och tänk om det regnar som förra året... Usch, en sådan oangenäm tanke kan få vem som helst att tvivla på om det är värt att åka dit. Jag missar ju dessutom Dead by April, festivalens klart bästa artist, eftersom att de spelar på torsdag, dvs. jobbardag! På lördag är det Kent och The Sounds som uppträder på stora scenen och Adept och Lazee på en mindre (ja, det var några till oxå, men de kommer jag inte ihåg). Suuuck!

Nu ska jag ut och promenera och lyssna på musik i min nya mobil, som jag gillar allt mer!

Jag försöker inte ens berätta allt som hänt de här 3 veckorna.

Jag önskar att det vore sommar jämt. Jämt, jämt, jämt. Inte 6 månaders kall vinter och 4 månaders slask och grådis. Sommartemperaturen passar mig mycket bättre.

Idag hade vi storstorm här på hemmaplan. Det började med åska, sedan ösregn, fortsatt åska och blixtar och sen popcornshagel. Ja, hagelkulor stora som popcorn. Det såg allt underligt ut. Att det sedan blåste så att tallarna på andra sidan vägen svajade oroväckande mycket gjorde bara saken bättre.
För jag gillar oväder på somrarna. Det är häftigt! Och så har man ju ett gott skäl till att vara inne, vilket man ju oftast inte är. Det är inte konstigt att hästarna vill gå på lösdrift, det skulle jag med vilja! Men som sagt, inte i sommarstormarna...

Hästdjuren går det bara fint med. Furir blev månadens häst på Skelleftetravet i april, nu i juni fick Baron den stora äran. Älva har gått premien. Jänta har börjat hoppa och Boel går under 40 i snabbjobben. Och "lille" Major har börjat få dra vagnen. Med full säkerhetsutrustning och ledare naturligtvis, men än så länge har han skött sig mycket snyggt.

Jag tog mig inte in på veterinärlinjen, men det var väl egentligen ingen högoddsare. Problemet är ju att jag gått och hoppats lite i smyg (fastän jag vet bättre!) och nu blev det genast besvärligt att bestämma sig för vad jag ska göra till hösten. Jag har tagit mig in på biomedicin i Lund, och mamma var väldigt taggad på att jag skulle gå där, jag kommer ju ut i världen lite och hamnar betydligt närmare henne och Hanne. Och visst skulle det vara roligt, meeeen...
Jag vill bli veterinär. Och ibland måste man vara lite tjurskallig.
Så nu ska jag först och främst prata med mina chefer om hur det ser ut med jobb resten av året, och sen ska jag ta mig en riktig funderare på vad för kul man kan hitta på som mållös (för ett år iaf) ungdom.

Jag har äntligen köpt mig en ny telefon. Det är en överelektronisk Sony Ericsson som förmodligen har alldeles för många funktioner för mig, men kul är den! Naturligtvis lyckades jag slänga den i golvet redan första dagen, men den höll! Så nästa gång ska jag inte vela så mycket när jag ska välja, det verkar som att det finns lite kvalité på dagens telefoner.

Jag har klarat av två veckors sommaranpassning, nu är det bara två kvar! Eller ja, egentligen 4, men i augusti är alla ordinarie tillbaka och då fick vi visst lägga timmarna som vi ville. Så då kanske jag slipper köra post i hela Malå!
Inte för att det varit så illa. Det är egentligen bara måndagar det spårar ur lite grann, med reklam och så, men det är lite väl slitigt även de andra dagarna. Jag röstar på att vi får varsitt distrikt och sedan gå hem när vi är klara, det vore hur bra som helst!

Nästa helg har vi hoppträning samt tävling på lördag respektive söndag. Det ska bli kul och jag hoppas att vi även har några ekipage från det andra stallet. Judith kommer lägligt nog hem på fredagen så hon borde kunna vara med och Maja är snäll och rider Boel åt mig, så vi är iaf tre stycken. 4 med Fanny och Birk, som jag antar ska vara med. Och så skulle visst Thea vara med på träningen också, i en annan grupp då förmodar jag.

Och så till ett sista hopp, ämnen emellan, för att upprätthålla temat inlägget igenom; vi har äntligen kommit till Sagaveckan, då filmer visas på biografen i Adak. Kuligt, men hårt om baken! Jag har inte kollat schemat så noga, men något borde ju finnas, och för en gångs skulle behöver man inte köra 12 mil för det!